Anna-Lena Heydar

Lite stämning infann sig till sist på första advent när Hosianna Davids son, stämdes upp i Dragsmarks kyrka. De levande ljusen och körsången fick oss att glömma grådasket utanför. Ett handstöpt kalenderljus står nu på köksbordet och väntar på den 1a december och skall få lysa varje morgon under frukosten.

Köpte två paket med pepparkaksdeg igår. Jag tänkte bara några pepparkakor till glöggen. Andra har helt andra planer. Godzilla versus pepparkaksgrisar! Fotobevis kommer.

Det är rätt intressant att se bilderna från festligheterna på Moskén i Uddevalla och läsa texten. Man firar profeten Ibrahim, när han sattes på prov genom att Gud bad honom att offra sin son. Att inte någonstans i texten hitta en referens till att det faktiskt är samma profet Abraham, som man hittar i vår Bibel? Det hade ju varit av intresse att veta att även Islam ser Abraham som en av sina profeter och firar honom liksom de kristna.

Jag vill inte verka ironisk över den okunskap som finns i vårt eget samhälle över vårt kristna arv. Det är ändå intressant att se hur vissa vill försvara de "kristna värderingarna" i vårt svenska samhälle, ett samhälle som för länge sedan verkar ha glömt bort sitt "kristna arv". Kanske är det helt andra arv som ligger till grund för vårt samhälle?

Om jag börjar se ut som en fot i ansiktet, beror det på att jag nu i en veckas tid har använt Atrix handkräm till ansiktet! Visst är det "wild and crazy" men vad gör man när den dyra ansiktskrämen har tagit slut?

Det är svårt att vara visionär. Om inte man själv sätter gränser för vad som är rimligt, finns det alltid någon annan som ställer upp.

Fick ett brev (och ett antal mail) från "Skattebetalarna". Visst är det underligt att de som kallar sig just "Skattebetalarna" är de som är minst intresserade av att vara just det de kallar sig?

Dagen började med ett sms från Simone. Stackars maken kunde inte gå med på frukostbio (jag lider med dig Gerhard). Jag och dottern slängde oss i bilen och åkte in till stan för att se en helt underbar film "augustilunch i Rom". En perfekt start på en födelsedag.

Med ett leende på läpparna kom vi ut ur Frideborg tillsammans med alla andra som njutit en trevlig frukost och en härlig film. Tack Simone för att du tänkte på mig!

Vi hade glädjen att få ta emot besök från Kenya ett par dagar. Patrick är i Sverige för att träffa vänner och bekanta och lyckades klämma in några dagar i Oxevik i sitt späckade schema. När Kio var i Kenya, bodde han hos Patricks familj i Nairobi och de var också med på resan ut till den lilla byn Nyatoto. Det var extra roligt att få återgälda denna gästvänlighet.

Vi hann med en räkmiddag och lite äkta svensk fika. En promenad ner till sjön i dagsljus blev avslutningen på besöket. Hoppas att vi får ses igen. Patrick är en fantastiskt trevlig bekantskap som vi hoppas kunna hålla kontakten med.

Alf Johansson var en person med stort engagemang och stort hjärta. Det känns så fel att skriva om honom i imperfekt men nu är det så. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, bland partikamraterna, vännerna och familjen. Han lämnar också många fina minnen, som vi kan ha kvar och glädjas åt när sorgen börjat ebba ut.

Vår vänskap började med att min man gick med i Herrestads socialdemokratiska förening. Sedan visade det sig att vi var släkt och hade så mycket mer gemensamt än bara politiken. Tyra och Alf deltog i begravningen av min pappa, som gick bort alldeles för tidigt. Liksom min pappa var också Alf aktivt engagerad in i det sista. I vardagsvandrarna, nykterhetslogen, partiet och mycket annat. Han kommer att saknas i alla dessa sammanhang där han deltog.  Mina tankar går till familjen och speciellt Tyra. Ta hand om varandra, familjen är så viktig i både glädje och sorg.

