Anna-Lena Heydar

Valresultatet blev inte så klart och tydligt som valnattens champagneskålar ville göra gällande. Varken lokalt, regionalt eller på riksnivå. Nu när valrörelsen är över och känslorna slutat svalla lika vilt är det kanske dags för lite ödmjukhet inför uppgiften att skapa goda förutsättningar för att styra landet? Att sätta sig på höga hästar och utropa  vinnare och förlorare är inte särskilt klokt i detta läge.

Hörde en kvinna från en liberal tankesmedja försöka förklara sverigedemokraternas framgångar. Hon hävdade att övriga partier var skyldiga till att inte vilja diskutera invandrarpolitiken och var därför ansvariga för att främlingsfientliga har fått fäste. Expos representant svarade, helt riktigt, att det inte är sant. Invandrarpolitiken har diskuterats, både i denna och föregående valrörelser och däremellan.

Ett ifrågasättande av Aftonbladets (lite löjliga och naiva - hennes ord!) kampanj "vi gillar olika" kändes lika ihåligt. Speciellt när hennes egen förmåga att svara på hur man skall diskutera frågan istället, var att mångkulturella samhällen är "roligare". Det känns som om många vill komma fram och profilera sig i efterdyningarna av sverigedemokraternas framgångar. Kan det inte helt enkelt vara så att många människor är främlingsfientliga? Att många människor vill ha en enkel lösning på ett svårt problem?

Om vi slänger ut alla invandrare och man inser att sjuka och lågutbildade fortfarande hamnar utanför arbetsmarknaden och samhället, vem skall man då ge skulden?

Nu börjar pumporna mogna och ligger där orangegula i trädgården och lyser som höstlöv. De är lite maffiga. Längtar efter att kunna laga pumpagryta och pumpapaj igen. Skall spara lite till Halloween så att vi har en riktigt lykta, men annars åker allt i grytorna.  Det är gott med pumpa i alla former. Pumpasoppa med lite chilli är inte heller dumt.

Hösten kommer med stormsteg. Väntade in grannfrun för att ta en promenad igår kväll och överraskades av det totala mörker som föll över viken! Redan klockan 8.  Reflexvästarna fram, regnkläderna på. Hösten är här.

Har varit i Göteborg och shoppat med dottern. En försenad födelsedagspresent som innebar nya kängor, byxor och jacka. Tror att hon blev nöjd och jag tycker att hon blev mycket fin i sina nya kläder. Har lagt till några saker på min lista över framtida inköp från Naturkompaniet.

Valanalyserna är i full gång i tevesofforna och det som slår mig är den kompakta negativa bild man fortsätter att ösa ut om Mona Sahlin. Det börjar nästan ta samma proportioner som under de värsta Palme-hatardagarna. Det är väldigt obehagligt att se välputsade personer sitta och döma ut en person och, utan att själva vara med i vårt parti, säga att Mona Sahlin omöjligen kan sitta kvar som partiledare.  Det skulle vara intressant att gå bakom och analysera de strömningar som ligger bakom medias massivt negativa bild mot Mona Sahlin. Vad är det som är så hotfullt med henne? Vilka krafter är det som känner sig så utsatta att de tar till så starka medel för att få bort henne?

Jag menar inte att alla medier är i konspiration. Långt därifrån. Det finns nyttiga idioter överallt i samhället, som upprepar det som andra säger och hakar på de trender och strömningar som uppkommer.  Det räcker att plantera en idé eller en sk "nyhet" om något, så springer alla på samma boll.  Att Mona Sahlin har mäktiga motståndare, är ju utom allt tvivel. När hon försökte skapa en valplattform med Miljöpartiet, blev stormen stor mot att hon inte tog med Vänstern. På senare tid har jag hört hur man kritiserar henne för att ha tagit med Vänstern?!  Vad hon än har gjort så har det varit fel i deras ögon. 

Jag är naturligtvis ledsen över valresultatet men om det inte finns mer stöd för en solidarisk och jämställd politisk vision hos svenska folket, så får jag acceptera det. Jag är stolt över att tillhöra ett parti som inte flirtar med främlingsfientliga krafter och som sätter det gemensamt bästa främst. Det kommer jag att fortsätta kämpa för.

Mona Sahlin är fantastiskt bra. I nederlaget står hon stark och pekar på vikten att fortsätta arbetet för ett rättvist land. Visst är säkert hon, liksom jag, besviken över resultatet i valet. Jag kan fortfarande inte förstå hur de borgerliga partierna kunde få fortsatt förtroende att regera Sverige. men nu är det så och vi måste förhålla oss till det.
Alla partier utom Moderaterna och Miljöpartiet har gått tillbaka, så det känns lite underligt att se dem skåla för en seger. Det är en sorgens dag.

