Anna-Lena Heydar

Jag har äntligen inköpt sättpotatis men de hade inte tillräckligt långa groddar för att sätta direkt så nu ligger de för groddning. Potatislandet väntar, färdiggrävt och ogräsfritt (än så länge). Även grönsakslandet är grävt och rensat.  Idag kunde jag inte hålla mig längre och sådde morötter.  jag längtar så efter morötter och eftersom jag aldrig har lyckats med mina morötter är jag extra spänd på om det skall gå bättre i år.

Persikoträdet står i full blom nu och jag hoppas att humlor och bin är flitiga, så att det kan bli lite mer frukt i år. Förra året fick vi ett tiotal persikor och det var ju helt ok för att vara tredje året. Goda och saftiga var de. Det blev inga druvor alls förra året och det tror jag beror på torkan. Jag vattnade inte alls eftersom vi hade ont om vatten i brunnen. I år skall jag försöka fylla vattentunnorna i tid och ha lite extra vatten till växthus och annat.

Det mesta har flyttat ut i växthuset nu och jag längtar efter att få flytta med. När allt är planterat och färdigt väntar lata stunder i hängstolen.

Utanför mitt köksfönster står persikoträdet i knopp. Om det blir lika varmt idag så kommer det säkert att slå ut i full blom. Igår hann jag gräva om potatislandet och grönsakslandet inför sådd och potatissättning. Nästa helg är det dags.
Jag städade också växthuset och hängde upp min hängstol.  Nu är det redo för njutning. Tomat, paprika och andra plantor är redan ute i växthuset och snart flyttar jag ut mina övervintrade chiliplantor, nerium, citrus och pelargoner.

Ett annat säkert vårtecken är räven. I veckan tog den några ankor hos grannarna innan den slog till mot våra hönor. Två tuppar och tre hönor. Rävungarna har fått sig skrovmål och växer säkert till sig i grytet. Vi har lagat nätet runt hönsgården och nu får den resternade truppen stanna inne på gården ett tag. Tills rävungarna är tillräckligt stora för att jaga vid grytet och mamma räv måste hålla sig nära.

Tack vare grannfrun kommer jag ut på stavgång nästan varje dag och får njuta av naturen just nu. På en dag har bokskogen börjat slå ut!!! Snart är den så där härligt skir grön. En lycklig grön färg, som gör livet ljust och enkelt. Jag tror att jag skall göra en picknick korg och sätta mig mitt i backen och bara låta mig impregneras av detta otroliga själens reningsbad. När man nu har en egen bokbacke måste man ju nyttja den.

En mycket lugn torgdag på Dalabergs centrum. De flesta som var där höll på med förberedelse inför kvällens ungdomsfestival. Annars var det ganska dött, ärligt talat. Troligen är de flesta ute i sina trädgårdar eller vid kusten. Det är en underbar helgdag och många båtbottnar skall slipas och målas.

Vi hade i alla fall en trevlig stund och förhoppningsvis påminde vi några personer om valet. Nu skall jag fortsätta röja i växthuset och sätta ut alla växter. Kanske hinner jag att börja gräva resten av grönsakslandet också? Vi får se. Det finns ju en dag imorgon också.

Jag är så gammal att jag fortfarande tycker att det är häftigt med den nya tekniken. Igår morse satt jag och skrev på facebook och såg att min granntjej var inne och skrev på facebook samtidigt. Jag satt hemma i mitt kök och hon satt på Nya Zealand.  Medan de har varit på sin långresa i Sydost har vi följt dem via deras blogg. De har sms;at och mailat med jämna mellanrum för att berätta att de mår bra.

Jag och min granne (mamma till nämnda granntjej) var ute och tågluffade en månad runt Europa när vi var 18 år. Jag tror att vi ringde hem en gång och skickade några vykort, som troligen kom hem ungefär samtidigt med vår hemkomst. Det känns väldigt länge sedan., nästan stenåldern, när jag berättar för mina barn. Generationen före oss åkte iväg med båt till USA och lämnade familj och vänner i många månader innan de fick något livstecken. Jag har brev från min farmors pappa, från Chicago, där han försökte hitta jobb och skicka hem pengar eller klädpaket till familjen via andra svenskar som skulle åka hemåt. Tänk de av den generationen som lever ännu, vad de har varit med om och kan jämföra med!