Idag läser jag i tidningen att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är överens om att återinföra Klimp-bidragen för miljöinvesteringar. Det är så skönt när det kommer konkreta och handfasta förslag. Sånt gör mig glad och stolt.

Den nuvarande borgerliga majoriteten tog bort dessa bidrag. Tänk om Rut-avdraget och det nuvarande Rot-avdraget istället hade satsats på klimatinvesteringar både i privat och offentlig sektor, speciellt i miljonprogramsområden där behoven är stora. Då hade många fler fått del av pengarna och man hade kunnat se tydliga effekter på miljön.
Att Sverige ligger så bra till i miljöinvesteringar beror på just sådana satsningar som Klimp. Låt oss fortsätta satsa och vara ett föregångsland som visar att man kan.

I "vanliga" företag pratar man om CSR eller Corporate social responsibility. I sociala företag (kooperativ företrädelsevis) pratar man om social redovisning eller ibland hållbarhetsredovisning. Sociala företag tar ju per definition socialt ansvar och en social redovisning är i första hand till för att trovärdigt kunna visa på de värden som företaget / verksamheten tillför samhället.

När det gäller ekonomiska värden finns det lagstiftning som säger att man måste kunna visa vilka ekonomiska värden som finns och skapas i verksamheten. När det gäller "andra" värden, som är lika viktiga men mer osynliga, finns det en Negativ lagstiftning. Om man bryter mot de regler som finns kring jämställdhet, nedsmutsning av miljön och så vidare, kan man bli skadeståndskyldig. Men om man istället aktivt arbetar för att främja dessa värden? Det är då den sociala redovisningen kommer in som en trovärdig grund.

Just nu håller tre sociala arbetskooperativ i Göteborg på med en process i social redovisning. Det skall bli så spännande och roligt att få vara med och lyfta fram hur stor skillnad de verksamheterna gör, inte bara ekonomiskt. fortsättning följer.....

Just nu intervjuas en svensk kvinna som skall åka till Afghanistan och hon får svara på frågan Varför åka till ett så farligt land och riskera livet?
Dit skickar vi barn och kvinnor varje dag! Människor som har lämnat sitt land och sökt skydd i vårt land, därför att det ÄR ett farligt land att vara i. Vad gör vi då? Jo vi säger att det är ingen fara för er att åka tillbaks. Är afghanska barn mindre värda än svenska barn? Ja, uppenbarligen.

Första gången som jag låtit surdegen jäsa över natten och inte alls tillsatt någon jäst. Det blev mycket mer surdegssmak och saftigare bröd.  Efter en vecka med föreläsningar och "intellektuellt" arbete, känns det skönt att få sätta händerna i något fysiskt, sinnligt som brödbak är. Doften av nybakt bröd fyller huset.  Nu kan jag slappna av och njuta av söndagen.

En Facebook-grupp har bildats för att stödja den fria företagsamheten i Vellinge. Visst är det ironiskt att en kommun som styrs av Moderaterna, med bred majoritet, motsätter sig att ett företag etablerar sig i deras kommun? Det ser ju ut som en motsägelse, men när man tittar närmare på saken får den ju helt andra associationer. Ett boende för ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. Unga människor som har flytt från krig och förföljelse har uppenbarligen inget att göra i Vellinge. En av de röster från Vellinge som man igår kunde höra på radions P1 tyckte att man borde stoppa dem från att komma hit. En annan röst förstod inte alls vad problemet var.

Det är naturligtvis inte så att alla i Vellinge är negativa till att en grupp ungdomar skall få bo i deras kommun. Det beklämmande är att kommunledningen så tydligt visar ett stöd för den främlingsrädsla/fientlighet som ligger bakom motståndet. 

