Anna-Lena Heydar

Igen har två socialdemokrater röstat fel i riksdagen! Det känns lite konstigt att förlora en omröstning på grund av feltryck. Eftersom jag aldrig har varit i den situationen kan jag knappast analysera vad som gått fel, mer än konstatera att vår riksdagsgrupp inte har sett till att utbilda, informera och instruera våra kamrater så att trycker på rätt knapp vid rätt tillfälle.

Vi har ju alla gjort fel någon gång. Sällan blir konsekvenserna så stora som det blir i detta fallet. Fyra tingsrätter föreslås läggas ner, vilket nu röstats igenom i riksdagen.

Ejderhannarna (gudingarna) är här! Knappt har isen gått upp och de ligger där och guppar i vågorna. Tranan lyfte från sin vanliga plats vid stranden och flög ut till ön. Våren?

Ännu ett snöoväder drabbar oss  så här i slutet av den låååååånga vintern.  Ett lätt pudertäcke över landskapet kommer säkert snart att smälta bort igen, men jag längtar så otroligt efter sol och värme just nu. Kom våren!!!

Mina pojkar har dragit igång produktion i huset. Igår gjorde jag mitt första bidrag och satte ett röda vinbärsvin som  nu står och bubblar intill mig i köket. Tanken är att det ska bli ett lätt sommarvin att njuta av när solen skiner. Kanske inte denna sommar dock, eftersom det lär ta ett par år innan det är drickbart.  Kanske blir det som när min mamma skulle röja runt i förrådet och hittade flaskor med sherry som hon hade glömt bort. Vi hade smakat på det efter något år och förkastat det helt. Nu smakade det fantastiskt. Det gäller att ha tålamod ibland.

Att bygga kärnkraft i ett jordbävningsområde har alltid gjort mig förundrad. Hur tänker man? Det händer inte mig, är väl det närmaste jag kan komma. Ett land som utsatts för atombombernas förödande efterverkningar borde vara mer eftertänksamma, men vi lär oss inte av historien. Liksom i Frankrike, ett annat land som satsar stort på kärnkraft, är misstänksamheten stor mot statens informationsflöde, och med rätta. Under Chernobyl-katastrofens mest akuta skede, trodde alla att Sverige var mest drabbat, när vinden hade fört det mesta nedåt västerut genom hela mellaneuropa ända till Frankrike. Frankrikes officiella hållning var att det hade "stannat" precis vid gränsen!!!

Hur dumma tror de att folk är? Fransmännen skrattade åt regeringens lögner och jag har en känsla av att japanerna har samma inställning till sin regering och kärnkraftsindustri.  Det är allvarligt när ett folk inte kan lita på sina myndigheter. Myndigheter som är satta att företräda dem och deras intressen. Det är en verklig mardröm att flera reaktorer verkar vara nära eller redan har drabbats av härdsmälta, alldeles nära stora befolkningscentra. Jag hoppas innerligt att det ska skapa debatt och satsningar på våg- och vindkraft eller andra långsiktigt hållbara lösningar.

Knappt har snödropparna och julrosen tittat fram, förrän snön faller med stora flingor igen. Jag vet att det bara är i början på mars ännu och att det är långt till sommaren men drömma går ju.  Har börjat att rota runt i mina fröer och tänker köpa en säck med såjord så att jag står beredd inför årets sådder. Några tomatfröer har jag kvar och lite annat smått och gott. Det lär nog bli en del krukor att lyfta ut och in under försäsongen igen. Det blir alltid lite för mycket, men det hör liksom till. Det kliar i fingrarna.

Så kom då till sist förslaget från valberedningen och media fick verkligen tji. Ingen av alla de kandidater som florerat i pressen, länge och väl, finns med. Jag undrar om journalisterna känner sig lurade? Eller är det så att de själva har försökt att driva frågan, utan att egentligen ha så stor koll på vad som egentligen har diskuterats?  Det måste väl ändå kännas lite snopet att inte ha prickat mer rätt än de har gjort.

