Anna-Lena Heydar

En heldag med sjukvårdspolitik, hur kul kan det vara på en skala? Faktiskt jätteintressant och roligt. Det är ju inga lätta frågor att sätta sig in i, men när man ser helheten börjar en del att klarna. Det finns många utmaningar inför framtiden som måste tas tag i nu, innan problemen blir så stora att man inte kan få någon överblick.

Vi blir äldre och äldre, men skillnaderna blir också större och större. I Bergsjön, Angered är medellivslängden ungefär i samma nivå som länder som vi skulle kalla u-länder. Det är allvarligt. En annan fråga som inte är helt lätt att tackla är hur man kan styra och leda en organisation med så många människor som sjukvården. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra professioner som skall samverka och se till att patienterna får tillgång till vård och omsorg när de behöver det.  Det behövs en hel del nytänkande och flexibilitet för att patienterna skall hamna i fokus.

Förr var läkaren närmast Gud och ingen ifrågasatte de råd och den vård som gavs. Idag har vi en befolkning som är välutbildad och kan en hel del själva om vad som bidrar till folkhälsa. Det gäller att få så många som möjligt att slippa uppsöka sjukvården, genom att ge råd och stöd på annat sätt.  Jag har precis länkat min blogg till en hemsida som alla bör ha som snabblänk. 

www.1177.se/vgregion
Här hittar man information och kan logga in sig för att, bland annat byta vårdcentral eller boka tid. Funktionerna utvecklas hela tiden så snart ska man kunna följa sin remiss genom sjukvårdens alla instanser.  Det händer en hel del inom Västra Götalandsregionen som är bra.

Hunden har nu väckt mig två gånger och jag har nu definitivt svårt att somna om. Är det fullmånen som väcker varulven inom henne?  En liten koll på facebook, lite surfande och sedan skall jag försöka somna om innan det är dags för lördagens aktiviteter. Heldag om sjukvårdspolitik inom Västra Götaland. Det ser jag fram emot att få lära mig mer om.

Det är rätt ironiskt att de borgerliga partierna alltid anklagat Socialdemokraterna för att använda partipiskan för hårt. Nu visar det sig att den finns även i deras egna led, och kanske hårdare i nyporna än den någonsin varit på vår sida. Det bästa måste ju vara om var och en får rösta efter eget hjärta i de flesta frågor. Då kan man rakryggad stå upp för de beslut som fattas och argumentera för och emot i en ärlig debatt. Jag anser att det är i undantagsfall som en fråga är så strategiskt viktig att man inom partiet fattar ett majoritetsbeslut som sedan skall följas av alla.

Konstigt nog så tror jag att Centerpartiet hade vunnit på att låta sina företrädare rösta efter övertygelse i Kärnkraftfrågan. Alla vet att många medlemmar inom Centern gick med i partiet av just den anlednngen, att man var emot kärnkraft. Om motståndarna inom partiet fått rösta nej till förslaget så hade Centern vunnit i respekt för att man erkänner att frågan är svår.  Idag är många centerpartister ute i landet besvikna och ledsna över att det parti de känt samhörighet med, inte längre företräder de åsikter som många medlemmar har. Det nya Landsbygdspartiet som är på väg att starta är ett tecken på detta.

Var på bio och såg en härlig film med Meryl Streep, Steve Martin och en av bröderna Baldwin. It's complicated. Det var bra och helt klart en film för människor i min ålder. Medelålders med barn som flyttar hemifrån och äktenskap som knakar eller har gått itu. Jag gillade den starkt och det var många goa skratt i salongen.

Jag ser gärna på film hemma i soffan, ensam eller tillsammans med familjen. Ibland är det faktiskt bättre, enligt min smak. Jag föredrar att se och återse favoriter i min ensamhet när jag inte har något annat för mig. Fördriva en förmiddag när man är lite småförkyld eller bara trött efter en hel veckas stressande från det ena mötet till det andra. Då är det underbart att drömma sig iväg med en romantisk kommedi eller en härlig actionrulle, gärna karatefilm med Jackie Chan eller Jet Li.

