Anna-Lena Heydar

Det är verkligen spännande att följa utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern de senaste veckorna. I Tunisien har visserligen presidenten lämnat landet och flytt till Saudiarabien, men det är långt ifrån klart vad som kommer efter. I Egypten hänger sig Mubarak kvar med näbbar och klor (det heter ju så även om han knappast är en fågel?). USA kan inte bestämma sig för om de ska fortsätta stödja en korrupt diktator eller satsa på en ny framtid för ett stort och viktigt land i en orolig region. Det blir troligen avgörande för hur utvecklingen går den närmsta tiden.

Min förhoppning, liksom så många andra människor, både i dessa länder och i många andra länder runt omkring, är att detta är början på slutet för diktatorer och envälde i så många länder. Tunisien blev  ett föredöme för folkliga resningar runtom i arabvärlden. Kan det bli en lika oväntad vändning som när Berlinmuren föll? Jag vågar inte hoppas på det, men håller samtidigt sinnet öppet för alla eventualiteter. Folken i Mellanöstern är värda bättre.

Det är verkligen spännande att följa utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern de senaste veckorna. I Tunisien har visserligen presidenten lämnat landet och flytt till Saudiarabien, men det är långt ifrån klart vad som kommer efter. I Egypten hänger sig Mubarak kvar med näbbar och klor (det heter ju så även om han knappast är en fågel?). USA kan inte bestämma sig för om de ska fortsätta stödja en korrupt diktator eller satsa på en ny framtid för ett stort och viktigt land i en orolig region. Det blir troligen avgörande för hur utvecklingen går den närmsta tiden.

Min förhoppning, liksom så många andra människor, både i dessa länder och i många andra länder runt omkring, är att detta är början på slutet för diktatorer och envälde i så många länder. Tunisien blev  ett föredöme för folkliga resningar runtom i arabvärlden. Kan det bli en lika oväntad vändning som när Berlinmuren föll? Jag vågar inte hoppas på det, men håller samtidigt sinnet öppet för alla eventualiteter. Folken i Mellanöstern är värda bättre.

Efter ett teaterbesök får man så mycket idéer. Idag kom vi på att det skulle vara roligt att göra en teaterpjäs om skogsrövarna vid Smedseröd/Grytingebackarna.  Den skulle naturligtvis spelas på Smedseröds Folkets hus och engagera de som har kunskaper om området och dess historia.

Det blev en helt otrolig kväll i Kungshamns folkets hus igår. Jag är fortfarande tagen av hur många som dök upp för att diskutera flyktingmottagning i Sotenäs.  Stämningen var dessutom mycket trevlig och öppen.  Så att alla synpunktker och funderingar kunde luftas, även de som var mer ifrågasättande. Det är viktigt att alla får komma till tals och det fick alla.

Direktsändning i Radio Sotenäs kändes ju lite pirrigt, speciellt när de inbjudna gästerna inte hade kommit vid 18.30 som programmet angav som starttid. Då var jag rejält nervös. Men sedan gick allt som på räls. Alla fantastiska människor som arbetade i bakgrunden med förtäringen gjorde ett otroligt jobb med att täcka för den oväntade tillströmningen av deltagande. Hela salen fylldes av "frågvisa" och intresserade personer.

De båda ungdomarna från Irak respektive Eritrea gav sina personliga berättelser och tillfogade en viktig dimension av flyktingmottagandet. Dessutom har ju Sotenäs precis beslutat sig för att vara delaktiga i mottagandet av just ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. Det var många som ville veta mer om hur det är att komma som ensamt barn/ungdom till Sverige. Länsstyrelsens och Arbetsförmedlingens medverkan gav den mer formella sidan av flyktingmottagandet och svarade på många frågor kring ekonomi. De kunde också ta död på en hel del "myter" kring invandring och flyktingmottagandet. FN-föreningen berättade om FNs roll och grunderna för vem som är en flykting.

Sammanfattingsvis, tycker jag att det finns anledning att fundera över fler sådana här kvällar i våra olika kommuner. Det skulle ge en mer nyanserad bild för många av våra medborgare och tillfälle till att ställa alla frågor. Ett jättebra initiativ av alla engagerade personer i Sotenäs!