Helt klart har världen blivit mycket mindre.Avstånden i tid har blivit kortare. Tack vare den nya tekniken, har också det mentala avståndet minskat betydligt. Det känns inte så långt borta, när man kan chatta med någon i Nya Zealand och få svar direkt via internet.  Att då börja diskutera censur och begränsning av internet inom EU  är helt sanslöst. Jag är glad att EU-parlamentet i dagarna röstade emot det tillägg som Frankrikes president (nära vän med filmbolagsdirektörer) föreslagit.

Man skall absolut inte inskränka de fria demokratiska rättigheter och det fria flödet av information som finns på internet!!! Om inte skivbolagsdirektörer och filmbolag anpassar sig till den nya tekniken och det nya konsumtionsmönstret så är det deras problem att lösa. Samhället skall inte subventionera eller begränsa marknaden för nya initiativ. Ipred och domen mot Pirate Bay är den generationens och de stora mediabolagens sista försök att stoppa utvecklingen.  Låt oss hoppas att de misslyckas.

Vi måste hitta nya sätt att kommunicera och det man hittar på, bland annat, Pirate Bay (det finns så många andra ställen man kan hitta samma sak) är uppenbarligen det konsumenterna vill ha.  Skivbolagen hade missat internet som den marknadsplats den idag är men har via Spotify återtagit initiativet. Spotify är helt enkelt det vi vill ha. Varför har det dröjt så länge? När kommer filmindustrin att förstå och göra samma sak? Film är ju trots allt bäst på bio och det man tjänar pengarna på idag är kringprodukterna! Gamla filmer eller udda filmer kan man inte hitta i handeln, hur mycket man än letar. De skulle lätt kunna laddas in på en motsvarighet till Spotify/Pirate Bay och tittas på via datorn (kanske kopplad till tv med biopaket).

Tänk vad mycket tankar en chat med Nya Zealand kan ge upphov till.

När hösten kom och kylan började slå till, grävde jag upp mina chiliplantor och tog in dem över vintern. Hade ingen aning om de skulle överleva i köksfönstret och de såg rätt så risiga ut mitt i vintern. Men så kom vårsolen och massor av blad och blommor dök upp. Rätt vad det var, så hade jag chilifrukter över hela plantorna! Det hade jag inte riktigt räknat med.
Visst använder jag chili i en del maträtter men det är lite för mycket för att jag skall kunna göra av med det på en gång. Jag har torkat frukter och funderar nu på om man kan göra något annat av de som inte ännu är helt röda men som snart måste tas om hand? Kanske kan man koka chilisås? Jag tror att jag måste sätta mig och leta recept på nätet någon dag.

När man odlar, blir det inte alltid (snarare aldrig) som man har tänkt sig. Lite lagom. Det finns inte i i en grönsaksodlares vardag. Antingen blir det inget eller så blir det massor. Jag har kunnat dela med mig till vänner och bekanta av äpplen, pumpor och annat som bara översvämmat trädgården på en gång.
Ändå har mina nära och kära fått smaka på alla möjliga varianter på rätter med nämnda frukter. Jag vill ogärna klaga på att guds gåvor kommer i knät på mig och försöker istället att hitta på sätt att ta tillvara dem. Det kan ibland bli ganska roliga kombinationer och ibland lite mindre lyckade eftersom jag sällan håller mig till recepten utan improviserar lite grand.  Nu blir det snart chiliimprovisationer och min älskade familj får vara försökskaniner. Hoppas att de uppskattar det?!

Igår var Herrestads socialdemokrater på Uddevalla stadshus och pratade vänortsarbete och, som bonus, fick vi en liten rundtur i stadshuset. Vänortsarbetet blir ofta ifrågasatt och många tror att det mest handlar om trivselmöten för kommunalråd emellan. Inget kan vara mer fel. Ungdomsutbytet är grunden för vårt vänortsarbete. Varje år får ett antal ungdomar från Uddevalla möjligheten att delta i utbytet och resa till någon av våra vänorter. Jöhvi i Estland, North Ayrshire i Skottland, Okasaki i Japan, Mossfellsbaer på Island, Skien i Norge, Loimaa i Finland eller Thisted i Danmark.

Min dotter har fått tillfälle att besöka Island under knappt två veckor och hon ville knappt koma hem igen.  Nya vänner och nya intryck, är några av de saker dessa ungdomar får med sig hem igen. Jag själv var också med på en resa, där alla våra nordiska vänorter möttes på Island i ett arbetsmöte med olika temagrupper. Själv satt jag med i den tekniska samhällsutvecklingsgruppen. Det var mycket intressant och lärorikt att få diskutera samhällsutvecklingsfrågor med politiker och tjänstemän från hela Norden. Många frågor hade vi gemensamt men det fanns också saker som vi gör helt annorlunda. Det gav tillfälle till att reflektera över om vi skall ändra vårt arbetssätt eller om vi kan hitta ett mellanting som är ännu bättre.