Då och då tycker jag ändå att en film på bio är så mycket roligare. Jag hade önskat att det var mycket mer sing-along på bio. Det är gemenskapen och känslan av att vara en del av en helhet som gör bio till en annorlunda upplevelse. Den tas inte tillvara av biograferna tillräckligt. I storstaden finns både restaurang och sing-along biografer, men i Uddevalla är det popcorn och godis och standardrepertoaren. Jag vet inte om det bara är jag som saknar något?

Ikväll skall jag och grannfrun gå och se "It's complicated". Det skall bli så kul att ha en riktig tjejkväll. Ser fram emot en härligt, fnittrig tillställning, som det ju brukar bli när tjejer möts på tu man hand. I alla fall jag och då behövs inte en droppe ädlare drycker än på sin höjd kaffe. Hoppas också att filmen är så bra som jag förväntar mig, men Meryl Streep brukar aldrig vara helt fel.

Det är inte roligt att vara magsjuk.  Snabba rusningar till toaletten. Ligga utslagen på soffan eller sängen.
Efteråt går man omkring på lite darriga ben och ett totalt tomt huvud.
Idag känns det bättre och jag har till och med fått ner lite gröt till frukost. Som tur är har jag inte möte förrän i eftermiddag och då skall jag vara på benen igen. Tur att det går över så fort.

Lite segt är det att komma igång på måndag morgon. Det snöar utanför fönstret och hunden ligger utsträckt på golvet och småskäller. Hon drömmer nog att hon jagar katter eller något annat, för hundar, trevligt äventyr. Jag sitter och förbereder mig inför veckans uppdrag och känner mig väldigt produktiv, för en gångs skull. Till och med excel känns ovanligt lättarbetat idag. Kan det vara så att vintertröttheten håller på att släppa sitt förlamande grepp?

Satt i bilen och lyssnade på P1 på vägen hem från Göteborg härom dagen. Vanligtvis har jag Radio Sotenäs i bilen, men när jag hamnar utanför sändningsområdet (någonstans vid Säve) brukar jag slå över på P1. Det är alltid något intressant program.  Först var det modevärlden och Gaultier. Inte något ämne som jag vanligtvis brukar sätta mig in i, men jag måste erkänna att min bild av Gaultier är lite annorlunda efter det programmet. Inte bara strut-tuttar och korsetter.

Därefter kom ett program om en engelsk studie om välfärd och ekonomisk tillväxt. Nu har jag glömt namnet men det finns säkert på nätet. En professor har sammanställt en hel hoper olika studier i ämnet och kommit fram till att det finns ett samband, upp till en viss nivå av BNP per capita. Om BNP per capita ökar i till exempel Mali, så får alla generellt en högre välfärdsnivå. Men, om ett land som redan har en hög nivå på sitt BNP per capita ökar, så är det inte självklart att också den generella välfärden ökar!

Man kan ta USA som exempel. Här är BNP per capita hög men här hittar man också en låg generell välfärd och hög brottslighet. Det finns en annan faktor som är viktigare för hur människors levnadsnivå är när man kommer upp i en viss nivå på BNP per capita, och det är hur denna är fördelad. Om det är en relativt jämn fördelning av BNP per capital är också den generella välfärden hög. Om det är en ojämlik fördelning, så kan den generella välfärden hamna under de nivåer som finns i fattiga länder. Jämför till exempel barnadödligheten i USA och Costa Rica. Costa Ricas BNP per capita är en fjärdedel av USAs, men deras barnadödlighet är lägre.

Studien visar alltså att moderaternas tes om vikten av att öka ojämlikheten och löneskillnaderna för att få en  högre tillväxt och mer generell välfärd till alla, inte håller! Visst skulle den kunna ge tillväxt (som i USA innan krisen) men den skulle leda till ökade klyftor (vilket vi redan kan konstatera) och lägre generell välfärd!  Ännu ett argument för att välja en röd-grön regering i nästa val.

Det kan ibland kännas tungt att sätta igång och städa när man kommer hem trött från jobbet, och visst skulle det vara skönt att då kunna lyfta luren och beställa den servicen. Problemet är att kunna prioritera den utgiften bland alla andra fakturor som dyker upp vid månadens slut. Det är ganska få förunnat att kunna unna sig den lyxen att slippa städa upp sin egen skit.