Kommunfullmäktige är det viktigaste forumet för den demokratiska processen i en kommun. Det är här den öppna debatten förs och det är här de slutgiltiga besluten fattas.  Att kunna föra en fri och öppen debatt är en grundläggande förutsättning för att demokratin skall överleva.  Att olika åsikter får komma fram och stötas och blötas i en offentlig miljö, som ju lokalen på Bohusläns Muséum är (liksom internet eller lokaltv som också sänder kommunfullmäktige), ger alla medborgare en möjlighet att följa besluten och bilda sig en egen uppfattning. 
Jag tror att många har en uppfattning i IKEA-frågan och jag tror att många följer arbetet med intresse. En del är jättepositiva, andra mer försiktigt intresserade och en grupp har säkert en hel del tvivel och invändningar mot att en stor extern stadsdel växer upp längs E6 och väg 161. 

Det är ingen lätt fråga och därför är det viktigt att ha en öppenhet och, så långt det är möjligt, en insyn i hur resonemangen går när man skall fatta ett beslut i de olika delprocesserna. Väginvesteringar i det nationella och regionala vägnätet är inte en kommunal  finansieringsfråga, enligt mitt sätt att se det.  På den socialdemokratiska partikongressen fattades nyligen beslut om att staten skall vara ansvarig (via Vägverket) för nationella infrastrukturen och att socialdemokraterna inte är positiva till att kommunerna skall tvingas medfinansiera sådana projekt. Igår i kommunfullmäktige blev vi ändå tvungna att gå med på en överenskommelse med Vägverket om medfinansiering av infrastrukturinvesteringar i det nationella och regionala vägnätet. Den nuvarande regeringens politik ger oss inget annat val.

När det gäller hur processen har skötts hittills i IKEA etableringsfrågan, kan man ha synpunkter på många saker. Nu gäller det att vi börjar fatta beslut i de olika berörda nämnderna, styrelserna och i fullmäktige. Hur skall processen hanteras, vem är ansvarig för de olika delarna och hur skall de finansieras? Många frågor måste lösas innan Uddevalla kan vara med vid det högtidliga öppnandet av ett nytt IKEA varuhus, men jag tror ändå att det finns ett brett stöd för att IKEA skall komma till Uddevalla. Det innebär många nya arbeten och en tillväxt för andra företag, inte bara inom handeln.  Min förhoppning är att IKEA, med sitt miljöengagemang, skall få även andra företag att vara med i satsningar på fjärrkyla, fjärrvärme, logistikcenter med smarta klimatlösningar, återvinning och avfallshantering som gynnar en utveckling av biogas- och kraftvärmeproduktion och många andra "gröna näringar".

När blommorna ute har vissnat och mörkret sänker sig över jorden, kommer de otroliga orkidéerna till liv. Jag har nu tre stycken som står i mitt badrumsfönster med knoppar och blommor. Förra vintern blommade de oavbrutet och jag hoppas att jag får njuta lika länge detta år.  Det fuktiga norrfönstret verkar vara precis rätt miljö för dem.

I år firar Bohusläns museum 25 år i sina lokaler på Kampenhof.  Det är fantastiskt att vi har en så välbesökt och trevligt museum i vår stad.  Dit går man om man vill köpa en fin present, äta god mat, låta barnen leka, titta på en utställning, vara med på kommunfullmäktige eller något arrangemang (föreläsning, konsert eller annat). En träffpunkt för många intressen.

På torsdag kväll skall en panel diskutera tillblivelsen under ledning av jack Borlinger. Jag har (som vanligt) halkat in i händelsernas centrum, utan att egentligen förtjäna det.  Jag pryade på Bohusläns museum, innan de nya lokalerna fanns, alltså när det låg på Kungsgatan. Det var en jättetrevlig pryo-plats men jag förstod rätt snart att lokalerna var alldeles för små för att kunna visa alla dessa fantastiska saker som fanns i hyllorna. En dag fick jag sitta med på ett möte, då beslut skulle fattas om att bygga det nya muséet. Ritningar fanns utlagda över bordet på hur de nya lokalerna skulle se ut. Jag vet inte vilket forum det var som skulle fatta beslutet och jag kommer inte ihåg vilket år, men jag vet att det var spänning i luften och alla var upprymda och glada. Ändå tror jag inte att någon då kunde förstå hur viktigt Bohusläns museum skulle bli för Uddevallaborna. 