Jan Gunnarsson visade bilder från sitt besök i Japan och de tankar som han fått med sig hem efter den resan. Det var intressant och vi diskuterade mycket. Bland annat vilken roll och ställning kvinnor och män har i respektive land. 
När jag kom hem efter mötet väntade resten av omplanteringen. Med fingrarna djupt i jorden fortsatte jag tänka på det vi hade diskuterat och konstaterade att vänortsutbytet skapar diskussioner och funderingar långt efter man har kommit hem igen. Man bär med sig sina intryck i bakfickan som en liten verktygslåda att använda vid olika tillfällen i livet.
vill ni se bilder från mötet får ni gå till vår blogg  herrestadssforening.blogspot.com/

Igår hade över 150 personer samlats i Strömstad för att hålla distriktsstämma för socialdemokraterna i Bohuslän. Det var ett debattglatt gäng och de 20-tal motioner som lämnats in tog flera timmar att gå igenom. Denna gång hade motionsbehandlingen lagts först på dagordningen och det var helt rätt.  Valärenden och verksamhetsberättelse tar ju egentligen inte lång stund att klubba igenom, eftersom de redan är beredda och färdigdiskuterade. Motionerna brukar ju annars läggas sist när man redan är ganska trött och längtar efter att få åka hemåt. Kul att de nu fick huvudrollen och verkligen fick ta tid utan att någon pustade över långa inlägg.

Uddevalla socialdemokrater hade skickat in några motioner och de fick ett positivt bemötande på kongressen. Ulf Wallins motion om alkoholpolitiken i EU, fick godkännande av kongressen, trots ett mer avvaktande svar från distriktsstyrelsen. Visst kan vi väl driva en aktiv alkoholpolitik inom EU och ändå hävda rätten till nationell styrning av folkhälsoskäl? Det tyckte kongressen. Vi pratar ju mycket om valet till EU-parlamentet den 7 juni och hur vi skall kunna engagera människor att gå och rösta. Vi måste ju driva vår politik på alla plan, även EU-planet. Det är ju så vi kan påverka även människor utanför vårt eget land, genom att liera oss med andra progressiva krafter i Europa.

Det är glädjande att många andra länder inom EU har börjat förändra sin inställning till alkohol och de problem som detta stället till när det gäller folkhälsan. I november 2008 röstade EU-parlamentet för en halvering av införselkvoterna av alkohol. Man skall då notera att våra moderata ledamöter liksom junilistans ledamöter röstade emot. Det har betydelse vad man röstar på, eller inte röstar på, i valet till EU-parlamentet.  Om det istället var en röd majoritet i EU-parlamentet (istället för den majoritet av blå och bruna som är idag) skulle arbetsmarknadspolitiken och de sociala frågorna få en plats inom EU, inte bara frihandel och fri rörlighet.

Igår hade jag makens bil till stan och passade på att inhandla lite jordsäckar. Min egen lilla bil har knappt plats för så stora inköp. Det är dags att börja jobbet med att omplantera mina små frösådder. Inte några mängder i år men lite tomater, paprika och kryddor blev det i alla fall. Jag har också tagit sticklingar på rosa rosenpelargon som nu har rötter och behöver komma i jorden.

Mina omplanteringsprojekt i trädgården kommer också att kräva en hel del planteringsjord så att växterna får en bra start. Lite senare behövs det jord till odlingslådorna i växthuset. Ganska mycket jord att kånka och bära under våren, alltså. Jag tror att det kan räknas som styrketräning tillsammans med inlastningen av pelletssäckar i källaren. Vem behöver gymkort?!

En liten kort reflektion över akuten på Näl. "Vi har för många patienter" - det är en analys som heter duga. Jag vill inte säga det men .....Vad var det vi sa?

Det händer så mycket nu och man vill vara med överallt. I naturen slår alla vårblommor och knoppar ut, lammen föds och på jobbet är det full fart. Våren är en underbar men utmattande tid. Man vill hinna med allt på en gång. Det går naturligtvis inte men man försöker likt förbaskat varje år trots att man vet (innerst inne) att det inte kommer att gå, i år heller.

