Anna-Lena Heydar

ras för Moderaterna i senaste mätningen

Publicerad 2017-02-23 09:24:48 i Allmänt

Visst skulle vi socialdemokrater kunna känna lite skadeglädje över att vårt främsta oppositionsparti har gått tillbaka, men då glömmer vi att det finns ett till parti som är ännu mer oroande. Det har varit svårt för alla partier i Riksdagen att hantera situationen med ett parti som ligger så långt från värderingsgrunden för demokratiska partier.
Det värsta man kan göra är att förhålla sig till dessa partier som en normal företeelse. Det näst värsta är att falla in i samma retorik, att försöka hitta egna "snabba lösningar" på komplexa problem. De flesta andra partier i Riksdagen har fallit i någon av dessa fällor. Man vill visa sig handlingskraftig och att man sitter inne med svaren.
Men då måste man först veta vad frågorna är. Det finns många kloka forskare och samhällsvetare som har delar av analysen som krävs för att ta itu med de utmaningar vi står inför. Det har aldrig känts viktigare att lyssna på, sätta sig in i och hitta lösningar på det som gjort att främlingfientliga, odemokratiska och rent fascistiska krafter växer i nutid.
Vi ska inte lyssna på eller diskutera med dessa partier. Vi ska lyssna på och diskutera med de som känner sig lockade av den retorik och den världsbild som de målar upp. Det är många människor som känner sig bortglömda, undanskuffade och mindre viktiga för politiken idag. De ser att besluten som fattas inte tar deras vardag och liv som utgångspunkt eller ens beaktas. Det är det verkliga problemet och det är där vi måste börja att förändra.
Så visst, på sätt och vis är jag glad över att väljarna visar att det utspel som Moderaterna gjorde om sitt förhållningssätt till SD inte ger någon positiv respons. Men det är inte genom att visa skadeglädje som vi förändrar något i sak. Det är genom att börja jobba som vi alltid har gjort, genom att engagera och involvera så många som möjligt i den demokratiska arbetsprocessen så att fler känner delaktighet och får förståelse för att demokratiskt arbete är grunden för vårt samhälle.

slöjan och pseudodebatter

Publicerad 2017-02-14 07:42:58 i Allmänt

Debattnivån har verkligen nått bottennivå. Fem minuter av nyhetssändningen går till att diskutera huruvida en huvudduk innebär att regeringen inte längre kan kalla sig för feministisk, först därefter kommer den relevanta frågan om man kan handla med diktaturer. Man skulle kunna valt att inte ta med någon kvinnlig minister på besöket. Det hade varit mycket mer relevant att ifrågasätta. Vår feministiska regering och våra kvinnliga ministrar är otroligt viktiga förebilder och företrädare för en politik som gör skillnad.
Jag känner många feminister i Iran som alla bär huvudduk, några av eget val andra av tvång. Det gör mig inte mindre övertygad i min feministiska hållning om jag åker till Iran och klär mig enligt den lagstiftning som finns där för att få träffa släkt och vänner. De får ju inte visum för att hälsa på mig och min familj här i Sverige.
Iran är ett otroligt intressant land av många skäl. En lång historia av utbyte med Sverige på många nivåer ger vårt näringsliv möjligheter att fortsatt göra affärer där. Jag fick lära mig mycket av min mans farbrir om hur långt bak de relationerna går. Från Sven Hedins resor, via uppbyggnaden av landsfiskalväsendet av svensk modell till alla svenska produkter på maknaden.  
Sverige har ett gott rykte i Iran, både på grund av att många iranier idag bor i Sverige efter att ha flytt från den regim som infört lagar om kvinnors klädsel, men också på grund av att vårt land i alla tider haft handels-, kulturellt och utbildningsutbyte genom historien. Utbyte ger större möjligheter att påverka, än plakatpolitik.
Det är de modiga kvinnorna (och männen) i Iran som varje dag ifrågasätter, utmanar och trycker på som skapar förändring av lagstiftning och praktik i sitt land. Ett besök från en svensk delegation som stödjer denna kamp, kanske inte förändrar så mycket mer än symboliskt, men inte är den till någon nackdel.
 
