Anna-Lena Heydar

Jag tog sticklingar av mina tomatplantor i slutet på säsongen och har nu fyra ganska stora plantor i mitt köksfönster. Det börjar bli dags att plantera om dem, så jag måste köpa jord i veckan. Har också satt några avkliippna tomatsticklingar i vatten och de har fått rötter.  Det är en av mina grannar som gjort så flera säsonger och kommit med fina stora tomatplantor varje vår. Denna gång har jag också lyckats.

Min lilla chilliplanta har också överlevt vinterförvaring i köket, liksom citrus, dadel, granatäpple och avocado. Det lär väl aldrig bli någon frukt att skörda men visst är det härligt att se hur frön man har stuckit ner i jorden kan bli stora träd? Jag slutar aldrig att förundras och glädjas år mina frösådder.

Nu väntar jag bara på att växthuset ska bli frostfritt, så att allt kan flytta ut igen. Det blir vår snart (även om det ser lite grått ut just nu).

Vi har haft prinsessyra i veckan. Barnbarnet, Amina Shiva, har varit på besök. Hon var på BVC, vägdes in och mättes. Allt var bra och hon följer sin kurva. En liten men naggande god. Det är underbart att få hålla henne i famnen när hon precis har vaknat, eller ska till att somna. Så där skönt tung och mjuk i hela kroppen. Resten av tiden gäller det att hålla ögonen öppna och försöka hänga med i farten.
Hon har länge ställt sig upp mot bord, stolar med mera, men nu släpper hon och ställer sig helt själv. Ojoj, snart kommer hon att gå och springa runt. Då blir det ännu mer princessyra här hemma när hon hälsar på.

När jag var liten betydde den bokstavskombinationen en bank. Idag är det inte Pk att säga vissa saker, eller snarare är det PK att säga vissa saker? Det har nästan blivit ett argument i sig. Du är så jävla PK. Alltså, du menar inte det du säger, eller har egentligen lite belägg för det du säger.

Speciellt i migrationsfrågor är det ett argument som slängs in lite här och var. Det är PK att säga att man är för mångfald, kan man få höra, speciellt från SD-sympatisörer. Jag hörde det på radion härom dagen. Att Reinfeldt, visserligen erkände att det finns problem med mångfald, men ändå höll fast vid att han tyckte att det var bra! Alltså, med undermeningen att det egenligen är självklart att det inte är bra. Man behöver inga belägg för det man säger, om man bara kastar in argumentet att motståndaren egentligen bara vill vara PK.

Tväremot vad dessa debattörer vill göra gällande så visar all forskning på att samhällen med mångfald har en högre tillväxt och ett rikare samhälle. Det är alltså inte bara PK att säga det. Det finns ett vetenskapligt fastställt samband. Kom med det argumentet i en debatt, eller är det inte riktigt PK?

Ranelids insats i Melodifestivalen väcker starka känslor på facebook. Var tvungen att gå in och lyssna. Jag är ju inte någon festivalfan från början och kan tycka att de som tar det på allvar inte riktigt har förstått. Det handlar inte om vem som är bäst eller har störst chans att lyckas i tävlingen. Det handlar om känslor och ....om vem som röstar. Ett spektakel för folket och en popularitetstävling som avgör vem som är tillräckligt folkkär.  Ranelid sticker ut från pop-smeten och tillför en annan slags känsla. Inte helt oangenäm, måste jag säga. Nästan ett mirakel.

Det är väl gulligt med alla hjärtan idag, men.... Känner mig synisk, gnällig och anti. Om man inte är gullig mot varandra resten av året kan det väl nästan kvitta med en särskild dag?  Å andra sidan kan man ju ta bort kvinnodagen, julafton och alla andra dagar som firas till åminnet av något eller någon, och det vill jag ju inte. Presenter alla dagar och rosor/godis åt folket!

