Anna-Lena Heydar

Det är underbart väder och jag har just tagit morgonpromenaden med vovven, öppnat och städat för hönsen, ätit min frukost och tittat igenom mina mail. En avslappad söndagmorgon utan stress. Det är skönt att få några sådana morgnar in emellan alla stressiga "hoppa ur sängen - in i bilen" varianter. Idag tänker jag ta en dusch och sätta på en kopp kaffe för att ta med ut i växthuset och bara sitta och läsa en stund. Familjen har åkt iväg till stan för att handla så det är lugnt och skönt i huset. En riktig slapparmorgon. Bättre kan väl inte en mors dag vara?

Var för första gången ute och knackade dörr. Det var trevligare än jag trodde. Många positiva möten och frågor om valet. När, var och hur gör man? Det var en helt annorlunda upplevelse än vad jag trott.  Den här valrörelsen kommer att ge oss en massa erfarenheter inför nästa. Tror att vi alla har lärt oss en hel massa som är nyttigt att ha med sig i den fortsatta planeringen.  Man kan aldrig ta för givet att alla har fått den information de behöver för att välja.  Vi tar till oss information på olika sätt och behöver hitta nya vägar  för kommunikation. Det får inte bli en övertro på internet som medel för att nå ut, men det är ju en ny väg och därför lockar den många. Jag tror att det gamla hederliga mötet "ansikte mot ansikte" är viktigare än vad många tror.

Det har varit en mycket stimulerande och bra valrörelse hittills och man kan bara notera att vi är ganska ensamma i vårt arbete. Några få gånger har vi träffat andra partier som är ute på kampanj. Ingen mer än Socialdemokraterna har valstuga och våra torgmöten är ju så etablerade nu varje vecka att valkampanjen på stan nästan går av sig själv.  Det ser ut som om många förtidsröstar i detta val. Vi träffade på flera som redan hade varit i vallokalen när vi knackade dörr igår och på torget.
Det blir spännande att se om valdeltagandet har ökat i detta val. Jag håller tummarna.

Det var faktiskt fler på stan än jag hade trott och de var mer positiva till vårt valarbete. Vi står ensamma på torget med vår valstuga. Inga andra partier är på plats. Undrar om det beror på ointresse eller brist på engagemang för valet? Det är ju våra socialdemokratiska väljade som traditionellt struntat i att gå och rösta men jag tror att EU-parlamentsvalet är annorlunda. Där har alla partier svårt att få sina kärnväljare att rösta. Många tycker sig inte veta tillräckligt eller undrar vad våra parlamentariker sysslar med där nere i Bryssel.

Trots det så var många av alla de som tog emot vårt valmaterial eller bara bekräftade att de skulle rösta, fler än de som tackade nej eller sa att de inte tänkte rösta. Det är mycket glädjande. Rösträtt är ju inte något som har blivit oss givet utan lång och blodig kamp. Det är en rättighet men också en skyldighet för oss medborgare i en demokrati. Demokrati kan försvinna fort om vi inte värnar om den. Gå och rösta den 7 juni eller förhandsrösta redan nu, det går också bra.

Det börjar dyka upp lite här och där i debatten. Kristofobi. Vad betyder det egentligen? Avsmak för kristendom? Fobi är ju något man är rädd eller känner avsmak inför. Liksom man kan känna rädsla för att gå över ett torg kan man känna rädsla  för männisor av annan härkomst. Homofobi är ju vanlig och hatbrott har dykt upp i dess kölvatten. Jag tror att en del av de kyrkobränningar och moskébränningar som skett, har ett ursprung i en rädsla för vilken påverkan dessa religioner kan ha på samhället.  Då kan man med rätta kalla det kristofobi eller islamofobi.

Kyrkan har fått stå oemotsagd så länge att jag tror att många troende upplever det ifrågasättande som idag sker öppet, är en omvälvande och omtumlande upplevelse.  I det gamla bondesamhället var kyrkan en maktfaktor att räkna med. Om man skulle utvandra till Amerika fick man inte köpa biljett om man inte hade prästens underskrift! Därför gick så många till Norge för att därifrån ta båten vidare till Amerika. 