 

long time no see

Publicerad 2017-01-11 12:06:47 i Allmänt

Det var verkligen längesedan jag var inne på min blogg och skrev något. Året som gick var spännande och intressant på många sått och vis. I mina politiska uppdrag är väl arbetet med att integrera Sotenäs va-verksamhet i Västvatten en milstolpe, liksom fiberutbyggnader i Ljungkile och andra områden inom Uddevalla tätort.
Privat har det inte hänt så många stora förändringar. Vi har målat om vardagsrummet och (kors i taket) fått upp lister! Ett allmänt röjande har också frigjort stora ytor, som nu kan användas till ex vis gymhörna eller något annat.
Det är inte klokt vad man samlar på sig.
Barnbarnen växer så det knakar och har nyligen blivit Alingsåsare. Det blir bra. Pendlingsavstånd till jobb och studier, gångavstånd till förskola och farföräldrar. Lägenhet med egna rum och stora ytor att leka. Det kan knappast bli bättre.
Jag hade tänkt börja året med goda föresatser om att bli en bättre människa, men bestämde mig för att låt det bli som det blir. Att lova runt och hålla tunt är väl ändå ingen idé och ger mer stress än välbefinnande. Tillsammans med maken har vi ändå föresatt oss att göra mer roliga saker tillsammans. Det är ju inte någon tung börda att bära.
God fortsättning på det nya året alla vänner och bekanta.

ojdå

Publicerad 2016-01-24 17:49:20 i Allmänt

Det var ett bra tag sedan jag skrev något på denna blogg. Tre valrörelser på raken tog lite musten ur mig. Visst kan man ibland känna att en time out är helt ok. Att stänga av och låta livet pågå utan några kommentarer alls. Sedan sist har jag blivit mormor en gång till, dottern har gift sig och sonen har fått en sambo.
Andra saket som hänt är att socialdemoktaterna äntligen har fått igenom en budget i Riksdagen och kan börja genomföra en del av de vallöften som många har väntat på. Att skapa förutsättnoingar för investeringar i infrastruktur och studier är en del av allt som fått vänta. Mycket frustrerande. nåja, nu får vi se till att få saker att hända. integration på arbetsmarknaden, bostadsbyggande.....

kvinnors asylskäl

Publicerad 2015-06-26 20:11:41 i Allmänt

En av våra vänner, Samira Motazemi, har drabbats av ett sista avslag på asylansökan. Med rätta har flera engagerat sig i hennes fall och ser det orimliga i att skicka tillbaks en person som dömts för äktenskapsbrott i ett land som har mycket stränga straff för detta. Det finns till och med exempel på kvinnor som stenats till döds för att de inte längre vill vara kvar i en relation eller där mannen anklagat kvinnan för utomäktenskaplig relation. 
 
Tyvärr är det inte första gången som kvinnors (och barns) asylskäl avfärdats lättvindigt av svenska myndigheter. Jag har flera exempel än jag skulle vilja räkna upp där kvinnors och barns rättigheter kränks och ses som underordnade mannens asylskäl. En afgansk familj med tre flickor i början på tonåren, som i flera år suttit instängda och utan skolgång på grund av talibanerna skräckregim, skulle sändas tillbaks eftersom pappans asylskäl inte räknades som tillräckliga. Barnens asylskäl fick en mening "hänsyn har tagits till barnens bästa".
 
Samiras fall är inte unikt men det är inte desto mindre upprörande. Jag hoppas att beslutet omprövas och att Samira får stanna i Sverige. Jag hoppas också att asylprocessen ändras så att barns och kvinnors asylskäl uppvärderas och får den tyngd och behandling som de förtjänar. Varje asylsökande har rätt att få en prövning värd namnet.

Sorg

Publicerad 2015-03-12 08:18:51 i Allmänt

Min svärfar brukar säga, Darde tu ro sare man (din smärta på mitt huvud). Jag svarar, khodah nakoneh (må inte Gud göra så). 
Igår samlades många Uddevallabor i museiparken för att känna gemenskap i den stora sorg som drabbat staden.  Att så många kom på så kort varsel visar att behovet av gemenskap  är stort när tryggheten slås undan. 
Vi drabbas alla av sorger, små och stora, under livet. Då behöver vi de nära och kära omkring oss för att gemensamt bära varandra. När en hel stad drabbas av sorg, behöver vi också känna gemenskap, att vi inte är ensamma, att det finns medmänsklighet, värme och hopp om en bättre framtid.
darde tu ro sare man
khodah nakoneh
 