Jag känner inte Håkan Juholt så väl, men Carin Jämtin har jag bara gott att säga om. Håkan var med på ett möte inför förra valrörelsen och höll då ett mycket engagerande föredrag för oss distriktsombud. Jag var uppriktigt ledsen när han inte fick bli partisekreterare istället för Ibrahim Baylan, som jag upplever som ett mycket svagare kort. Som sagt utan att egentligen ha mer än en bild, snett underifrån.

Carin Jämtin känner jag inte personligen, men både min man och min granne har berättat så mycket positivt om henne att jag tycker mig känna henne.  Hon har en gedigen kunskap om internationella frågor och är väl förankrad i den socialdemokratiska myllan. Jag är säker på att hon kommer att vara en viktig resurs för det viktiga förnyelsearbetet inom socialdemokraterna. En förnyelse utan att glömma bort rötterna och den ideologiska förankringen. Det känns tryggt.

En liten hörna av altanen och en kopp kaffe i handen. Nästan vårvärme.

Fritidspedagogerna i skolbarnomsorgen har länge varit en bortglömd grupp inom skolan. De har en lång utbildning med stort fokus på barns inlärning och behov och är en viktig resurs för barnens utveckling. Under mina barns första år i skolan, var de en integrerad del genom "barnskolan". 
Jag var lite skeptisk till den först, men fick lära mig att det var en alldeles utmärkt idé. Lärarna (åtminstone de som mina barn hade som lärare) uppskattade att få en annan grupp in i lärarlaget, som kompletterade deras egen roll och kompetens.  Det underlättade för dem att anpassa skolan till individuella behov, genom att exempelvis en elev som behövde mer fysisk aktivitet kunde få "springa" av sig utanför klassrummet och en elev som behövde lugn och ro kunde få en egen hörna. Alla barn har ju olika förutsättningar och behov, vilket är svårare att ge om det bara finns ett klassrum och en lärare.

Tyvärr lades ju barnskolan ner efter några år. (på grund av ekonomi?) Jag var själv inte politisk aktiv vid den tiden och är inte så insatt i vad som hände. Sättet att arbeta gemensamt kring barnens utveckling, verkade fungera alldeles utmärkt.  Jag kan därför inte annat än instämma i dagens ledare i Bohusläningen och hoppas att dagens politiker i Barn- och utbildningsnämnden tar till sig de tankarna och tittar över om det behövs mer resurser för att ge skolbarnomsorgen möjlighet att vara den viktiga resurs och komplement till skolans lärare, som den kan vara.

Att bli recenserad i tidningen för ett inlägg som man aldrig gjort, känns underligt och mycket frustrerande. Jag ställde en fråga om inriktningen på den nya lärarutbildningen och tillskrivs helt plötsligt åsikter som ligger så långt från mina verkliga åsikter att man baxnar.

Att lärare inte skulle behöva utbildning är ju rent löjligt och jag hoppas verkligen att alla andra som satt i salen hörde vad jag faktiskt sa. Jag står för att jag tycker att didaktik och pedagogik bör bli ett starkare inslag i lärarutbildningen än det är idag, tillsammans med ämneskunskaper.  Under lång tid har fritidspedagogutbildningen haft mer pedagogik och didaktik än lärarutbildningen.

Det är inget lätt yrke att vara lärare. Att leda och guida unga människor och se till att de får med sig de kunskaper de behöver på vägen, är det viktigaste och mest ansvarsfulla uppdrag man kan få.  Då måste vi också se till att lärare får de bästa förutsättningarna för att klara sitt uppdrag, genom en komplett utbildning, kombinerat med ett mentorskapsprogram (typ AT-tjänstgöringen).

En mycket trevlig och ödmjuk ung man, och mycket kunnig och påläst i skolfrågor. Det blev en mycket bra kväll med ett 50-tal deltagande. Inte dåligt att få ihop så många personer en måndagkväll i halkan. Dessutom många bra frågor och en bra diskussion.
Naturligtvis ville tidningen fråga om kandidaturen till partiledarposten och jag tycker att vår partikamrat svarade tydligt och bra även på den frågan. Nu återstår att se vem som får förtroendet från medlemmarna. Det kan inte media bestämma över. Tack och lov.