Första Maj
Årets Första Majtåg var över 350 personer och visst kan det kännas som lite glest, när man tänker på hur tågen såg ut i min barndom. Då var det många tusen som tågade ut till Follkets Park och lyssnade på Palme och andra talare. Idag är det svårare att få idellt engagemang i många föreningar. Men vilket politiskt parti kan fylla Folkets hus A-sal (även om alla fick sittplats så är det flera hundra personer) förutom Socialdemokraterna?
Kanske är det så att de borgerliga partierna är avundsjuka på oss Socialdemokrater för att vi har Första Maj, som fortfarande samlar och förenar? Deras egna försök med demonstrationer mot löntagarfonderna blev kortvariga, om än de lyckades med att mobilisera för en fråga. Första maj är inte kortvarigt och det är något som samlar människor, inte bara i Sverige. Många måste demonstrera i lönndom för att undgå diktatorernas förtryckande förbud mot folkets samlingar. Vi kan stolta tåga genom vår stad och poliser hjälper till att stoppa trafiken! Det är fantastiskt och en demokratisk förmån som vi i Sverige har, att fritt få uttrycka vår åsikt.
Kanske är det så att många tar det för givet och inte längre värderar det arbete och den kamp som arbetare före oss lade ner för att vi ska kunna fira Första maj. Jag demonsterar varje år för att hedra dem och för att det finns så många som skulle vilja demonstrera men inte får. Jag känner ett ansvar för den förmån vi har och det gjorde också flera hundra personer med mig i årets Första Maj demonstration.