Jag är rädd att debatten leder till en inflation i begreppet kristofobi. Liksom man använder ordet rasist i tid och otid, kan ropen om kristofobi tappa värde om man använder det för lättvindigt.  Ett sunt ifrågasättande av alla auktoriteter är en del av ett demokratiskt samhälle.  Jag tror till och med att kyrkan och andra religioner kan vinna mycket på ett öppet debattklimat och en ödmjuk inställning till människors tvivel och sökande.  Det finns saker som händer i religionens namn, som många kristna också ifrågasätter. Till exempel den flicka och hennes mamma som blev utstötta ur katolska kyrkan för att hon sökt abort efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar, medan styvfadern fick förlåtelse av församlingnen? Det går inte att förstå den logiken och det stämmer så illa med den rättsuppfattning som många människor känner i sina hjärtan. Kan man inte få kritisera det och annat som händer i religionens namn, utan att bli kallad kristofob?

Nu har dag ett i fastan snart tagit slut. Än så länge mås det ganska bra. Det var värre igår kväll då jag fick akut huvudvärk och mådde riktigt illa. Kan det vara kaffet som gick ur kroppen? Vi får se hur länge vi härdar ut men planen är en vecka med te, juicer och buljong. Det var länge sedan jag fastade nu men förr gjorde jag det åtminstone en gång om året. Det var en kick för att komma igång på våren och kanske ett försök att hålla stilen även på hösten.

Jag vet inte alls om det kommer att kännas lika skönt den här gången.  Kanske kommer jag att ge upp efter några dagar eller bara känna mig eländig hela tiden? Det får bli som det blir. Jag mår i alla fall helt ok just nu och skall snart dricka kvällsteet innan jag går och lägger mig. Först måste jag stänga för hönsen och gå sista promenaden med hunden. Hunden mår alldeles utmärkt och idag har vi tagit stygnen.  Nu är dumstruten borta på dagtid och snart även på natten.  Allt återgår till det normala igen.

Igår gick jag långpromenad med den opererade hunden (10 dagar och stygnen skall tas idag). Hon är så pigg och återställd att vi tog vår vanliga runda genom skogen för att komma ut vid min bokbacke!  Det är en härlig runda med början i lite lövskog, in i granskog med mjuk mosstig för att sluta i en smågranplantering uppblandad med lövskog. När vi kom till vår mjuka mosstig hajade jag till ordentligt. Det var som marken täcktes av ett tunt täcke med snö mitt i försommarens värme!

Jag har lagt märke till luddet som yr runt i luften när man är ute och går. Det måste ha varit ovanligt mycket sälgblomning i år? Men ingen annan stans har luddet blivit liggande så som ett täcke över marken, precis som snö. Det blåser inte lika mycket inne bland träden, vilket är en av anledningarna till att promenaden genom skogen lockar. Vi bor ju vid kusten och det blåser nästan konstant. I alla fall var det en väldigt konstig känsla att lämna sina fotsteg i "snö"luddet. Hunden fick nysa några gånger för att få ut det ur nosen. Hon kunde ju inte låta bli att sniffa för att se vad det var.

Tyvärr har jag inga bildbevis eftersom kameran är på tur i Kenya med maken. Ni får tro på mitt ord helt enkelt.

Nu har äntligen förslaget till detaljplan för etableringen för Ikea-Ikano kommit så långt som till samråd. Man kan gå in på kommunens hemsida och ladda ner eller gå till Medborgarkontoret eller någon av de andra platser där den ställs ut fysiskt. Jag tror att många andas ut och börjar tro på att det faktiskt kommer att hända något inom en inte alltför avlägsen framtid. Visst kommer det att kosta en hel del för kommunen och man kan ställa det i relation till de förslag på besparingar som kommer inom socialnämnd och barn- och utbildningsnämnd. Man kan också ha farhågor vad gäller bäcken som rinner genom området, både vad gäller vattenflöden i kringområdet,  instabilitet i mark och att det är en lekplats för laxöring.  Ändå tror de flesta jag har pratat med att Ikea är positivt för Uddevalla.

