När man tittar ut genom fönstret idag är det svårt att säga om det är höst eller vår. Eller kanske inte ändå? Det är ju inte så fin skir grönska på hösten. Man har väl ändå rätt att vara lite otålig på att vårvädret också ska hinna ikapp och värmen återvända. Det är mitten på maj och jag vill börja så och sätta ut alla plantor som står och väntar på vardagsrumsbordet. De ser också otåliga och ut, med sina utsträckta halsar som tittar längre och längre ut genom fönstren mot friheten. Snart.....
Det verkar som om jorden inte kan ta emot mer vatten nu. Pölarna växer och det rinner vatten överallt. Min farbror sa en gång att det aldrig kan regna för mycket före midsommar? Det var naturligtvis i perspektivet att potatisen och annat som ska växa, behöver allt regn den kan få innan sommarens torka (vi får väl ändå hoppas att solen kommer att dominera) slår till. Och visst ser det ut som om naturen trivs och frodas. Det är så grönt att det nästan gör ont i ögonen. Tror att jag ska ta vägen över Orust när jag åker hem från Göteborg idag, så att jag får åka genom bokskogen vid Eriksberg.
Det börjar bli trångt på bordet i vardagsrummet. Tomatplantor, squash och annat har invaderat utrymmet och nu börjar det bli dags att få flytta ut. Än är det lite för kallt för att få komma ut i växthuset, så det lär nog få vara så här några veckor till. Helgen får ägnas åt omplantering och avhärdning, grävning och rensning i rabattater och sist men inte minst är det dags att gräva om komposten. Bråda tider i trädgårdslandet.
Sonen är så otålig på att få komma iväg till demonstrationen att han väcker oss ur vår skönhetssömn (och tro mig, den behöver vi). Solen skiner och det blåser tillräckligt för att de röda fanorna ska vaja vackert i vinden. Det kommer att bli en fin 1a maj. Efter demonstrationen blir den hem och fortsätta jobbet i grönsakslanden. Visserligen tjuvstartade jag och satte potatisen en dag för tidigt men det är mer kvar att göra. Vårbruket är i full gång.
Vi hade en rolig diskussion idag. En vän hade sagt till en sd-väljare att han inte fick beställa pizza eller kebab. Sd-väljaren hade inte riktigt förstått vad han menade men fick till slut medge att det inte var så mycket mat som faktiskt var helt svensk. Tänk vilken tråkig diet det innebär!
Det leende som provoserar och upprör så många, får mig att inse hur den fascistiska ideologin kan avhumanisera medmänniskor så till den milda grad, att en massmördare kan se sig själv som offer och hjälte. Det är viktigt att förstå att de strömningar som idag finns i vårt samhälle och som yttrar sig i att SD kommit in i riksdagen samt att vi sitter klistrade vid nyhetsrapporteringen från rättegången mot Breivik, är sammankopplade. Inte så att jag menar att sd anhängare är massmördare. Det vore förskräckligt.
Å andra sidan känner jag igen mig i den berättelse som lästes upp i rätten och där en kvinna namngavs och blev exempel på det som skulle utrotas, eftersom hon fött barn som inte var rätt färg. Det är en åsikt som är vanlig bland sd-väljare och som jag fått höra i telefonluren mer än en gång av människor som delar den världsbild som massmördaren har. Han har, gång på gång, fått bekräftelse på att hans analys är sann och delad av många. Han är inte ensam utan en del av ett större sammanhang. Därför är det viktigt att ta till sig att detta är bara ett av fascismens ansikte som vi ser leende i Oslos rättssalar.
Det var en champagnekort som exploderade. Efter många slitsamma år med ansökan om att få anlägga en avloppsreningsanläggning i viken, har vi fått jackpott. På flera sätt. Ansökan har beviljats och vi är nu i full gång med arbetet, även om entreprenören tillfälligt har tagit en paus (hoppas att han är tillbaka på plats idag eller imorgon för att gräva för verket). Dessutom fick vi nyligen veta att vi fått pengar från Vattenmyndigheten, Länsstyrelsen!!! When it rains, it pours, som engelsmännen säger.
Det är inte förrän man inte har det, som man inser hur viktigt det är med vatten. Pumpen la av mitt i Påskhelgen och vi fick inte tag på rörmokaren. Kris. Turligt nog kunde vi hämta hinkar med vatten hos brodern, som bor intill. Det blev en halv dag med vattenransonering innan vi lyckades få igång pumpen igen (på egen hand!). Lite eftertanke så här i Påsktider.
Blåsipporna har slagit ut och idag har vi haft öppen altandörr och solsken i hela huset. Underbart. Det känns som om man fått en större värld och kan andas lättare. Har också suttit ner och försökt komma igenom den tjocka boken som ska vara läst till 19 april. Då ska vi tjejer i vår bokgrupp träffa en bokgrupp bestående av enbart män, och diskutera vad vi tyckt och tänkt. Det ska bli intressant.