Plötsligt händer det. Nej vi har inte vunnit på lotteri, vi har däremot en helg helt för oss själva.  Känns lite konstigt att umgås med sin respektive utan att någon dyker upp och frågar vad som finns att äta. Lite ovant och nytt efter alla år med barn i huset, men också rätt så skönt Måste jag medge. Vi kan välja film, mat, städa utan att behöva städa igen fem minuter senare.... Det är lite svindlande att tänka sig resten av livet.

Jättarna tar över marknaden. Så lyder rubriken i Dagens Samhälle, för artikeln som handlar om skolmarknaden. Det ser likadant ut för vård- och omsorgssektorn. Större riskkapitalbolag köper mer och mer av den svenska offentliga sektorn. Vinsterna, vet vi, hamnar i skatteparadis. Är det så vi vill ha det?

Inte ens Miljöpartiets mest rabiata friskoleförespråkare kan väl ha haft detta som dröm? Att moderater och andra borgerliga partier ställer sig bakom utvecklingen är väl knappast någon överraskning, även om de försöker låtsas att det inte var detta som var målet. Ojdå, var det så det blev? Det hade vi ingen aning om.

När friskolereformen genomfördes, fanns det en tanke om att små, kooperativa företag med stark delaktighet från personal och brukare, skulle kunna få ett inflytande över den sektor som berör oss mest; den offentliga. Genom att låta de som är mest berörda, få vara med och driva verksamheten skulle man kunna utveckla den till vår gemensamma angelägenhet. Pariskommunen skulle varit stolta över tankarna på lokalt ägda och drivna verksamheter. Men vad hände?

Lagen om offentlig upphandling. Inga undantag för små och lokalt förankrade verksamheter utan vinstintressen (trots att detta hade varit fullt möjligt att göra inom ramarna för EUs regelverk).  Det är dags att göra en utvärdering och en reflektion över vad som hänt. Vi socialdemokrater, men också Vänsterpartister och Miljöpartister, måste välja väg. Ska riskkapitalbolag få tjäna pengar på våra grundläggande behov av vård, skola, omsorg? Nej, säger jag, men vad kommer partikongressen att säga? Kommer man att hålla fast vid beslutet att tillåta skattepengar att försvinna ut ur landet. Det är lätt att säga, att då får vi ändra lagen så att det blir omöjligt att föra ut pengar (så säger Borg), men det finns andra vägar. Det ligger i dessa bolags natur att ta ut så mycket kortsiktiga vinster som möjligt.

Vi ser hur bransch efter bransch genomsyras av kortsiktiga vinstintressen. Intressen som leder till större och större bolag, som lokaliseras där det för tillfället är bäst kortsiktiga avkastningsmöjligheter. Forskning och utveckling, som ju presenterats som vår framtidsbransch, flyttar från Sverige. Varför? För att det är brist på kompetens och möjligheter? Nej, för att de kortsiktiga vinsterna är viktigare än de mänskliga, långsiktiga.

Nu måste vi bestämma oss för vad som är viktigast. Riskkapitalets tillväxt eller humankapitalets? Jag röstar för humankapitalet.

Ett besök i Vara är verkligen trevligt, trots att vi varken hann med fika på konditori Nordpolen eller en promenad i det charmiga småstadscentrumet. Målet med besöket var konserthuset/gymnasieskolan. Det vi fick med oss var vikten av att se till helheten och över alla gränser. I Vara ser man lite längre (många slogans...) och bredare skulle jag vilja lägga till.  Bredden är fantastisk, både på utbudet på konserthuset och på tankeverksamheten.

Om vi i Uddevalla kunde ta till oss en liten del av detta tänkande, skulle vi genast bli mycket intressantare. Intressantare för våra besökare, medborgare, anställda och alla andra som finns i kommunen av en eller annan anledning.  Långsiktigt tänkande och tänkande över gränserna. Kanske är det en kulturfråga?