Ikea stårför en stabilitet och långsiktighet som få andra företag i detaljhandeln kan leva upp till. En stor anledning till det är bristen på aktieägares kortsiktiga krav på avkastning. Visst är det ett vinstdrivande, internationellt företag, missförstå mig rätt, men det stiftelseformen (kunde lika gärna ha varit en kooperativ form) tillför är att man kan göra långsiktiga satsningar utan direktavkastningskrav. Om Ikea bestämmer sig för att satsa på en marknad kan man bygga mitt i en lågkonjuktur och tjäna på att få ett lägre byggpris, utan att oroa sig för att köpkraften inte är så stark just då.  Uddevalla ligger strategiskt mitt i sommarhustäta Bohuslän. Många köper Ikea-möbler och Ikea-inredning till sina sommarstugor. Alltså perfekt läge att etablera ett varuhus. Närheten till den norska marknaden är naturligtvis ett plus i dagsläget.

Att så många andra företag vill ligga där Ikea ligger, är en stor fördel för Uddevalla kommun. Förhoppningsvis kan vi ta igen "på gungorna, det vi förlorar på karusellen".  Vi behöver jobb för alla våra ungdomar som går ur gymnasiet i sommar och nästa sommar. Den stora kullen barn som föddes runt 1990, kommer ut på arbetsmarknaden just när lågkonjukturen slår som hårdast och får en tuff start på sitt arbetsliv.  Det är en av de viktigaste frågorna på den politiska agendan just nu.

Min kaktus överraskade oss med blommor i lysande rosa förra året. Nu är de här igen. Lika överraskande som förra gången. Jag har aldrig förut fått blommor på en kaktus och nu har vi fått det två gånger! Troligen är det något som vi har gjort rätt (eller kanske fel) för att få den att komma i blom. Jag har hört att kaktusar mår som bäst och de mår som sämst. Två små kaktusar trängs i en liten kruka med väldigt lite jord. De får ofta torka ut ordentligt innan jag kommer ihåg att vattna dem. De står i direkt sol hela dagen. Jag tror att jag har hittat receptet. Hur som helst är de ljuvliga mitt i taggigheten.

Jag har en liten söt vit klocklik blomma i min trädgård. Första året trodde jag att det var en snödroppe men när knopparna slog ut fick jag se dessa gulliga små klockor. Nu har jag fått historien bakom hur den hamnade i min trädgård.  Den har hämtats hit från Kymmendö, ön där Hemsöborna spelades in. Därför har den kallats kymmendöblomman. Hittills.

Jag är mycket  nyfiken på att få veta vad det är och har därför letat mig fram på internet. Det närmsta jag kan komma är en blomma som heter spansk klockhyacint, men jag är inte helt säker på att det faktiskt är det. Är det någon som vet?

Att Skalbankarna är unika i sitt slag, visste jag redan. Jag har blivit guidad i området förut men varje gång lär man sig något nytt. Ett jättetack till Gerhard Olofsson som orkade med vår spretiga och pratiga grupp. Dessutom fick vi underbar fika på den lilla mysiga muséet. Hembakt! Simone du är en pärla. Sammanfattningsvis en härlig utflykt på Norges nationaldag.


 

Maria Plass (Moderat) skriver i en insändare idag att det är i Folkets intresse att bryta Apoteksmonopolet. Jag har inte hört något folkligt upprop för att sälja ut Apoteket, däremot har ett antal stora internationella intressenter visat stort intresse av att köpa.  En gemensamt ägd tillgång säljs ut till privata intressen och man hoppas att det skall leda till ökad tillgänglighet, bättre service, större tjänsteutbud och lägre läkemedelskostnader. En from förhoppning, men har den någon verklighetsförankring? 

Vi kan jämföra med den fria etableringsrätten för skolor och snart även förskolor. Har det lett till ökad tillgänglighet, bättre service, större tjänsteutbud och lägre kostnader?  I centrum i Uddevalla trängs de fristående skolorna och de fria förskolorna kommer med all sannolikhet att söka sig dit också. Varför? Jo där kan man tjäna pengar på en större efterfrågan och kan då erbjuda en god service och ett stort tjänsteutbud. Vem skall betjäna ytterområden där efterfrågan och vinsten inte är lika stor, men behoven finns?