Jag har bestämt mig för att försöka stanna upp ibland och låta mig övertas av tid och rum, utan att försöka kämpa emot. Ta en promenad i vårsolen och bara ta in allt vackert omkring mig, sitta en stund i trädgården eller växthuset och bara vara. Kanske hinner jag ikapp mig själv om jag tillåter mig att inte stressa runt hela tiden? Vad vet jag.

Idag skriver man i lokaltidningen om olikheter i taxan för äldremat. Kommunalrådet i Färgelanda konstaterar mycket riktigt att det beror på fördelningen mellan hur mycket som tas solidariskt över skattsedeln och hur mycket som skall betalas av den enskilde. Det är ju ingen avancerad matematik som behövs för att räkna ut att låg skatt innebär att var och en måste ha en större egen buffert för att betala det som inte skatten räcker till. Ändå är det så svårt att förklara hur de stora skattesänkningarna slår mot de som redan har det svårt. En tusenlapp mer i månaden idag, låter mycket lockande för många. Det är vad den borgerliga regeringen lovade och i stort sett har hållit. Det har naturligtvis blivit mycket mer än en tusenlapp för de som tjänar mest men det talar man tyst om.

När det gäller pensionärer, sjuka och arbetslösa, har de borgerliga varit lika tydliga med sitt budskap. Det skall löna sig att arbeta. Det gäller även dem som har arbetat hela livet och de som inte kan arbeta av olika orsaker. Ändå är det många som inte riktigt har förstått vad man menar.  Jag vet ju att kommunikation är svårt och det finns stort utrymme för att tolka budskap på olika sätt, men jag tycker ändå att de borgerliga har varit tydliga. Ibland nästan övertydliga med sitt budskap. Sänk skatten och gör det svårare att leva på pension,  sjukersättning och andra ersättningar.  Sänk skatten och höj istället avgifterna är en annan käpphäst.

Det som jag tycker är konstigt är att både press och allmänhet blir förvånade över att det sedan slår precis på de grupper som man har pekat ut från början. Pensionärer, sjuka och arbetslösa.  Låg skatt hjälper inte de som behöver ta del av de skatteintäkter som förut höginkomsttagare bidrog med. Låg skatt hjälper inte de som får en höjd avgift för service som förut betalades via skattsedeln.  Det är som sagt inte så avancerad matematik som förklarar varför det ser ut som det gör och det är heller ingen hemlighet att den borgerliga regeringen genomför den politik som man har aviserat, ändå verkar det som om budskapet inte har nått fram. Kanske gör det det lagom till valen i år och nästa år?

Så har den första kyrkvandringen mellan Bokenäs kyrka och Skredsviks kyrka avnjutits. Jag gick bara med halvvägs (eller nästan i alla fall) till Bua gård och fick avsluta med soppa på Gunvor och Bengts gårdsplan, sämre kan man ha det. Vi gick genom skog och mark och hade en underbar förmiddag i alldeles lagom värme. Sven hade som vanligt bett sankta Klara om bra vandringsväder och hon lyssnade uppenbarligen lika troget som förr om åren.

Vi gick förbi nybyggen och ett gammalt ödetorp. Det lilla ödetorpet efter krans-Augusta borde hembygdsföreningen skylta upp och berätta lite mer om den kvinna som gett dess namn. Det är så synd när historierna försvinner.

Jag antar att Påsken inte officiellt är riktigt över, men jag tycker att när man har sett Påskelden brinna klart är det liksom inte så mycket mer att fira. Det är lite dagen efter, på mer än ett sätt. Däremot är det en underbar vårdag och det ser ut att kunna bli riktigt varmt. Jag tror att alla buskar och blommor slår ut idag. Igår svällde knopparna till bristningsgränsen och nu är det liksom inte så mycket mer kvar än att slå ut i full blom. Forsytian, slånen, doftolvonen och kanske till och med persikoträdet är redo för sin blomprakt.

Det har varit kallt inatt så ännu så länge är det lite kyligt i luften, men såhär innanför köksfönstret börjar värmen att stiga rejält. Min lilla dadelpalm tror nog att den kommit till sydligare nejder för den trivs och får nya blad varje vecka. Det kliar ju i fingrarna för att få komma igång och så och plantera utomhus men jag vet att det är för tidigt ännu. Det kommer att bli kallare igen och risken finns att det snöar eller fryser till länge än. Trots det så känns det som sommar just idag.  Jag skall ta kaffekoppen och sätta mig i växthuset en stund och bara njuta.