Vapenexport, diktaturer och terrorism

Publicerad 2015-02-22 09:46:19 i Allmänt

Det finns inget som rättfärdigar att mörda, våldta och terrorisera, varken i Guds eller någon annans namn.
Att se unga män, och några kvinnor, som är födda och uppvuxna i vårt land, kan känna sig kallade att delta i detta,  känns fruktansvärt och svårt att ta till sig. Ändå känns den analys och det svar på problemet som presenteras för oss av experter, ganska naiv och alldeles för kortsiktig. Visst håller jag med om att samhället ska göra sitt yttersta, och till och med använda tvång, för att stoppa unga liv från att kastas bort i ett krig som skapar så mycket död och kaos. Det är det kortsiktiga svaret. 
På lång sikt måste vi i grunden börja rannsaka vårt eget ansvar och roll. Unga människor som är födda och uppvuxna här går inte att lura. De ser vår vapenexport till en av världens hårdaste diktaturer. De ser vårà taktiska överväganden när vi sätter vår exportindustri före mänskliga rättigheter. De ser hur världen sviker folk efter folk, av maktbalansskäl, av ekonomiska skäl, av strategiska skäl - men mycket sällan av skäl som stödjer vår retorik om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. 
Det finns inget som rättfärdigar våldtäktet, mord av civila och terrordåd. Det långsiktiga svaret måste bygga på de värden som vi vill försvara; demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, jämlikhet ....

Kuba och historiebeskrivningen

Publicerad 2014-12-18 08:01:57 i Allmänt

Äntligen! Så tror jag att många med mig tänker när de hörde gårdagens nyhet om att USA nu tänker om och öppnar för att ta bort sanktionerna mot sitt södra grannland Kuba. Visst är många , liksom jag, väl medvetna om att den kubanska regimen har stora tillkortakommanden och att politiska fångar och förföljelse av oliktänkande har präglat det kubanska samhället. Men det finns också en annan sida av myntet; den låga barnadödlighet och höga utbildningsnivån, som nyanserar de negativa sidorna.  
 
 
Regimen karaktäriseras idag som kommunistisk och det tror jag är helt korrekt. Men det är svårt att inte reagera på hur historien beskrevs på teve igår när nyheten presenterades. Det är historielöst att kalla den kubanska revolutionen för en kommunistisk revolution. Direkt efter övertagandet deklarerade Fidel Castro att ambitionen var att skapa ett styre som inspirerades av socialdemokratin. Det var först när USA, som ju aktivt stödde den störtade diktatorn, införde sanktioner samt krävde att hela västvärlden följde USAs exempel och därmed inte gav den nya regimen något annat val än att vända sig till den andra världsmakten Sovjet för att kunna överleva ekonomiskt, som kommunismen stärktes. 
 
USAs politik i mellan- och Sydamerika har präglats av dubbelmoral och storebrorsattityd, vilket har skapat starka motsättningar. Å ena sidan har man pratat om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter, men samtidigt stöttat diktatorer och odemokratiska regimer.  Genom denna öppning av relationerna till Kuba kan nu USA få en möjlighet att nyansera bilden av sig själv i sin Bakgård (som de södra grannländerna har kallats). En annan förhoppning som nu väcks är att Obama nu äntligen infriar sitt löfte om att stänga Guantanamo. 

Farlig?

Publicerad 2014-12-13 11:14:39 i Allmänt

Vi har nu 6 representanter för SD i vårt kommunfullmäktige och vid senaste mötet beslöt de sig för att stödja vår S, V och MP budget. samtidigt beslöt de sig för att låta sig ersättas av Kd, Uddevallapartiet och M, i den ordningen, ifall de inte kan fylla sina uppdrag i styrelser och nämnder under mandatperioden. Deras gruppledare gjorde ett slags linjetal, där hen deklarerade att partiet inte ställer sig bakom det kaos som partiet centralt har skapat och att man vill samarbeta under mandatperioden för Uddevallas bästa. 
Någon dag senare gick avgående Moderata kommunalrådet ut i Västnytt och pläderade för att andra politiska partiet bör börja samtala med SD. 
 
Jag hör många säga att SD företrädarna ju ser ganska harmlösa ut och att det nog är dags att öppna dörren för en dialog med partiet och jag vill absolut hålla med i det första påståendet. SD-företrädare är inga demoner. De är vanliga människor, precis som jag och du. De har hobbys, familjer och lever vanliga liv. De är inte det minsta farliga (förutom ett fåtal som går och svingar järnrör, men det kan det ju finnas i andra partier också). 
 