Tjäna pengar innebär ju inte att man sänker priserna. Den fria etableringsrätten för skolor har inte lett till lägre kostnader för kommunerna, snarare tvärtom. Den fria etableringsrätten för Apotek har i Norge lett till högre priser på läkemedel. Många norrmän söker sig till Sverige för att handla på våra statliga Apotek, där de får betala ett lägre pris och får en alldeles utmärkt service.

Socialdemokraterna har själva sålt ut både Posten och SJ, så varför skall jag då klaga över att den moderatledda regeringen fortsätter utförsäljningarna? Jag tror att många socialdemokrater har ställt sig frågan om det verkligen leder till en bättre fördelning av service till en lägre kostnad om man släpper in marknadskrafterna, efter att ha sett resultatet av de egna utförsäljningarna.  Varken utförsäljningen av Posten eller SJ har förbättrat servicegraden, lett till ökad tillgänglighet, större tjänsteutbud eller lägre priser. I alla fall inte för det stora flertalet av svenskar.

Det är dags att dra slutsatser och analysera vad som händer när man säljer ut gemensamma tillgångar.  Privata aktörer vill tjäna pengar och har inte intresse av att fördela service och utbud till de som bäst behöver det. 

Vi har börjat diskutera semester i familjen. Vi har haft besök från Iran två somrar på raken och i år tänkte vi hålla en lite låg profil. Vandring är något jag och dottern gärna skulle prova på och vi har inlett "operation övertalning" för att få med resten av familjen på tåget. Sonen skall visserligen jobba större delen av sommaren och kommer bara att vara ledig lite emellanåt, men han kan ju haka på några dagar. Just nu lutar det åt att vi tar lite kortare utflykter och kanske en något längre fram mot höstkanten.

Jag har aldrig varit på Gotland. Vänner har flyttat till Visby och driver hotell där. De har frågat om vi inte skall komma och hälsa på, men livet har snurrat lite för fort för att få till ett besök. Nu kanske vi kan, äntligen. En artikel om vandring längs pilgrimled över Gotland, fick mig att tända till.  Några dagar i slutet på sommaren skulle inte vara helt fel att spendera i långsam lunk över ängar och genom skogar. Håller tummarna för att jag kan få med mig någon eller några på det.

Fram tills dess, tänkte jag få ett par dagar på Kinnekulle, några dagar på Bohusleden, en tur över Malö/Flatö/Ängö och lite andra korta turer. Sedan måste ju grilldagarna på altanen och lite växthusmys få plats mellan doppen i havet. Det kommer att bli en härlig sommar.

Idag har jag plockat de första liljekonvaljerna. De är fortfarande i knopp men imorgon kommer det att dofta i hela köket när jag kommer ner för att äta frukost. Hela skogen är snart full, men de första är alltid de härligaste. I förra veckan kunde vi konstatera att bladen hade skjutit upp som pilspetsar ur jorden, på bara en dag. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol (liksom hav av styvmorsvioler) finns också på vår promenadrunda (kattfoten är i min egen trädgård men den är ju också start och stopp på promenaden).

I köksträdgården har mynta, rabarber, salvia, timjan, persilja börjat komma igång ordentligt. Frösådderna är ännu inte så mycket att beundra men i växthuset kommer de små tomat- och paprikaplanterna ordentligt i sina lådor. De är ju långt ifrån så kraftiga och fina som de man hittar i plantskolorna, men de brukar komma ifatt ganska fort.  Idag morse bakade vi scones och satte oss i växthuset och åt frukost. Det var mysigt och varmare än ute, där vinden drog tag ordentligt.  Om någon månad eller två kan vi plocka frukosttomaterna direkt till mackan, men idag fick vi nöja oss med lite persilja och citronmeliss som tilltugg. Livet är rätt gott!

Fick äntligen till det och kunde delta i bokcirkel igår kväll. Det var verkligen lika trevligt som jag hade tänkt mig. En grupp kvinnor i lagom ålder och med massor av erfarenheter att dela med sig av. Vi hade alla läst boken om Svullo Micke Dubois. Ett självmord mitt i livet. Det väcker en massa tankar och obesvarade frågor. Vissa frågor kan kanske aldrig få ett svar.