Plötsligt ser man gräsmattan igen och det känns lite som en chock att vintern eventuellt redan är slut. Känslan förstärktes av att Julen rensades ut och granen förpassades till komposthögen. Det är kanske lite tidigt att ropa hej, men visst ger det lite hopp om livet.

Oj, vilka intensiva dagar i London. Det ska hinnas med så mycket när man åker iväg. Shopping, museum, konsert.... Det blev en hel del gjort och efteråt sitter man med fötterna på bordet framför teven och ser tillbaka på en lyckad tripp till storstan. Det är alltid lika trevligt att hälsa på svägerska med make och jag gillar verkligen London. Det är en storstad men det är en promenadvänligt stad med mycket grönt och lätt att hitta. Kanske beror det på att jag har varit där så mycket, men jag tycker att det är lättare att hitta i London än i Paris (och där har jag varit lika mycket).

Det byggs något enormt i London. Speciellt nu inför 2012 och OS. Tunnelbanesystemet får en välbehövlig uppfräschning och flera stora köpcentra i futuristisk stil poppar upp runt om i stan. Westfield ser ut som en stor lyxbåt och de stora, extremt sparsmakat inredda lyxbutikerna (Dior, Versace ...) ser nästan löjligt tomma ut med sina enstaka skor upplysta som smycken på ett podium mitt i lokalen. Ett plus dock för champagnebaren mitt i! Alla köpcentra borde ha en champagnebar.

Vilken tur att man har snälla grannar. Vi fick hjälp med att skotta fram parkeringarna och slapp sätta igång att jobba själva! Det var skönt att slippa och dessutom behöver vi sätta igång och packa för resan till London. ikväll bär det av (om Gud vill och vädret håller sig på mattan) Det har kommit lika mycket snö på ett dygn som resten av vintern tillsammans tror jag? I alla fall behöver plogbilen komma igen trots att den var här i går kväll.

Helt fantastiskt med en lång vinter igen. Någon påstod att det alltid blir tre år på raken, så vi får väl se om det kommer en till snövinter. Nu börjar vi i alla fall att vänja oss, så det ska gå bra. Kanske till och med flyget och tåget kan ställa om till vinterväglag nästa gång?

Nollgradigt och igår kväll snöade det igen. Inte så mycket, men det räckte för att göra mig orolig för att dottern inte skulle ta sig hem från Norr med flyget. Det gick bra. Maken som hämtade dem på flygplatsen hade det lite jobbigare att köra i snöyran hem. Man sitter på helspänn och blir rätt trött. Dessutom har han drabbats av förkylning, och vi vet ju alla hur eländig en sjuk man är.

Idag är det mulet och töväder. Snön rasar från taket och hunden väckte oss med sitt oroliga skällande när det dånade som mest. Tror att det mesta har rasat ner nu, men nu är vi vakna!

På torsdag skall vi flyga till London för att hälsa på svägerska med make. Efter vinterns väderöverraskningar, läser jag varje dag väderrapporterna på YR för att se om vi kommer iväg. Det ser just nu ganska ok ut för torsdagen. Regn eller snö och nollgradigt i Göteborg. Det ska de väl klara? i london ser det ut att vara töväder hela perioden.  Men det har ju svängt ganska radikalt några gånger i prognoserna, så helt säker känner jag mig inte. Jag kommer att fortsätta titta in på yr.

Jag kan inte tycka att det är så dramatiskt längre, med nytt år alltså. Åren byter bara siffror och det är samma utsikt utanför fönstret nästa dag också. Fyrverkeriet över Lysekil var extra vackert detta nyår. Det måste jag ändå tillstå. Det är nog det jag ser mest fram emot varje nyår, att få njuta av alla vackra raketer och det nästan utan att behöva höra smällarna (de kunde de gärna få ta bort helt och hållet för min del, tycker inte att de tillför något). I år var det blandade färger och det lyste upp hela himlen med stjärnfall i olika konstellationer. Även vid tolvslaget ser det nästan ut  som om det är ett arrangerat fyrverkeri från vår sida av Gullmarn. Vi får njuta flera gånger under natten och vi lyckades hålla oss vakna ända till tolvslaget för att skåla in det nya året i Champagne (eller var det Cava?).
Gårdagen gick åt till att försöka gå bort lite av all den goda maten som vi intog på nyårsnatten.