Det är väl säkrast att göra en egen analys av slutdebatten på SVT. Har inte hämtat in tidningen ännu men kan se rubriken framför mig redan ("De borgerliga partierna svarade upp och vann debatten"). 

Jag såg i stället en fd stadsminister som inte kunde svara på några konkreta frågor, utan försökte med sina vanliga knep att lägga huvudet på sned och titta med sina "snälla"  ögon rakt in i kameran och förklara hur det egentligen är för oss "verklighetens folk". De Rödgröna var lysande och trängde redan från början in sina motståndare i ett hörn, varifrån de sedan aldrig tog sig ut igen.  Det var försvarsspel från början till slut.

Några minnesvärda repliker var när Maria Wetterstrand sa till Björklund att han står för en omodern (läs; medeltida) skolpolitik. När Mona Sahlin svarade som representant för Arbetarepartiet. Jag kan fortsätta men stannar där. Det var en fröjd att se hur mycket energi och glädje det fanns i det Rödgröna lägret. Den energin behövs när vi ta över regeringsmakten.

Äntligen blev det en kulturdebatt i teve och då fick Leif Pagrotskij debattera med en moderat i Kulturutskottet eftersom Kulturministern tackat nej!? Regeringen nedprioriterar uppenbarligen kulturen som valfråga. Det gör inte vi socialdemokrater.

Det är lite trist att läsa de inlägg som handlar om Kulturhusfrågan. Det verkar som om en konserthall och utställningsytor i samverkan med Muséet skulle vara ett klokt alternativ men problemet är att varken muséet eller VGregionen har visat något som helst intresse för att bygga något alls. Folkets hus föreningen har drivit frågan aktivt under hela mandatperioden och sökt svar från kommunen på vad och hur ett samarbete skulle kunna se ut, utan att få något svar? Nu forcerar de borgerliga partierna fram svar på en remiss till alla nämnder före valdagen! Tekniska nämnden fick skrivningen i veckan och förväntas ta ställning vid sittande bord. Det är inte seriöst. Det är dags att ta både Kulturhusfrågan och Badhusfrågan seriöst och i ett helhetsgrepp för att utveckla kommunen och centrum.
Välj Arbetarepartiet Socialdemokraterna om du vill få en handlingskraftig ledning som vågar fatta beslut.

Det regnar på tvären utanför fönstret. Jag kom nyss in som en dränkt katt efter morgonens joggingtur. Nu har jag värmt upp mig i duschen och känner mig rätt nöjd med att sitta innanför fönstret igen. Det är inte speciellt lockande att ge sig ut. Katten ligger och kurrar bredvid mig och håller med om att det ser ut att bli en innedag idag.

I dagens tidning presenteras skillnaderna i partiernas syn på planeringsarbetet i kommunen.  Man kan kanske tycka att lite hus här eller där inte gör så stor skillnad, men det påverkar hela vår samhällsbyggnad. Transporter och vägar, kollektivtrafik, samhällsseervice i form av skolor, förskolor, vatten och avlopp med mera är viktiga förutsättningar för att vardagslivet skall fungera. Att alla partier har ställt sig bakom en utveckling mot en mer miljöanpassad samhällsuppbyggnad, innebär att de också måste börja fatta strategiska beslut när det gäller samhällsbyggnationen. Vi socialdemokrater tycker att det är självklart att kommunen ska ta det ansvaret.

En vecka kvar och växt huset är omvandlat till valarbetarbod. Om tomater kunde rösta hade Kiomars kommit in i riksdagen utan problem! Men nu gäller det att få ut budskapet till fler....

Jag är fortfarande lite besviken över att kommunfullmäktige inte fattade beslut om att införa systemet för elevstyrd kvalitetsutveckling som vi socialdemokrater hade motionerat om.  Jag vet att det görs utvärderingar efter kurser på gymnasiet och i andra sammanhang och jag vet att det finns många bra exempel på goda utvecklingssamtal, där man tar upp andra saker än vad eleven måste göra för att nå målen. Det jag efterlyser är ett helhetsgrepp, där alla nivåer använder liknande verktyg och alltså kan jämföras med varandra. Ett system där elever får reellt inflytande över sin arbetssituation tillsammans med andra som finns i skolan. Att reducera debatten till att ifrågasätta om elever är lämpade att "betygsätta" sina lärare, är att smalna av debatten till en alldeles för begränsad del av frågan.