Jag var ju med första gången, men kände mig otroligt välkommen. (tack alla ni fantastiska kvinnor i gruppen!) En lättsam, avslappnad stämning utan krav. Precis så enkelt som de kan vara att ha en cirkel. Nästa bok är redan beställd och jag ser fram emot att få sitta ner vid fikabordet om en månad igen och diskutera. En bok som jag aldrig själv skulle valt och som därför känns extra intressant och utmanande. 

Idag känns regnet inte riktigt lika roligt längre. Det regnar på tvären och på längden. Försöker att tänka på hur gott det gör för mina frön och potatisar, för vår brunn och för naturen runt omkring. Prognosen verkar ljusare inför helgen och början på nästa vecka. Efter regn kommer sol.

Dagens tidningsrubriker berättar om de besparingsåtgärder som föreslås för tekniska nämndens verksamhet inför budgetarbetet 2010. Mindre asfaltering och färre blommor skulle kunna undvikas om vi kommuninnevånare slutar kasta skräp på gator och i naturen och slutar med all skadegörelse.  Det är lätt att skylla på någon annan, gärna alla våra unga invånare, men jag tror att det är mer utbrett än så.  "Det får kommunen ta hand om" eller "varför gör kommunen inget?" säger många. Men vem är kommunen, om inte vi?

Det finns ingen som kan trolla fram resurser till att göra olika insatser. Det är våra gemensamma resurser, våra skattepengar, som skall täcka allt det som vi förväntar oss att kommunen skall tillhandahålla. Om skatten sänks och om färre människor får arbete och inte kan betala skatt, har vi mindre gemensamma pengar att lägga på det gemensamma.  Det är ju rätt så självklart när man tänker på det, men det är ändå inte självklart när man försöker förklara det för oss kommuninnevånare.

Som politiker skulle man ju vilja kunna säga att "det fixar vi". Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna och sitter nu med den tomma statskassan. Vilka pengar skall man då fördela till kommunernas underskott? Jo man får låna till den dagliga driften! Det är en farlig väg att gå. Många privatpersoner har hamnat i personlig konkurs genom att just låna till den dagliga driften. Det är inte ärligt att säga "det fixar vi" och sedan lämna över ett konkursbo till nästa som får ta över och reda upp ekonomin. Så gjorde de borgerliga förra gången de satt vid makten och så agerar de igen. Det känns frustrerande att se hur allt upprepas och att inte kunna göra något åt det innan det är för sent.  Det är nästan så att man skulle vilja förlora nästa val också så att de en gång får städa upp efter sig själva. Men så kan man ju inte säga?!

Kanske lite provokativt att önska regn, så här i vårsolens tid? Nu har jag sått det mesta och satt potatisen (utom en sort som inte fick plats och måste grävas ett nytt land för.) och det är helt ok att slippa vattna. Som om jag skulle vattna! Jag vattnar inte och är därför mycket glad över att högre makter sköter saken för mig. Kanske kan det bli lite morötter ändå?

Trodde inte att det skulle bli något regn, trots prognoserna. Förra året hade vi faktiskt problem med vattenbrist och jag är lite lättad över att det blev lite vårregn. Vi har en gammal grävd brunn som vi delar med en av grannarna. Förra året var det många i varje hus och det gick säkert mer vatten än normalt. Dessutom var det varmt och skönt med lite vatten att svalka sig med. En kväll gick pumpen i källaren varm och vi fick införa vattenransonering för första gången sedan vi flyttade in.  Sedan väntade vi oroligt på att det skulle komma lite regn. Inte ett moln i sikte på flera veckor.
När höstregnen satte in, var jag för första gången riktigt glad. Lite regn är nödvändigt och vatten ÄR liv.

I förra veckan kom någon och skulle fixa telefon till grannen.  Vi blev utan telefon och internet hela helgen och fick tillbaks dem idag. Visst är det fantastiskt hur beroende man är av sina moderna kommunikationsmedel? Vi har ju mobiltelefoner och har klarat själva telefonin ganska bra men internet.... Inga mail, inget facebook och ingen blogg.

Dottern började sticka. Mannen satte igång och gräva nytt trädgårdsland. Sonen var bortrest så han hade jag ingen nytta av. Jag själv hann att plantera ut tomater i växthuset, sätta potatis och så grönsaker.  Det är kanske bra om man då och då får ett litet avbrott i kommunikationerna?