Boken är nu till hälften genomläst. Den är en tegelsten, även i pocketformat. Typiskt för amerikanska best sellers (får de betalt per sida?). Det känns som om jag ska kunna ta mig igenom hela boken i tid nu. Från början fick jag lite panik när jag såg tjockleken på boken och min fulla almanacka. Det kommer ju en Påskhelg innan dess och då är det flera dagar ledigt. Hoppas på solsken och läge att sitta i växthuset med ett glas.
Arbete är identitetsskapande, integrerande, självförsörjningsgrundande, och för många människor en väldigt viktig del av livet. Den som inte har arbete känner sig ofta utanför och till och med ibland utan värde. Den som jobbar behöver inte nödvändigtvis känna de motsatta (värdefull och inkluderad). Många som har ett arbete, arbetar alldeles för mycket och i stressig miljö, vilket sliter på kropp och själ.
De flesta är väldigt ense om att arbete är viktigt, men det känns ibland som man överdriver arbetets betydelse för individen. Arbetets betydelse för samhällsutvecklingen och speciellt för de som lever på andras arbete, är väl självklar. Men jag kan ibland undra över denna överdrivna, lovsjungande retorik. Vem tjänar på att jobba ihjäl sig? Man behöver både vila, arbete och fritid. Om arbetet fördelades mer jämlikt skulle fler få balans i sina liv och orka arbeta längre. Kanske till pensionsdagen, vilket många inte orkar idag.
Jag blir inte klok på Länsstyrelsen. Det har nu blivit två avslag på vår ansökan om att bygga tre sjöbodshus, med två bodar i varje. De hänvisar till den fria rörligheten, men den som har sett platsen ruskar på huvudet. Hur ska någon ta sig upp i björnbärssnärjen och slånbuskar för att hamna i vad som närmast kan beskrivas som ett stenröse? Det ligger dessutom redan bodar alldeles nere vid sjökanten.
När det gäller vårt bekymmer att få till en avloppsrening värd namnet har jag redan öst ur mig all frustration jag kan på denna blogg, så det lämnar jag därhän. Nu har vi ett beslut och grävaren har anlänt till viken!
Döm då om min förvåning när Länsstyrelsen tycker att Tanums kommun överdriver när de kräver urinseparering för en fastighetsägare i Bullaren. Länsstyrelsen hänvisar dessutom till att det är dyrare för fastighetsägaren att installera urinseparerande toalett än vanlig? När har Länsstyrelsen tagit hänsyn till att det är fördyrande för oss fastighetsägare att lägga ut en lång slang ut i vattnet, eller ha ett extra reningssteg efter reningsverket?
Missförså mig rätt, jag vet att det är olika regler för Natura 2000 områden och andra områden. Det är ändå intressant att det vatten som i slutändan ändå hamnar i havet och kanske i Gullmarn (avrinningen från Bullaren borde väl i rimlighetens namn vara Örekilsälven?) hanteras på olika.
Rapporten från Rädda Barnen är ingen överraskning. Barn i Sverige har fått det sämre. Jag menar att även de familjer som fått lite extra i plånboken har fått det sämre. Vi går mot ett samhälle där man blir bedömd för vad man tillför i form av arbete, inte att alla är värdefulla för den man är. Det är inte lätt att vara barn idag och ännu svårare att vara ungdom. Även om det inte inryms i Rädda Barnens rapport, så mår ungdomar sämre idag och arbetslösheten bland ungdomar fortsätter att öka. Sedan kan regeringens företrädare upprepa sitt mantra om att fler är i arbete, hur mycket de vill. Verkligheten har kommit ikapp dem.
På lördag kommer barnbarnet på besök igen och eftersom hon nu börjar ta sig runt alldeles på egen hand, måste vi fundera över hur vi barnsäkrar hemmet. Vi har trappor, sladdar, hundvattenskål och annat spännande i vårt hus, så det blir en utmaning. Några saker kan vi nog inte göra så mycket åt, utan måste försöka hålla jämna steg med liten fröken. Dock är nu prio ett att försöka hitta en lösning så att hon inte drullar nerför trapporna. Kompostgaller funkar för hunden, men jag tvivlar på att Amina är lika rädd för lite skrammel som hunden är. Vi får tänka till.
Äntligen har då ejdrarna kommit till viken. Gudingarnas ooo ooo får mig att kastas tillbaks till ungdomens diskokänsla. Jag ränknade till 11 gudingar och 6 ådor. Det är väl också lite som på ungdomens disko? Jag blir i alla fall glad av det och i år tycker jag att det har dröjt väldigt länge.
Ännu ett vårtecken. Jag räknar dem nog extra noga nu, eftersom snön återkom och kylan fortfarande inte riktigt att släppt taget.
Jag vet inte vad det är, men känner mig väldigt trött just nu. Köpte mig en bukett tulpaner och en bunt påskliljor på kvinnodagen för att pigga upp mig lite. (sedan kom maken hem med tulpaner också) Det hjälper! Och snart står forsythian i full blom, i alla fall har den kvist, som jag tog in, slagit ut och förebådar vårens ankomst.
Gifts sedan 31 år. Har två barn 21 och 23 år gamla. Och blev nyligen mormor! Det är stort. Bor på landet vid kusten i hus. Till familjen hör också katten Filou, hunden Maya.
