Anna-Lena Heydar

Jag är väl inte ensam om att fundera på hur glaset hamnar i kycklingen, kan jag tänka. Det är lite skrämmande att det troligen är en eller ett fåtal personer som orsakat ett storföretag så mycket bekymmer. Spekulationerna här hemma vid köksbordet är antingen en förbannad anställd som vill hämnas eller någon militant vegan som sökt sig till företaget som anställd för att sabotera produktionen inifrån. Finns det några andra mer spännande spekulationer vid andra köksbord?

Kyckling är ju annars ett ganska bra miljöval och en attack mot nötköttsförsäljningen borde ju i så fall vara en bättre miljöinsats kan man tycka. Om man var miljöaktivist alltså. Inte så att jag vill ge några tips eller så.  Det är ju inte helt lätt att göra de där vardagsvalen i matbutiken. Mannen i familjen tror att tomater odlade i växthus i Holland är en grönsak som man bör äta på vintern. Jag har hållit föredrag efter föredrag  och satt upp en fin plansch på kylskåpsdörren om vilka grönsaker man bör välja vilka månader för att minimera miljöpåverkan. Vet inte om den är för stor?

Vi är inte vegetarianer och äter gärna kött. Speciellt kött från djur som vi känner, som jag brukar säga. Varje höst får vi köpa ett lamm från grannen. Lamm som vi ser födas i hagen intill och som sedan får springa runt på ön hela sommaren tills det är dags att skicka till slakt. Vi har varit med vid lammning, utskjutsning och hemskjutsning och klippning. Det är ju så att man nästan känner dem och visst smakar det extra gott när man vet att de har haft ett gott liv? Det är svårare att nacka kycklingar och plocka dem. Utegående höns blir inte så mycket kött på benen och det är ett jättesjå för en "stabo" som jag att plocka höns. Jag måste erkänna att jag har gett upp den delen av självhushållningen.

Att odla egna grönsaker och örter är däremot en passion, även om den inte alltid är så fruktbar. Min morotsodling har aldrig lyckats. Jag skall göra ett nytt försök i år igen, så vi får se. Såg på det underbara programmet från trädgård till tallrik och inspirerades. Kanske kan lite gräslök göra susen?

Glömde ju att berätta om föreläsningen av Ewonne och Lennart Winblad! Föreningsarkivet fyllde 40 år och efter lite funderingar så blev jubilemsårsmötet firat med en föreläsning om Margaretaskolan och dess grundare. Det var en mycket intressant föreläsning om det intressanta arbetet med att leta efter fakta i arkiv och personliga anteckningar för att hitta sanningen om varför hela företaget försvann i början av 70-talet.

Ewonnes röst slungade oss tillbaks till tiden när hon läste nyheterna, visst är det minnen i alla sinnen? Men mest av allt band hon publiken med sin intressanta berättelse. Det var verkligen så att jag fick lust att också läsa boken som hon har skrivit. Vi får se om jag hinner med det i allt vårarbete. Kanske när det är dags att luta sig tillbaks i växthusets hängstol, kan det bli tid till att läsa lite.
 

Eller nåt! Nu är det i alla fall sommartid på klockan. Man märker det i kroppen i någon vecka men snart har man glömt bort att det varit någon annan tid. Korna lär skall ha lite svårt att vänja sig vid nya mjölkningstider och så, men även de kommer snart i fas. Det är nog viktigare med förändringen av längden på dagen. Solen håller på att gå upp och just nu skiner den in genom mina skitiga köksfönster. Vilken tur att det har varit för kallt för fönsterputsning. Jag gillar verkligen inte att putsa fönster och det beror inte bara på att det känns så meningslöst. En dag rent och sedan en rejäl blåst och saltet sitter som en hinna över glaset igen. Det skall i alla fall bli en avsköljning med såpa och varmt vatten så snart det blir tillräckligt varmt ute. Vi ska i alla fall kunna titta ut och se trädgården. Nytillskott i vårrabatten är krokus, iris och knoppar på påskliljor och tulpaner. Det vill man ju gärna kunna titta på även inifrån huset. Annars får vi njuta av gardenian slagit ut och står mitt på köksbordet och doftar.