Därför är det extra stötande när "den moderate företrädaren" uttrycker sig så plumpt som han gör. Att lovorda den som snabbt och effektivt utför sitt jobb är helt ok, men att påpeka att det är invandrare och att det är detta som är "arbetslinjen" ger uttalandet en besk bismak. Någon som från ovan påpekar hur viktigt det är att "våra invandrare" (läs; underklassen) utför ett arbete som är till gagn för oss andra. Säkert har personen ifråga inte alls tänkt på att hans ord kan tolkas så och det gör det ännu värre. Det är naturligt att se på invandrare som en särskild grupp för sig och det är naturligt att peka på just den gruppen och vikten av att de anammar "arbetslinjen".

Jag fortsätter städa min egen skit men jag har ju en iranier-svensk i familjen (min man) som gör sin del i hushållsarbetet!

Igår kväll beslutades att inre hamnen och Skeppsvikens hamnar skall "konkurrensprövas". Vi socialdemokrater har länge försökt få småbåtsägarna i Uddevalla tätort att ta över skötsel av sina båtplatser. Det har inte funnits något intresse. Eftersom jag själv bor utanför tätorten, så vet jag att de flesta andra småbåtsägare (läs; folk som inte bor i tätorten! har löst sina behov genom att gå samman i samfälligheter eller föreningar och själva sköter sina bryggor och anläggningar.  Detsamma gäller lekplatser, belysning, vägar, idrottsanläggningar med mera.

När idrottsföreningarna drar igång sina presentationer om vad de önskar att kommunen skall finansiera för att skapa förutsättningar för deras verksamheter, sitter jag ibland och funderar över de kommuninnevånare som inte får del av dessa satsningar, eller kanske har andra intressen som de vill utveckla.  Det finns ibland behov av att tänka till och fundera ett varv till innan man fattar beslut som innebär att stora delar av de skattepengar som vi alla kommuninnevånare bidrar med, används till att tillfredsställa en relativt liten del av alla dessa kommuninnevånare.

När det nu gäller småbåtshamnarna i centrum så tycker jag ändå att det är viktigt att se till att de nu får en drift och inriktning som gagnar både kommunen som helhet och dess invånare på bästa sätt. Därför är det viktigt att politiken nu sätter sig ner och tänker igenom vad vi vill ha och hur vi vill att det skall se ut i framtiden, INNAN vi går ut med förfrågningar till eventuella entreprenörer och föreningar. För att få en så bra lösning som möjligt, behövs ett så bra underlag som möjligt. En upphandling blir aldrig bättre än det förfrågningsunderlag som tas fram.

Fort och fel, myntades av förre vice ordförande i BUN, Anders Johansson. Risken finns att det återupprepas när den styrande majoriteten stressar fram en lösning för att hinna göra klart och bocka av i sin "att-göra" lista förre nästa val.

Heldag med internkontroll. Hur kul kan det vara på en skala? Faktiskt ganska roligt och väldigt intressant. Hela tekniska nämnden fick en hel massa att tänka på och diskutera.  Trots allt så har vi ganska bra koll, men visst kan allt bli bättre. Man skall inte vara för kaxig, även om vi nog tycker att vi är bra på det mesta ;-)  (obs ironisk!)

Min man hade inte internkontroll idag. Magsjuk och eländig ligger han i soffan. Stackare.

titta på fin jag är....

jag kan stryka mig mot hyllan....

förstår du nu då?

nu börjar jag bli sur...

jag har inte all tid i världen, eller det kanske jag har?....

men i alla fall...

Nu gör jag ett sista försök att vara så där söt, det brukar funka.
(hon får mat varje dag regelbundet, kontakta inte djuren rätt i samhället)

Julgranen åkte ut och nu är bara barren kvar och kommer att finnas kvar fram till nästa jul. Vet inte riktigt om jag skall ta bort adventsljusstakarna ännu. Det är ju så mörkt fortfarande. De åker nog i alla fall.  Alla småtomtarna också. Nu är det slut på julen, officiellt.  Hemma hos oss i alla fall.

Det är kallt. Även hönsen tycker att det är för mycket snö för att gå ut i hönsgården. På sin höjd går de ut under huset och pickar runt lite.  Jag har fyllt på med mat och lite gott ljummet vatten så att de skall ha det bra inne i huset. På golvet har det fått ett tjockt lager sågspån och hö/halm så att det är lite att sprätta runt i.  Det är bistra tider i hönsgården.