Där vi brukar promenera, finns en vacker bokbacke med utsikt över både hav och sjö. Bokskogar är vackra  alla årstider,men allra vackrast är de nog precis när löven slår ut och det blir ett ljusgrönt skimmer över hela världen. En höst-vinter när vi promenerade förbi hördes ett ökande sorl som en vårflod porlande ner mot sjön. Vi kunde inte se något vatten och var helt förundrade över varifrån ljudet kom.  När vi kommit tillräckligt nära lyfte hela marken under träden som en matta med småfåglar. jag är ju inte ornitolog och vet fortfarande inte vilken sort det var eller varför de samlats under bokarna. Det var i alla fall en mäktig och märklig upplevelse.

Jag har många gånger uttryckt min beundran av just denna bokbacke och i förra veckan fick den sitt namn. En liten skylt sattes upp och nu är det officiellt. Anna-Lenas bokbacke.  Det är naturligtvis min omtänksamme man som har ordnat det hela.  Spekulationer om hur länge skylten kommer att undgå vandaler och klottrare har kommit igång i viken. Nästa gång har någon kanske satt sin "tag" över namnet men än så länge står skylten där i backen.

För en liten stund sedan var vi ute vid fårhagen och såg de första lammen födas. Tre små knyten som snabbt slickades rena och puttades, vänligt men bestämt, av mamma får till spenarna för sin första mjölk. De små svansarna snurrade som små propellrar precis som de ska. Det är vår på riktigt.

Idag vaknade jag med snuva som täpper till hjärnan, eller i alla fall känns det så. Näsan rinner, ögonen rinner men hostan håller på att släppa. Jag tror febern är borta också och jag känner mig inte helt slagen till marken. Kanske är det början på ljuset i tunneln? Det är lika grått ute som jag känner mig. Det är ingen vacker syn i spegeln på morgonkvisten. Rödögd och rödnäst.  Man kan inte ligga på topp jämt.

Det får bli en dag i lite lugnare tempo men lite skall jag försöka jobba. Man har ju samvetet som sitter på axeln och viskar i örat. Inte är du så sjuk.

Man brukar ju skoja om män som är förkylda. Frågan är om inte jag kan känna igen mig, just idag. Jag är så eländig som en människa kan vara. Snuvan rinner, ögonen tåras, hostan skräller och huvudet dunkar. Jag försökte med en alvedon men känner ingen större skillnad. Skulle vilja gå och lägga mig men så fort jag lägger huvudet på kudden börjar hostan. Hela kroppen drar ihop sig som i kramp, vid varje hostning.

Visst är det synd om mig.  Jag har fött två barn så jag vet att det inte tillnärmelsevis är samma smärta men då får man ju lön för mödan. Här är det bara att stå ut och hoppas att det snart är över.  Påsken står för dörren och jag vill ju inte missa helgen med familjen. Kanske kan jag försöka en gång till och lägga kuddar bakom ryggen så att jag kan sittsova en liten stund......

Igårkväll hämtade jag en väninna på akuten och körde henne hem. Hon hade varit där större delen av dagen och blivit väl omhändertagen.  Med mycket smärtlindring i kroppen och ganska yr, men nöjd, åkte vi hemåt. Man kan säkert klaga över mycket inom vården men det är förvånansvärt sällan som jag har träffat på någon som faktiskt fått ett dåligt bemötande eller är missnöjd med vården när man väl kommer till sjukhuset, vårdcentralen...

Alla berättar istället hur fantastiskt bra allt varit och vilka underbara människor som jobbar i vården.  Jag har precis samma erfarenhet. Varje gång jag verkligen behövt hjälp, har jag fått det. Kompetent och med gott bemötande.  Det är min bild.
Andra har säkert helt andra bilder men det finns ju aldrig bara en sanning. Det är viktigt att alla bilder får en plats i berättelserna om dagens sjukvård. Naturligtvis skall även de negativa sidorna lyftas fram. Det ju av misstagen man lär sig. Genom att lyssna till alla de som kommer med klagomål och sedan titta på vad man kan göra bättre till nästa gång. Däremot vänder jag mig emot att det bara är de negativa bilderna som får utrymme.

Som en bonus har min väninna har fått  träffa flera av mina trevliga grannar och vänner som jobbar inom vården de senaste dagarna. Min förhoppning är att hon skall kunna få träffa dem under mer trivsamma former framöver. 