Dagens ledare av Susana Birgersson visar på vikten av att göra ett totalt och genomgripande kunskapslyft för sveriges borgerliga politiker och debattörer. Ena stunden har moderaterna drivit på kampen för allmän rösträtt, infört rösträtt för kvinnor och ATP. Nästa stund propagerar man för den viktiga rätten att få gå med i vilken fackförening man vill, för det är ju så viktigt med Facket!
¨
Det står var och en fritt att ansöka om medlemskap i vilken förening som man vill. Det står också varje förening fritt att avslå ansökan eller utesluta, om personen i fråga inte uppfyller de grundläggande krav som ställs i föreningens stadgar. Detta tycker inte skribenten är rimligt, eftersom det är så viktigt att få vara med i en fackförening.  Den som är ute på tunn is är ledarskribenten, inte Transport.

Det finns fristående Alfa-kassan för dem som inte är med i någon fackförening, så inte behöver man stå utanför a-kassesystemet. Eftersom vi har fri associationsrätt i Sverige står det ju var och en fritt att bilda egna fackföreningar, som ger utrymme för de värderingar som sverigedemokraterna står för.  Ett litet tips till ledarskribenten. 

En överförfriskad person kastade sig över en röd bil. Det verkar som om han (jag tror åtminstone att det var en man?) hade fått ett akut behov av att avreagera sitt hat mot socialdemokraterna!

Jag har funderat på ett inlägg från Nyhetsbyrån (förresten ett ganska trevligt program, med aktuella frågor och funderingar - lite som Spanarna på radion) som jag tittade på igår kväll, på SVT play. Det var i en diskussion kring ekonomiska system och det skakiga kapitalistiska finanssystemet, som en av deltagarna (jag ÄR dålig på namn) sa något i stil med; höj arvsskatten rejält.  Inlägget kom mitt i en ganska livlig debatt och fick den att stoppa upp. Varför?, frågade programledaren. Vem har gjort sig förtjänt av ett arv?, blev svarsfrågan.

I veckan som gick, debatterades bussresan till Solsidan för att odla sitt "klasshat" ganska rejält. Många av de välkammade ungdomar och vuxna som kommenterade aktiviteten, menade att de som deltog i resan förmodligen inte hade jobbat tillräckligt hårt (eller att det faktiskt behövs en skillnad mellan människors inkomster för att skapa välstånd för alla). En folkpartist har citerats i en tidning som nu cirkulerar på nätet, Man väljer vilken klass man vill tillhöra.

Om nu dessa "överklassmänniskor" menar allvar. Att man föds lika och har samma möjligheter att välja sin klasstillhörighet, skulle väl förslaget om slopandet av arvsrätten eller införandet av en rejäl arvsskatt, vara alldeles utmärkt. Då skulle ju alla få samma förutsättningar, eller åtminstone mer lika förutsättningar (för visst kommer de som föds i rikare familjer fortfarande ha mer materiell trygghet och större valmöjligheter i början av sina liv).  Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända med samhället. Skulle det välstånd som en generation byggt upp, bli omfördelat så att den mest lämpade att fortsätta bygga välstånd tog över? (i stället för den som föds till välstånd)

Jag tycker att frågan är större än att låtas försvinna ut i tystnad. Det är en totalt omvälvande tanke för många. Redan i Bibeln är det ju självklart att barn ärver sina föräldrar, om än inte lika mycket beroende på vilket kön man föds till. Är det så självklart egentligen? Om arvsrätten togs bort, vad skulle då hända? Klassgränserna skulle inte cementeras, utan bli mer relativa och flexibla. Kanske skulle det klasslösa samhället vara lättare att skapa än vi tror. Men den mentala revolutionen är nog svårare att genomföra än den fysiska och blodiga.

Det börjar bli lite löjligt med vårt badrum, som fortfarande ser ut som ett bombat rum. Jag började med att knacka ner kaklet på väggarna för ett år sedan. Nu är det dags att lägga in nästa växel och dra igång skaparlustan också. Till helgen har jag bestämt mig för att leta upp ritningen för att prata med rörmokare om hur rören ska dras. Därefter väntar ett röj så att man kan komma fram. Steg för steg ska det gå. Vi ska klara av det.....