Varje dag måste man äta. Det tråkigaste jag vet är att komma på vad man skall laga för mat varje dag. Ibland önskar jag att det var lika lätt som för hunden, samma torrfoder, dag ut och dag in. Det hade varit så mycket lättare. Några förslag?

Dagens gästkrönika i Bohusläningen är något av det mest okunniga jag har läst. I en svepande formulering påstår Andreas Bergh att Fair Trade-kriterierna morarbetar storskalighet.  Min fråga är om han överhuvudtaget vet vilka kriterier som finns för att få märka sina varor med Rättvisemärkt - Fair Trade?

Rättvisemärkt har kriterier för olika typer av producenter (och produkter), från kooperativ och småskalig produktion till plantager och storskalig produktion. Alltså kan en producent som följer kriterierna för mänskliga rättigheter och ILOs arbetsrättsliga regler få märka sina produkter med Rättvisemärkt, oavsett om det är en liten eller stor producent.  Det är arbetarnas rätt till rimliga löner och arbetsvillkor som står i fokus för Rättvisemärkt.

Vad som är sant är att många av de produkter som finns i handeln idag och har certifierats av Rättvisemärkt - Fair Trade, är producerade av små enskilda bönder och kooperativ. Det är de som har ett naturligt intresse av att utveckla produktionen på ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt ansvarsfullt sätt.  Sant är också att fler och fler stora företag och producenter har anslutit sig till Rättvisemärkt - Fair Trade. Det beror på det intresse som konsumenterna visar för att köpa produkter som framställts med ansvar för fackliga och mänskliga rättigheter som bas.

Genom att välja Rättvisemärkt - Fair Trade när jag handlar i butiken, så kan jag som konsument gynna de företag som tar ekonomiskt, ekologiskt och socialt ansvar, oavsett hur stora eller små de är.

Vet inte riktigt hur man skall översätta. Kanske Den störda (förstörda) vakan. Det är i vilket fall en fantastisk bok av den pakistanskengelske Nadeem Aslam. En sorgeskrift över Afghanistans historia och nutid, som trots allt andas hopp, även om det är i mycket små portioner. När jag lade ifrån mig boken efter att ha läst den, fortsätter jag att bläddra och läsa valda delar. Det är så mycket fakta och så många välskrivna texter. 

Mitt i allt detta kaos som feodala krigsherrar, talibaner och andra maktsymboler, i symbios med kgb/cia, utsätter Afghanistans befolkning för, finns människor som försöker leva sina liv, sörja sina försvunna och kanske döda kära. Ingen bryr sig om dem som verkligen skall skyddas. Inte ryssarna. Inte amerikanarna. Inte de styrande i Afghanistan. Inte Sveriges flyktingpolitik. Det enda som betyder något är strategiska maktallianser.

Jimmy Carters rådgivare Zbigniew Brzezinski, svarar på frågan om han ångrar det amerikanska stödet till Talibanerna: "Vad är viktigast för världshistorien - Talibanerna eller Sovietunionens kollaps? Några få upprörda muslimer eller frigörelsen av centraleuropa och slutet på det kalla kriget? "

Ingen vill ta ansvar för den lilla människan som hamnar mitt i storpolitikens maktspel.

Det är ju lite smått idiotiskt, men jag längtar redan efter våren. Grannfrun hade med sig frön från Kanarieholmarna och jag vill börja odla...NU. Det kliar i fingrarna. Men jag måste hålla mig många månader tills det är dags. Hur ska det gå?

Den Blåa Månen (inte så imponerande på fotot) och en stjärnklar himmel. Champagnen var så kall att det var svårt att dricka den, när vi plockade upp den ur snödrivan och skålade in det nya året. Raketsmällarna får ni tänka er, det är nog inte så svårt. Det smällde rejält över Lysekils himmel och våra egna raketer lyste upp Oxevik en stund.  Båda sönerna var hemma och höll i fyrverkeriet. På bilden är JOnatan på väg ut med raketerna.

Det blev en lugn och stillsam nyårsnatt. Precis lagom för en gammal dam som jag.
GOTT NYTT ÅR alla vänner. Nu blir det till att försöka lära sig skriva 2010 och lagom tills man har vant sig, är det dags för nästa nyår.