De farliga är inte SD. De farliga är vi. Vi som inte förstår att de idéer som SD bär in i våra demokratiskt valda församlingar är livsfarliga. När Stefan Löven använder ord som fascism ryggar många tillbaka. Det är ju ett skällsord och inget som finns idag, eller? Det känns så långt borta nu och många har svårt att riktigt ta den jämförelsen på allvar. Inte är SD partiledare på något sätt lik den demoniserade bilden av Adolf Hitler eller Mussolini. Man glömmer då att ordet fascism är en etikett på en rörelse, precis som socialdemokrati eller Liberalism. 

När dessa idéer och strömningar förnekas eller när man lägger ner mer kraft på att sätta rätt etikett på dess företrädare, glömmer vi att debattera vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i.  Jag kan konstatera att min familj inte skulle få plats i SDs vision. För mig är det personligt, men jag tror inte att de som vill öppna för en dialog med SD, har känslan att vara personligen berörda av de ideer som SD framför. Är man helsvensk och trivs i de värdekonservativa begränsningarna kan SD tyckas vara ganska harmlösa, men för de inte som inte passar in i SDs  bild, är hotet reellt. och som sagt är det inte sd som är farliga. De farliga är alla vi som inte sätter ner foten och gör motstånd mot deras ideer. 

 

Förvåning?

Publicerad 2014-12-04 08:20:06 i Allmänt

Nu har de väljare som lade sin röst på SD i hopp om att de skulle förbättra villkoren för pensionärer och människor i behov av sjukförsäkring eller a-kassa, fått besked. Det enda som betyder något är att stoppa människor som flyr för sina liv, från att få en trygg plats att leva på i Sverige. 

Mörker över jorden

Publicerad 2014-11-27 07:12:22 i Allmänt

Det låter mer dramatiskt än det var menat, men mörkret har verkligen sänkt sig över oss. I morse när jag gick ut för att hämta tidningen och rasta hunden, såg jag inte något. Tyvärr har maken inte hittat utomhusförlängningssladden så att vi kan tända ljusslingan i växthuset. Det skulle åtminstone ge ledljus på mrgonen och kvällen.
 
Jag hade ju ambitionen att försöka hitta den där mysfaktorn som så många andra får när de tänder levande ljus, men måste än en gång inse att det inte riktigt funkar för mig. Mörkret är jobbigt och jag blir trött och deppig.l Kanske få man acceptera att det är så och gå i ide under en period. Det vänder ju snart mot ljusare tider.

Palestina och fredsprocessen

Publicerad 2014-11-01 07:57:42 i Allmänt

Det är nu äntligen gjort. Sverige har erkänt Palestina och därmed också palestinernas rätt att bo och styra över det territorium som FN i flera deklarationer har tillerkänt dem.
Responserna på erkännandet har inte skapat några större känsloutbrott. Visst finns de en glädje hos palestinierna, men de flesta har inga illusioner om att det ska förändra deras situation. Israel har visserligen tagit hem sin ambassadör för konsultation men ingen tror väl att detta erkännande skakar om Israels politik på något grundläggande sätt. Det som möjligtvis kan oroa Israel är om fler länder följer efter Sveriges exempel och börjar sätta press på USA och Israel för att följa de FN resolutioner som ger palestinierna rätt att styra över sitt territorium och sina liv. 
Påståenden om att det är fel tillfälle och att detta erkännande kan störa fredsprocessen, känns inte riktigt seriösa. När skulle det vara rätt tillfälle? Att demonisera den ena eller den andra sidan och kalla dem för terrorister har aldrig skapa grogrund för fred. Det finns en krigströtthet på båda sidor. Det finns fredsrörelser på båda sidor som behöver vårt stöd för att lyckas övertyga sina medmänniskor och skapa hopp om en annan framtid. En framtid där barn växer upp, går i skolan, får ett arbete, bygger en framtid för nästa generation.
Att erkänna Palestina är ett mycket litet steg, men det är ett steg i rätt riktning.
 