Hurra, Hurra, Hurra, Hurra för 25-årsjubilaren. Må det leva i många år.

Njuter av att inte ha något planerat idag. Tog en lång promenad med hunden och maken på morgonen och åt frukost i lugn och ro. Städade i hönshuset och fyllde på matautomaten. Hönsen blev glada och skrockade runt fötterna på mig. Nu ligger hunden, nöjd och belåten, vid mina fötter och sover.
Solen försvann rätt så fort bakom molnen men den kan anas och det är därför lite ljusare och även lite behagligare temperatur idag.  Lite mer utomhusaktiviteter blir det nog, men nu skall jag knacka ner lite mer kakel i badrummet. En vägg klar, tre kvar.

Idag skäms jag över mitt land och mitt parti. När vår flyktingpolitiska taleskvinna tycker att det är viktigare med en rättssäker process än en humanitär flyktingpolitik, blir jag ledsen. Idag har vi varken det ena eller det andra. Det är rena lotteriet om man får ett positivt eller ett negativt besked och så har det varit en längre tid, alltså även under socialdemokratiskt styre.  Att skälla på Migrationsverket är ju ingen idé. De tillämpar ju bara den politik som är beslutad i Riksdagen/Regeringen. Visst kan man tycka att handläggarna kan vara kallhjärtade och att bemötandet kan ha mycket att önska, men det är de politiska företrädarna som slår an tonen.

Vi måste förändra FNs definition på krig till att omfatta även de inrikes oroligheter och kaos som vi idag ser i Afghanistan och Somalia. Ingen kan väl anse att det råder fred där? Nyligen beslutades i högsta instans att det är krigssituation i Mogadishu men i resten av landet är det inte krig! Det håller inte. Vi kan inte med berått mod skicka människor tillbaka till krig. En annan viktig fråga är att Sverige måste skriva in konventionen för barnets rättigheter i sin lag. Nu kan vi skicka tillbaks barn till krigszoner och förtryck, trots att vi har skrivit under konventionen?! Den är bara rådgivande, påstod Migrationsministern i en intervju nyligen. Är det så vi vill ha det?

Schweizarna föll handlöst för vår internet-lösning på Noak. När jag var i Marseille nyss, var ansvarig tjänsteman där från de schweiziska partnerna och vi ringde tillsammans upp kontoret i Tanum för att komma överens om hur kan kan få hjälp att skapa något liknande. Visst är det fantastiskt att ett litet kooperativ i norra Bohuslän kan sälja konsulttjänster till Lausanne, Schweiz?!  I slutet av november kommer de dit för att besöka våra duktiga it-ansvariga. 
Att vi dessutom har norrlänningar och andra svenskar som är intresserade av olika grader av samverkan/köp av tjänst är naturligtvis också kul.
www.noakresurs.se

Jag och maken har fått våra val t-shirts. Tyvärr syns inte texten på ryggen;
Året då vi får en kvinnlig stadsminister.  Ett år kvar.

De gula bojarna ser inte mycket ut på ytan, men inunder guppar de vågenergiaggregat som testas inför en större satsning. Uddevalla energis styrelse fick ett mycket trevligt välkomnande på Sea Based och en härlig båttur i det höstgrå vädret ut till Islandsberg. Det skall bli riktigt spännande att följa projektet.

Nu har jag kommit hem och hunnit att träffa Arvid med föräldrar och morföräldrar innan de åkte iväg. Vilken tur för mig. Han växer så fort och är redan en liten pojke, ingen bebis längre. Nu blir det att vänta till jul innan vi får äran att gulla med honom igen. snyft... Som ni ser nedan blev Arvid också ledsen över att åka iväg.....eller så var han kanske bara lite trött?