Ibland skulle jag vilja kompostera mina tankar och idéer. Låta dem vila och se om de kan omvandlas till härlig, fruktbar mull. Det är väl troligen så att de i så fall behöver lite omvårdnad, precis som vanlig kompost. Att man plockar fram dem ibland och vänder och vrider lite för att åter lämna dem att mogna.  Kanske är det just därför att jag är dålig på omvårdnaden om mina tankar, liksom min kompost, som de inte når den där riktiga perfektionen?

Jag grävde just om i min kompost idag och flyttade den till annan plats. Försökte göra ett så bra underarbete som jag kunde så att den skall få en god start inför nästa års planteringssäsong. Problemet är att den gamla komposten inte riktigt har utvecklats som jag trodde. Det var mest gräs och pinnar som inte ens förmultnat trots ett helt års kompostering. Jag tror att komposten inte har fått tillräckligt med "förbränningsrikt" tillskott helt enkelt.  Min lösning på problemet är att göra en "kompostlimpa" att plantera pumpor, melon och andra energikrävande grödor i.  Skall också lägga rikligt med hönsgödsel i så att förbränningen skall komma igång ordentligt.

Men det var när jag skulle hämta hönsgödsel i hönsgården som nästa irritationsmoment dök upp. Skottkärrans däck var IGEN utan tillräckligt med luft.  Förra säsongen köpte jag nytt däck två gånger. Är det verkligen normalt? Tror att jag måste investera i en riktigt bra skottkärra. Får försöka med tankekomposteringen tills däcket är fixat.

Den första idrottsgalan har avhållits och eftersom jag inte var inbjuden kan jag bara hänvisa till vad jag läst i tidningen. Motocrossföraren Filip Thuresson fick folkets pris och det var säkert välförtjänt. Min personliga favorit är Mustafa Mohammad men har ju redan fått så många priser så han unnar säkert den unge Filip priset.  Man kan ju inte jämföra prestationer i så olika idrottsgrenar och därför är det mer en popularitetsomröstning än en värdering av prestation, enligt mitt sätt att se det. Jag tycker att alla nominerade är lika värdiga vinnare och det kan ju låta som en klyscha.

Hur som helst är en gala ett tillfälle för idrottsrörelsen att träffas och diskutera gemensamma frågor under trevliga former. Klubbar som inte annars träffas kanske hittar samarbete och man synliggör även lite mer udda sporter. Det är ett bra initiativ som har kommit till och jag tror att den första galan kommer att följas av många fler.

Vad är bonus egentligen? Man kan faktiskt undra över vad man får bonus för. När företag går bra kan det ju bero på så många olika saker. Att det skulle vara en chefsfråga enbart är det väl ingen som på allvar tror? Möjligen kan det vara ett lagarbete där lagledarens insats har en viss betydelse men inte hela. Att en chef skall få en hög lön, kan accepteras, även om de fantasilöner man läser om i statliga verk och storföretag knappast kan vara befogade. Vem är värd flera miljoner i månaden? Vem kan behöva en så hög lön? De hinner ju inte göra något utöver jobbet och på jobbet är allt betalt. Eller? Det finns, enligt all tillgänglig forskning, inte något som helst belägg för att bonusutbetalningar skapar en mer effektiv ledning, snarare tvärtom. När Maud Olofsson försvarar bonussystemen med att det skapar incitament för att arbeta bättre, så är det rent strunt. Vad som däremot är sant är att bonussystem skapar osund suboptimering för att få så bra bonus som möjligt. Man ser alltså inte till företagets bästa utan till sitt eget bästa. Det sammanfaller väldigt sällan. Att hela samhället har ryckts med i denna bonushysteri är tydligt när även AMF pensions vd får fantasisummor i lön och därutöver bonus och pensionsförmåner som är ofattbart generösa. Det räcker alltså inte med att få en hög lön, man behöver därutöver garantera en ännu högre utbetalning när man har lämnat sitt arbete? Det stora flertalet har låtit detta fortgå utan att protestera speciellt högt och har därför del i att det ser ut som det gör. Ödmjukhet och en rejäl ursäkt är nog vad som skulle vara på sin plats, inte undanflykter och försök att skylla ifrån sig. Det är bra att dessa utsvävningar äntligen ifrågasätts och lyfts upp i ljuset. De måste städas bort med vårstädningens energiska utrensning för att sedan aldrig tillåtas återkomma.

Påven är en arkaism som borde varit utrotad för länge sedan och visst kan man skratta åt den idioti som kommer ur den katolska kyrkans högsta auktoritet, om man inte visste hur stor påverkan det har i världen. Många människor tar det som påven säger på högsta allvar och lyder det blint utan att tänka efter själv. Att döma ut kondomer som det mest effektiva sättet att bekämpa aids och hiv, för att istället förespråka avhållsamhet, hur långt från verkligheten är man då? Att påven själv inte är gift och står över allt vad sex och samlevnad vill säga, det är en sak, men att blunda och vägra se verkligheten är en helt annan.

Påven och hans gelikar lever långt från det liv som vanliga människor gör, men likväl skall de bestämma över dessa vanliga människors vardag. Att en man som lever i celibat och utan nära relation med kvinnor skall besluta över familjefrågor och förväntas vara expert på samlevnadsfrågor är ironiskt och rent löjeväckande. Att så många ändå ser honom som en auktoritet på just dessa frågor är skrämmande.

Ett upprop på facebook tar upp en annan fråga som drivs in absurdum av katolska kyrkan och som leder till mycket upprörande ställningstagande; abort. En mycket ung flicka blir våldtagen av sin far och blir gravid. Modern tar flickan till sjukvården och ser till att hon får en abort. Fadern blir av katolska kyrkan förlåten, medan modern och dottern blir uteslutna!

Att katolska kyrkan helt har tappat kontakt med den värld den säger sig styra är helt uppenbart. Aids kan aldrig utrotas med återhållsamhet. När halva befolkningen i ett land är drabbat spelar det ingen roll om man håller sig till sex inom äktenskapet. Eller är det inte viktigt att rädda liv som redan finns på jorden? Är det bara foster som har ett så stort värde att till och med incest kan förlåtas?

Nu har jag till sist fått sätta spaden i jorden, i alla fall lite ytligt. Rensade runt bärbuskarna och strödde ut kvisthack som en av mina snälla grannar tippade av i min trädgård igår. Förra gången jag fick ett lass, slapp jag att rensa runt buskarna i flera år. Det är verkligen guld värt. Kanske är jag en dålig trädgårdsmänniska, men jag hatar verkligen att rensa.

Att planera, förså, sätta och så är jätteroligt, men att sedan göra det där tråkiga rensandet försöker jag skjuta upp så länge det går. Det är ju ingen speciellt smart strategi. Min trädgård är därför inte av den välansade sorten. Jag skulle vilja kalla den lite vildvuxen men den skulle nog av vissa anses som dåligt skött.  Kanske påbörjar jag för många projekt samtidigt och sedan inte fullföljer eller så har jag tidsbrist och penningbrist för att kunna göra precis det jag hade velat.

Min drömträdgård har små gångar täckta av kvisthack (naturligtvis är de perfekt anlagda så att inte ogräset har någon chans. Perennrabatterna kräver minimalt med arbete eftersom marktäckarna effektivt håller borta ogräs. Är det någon som har en sådan trädgård? Jag känner ingen. Det är nog en utopi att slippa allt det tråkiga, kanske skall jag försöka hitta en liknande strategi som när jag städar. Lägga in små belöningar inemellan. En kopp kaffe i växthuset när perennrabatten är vårrensad. En stund i hängstolen när grönsakslandet är gallrat. Vi får se om jag lyckas.

Idag är det Nowroz. Vårdagjämningen och ett nytt år. Nu börjar allt att växa på nytt och livet återvänder efter vinterns mörker och kyla. Det är inte bara i Iran, Afghanistan, Tadzjikistan med flera som hoppet om sommaren och bättre tider har tänts. Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år!

Hakar på Simones onsdags-dörrtema och publicerar en dörr med en speciell historia.
När vi var i Dublin och besökte St Patrick's katedralen tog jag detta kort.  Historien är ungefär så här; Två familjen råkar i luven på varandra och det slutar i krig.  De hamnar på var sin sida av denna dörr. För att lösa situationen, hugger den ena sidan ett hål i dörren och sträcker in armen för att visa sin goda vilja och tillit till att även den andra sidan vill lösa konflikten.  Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar (eller något liknande.)

Jag kunde inte vänta på att alla vårblommor skall fylla trädgården längre. Ett besök på Westgarden och fyra små blommande penséer fick stå i krukan på trappen för att påskynda vårkänslorna. Visserligen har scillan tittat upp liksom snödropparna, primulan och julrosen, men ändå!

Så har sista tisdagkvällen före Nowroz festats med hoppning över eldar. Allt gammalt elände skall brinna i elden och eldens varma sken och friska färg skall tillkomma oss som hoppar över. Vi får väl se hur det blir med det. I alla fall var det en underbar kväll med fågelkvitter och ljumma vindar. En riktig vårkväll.

På fredag är det Nowroz och det nya året inträffar i år mitt på dagen runt halv ett. Det beräknas med precision varje år precis när nyåret inträffar. Inte som hos oss på tolvslaget mitt i natten alltså,  utan kan inträffa precis när som helst under dygnet. Allt som skall finnas på haftsin-duken har också införskaffats så det är bara att ställa fram sju saker som börjar på bokstaven sin (s, passande nog i denna familjen). Äpple, vitlök, vinäger, gräs, mynt, sumak (en krydda), samano (en maträtt baserad på vetegroddar) och naturligtvis en spegel för att se in i det nya året och en koran (för att lägga eidi-pengarna i eller kanske är det för den religiösa eftertanken?). Det får gärna ligga lite målade ägg på duken också.

Det finns faktiskt vissa likheter med vår påsk, säkert beroende på att de båda firas på våren. Hönorna börjar lägga ägg, gräset börjar gro och allt växer. En hyllning till vårens ankomst.  Hoppas på en solig dag idag också.

Ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden går i dagens tidning till attack mot oppositionen och anklagar dem för mobbning! Det är allvarliga anklagelser. Att systematiskt och i berått mod försöka att bryta ner en annan människa är det värsta man kan utsätta någon för.  Vi brukar ofta ta upp problemet med att ungdomar mobbar varandra men sällan peka på att vuxenvärlden är den förebild dessa ungdomar hämtar sin inspiration ifrån.  Problemet är precis lika vanligt och allvarligt var det än finns.

Om det hade funnits något som helst fog för de anklagelser som ordförande för fram i en tidningsartikel på bästa plats, hade det varit mycket anmärkningsvärt och allvarligt. Visst kan debattklimatet i nämnder och styrelser ibland vara hett och mellan politiker är det viktigt att skilja på sak och person när man argumenterar för sin sak. Vilket inte alltid är fallet. Det måste man som politiker tåla, även om jag hade önskat att argumenten hade fått stå utan personangrepp.  De faller ändå till slut tillbaks på den som utdelar dem, förr eller senare. Men att anklaga politiker för att mobba förvaltningens tjänstemän är en annan sak. Tjänstemännen utför ju det som politikerna i majoritet har beslutat att de skall göra och i så fall faller ju kritiken tillbaks på majoriteten som styr.

Kan det vara så att ordförande försöker gömma sig bakom sina tjänstemän och låta dessa klä skott för de beslut som han tillsammans med sina majoritetsvänner fattat? Det finns säkert många tjänstemän som idag mår dåligt på BUN förvaltningen, men kan det inte bero på den turbulens som omorganisation och många nya externa utförare har orsakat? När allt skall gå så fort att man inte har tid att ta fram underlag för beslut för nämnden, kan arbetssituationen upplevas kaotisk.

Ordförande skriver i sitt mail att han fortsättningsvis kommer att styra över dagordningen själv! Vad är skillnaden? Det har han gjort sedan han avskaffade presidiemöten, så att inte den forne lagkamraten Hans Jonasson förste vice ordförande i nämnden, skulle få delta i förberedelsearbetet inför nämnden. Detta har också inneburit att oppositionen har hållits utanför detta arbete. Varför uppstår då denna turbulens? Jo därför att ordförande redan gör det han säger sig vilja införa, han sätter dagordning och beställer de underlag som han vill ha utan att ta hänsyn till resten av nämndens förslag och önskemål. Är det då konstigt att nämnden ifrågasätter arbetet?

Att ordförande känner sig trängd och har förlorat sin majoritet i nämnden är klart. Att ordförande utestänger hela nämnden från det viktiga förberedelsearbetet inför nämnen är klart.  Att han utpekar alla andra som elaka och besvärliga är också klart.  Vem är det som beter sig barnsligt och omoget? 

Upprätta demokratin i nämnden och bered ärendena med den respekt som krävs för att kunna fatta kloka och långsiktiga beslut.  Sluta peka finger mot andra och titta på hur man själv uppträder så kommer säkert mycket att lösa sig utan att behöva gå ut i tidningen i gråtreportage.

 

Att städa är inte min favoritsysselsättning. Därför måste jag hitta små belöningar till mig själv för att sätta igång. Idag städade jag badrummet först och sedan blev det en lång stavpromenad. Därefter dammsög jag övervåningen och gick sedan ut i växthuset. Där fortsatte jag städa och röja men det räknas liksom inte. Att städa i växthuset är en njutning och ett tillfälle att tänka och drömma om sommarens odlingar.

Eftermiddagen blev en städning av alla papper. Tänk vad man samlar på sig! Räkningar från 2005 tror jag att jag lugnt kan kasta nu och det fanns en hel del annat som försvann ner i pappersåtervinningskassen. En fika i växthuset blev min nästa belöning och när jag dammsugit vardagsrummet fick jag lov av mig själv att sätta mig vid datorn.  En ganska väl avvägd blandning av slit och belöning? I alla fall är jag själv ganska nöjd med min insats och tycker inte att hela dagen har varit tråkig utan ganska trevlig faktiskt.

Jag kan ju inte säga att vårstädningen är helt klar men vi har i alla fall kommit en bit på väg. Det är inte dåligt. Imorgon blir det vårgardiner i köket.

Jag har ju skrivit om asylpolitiken förut men nu är jag både ledsen och arg. Det finns inga förmildrande omständigheter längre i besluten som fattas i migrationsdomstolen. En familj som sökt sig hit undan förföljelse och hot, vilket inte ifrågasätts i domskälen!, skall trots detta skickas tillbaks till Afganistan. Var har humaniteten tagit vägen? "Hänsyn har tagits till barnen" står det också!!! Jag är så ledsen och arg att jag funderar på att göra som min granne och sluta flagga med sveriges flagga tills asylpolitiken förändras så att jag kan vara stolt över att vara svensk igen.  När blir det?

Vintern slår till igen och försöker få oss att tro att det är långt till våren. Det finns fördelar med snö också. Alla växter behöver en massa vatten nu när vårsolen snart kommer och steker mot solväggen. (jag vet att det känns långt borta men tro mig snart är den här...) Snön tillför välbehövlig väta till marken och rötterna som redan har börjat vakna, trots det vintriga landskapet.  Låter det som om jag försöker övertyga mig själv? kanske är det så men jag har fler vårtecken som stärker mig.

Mina frösådder börjar vakna och melonen är på väg upp.  Chiliplantorna blommar för fullt i fönstret. Hönsen lägger fler och fler ägg, för varje dag som går. Ett litet snöfall kan inte stoppa vårens obändliga kraft. Energin återvänder även till mig efter vinterns trötta mörker. Igår gick vi vår två timmarsstavgång och jag var inte ens trött när vi kom hem!  Det finns hopp för gamla käringar.

Jaha. Så börjar det snöa igen. Vi hade tur som hann en promenad innan snöfallet blev för tätt. Trots allt är det nog en ganska traditionell vinter och man borde inte bli förvånad eller rättare sagt överraskad. Det är ju mars månad fortfarande och även i april kan det ju snöa och slaska om vartannat.  Man får väl ta fram papper och penna och fortsätta rita rabatter och andra idéer, innan det är dags att börja med själva genomförandefasen. Men den som väntar på något gott sägs ju aldrig vänta för länge. Kan det verkligen stämma?

Alla tankar från gårdagen och nattens våta trädgårdsdrömmar (vi har alla våra små egenheter), gjorde en liten tur i trädgården helt oumbärlig idag. Jag kan inte säga att jag blev så där jätteglad men jag försökte bortse från allt tråkigt och tänka mig hur det kommer att bli när jag väl får sätta spaden i jorden och genomför allt jag tänker mig. En lavendelring runt soluret. En fantastisk perennarabatt längs entrégången med nepeta, revsuga, lammöron, flox, riddarsporrar och annat som jag hittar i min trädgård som kan flyttas dit.  En stenkant längs berget med silverarv. En spaljé med armeringsjärn mot grönsaksträdgården. En upphöjd bädd runt äppelträdet med den lilla söta primulan som får sprida sig fritt tillsammans med vårlökar. (lite sand och grus runt stammen för att inte den skall ta skada) Gladiolusrabatt framför växthuset.

Ja det finns så många saker att ta tag i när tjälen släpper och vårsolen värmer upp. Just nu sitter jag och dreglar över trädgårdsböcker och frökataloger.  Men snart.....

Kom just hem från en föreläsning av Hannu Sarenström. Tack Simone för att du tog mig med! Full av nya idéer och energi för att ta spaden och gå ut och börja gräva för nya rabatter.  Miscantus gräs och andra underbara växter som jag känner att jag vill göra en plats för. Kanske blir det så, kanske blir det något helt annat. Det spelar inte så stor roll. Det viktiga är att få planera och tänka sig hur det skulle kunna bli. Sedan blir det aldrig riktigt som man har tänkt sig i alla fall, men något helt annat och lika underbart (förhoppningsvis). Jag har i alla fall hela huvudet fullt med bilder som väntar på att förverkligas. Nu skall jag sova på saken och drömma. Trädgårdsdrömmar.

Gå gärna in och titta på hans hemsida för egen inspiration  http://www.hannusarenstrom.com/

Trots snöfläckarna på ängen utanför, kan jag inte låta bli att känna vårkänslor. Det är ljusare på morgonen och kvällen. Snödropparna blommar och scillan börjar sticka upp ur jorden. Hönsen har börjat lägga ägg. En av de små blandrashönorna har lagt ett underbart litet olivgrönt ägg.  Tupparna har börjat uppvakta hönsen så till den milda grad att en av dem fick flytta hemifrån igår kväll. Rodrick (Rhode Island Red-tuppen) fick en egen hönsgård hos grannen, som blivit av med sin tupp. Nu har vi bara 5 tuppar kvar! Tre är små och fortfarande ganska harmlösa. De andra två går bra ihop ännu så länge.  Isaksson (Isbar-tuppen på bilden) får i alla fall stanna kvar.

Har precis bakat vildmarksbröd med surdeg. Det blev en variant (som vanligt kan jag inte hålla mig till recepten) med lingon. Gott. Familjen godkände det också. Vi får se hur det smakar imorgon. Min förhoppning är att surdegen skall ge ett ännu mer smakrikt bröd andra dagen.

Snöblasket har övergått i regn, så det lockar inte att gå ut. Vi har ändå tagit ett par promenader och viss är det skönt när man kommer hem igen. helt dyblöt från topp till tå. Inte heller hönsen eller hunden vill gå ut. Då får man passa på att göra saker inomhus istället. Som att baka och så. Har sått lite paprika, melon och granatäpple. Det är alltid lika kul att få sätta igång med försådden och det blir alltid lite för tidigt. Jag har försökt att hålla mig lite längre i år och jag tycker att jag har lyckats ganska bra. Risken är ändå att mina plantor blir långa och rangliga innan det är dags att ställa ut dem i växthuset.

Jag tror att jag i min ungdom gjorde surdeg efter alla konstens regler och sedan försökte hålla liv i den, men misslyckades. I torsdags satte jag en rågsurdeg och har nu fyllt på lite för att ställa tillbaks den ett par dagar till. Det skall bli intressant och se om resultatet blir vad jag hoppas på. Ett saftigt och hållbart bröd med massor av smak.

Har upptäckt att det finns lika många recept som det finns hemsidor på internet. En lite "enkel" lösning finns i min gamla, sönderbläddrade brödbakbok. Där står det att man kan lägga undan lite deg från ett rågbrödsbak. den kan smulas i den nya degen om den har torkat in helt! Andra recept är oerhört komplicerade med tips på hur man sedan håller liv i surdegen på bästa sätt. Jag har bestämt mig för något mellanting. Min surdeg skall få puttra på någon dag till, sedan skall jag använda större delen men lägga undan en liten skvätt i en burk i kylskåpet. Vi får se om det går bra.

Man tröttnar på att baka samma bröd varje gång och när det nu är så lätt att baka eget bröd så finns det ingen anledning att köpa bröd med en massa tillsatser. Jag lyssnade på en debatt om tillsatser i mat och fick lite "tummen ur" för att laga mer mat från grunden - igen. När barnen var små gjorde jag allt själv. Supermamman. Sedan har det gått utför rejält. Stressad kvinna i medelåldern med halvvuxna barn är storförbrukare av halvfärdig mat. Men nu har jag bestämt mig för att bättra mig!

Idag blir det vitkål och morotssallad blandad med yoghurt. Imorgon är det premiär för surdegsbaket. Håll tummarna för att det håller i sig.

På söndag är det kvinnodagen 8 mars. I många länder firas det rejält men här i Sverige har det aldrig varit någon stor dag. Kanske känner många, som jag, att man inte riktigt vet vad kvinnodagen egentligen är till för. Är det för att fira att kvinnor är så bra? Är det för att peka på de könsrelaterade orättvisor som finns i världen? Är det för att de ledande männen skall kunna peka på att man faktiskt har gjort något (väldigt obetydligt) för jämställdheten? (det sista lät kanske lite cyniskt?)

Det finns ju i alla fall en internationell kvinnodag, så hur skulle jag vilja att den firades?
Först och främst skulle jag vilja att media lyfte fram intressanta personer som arbetar och har arbetat för jämställdhet i världen. Gärna en påminnelse om hur nära i tiden det är sedan vi fick rösträtt och andra medborgerliga rättigheter. Visst kan man väl också peka på hur långt det är kvar till en riktig jämställdhet i världen, så att vi inte lutar oss tillbaks och tror att allt är klart. Här har media varit ganska duktiga på att göra just detta, måste jag erkänna, men fortsätt och djupdyk lite mer.

Sättet att fira i östländerna, med rosor till alla kvinnor på jobbet, är jag tveksam till. Det är ju så traditionellt kvinnligt-manligt som det kan bli. Nej kanske istället dela ut rosor till de män som man vill lyfta fram som duktiga på jämställdhetsarbete som goda exempel för andra att ta efter. Utse den jämställdaste mannen och kvinnan på arbetsplatsen eller i världen? Eller den mest jämställda arbetsplatsen? Lyfta fram de beslut i Riksdag, Region eller kommun som är speciellt bra eller dåliga för kvinnor/jämställdhet?

På det personliga planet tar jag naturligtvis alla chanser till fest. Fira dagen tillsammans med andra kvinnor och känn den kraft som finns i gemenskapen. 

Det har gått ett tag sedan Toblerone-affären. Det jag inte visste då var att det fanns de inom partiet som såg till att media fick veta om att Mona använt sitt riksdagskort till att göra privata inköp, liksom många andra, har det sedan framkommit. Om det är samma personer eller gruppering som försöker skapa "affärer" kring Mona idag, vet jag inte. Det jag vet är att min egen arbetarkommuns ordförande ställer upp och låter sig intervjuas av Tv4 tillsammans med Byggnadsfackens s-förening. Vem företräder de?

Var och en får ha sin personliga åsikt om Mona Sahlin och hennes ledarskap. Det är inte det som är problemet. Problemet är att någon sitter och ger uttryck för en åsikt i "mitt namn". Jag känner inte igen mig i att Uddevallas socialdemokrater har uttalat något misstroende mot Mona Sahlin som ordförande för partiet. Vi har aldrig haft uppe frågan på bordet.  Att fritt diskutera olika skeenden i politiken är en sak. Att ställa sig till TVs förfogande för att offentligt kritisera är en helt annan.

Jag är bedrövad, men också arg. Jag kan som socialdemokrat i Uddevalla inte ställa upp på den bild av misstroende som ges i TV4.  Vi är ett parti som kämpar tillsammans mot en borgerlig motståndare och för att vinna valen 2009 och 2010.  Ensamma kan vi inte vinna majoriteten och måste därför söka samarbete med de som seriöst kan ställa upp på att skapa en stark plattform för gemensamma ståndpunkter. 

Detta är tiden för alla årsmöten och de droppar tätt. Idag hade vi årsmöte för Herrestads socialdemokratiska förening och det var som vanligt ganska välbesökt med 20 medlemmar. Visst har vi varit fler ibland och det behövs nya medlemmar för att förnya leden, men en liten politisk förening som har så stor uppslutning bland sina 38 medlemmar totalt är ändå anmärkningsvärd.

Min önskan inför nästa år är ändå att vi skall bli många fler och mer aktiva än idag. Kankse tog vi ett steg framåt genom att ge Simone i uppdrag att skapa en blogg med uppdatering så att den blir intressant att läsa och titta på. Det är fantastiskt med medlemmar som är så begåvade.