Ja det är ju inte så originellt att konstatera att det är måndag igen. Var sjunde dag kommer ju denna dag tillbaks, lika säkert som att solen går upp i öster. Det är ändå lika överraskande att helgen redan har tagit slut. Den helg som man på fredagen tyckte var lång och avkopplande, har svischat förbi i ett nafs och man har knappt hunnit blinka innan den var över. En ny arbetsvecka börjar.

Ändå kan jag inte direkt klaga. Det har varit en produktiv helg med trädgårdsprojekt, hönshusstädning och promenader i det vackra vädret. Det är nu den tid när allt skall hända. Hela naturen står och väntar på värmen som skall öppna alla knoppar och väcka allt till liv efter den långa vintern. Trädgårdsidioterna går och drömmer om att få sätta spaden och grepen i jorden, börja avhärda alla små plantor som försåtts och nu trängs på alla lediga platser inomhus och börja förverkliga alla drömmar som fått gro under vintern. Fåglarna kvittrar nästan hysteriskt i buskarna och fåren går nyklipppta i hagen mitt emot och skall snart börja att lamma.

Visst är det en underbar tid?

Så var dagen och vi helt slut. Vi hann halvvägs klart och är ganska nöjda med resultatet. Kanske inte så raka och fina kanter som i teve, men vi har tagit vara på sly längs vägen och röjt utsikt i ett och samma svep. Det är ju inte så dåligt. De blev ändå rätt så raka.

Jag har länge gått och funderat på om jag skulle ta och göra någon sorts inramning av mina grönsaksland. I första programmet av Från trädgård till tallrik, gjorde de fina "tudorstile" staket med pålar och slanor. Jag visade avsnittet för min man i förra veckan och han nickade att det skulle nog bli fint. Idag visade jag avsnittet för min dotter och hon drog genast med mig ut och plockade fram lagom stora pålar ur brädhögen.

Innan jag visste ordet av så hade vi hämtat släggan hos brodern och satte igång.  Det gick ganska fort i början, men sedan blev det segare och segare. Jag räknar med träningsvärk i armarna imorgon. Det är tungt att slå i pålar med slägga.  Vi tog en matpaus mitt i och skall snart sätta igång igen. När alla pålar är islagna, får vi börja leta slanor i rätt längd och tjocklek.

Sonen, som vill införa övergångsregler för Stockholmare, får genast vatten på sin kvarn. Vi vet ju alla var det kommer ifrån, eller hur? Skämt åsido, så är det ju en obehaglig och allvarsam sjukdom. Jag undrar om den också drabbar de djur som kan få fästingbett? Jag tror mig veta att hundar kan få borrelia, så de borde ju också kunna få TBE. Kan katter får det? Efter alla fästingar man har plockat från sina djur så börjar ju oron att mala.

Jag har haft en fästing i mitt liv.  Det kan ju bero på många olika saker. Jag är rätt så mycket ute i skog och mark, så det beror inte på att jag inte borde kunna träffa på de små gynnarna. Min teori är att de inte gillar mig. Jag har väl inte tillräckligt gott blod. Kanske lite surt? En surkärring rakt igenom, helt enkelt.

Man kanske borde känna sig lite ratad och nedvärderad, åtminstone av dessa guds minsta varelser (jo, jag är medveten om att det finns ännu mindre saker därute...). Men jag kan inte säga att jag är annat än ganska nöjd med att inte vara älskad av småkrypen. Inte ens myggen tycker speciellt bra om mig. En gång lånade jag myggstick för att INTE bli biten, då fick jag stick över hela det parti där jag smetat på eländet. Det har jag aldrig testat igen och således inte fått några fler myggstick.

För säkerhets skull bör man kanske ändå se till att alla nära och kära får en vaccination mot TBE. Fjällbacka är inte så långt bort och vi tar ju ibland en tur längs kusten även i fästingstider. Trots alla Stockholmare.

De första blåsipporna tittar upp ur vinterlöven. Det är fantastiskt varje år att våren ändå kommer till sist. Jag och dottern tog en promenad i Vägeröds dalar, detta paradis på jorden. Längs den vackra, gamla, stensatta landsvägen går man som i en sal av stora lövträd. En hel del bok, till min förtjusning. Jag älskar bokskogar med sitt fantastiska silade gröna ljus. Som en fasett av gröna glas i ett kyrkfönster.

I alla fall har de små sipporna börjat leta sig upp och för första gången fick vi se vita blåsippor! Rosa, lila och blå har jag redan sett, men inte vita. De var så söta. Snart står backarna fulla, bara det blir lite varmare slår alla ut samtidigt och då....