Vi socialdemokrater tycker att arbetsmiljön i skolan berör alla som vistas där och därför bör alla få ett inflytande över och en möjlighet att delta i utvecklingen av skolan. Vi vill ha Sveriges bästa skolor i Uddevalla kommun.

Det är inte någon lön som politiker får för sina uppdrag inom kommunen och inte har vi någon tjänst i kommunen heller. Visst kan det vara svårt med definitionerna av alla ersättningar, men det är viktigt att veta skillnaden. I Bohusläningens artikelserie blandar man ihop begreppen lite väl mycket.

Att ta ett uppdrag inom politiken ställer höga krav. Jag tycker absolut att det är rimligt att man granskas, både på längden och tvären.  När jag jobbade heltid med oreglerad arbetstid, tog jag inte ut förlorad arbetsförtjänst från kommunen för alla timmar jag lade ner i politiken. Mina arbetsuppgifter på jobbet gjorde jag ju på kvällar, helger och fick därför betalt utan avdrag för bortavaro. Det kanske är fel att göra så, att jobba heltid + halvtid som politiker och bara ta betalt för heltiden. Men det är vanligt bland politiker att göra så för att inte bli anklagade för att ta ut för mycket.

Jag orkade i längden inte med att kombinera heltidsjobbet med politiska uppdrag. Då var ett fast arvode för de uppdrag man åtar sig mycket mer praktiskt, jag tror att det gäller både för den förtroendevalde och kommunen. Den förtroendevalde vet hur mycket han/hon kommer att få betalt från kommunen för uppdragen och kommunen slipper administrera en massa papper om ledighet, avdrag från lön och ansökan om ersättning.  Idag jobbar jag med annat vid sidan av uppdragen från kommunen för att få ihop ekonomin och visst är det även nu en balansgång för att få ihop det.

Varken Emma Wange eller jag är troligen några experter på vilken vård som kommer att behövas i framtiden. Det händer så otroligt mycket hela tiden som utvecklar vården och som också håller oss friskare längre.  Det troliga är väl att vården inte kommer att se likadan ut i framtiden och att det kommer att ställas helt andra krav på flexibilitet än tidigare.

Jag är som sagt ingen expert på vård, men det verkar finnas hur många experter som helst så här i valtider. Att säga att varje sjukhus måste vara självständigt eller att vissa vårdavdelningar skall finnas på ett visst sjukhus tror, i alla fall jag är helt idiotiskt. Förändring är smärtsamt och när den görs över huvudet på personalen blir den ännu svårare att acceptera. Att förändring kommer att behövas även i fortsättningen kan vi nog vara säkra på. 

Att NU-sjukvårdens förändringsarbete har varit en genomgripande och svår process, kan vi nog alla vara överens om (experter som amatörer). Min förhoppning är att det förändringsarbete som inletts fortsätter och att vården får utvecklas med delaktighet från personal på alla nivåer i en mer jämn takt, så att alla hinner med.

Nu står primärvården inför samma genomgripande förändringsarbete och kvalitetssäkring. Det blir en stor utmaning som inte tillnärmelsevis har satt lika många hjärtan i brand som vår sjukhusbyggnads innehåll. Den vård som vi flertalet medborgare nyttjar är ju trots allt vanlig vårdcentral i förkylningstider, ändå är det traumasjukvården som väcker mest känslor.

En fin dag är till ända. Vandrar hemåt under en fantastisk stjärnklar natthimmel. Har just sett solen gå ner över Lysekil och Gullmarn. Kan man ha det bättre än så här? Det är sådana här dagar som väger upp alla jobbiga och motiga dagar när allt går fel.

Det är roligt att knacka dörr och träffa alla positiva människor. Att stå i valstugan och svara på frågor från alla härliga skolungdomar är också jätteskoj. Visst kan man deppa över opinionsundersökningar, men ärligt talat så känns det inte som om vi jobbar i motvind. Jag ser bara positiva människor och glada tillrop.

Jag är lite trött på alla dessa förståsigpåare som vet allt och kan allt. De är ofta journalister med mycket begränsad erfarenhet av andra yrken än just media. Att vara politisk reporter är en sak, men att sedan stå i rutan och vara politisk kommentator? Det blir ännu mer patetiskt när man väljer en sk vänster och en sk höger kommentator för att balansera varandra. De kommenterar sällan politiken, utan utspel, utseende, popularitet .....

När kan vi få höra någon i teve diskutera Politik? Ideologi? Grundläggande värderingar?