Höstrusk och översvämningar

Publicerad 2014-10-18 12:35:00 i Allmänt

Det har nu regnat oavbrutet i en vecka och vägarna i området har översvämmats så att trafiken fått problem att ta sig fram. Riskerna för skred är ju inte okända här på västkusten så det känns inte helt säkert att ge sig ut på någon utflykt så länge vädret håller i sig.
 
Att det skulle bero på klimatförändringarna och den påverkan som vi människor gör på väder och natur, är naturligtvis inte något man kan påstå just för denna väderlek, men visst känns det lite olustigt att konstatera att vi råkar ut för översvämmningar allt oftare den senaste tiden.
 
Det går ju att bygga bort en del av dagvattenproblemen (dagvatten är de flöden av vatten som naturligt skapas av regn och vattenflöden i vår omgivning) genom att skapa bättre utrymme för högre vattenlägen. Troligen behöver vi öppna en del kulverterade diken och vattendrag så att vattnet kan rinna fritt och inte behöva få upp det i källare och ur brunnar på vägarna. Det är ju många som tycker om att höra och se rinnande vatten. Det lär ju ha en påverkan på vårt välbefinnande i största allmänhet att befinna oss nära vatten, så varför inte förena nytta med nöje och få in våra vattendrag i stadsplaneringen på ett naturligt sätt.
 
Jag har besökt många småbyar och städer där vattnet rinner i öppna diken på bakgator med små broar som skapar trivsamma gångstråk för promenerande boende och besökande. Det är kanske dags att vi tänker lite nytt i hur vi hanterar dagvattnet.

Normalisering?

Publicerad 2014-10-10 08:31:12 i Allmänt

Jag blir rädd när jag hör röster inom mitt parti som tycker att vi ska gå samma väg som socialdemokratin i Danmark när det gäller relationerna till och närmanden mot Sverigedemokraterna. En rad mycket kloka och viktiga program på P1 har handlat om vad som hänt i Danmark och Norge efter att deras motsvarigheter har hamnat i beslutande ställning vad gäller kulturpolitiken och naturligtvis invandrings- och integrations-, eller ska jag säga assimilationspolitiken?
 
Det är inte vilka partier som helst och det är mycket viktigt att inte missta sig på vad de står för. Visst har de polerat upp sig och skapat en yta som inte stöter bort de sk vanliga väljarna, men det finns klar och tydlig agenda som inte går att komma undan. I Frankrike har bokbål (ja, det är faktiskt sant!) och utrensning och icke önskvärd kultur påbörjats i flera av de städer där Front National har tagit över makten. Partiledaren Marine Le Pen insåg snart kopplingarna till Nazisternas agerande vid sitt maktövertagande och beordrade sina partikamrater att stoppa dessa. Det är ett av de syster/broderpartier som dessa nordiska partier har i sina led och som har stöttat Sverigedemokraterna, både ekonomiskt och poiitiskt fram till nu.
 
Idag sitter deras motsvarighet på Kulturministerposten i Norge. Vad det innebär för den norska kulturens utveckling kommer vi att få följa på nära håll. I Danmark har assimilationspolitiken krupit in i våra danska Socialdemokraters partiprogram. Inget av detta vill jag uppleva ska hända här i Sverige och jag kommer att kämpa hårt för att dörren till SD inte öppnas i vårt parti. Att Filippa Reinfeldt nu väljer att sätta sig i knät på sd för att behålla makten i Stockholms landsting, är en oerhörd besvikelse och en oro inför framtiden.

Egen tid

Publicerad 2014-10-09 09:14:35 i Allmänt

Jag kan konstatera att det är rätt mycket just nu. Då är det extra viktigt att ge sig lite egen tid. Tid till reflektion och återhämtning. Det är inte så roligt för de nära och kära men jag orkar helt enkelt inte riktigt med dem.
Man kan bara hoppas att de förstår och har överseende.

För att kompensera har vi bokat en liten weekendresa i slutet av november för att hälsa på goda vänner och jag ser också fram emot att äntligen få komma iväg på Metropolitan (i Uddevalla Folkets hus) och uppleva Figaros bröllop. Skulle gärna vilja jämföra med den uppsättning som görs på Göteborgsoperan, så det kan bli en tur dit i höst också. Sådana små avbrott i vardagen ger energi och gör det lättare att orka med allt annat som måste göras.
 
 

Om

Min profilbild

Anna-Lena Heydar

Gifts sedan 37 år. Har två barn 27 och 29 år gamla. Bor på landet vid kusten i hus.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela