Anna-Lena Heydar

Snart kommer Miljödomstolen på besök i viken. Efter överklagandet av beslutet att låta oss anlägga ett reningsverk, har vi väntat på svar i några år och när det kom var det negativt. Vi överklagade och nu ska miljödomstolen göra ett besök på plats. Jag vet inte hur sånt här går till. Kommer de att fatta beslut direkt? Kommer vi att få vänta ett par år till? Spänningen är olidlig.

Inte fick jag någon morsdagspresent trots min fina hint. Jag får väl gå och köpa mig något själv.  Tror att jag ska slå till och köpa mig flera presenter. Jag måste ju dessutom trösta mig för att jag inte fick någon present av mina otacksamma barn. Det borde vara värt något riktigt dyrt.

Jag vet att mors dag är blomsterhandelns och det dåliga samvetets bästa dag. Ändå blir jag lite besviken när familjen inte gör något för att fira mig. Jag kräver så lite. En god frukost som står färdig när jag behagar masa mig nerför trappan på morgonen och någon "liten" present.  Ett par nya löparskor är hetaste tipset för de familjemedlemmar som råkar läsa detta inlägg. Bara som ett förslag om ni inte har hittat något bättre.

I dagens tidning kan man läsa att äldreminister (heter det verkligen så?) Maria Larsson (kd) vill driva att äldre multisjuka ska få VIP-status i vården om hon får fortsätta regera efter valet i höst. Kan bara meddela att detta redan är infört i Västra Götalandsregionens NU-sjukvård. Trots all kritik från kd, över hur dålig vården är inom NU-sjukvårdens område, så har den styrande majoriteten med s, c och fp alltså redan infört det som deras egen minister vill göra till en kd-valfråga! Intressant. Vi gör alltså något rätt, trots allt.

Igår var jag i Göteborg och träffade kooperatörerna i Handpapper Klippan för att fortsätta jobbet med deras sociala redovisning. Denna gång kom filmare från Stockholm för att dokumentera vårt arbete. Några av oss blev intervjuade efter mötet. Det är så svårt att veta hur man kommer att se ut på filmen och jag tycker alltid att jag pratar så mycket Uddevalladialekt. Jag och Percy Barnevik!

Har varit på heldag om miljö och klimat i ett planeringsperspektiv. Halva dagen handlade om cykelvägar och strategisk planering.  Uddevalla kommun har nyligen uppdaterat sin cykelkarta och det är positivt men det räcker ju inte för att få fler att ta cykeln till och från jobbet, istället för bilen. Många har påpekat att det är svårt att ta sig fram på cykel genom stan, speciellt om man cyklar med ett eller flera barn. Då vill man ju inte ut i biltrafiken utan kunna cykla i lugn takt, gärna lite i bredd för att kunna se varandra.

Att cykla är ju inte bara ett sätt att ta sig från en punkt till en annan, det är också en folkhälsoinsats. Många barn rör på sig alldeles för lite i vardagen. Om vi hade säkra cykelvägar till och från skolan, kunde fler ungdomar och barn få ett utmärkt sätt att motionera. (Liksom många vuxna)

Varmt och soligt hela helgen. Det är fantastiskt och man undrar naturligtvis (eftersom man har Shartauaner från både mödernet och fadernet!) när det ska ta slut.  Maken står i trädgården och grillar. Jag sitter i solen och bara njuter. Igår tog vi ett första dopp i havet och det var faktiskt inte så kallt som jag befarade. Trodde att det skulle vara 12 grader och frost i tårna men det var nog kanske 15 och nästan njutbart. I alla fall efter gräsklippning.  Sommaren är här.

Jag kan inte säga att jag är direkt överraskad, men jag är mycket besviken. Att Bohusläningen som ensam dagstidning i området har ett ansvar för att förmedla nyheter på ett balanserat och trovärdigt sätt, tycker jag är självklart. Att hitta rena felaktigheter på ledarsidan är därför allvarligt. Ledaren påstår att den gemensamma budgetpresentationen, där hon inte själv deltog (men borde ha kunnat få fakta ganska lätt genom att prata med reportern som var där och som dessutom skrivit en mycket bra artikel om vår budget i gårdagens tidning), innehållit information om att vi tänker säga upp hyreskontrakt för enskilda verksamheter och ta bort alternativ utan hänsyn till föräldrar och barn. Det är ren lögn!

Många fristående verksamheter startades under perioder när vi har styrt kommunen och det kommer att finnas fristående verksamheter även i fortsättningen. Dagbarnvårdare i hemmet kommer också att vara alternativ till förskolor, precis som det alltid har varit när vi har styrt kommunen. Även om vi inte är för vårdnadsbidraget eller de "pedagogiska huvudmännen" som har lagstiftats om under den borgerliga mandatperioden, så finns de idag som alternativ.


Vid vår presentation pekade vi på vikten av att låta förändringar ta den tid som behövs för att både barn och föräldrar skall känna sig delaktiga och trygga. Vi kommer INTE att bete oss som de nuvarande borgerliga styrande har gjort. Detta var och är vårt klara och tydliga budskap. Vi vill satsa på att höja kvaliteten i barnomsorgen, inget annat har sagts eller kommer att sägas från de socialdemokratiska och vänsterpartistiska företrädarna.  En kvalitetshöjande åtgärd är naturligtvis att få ner antalet barn i barngruppen och vårt mål är att det inte skall vara fler än 17 barn i varje barngrupp. 

Jag vet att journalisten inte sätter rubriken. Det är därför tråkigt att hela artikeln är rätt men rubriken är helt fel. Vår budgetpresentation fick en bra artikel i Bohusläningens gårdagsutgåva men rubriken/ingressen basunerar ut att vi skall säga upp enskilda förskolors hyreskontrakt!!! Det är inte sant. Ingenstans i artikeln kan man läsa detta och under intervjun tryckte vi speciellt på att vi inte vill göra om samma misstag som borgarna; att stressa fram något som inte föräldrar och barn känner sig trygga med.

Nu har vi enskilda huvudmän för ett antal förskolor och vi har vårdnadsbidrag och privata "dagmammor". Det går inte att ta bort något alternativ utan lagändringar och vi har ingen som helst ambition att stressa fram förändringar. Vår inriktning är att satsa på att förskolornas barngrupper inte skall vara större än 17 barn. De som läste hela artikeln har säkert förstått det, men de som bara läste rubrik och ingressen har fått en helt annan bild.

Äntligen! Så kom de till slut. Tre små, svarta lamm går nu i hagen mitt emot vårt hus. De är mycket efterlängtade och oron har stigit i viken för var dag som gått.  Den svarta tackan Lakrits har sett helt oberörd ut, fram tills nu. Efter några timmars bräkande och trampande runt i hagen, kom de till slut. Helt ljuvliga. Vilket privilegium att få vara med.

När ska våld mot kvinnor betraktas som en viktg samhällsfråga och inte som en tragisk familjeangelägenhet? Visst har det hänt en del de senaste åren. Debatten har belyst frågan och satt den i fokus med ojämna mellanrum. Ibland har den presenterats som ett kulturellt fenomen (hedersrelaterat våld mot kvinnor - tror jag visst att det kallats då). Ibland har den presenterats som familjetragedier (vilket den naturligtvis är - dock inte enbart). Det är sällan man har tagit upp frågan som en stor gemensam samhällsfråga, där vi alla har en del att bidra med.

Den genomgripande rapport som nyligen presenterats, visar med all önskvärd tydlighet att det krävs mer för att få grepp om problematiken än hårdare straff (vilket var justitieministerns svar!). Att 17 kvinnor dör varje år och många, många fler misshandlas både fysiskt och psykiskt, är inte bara en familjetragedi utan också ett samhällsproblem med lika stor vikt som trafikdöden, gängvåld och annat som får resurser av en helt annan dignitet än de resurser som våld mot kvinnor har tilldelats.

Det är dags att på allvar ta itu med frågan och sluta peka på kulturella skäl eller andra undanflykter. Detta är ett stort samhällsproblem och bör behandlas ur det perspektivet. Tillsätt haverikommissioner när en kvinna mördats så att fokus sätts på vad som inte fungerar, vad som kan göras bättre. Det skulle kunna ge oss alla kunskaper och insikter om hur man kan jobba mer effektivt och förebygga att fler kvinnor inte ska behöva gå samma öde till mötes. Ingen skall behöva leva ett liv i rädsla och terror.

Sällan har en tacka (inte guldtacka utan ett får!) varit så påpassad som den svarta tackan, som nu går i hagen utanför mitt fönster. Hela helgen har alla i viken gått och tittat efter om hon snart skall föda sina lamm. Om hon har gått åt sidan eller lagt sig ner har blickarna genast följt henne. När hon satt igång att idissla i lugn och ro, har vi besviket återgått till våra göromål.
Alla andra tackor har fått sina små och de börjar nu bli stora, men den svarta tackan går där med sin stora, tjocka mage. Det är nästan så man börjar undra om hon skall ha några lamm eller inte. Magen borde ju vara bevis nog.  Nu har alla helgfirare åkt hem och hon går fortfarande i hagen och tuggar.  Kanske hon passar på nu när hon får vara i fred?

Det lätta vårregnet ser ut att göra gott för all grönska. Tyvärr också för sniglarna, som har börjat krypa upp ur sina hålor, redo att sätta i sig all späd grönska. Har trampat ihjäl en hel del på min joggingtur och på promenaden med hunden. Man gör sitt bästa för att minimera antalet, men det är en ojämn kamp. Om man har trampat ihjäl alla på vägen ner till sjön, finns det nya som har krupit upp på vägen, när man vänder hemåt igen. Det tar aldrig slut.

Det är ett fenomen som är här för att stanna och man får vänja sig vid att stampa, klippa, lägga i saltbunke och skära de itu med spaden. Alla sätt är bra utom de dåliga. Kanske har ändå hönsen tagit en del av snigeläggen och de små sniglarna, för jag ser inte några inne i grönsakslandet eller i trädgården ännu. Det är ju bara en tidsfråga men det känns rätt så skönt.

Det låter kanske häftigare än vad det är. Hela föreningen samlades idag för att röja upp, fetta in bryggfästen och fika tillsammans nere vid sjön. En jättetrevlig tradition och eftersom det är så många som ställer upp, blir det inte så mycket att göra för var och en. Regnet började dugga så lätt medan vi hade avslutningsfika men nu öser det ner. Skönt att sitta inomhus och titta på det, men visst behövs det lite regn för att alla frösådder och nya plantor skall ta sig ordentligt. Jag klagar inte. Idag får naturen vara trädgårdsmästare.

Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?

Hade tänkt mig en stor sol och värme idag. Vi skulle ju ha utflykt till Vägeröds dalar och titta på alla blåsipporna och fika ute. Nu blir det inget med det, inte bara på grund av vädret, men en utedag hade passat så bra idag. Alla är lediga och har åkt ut till landet och där blir de sittande inomhus och fryser. Stackars oss nordbor.

En klok kvinna skrev på face-book att det är Spring break = våren har tagit paus!

Vill inte vara sjuk. Det är inte roligt att gå omkring och nysa och snörvla. Trodde att jag var på bättringsvägen och det blir säkert lite bättre framåt dagen, men just nu känner jag mig eländig. Näsan droppar och huvudet känns som om det är stoppat med bomull/valfritt alternativ. Dessutom har räven tagit en av mina favorithönor.  Världen är emot mig idag. Får försöka lugna ner mig med en fika i växthuset. Det brukar alltid hjälpa mot det mesta.

Plantorna har överlevt första natten i växthuset. Ska börja dela ut överskottet så att det blir lagom kvar att plantera i växthus och grönsaksland. Sommaren börjar!

Nu har plantorna åkt ut i växthuset. De har fått ett par veckor på sig att vänja sig vid vind och sol på altanen men nu hoppas jag att det inte blir några fler frostnätter. Jag har inte plats för dem inomhus. 

Det ser ut som om det har vänt. Min svägerska har nu vaknat och läkaren tror att hon kommer att kunna sitta upp i sängen om några dagar igen.  Underbart. 

Idag hade vi besök från Kenya/USA. Brenda bor i Trollhättan ett år och läser på Högskolan och hennes mamma Rose bor i Charlotteville, North Carolina, tillsammans med sin man Richard. Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans och jag hoppas att vi kommer att ses igen. Härligt att träffa nya människor som man känner sig så bekväm med direkt. Nästan som om vi alltid hade känt varandra.

Denna vecka är tid till eftertanke. En väninna i Frankrike har förlorat sin pappa, som varit sjuk en längre tid. Det var visserligen väntat men ändå lika svårt. Min svägerska, som knappt hunnit fylla 40, har fått en blödning i huvudet. Jag gissar på ett aneurysm (min pappa dog av en förträngning på aortan) men är inte helt säker. Hon är i alla fall opererad och nedsövd och vi vet inte hur det kommer att gå. Livet blir plötsligt väldigt skört. Allt stannar liksom upp och man börjar tänka på vad som är viktigt. Kanske är det meningen att vi ska få sådana tankeställare för att sluta springa runt i våra ekorrhjul och sträva efter materiella saker?

I veckan var jag med mina mostrar och röjde lite i min äldsta mosters lägenhet. Hon har drabbats av hjärnblödning och flyttat in på ett äldreboende. Jag och min mamma åkte dit med lite saker till henne och sa att de andra systrarna var kvar i lägenheten och röjde runt. "ja, då är man bortsorterad" konstaterade min klarsynta moster. Det gjorde ont att höra hennes ord. Men så känns det.

Det börjar bli trångt på bordet med alla försådder. Tomater, squash, pumpa, blommor, chili .....Hoppas på lite varmare väder så att de kan få flytta ut i växthuset snart. De får just nu lite luft på altanen och får flytta lite ut och in några dagar till. Det har ju varit så kalla nätter ännu, men kanske det vänder denna helgen. Det är ju maj och snart Kristi Himmelsfärd. Då brukar ju värmen komma.

Noterar att Ung Energi skall presentera sina framtidsidéer för Uddevalla, på muséet nästa vecka (tisdagen 11 maj kl 18). Det skall bli intressant att se vad ungdomar har för framtidsvisioner för vår stad.  Den presentation som Agnebergseleverna gjorde om fler ungdomsinriktade butiker i centrum var också intressant. Vi har ju jättemånga gymnasieelever som varje dag vistas i centrum och den gruppen är ju en av de största konsumentgrupperna, efter barnfamiljerna (som måste handla) och Dinkies (double income no kids - dubbla inkomster inga barn, som har råd att unna sig lite mer). Kanske är det dags att profilera centrum lite mer mot någon målgrupp?  Hur som helst ska det bli intressant att ta del av visionerna.

Slutresultatet är fortfarande inte klart i det britiska valet. De har ju ett komplicerat valsystem (enmansvalkretsar där vinnaren tar allt) som inte känns helt rättvist, men å andra sidan blir det oftast klara regeringsalternativ. Just nu lutar det åt konservativ seger, men det verkar inte bli ett så klart regeringsalternativ denna gång.

Oavsett vem som vinner så kommer det att bli en tuff tid i kungariket framöver. Det ekonomiska läget är väldigt allvarsamt och kräver svåra beslut. Det är därför intressant att ekonomin har fått en så liten del av själva valdebatten. Underskottet i Storbritanien är jämförbart med Greklands och kommer att förvärra den situation som Europa, och hela Västvärlden, har försatt sig i, genom att överkonsumera och leva på lånade pengar. Pay-backtime kan man kanske kalla det.

Har precis kommit hem från en promenad med stavarna genom skogen. Lite jobbigare än jag hade tänkt, eftersom det låg lite träd i vägen här och var.  Men jag klagar inte, faktiskt är jag bara glad över att det ligger träd här och var. Just nu pågår en omvandling av skogen kring Hultås kungsgård (eller som det nog heter i moderna tid kronogård eller kanske ännu moderna tid; Svea skog).  Arrendatorn håller på att ta fram de gamla vägarna och stigarna (kyrkvägen, postvägen, skolvägen mm) och ta fram det gamla skogsbeteslandskapet. Man kan redan se hur fint det kommer att bli. Snart kommer staketen och korna.

Det är så roligt att följa arbetet och se hur landskapet förändrats från tät barrskog och snår, till gles blandskog där de vackra, stora ekarna och bokarna kommer till sin rätt i det kuperade landskapet. De gamla stensatta medeltidsvägarna syns igen liksom de höga stengärdsgårdarna.  Man kan se att människor har arbetat och satt prägel på platsen genom århundranden.

Igår var det heldag på Ljungskile Folkhögskola med ABF Fyrbodal. Jättetrevligt och intressant. Vi pratade bland mycket annat om konflikter och verksamhetsutveckling. Kul att få vara med.

Jag läste en gång en uppsats som hette något liknande "konflikter som Yoga". Den handlade om att använda konflikter till att lära sig något om mig själv. När jag hamnar i en konflikt, säger det något om mig som person. Om jag inte direkt ger mig in i konflikten med mina åsikter, så kan jag istället få med mig insikter som jag kan använda i mitt fortsatta liv.  Lättare sagt än gjort.

Jag kan inte säga att jag konsekvent har utövat konflikter som yoga sedan dess. (snarare långt ifrån) Det finns tillfällen när man är grinig redan från början och det inte behövs så mycket för att starta igång ett gräl, då är det svårt att försöka börja reflektera. Reflektionen kan kanske ibland komma i efterhand, när känslorna har svalnat lite?

Den rödgröna budgeten är presenterad och jag känner tillförsikt. Det är så tydligt var skiljelinjen går och det känns skönt att kunna ställa sig bakom en politik som tar ansvar. Nu blir det till att läsa på och tagga argumenten inför valrörelsen.

Första maj är för mig, förknippat med fladdrande, röda fanor och potatissättning. När jag var liten fick jag gå med bland Handelsanställda, tillsammans med min pappa. Det var spännande och feststämning när vi tågade iväg från torget mot Folkets Park, som då var slutmålet. Jag kommer ihåg Olof Palmes steppande i talarstolen och ivriga röst.

Idag är det dags igen och jag kommer att bära Skredsviks s-kvinnors fana med stolthet. Den samlade klubbisterna till under många år innan de hade tillräckligt med pengar för att låta sy upp den. Nu skall den få leda tåget från torget till Folkets Hus igen. Det är så mäktigt att se den fladdna i vinden. Det blåser rätt så bra idag så den lär fladdra rejält.

Huvudtalare blir Marie Granlund, utbildningsansvarig för s i riksdagen. Det skall bli intressant att lyssna till henne för första gången.
Sedan blir det att åka hem och byta om till trädgårdsklädsel och börja gräva. För här skall sättas potatis. Det hör också till första maj, för mig. Bröd och skådespel.