Anna-Lena Heydar

Ska åka buss idag eftersom bilen inte är klar på verkstaden ännu. Trodde det skulle ta en vecka men fick vänta lite på en ny motorhuv. Nåja det blir bra när det är klart. Lämnade tillbaks hyrbilen i fredags så nu blir det att gå till bussen.  Egentligen skulle jag vilja åka mycket mer buss än jag gör. Problemet är att jag aldrig jobbar på samma ställe. Mitt kontor är hemma och på fickan (i bilen och därför är det alltid så stökigt i min bil). Det hade fungerat bättre om jag hade varit hela dagen på samma ställe och börjat/slutat vid en och samma tid varje dag.  Ska i alla fall pröva att ta mig fram kollektivt ett par dagar för att se hur det funkar i verkligen, i Sverige, i Uddevalla och Oxevik. Fortsättning följer......

Efter att ha blivit utkastade från hemmets lugna vrå (barnen skulle ha ff igår kväll) är vi nu tillbaks. Vi gjorde ne tripp till Kinnekulle över lördagen och hade det riktigt trevligt.  Det var ju tur att vi klarade en hel dag tillsammans fortfarande utan att tröttna på varandra.   Vi besökte Hellekis och säteriet. Körde runt på de vackra småvägarna och stannade till när vi tyckte att det fanns något speciellt mysigt ställe.  Sedan åkte vi till Lidköping och åt pizza. En perfekt dag.

Men nu är det skönt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst och allt det där....

En hel korg med persikor blev årets skörd. Har redan kokat sylt på de halvdåliga.

Så var veckan nästan slut, igen.  Skall tillbringa fredagen i Lysekil och ser fram emot att få dra igång arbetet där. Det enda som oroar mig är om det är nya asylsökande som fått avslag. Det gör ont i magen när jag träffar människor som lämnat allt i hopp om en framtid utan krig och förföljelse, bara för att mötas av kalla handen och ett utvisningsbeslut. Barnens bästa skall vi inte prata om i de sammanhangen. Att det ens nämns i besluten är ett hån och jag skäms å mitt lands vägnar för hur vi hanterar de barnens behov. Det är olika standard för vad ett svenskt barn ska ha och vad ett asylsökande barn får vänta sig från oss. I mina ögon är barn barn, oavsett var de är födda och bör behandlas med samma måttstock för vad de behöver. Fred, utbildning, mat och en god uppväxt utan hot och våld är inte mycket att begära.

Jag hade den underligaste dröm igår natt. Jag var vigselförrättare (säkert inspirerad av kommunalrådet Jan Gunnarsson) och skulle hålla ett bröllop med Star Wars tema. Bruden hade (ja, ni har säkert redan gissat det!) flätrullar vid öronen och brudgummen var klädd i stilenlig dräkt. Båda höll i ljussabrar.

Jag var klädd à la Obi Wan och avslutade vigselakten med (ni har säkert redan gissat det också!) May the force be with you. Kan inte vänta på att få ett sådant uppdrag. Inte för att jag har vigselrätt men det kan ju ordnas (?) Nu saknas bara ett brudpar med samma dröm som jag. Finns ni?

En av mina söner tvivlar på att det är jag på bilden på förstasidan på Bohusläningen idag.  Jag vet ju att jag var där och tog det första (andra, tredje, fjärde...för att få en bra bild) spadtaget tillsammans med de två andra på bilden, så det ÄR jag. Om någon annan tvivlar? Nåja man är väl aldrig nöjd med bilder på sig själv.

Idag skall jag få den stora äran att vara med om det första spadtaget för Rimnershallen. Vad säger man? Det är det jag funderar över just nu, eftersom jag sitter och förbereder ett litet tal. Något lite spirituellt och fyndigt skulle man ju vilja komma med. Det troliga är väl att jag inte gör det, utan får nöja mig de torra fakta som står nedtecknade på min lapp.

Det viktiga är ju att vi faktiskt har kommit så här långt i processen och nu sätter spaden i marken för att börja bygga den nya hallen. Förhoppningsvis kommer den att skapa lika många upplevelser och minnen för framtida sporthändelser som vallen och området intill har gjort.  Jag kan fortfarande känna svetten rinna nerför ryggen när jag tänker på gymnastiktimmarna med uteaktivitiviteter.

På länken nedan kan man följa bygget av hallen.

http://www.uddevalla.se/uddevalla/kulturochfritid/idrottsport/rimnershallen.4.f6264a0123030b586d80003400.html

Nu börjar persikorna mogna och plötsligt kan vi äta solmogna persikor från eget träd. Det känns så lyxigt.

En myskväll i museiparken. Mamma Mia är så bra.  Lite grässmak i baken (sittunderlägg på gräsmatta är inte så bekvämt efter några timmar) och huttrande i kylan, men vad är väl det när man får sjunga med för full hals i Dancing Queen och Slipping through my fingers för full hals?

En jättebra föreläsning av Alexander Bengtsson igår på Folkets hus. Det var mycket som man redan visste men det är alltid bra att lära sig mer. Jag tror precis som han att SD är Socialdemokraternas motståndare nummer ett. Vi har all anledning att vässa argumenten och se till att vår politiska plattform står stark. Vi har mycket att jobba med även inom våra egna led.

Hela veckan har det aviserats sommarvärme i slutet av veckan. Var är den? Inte här i alla fall. 
Det var kallt idag på morgonen och jag ser inte någon värmande sol i sikte just nu i alla fall. Kanske kommer den framåt dagen? Vi får väl se.  Jag kommer inte att se den eftersom vi sitter i tekniska nämnden större delen av dagen och i den lokalen finns det inga fönster. Man kan ju tycka att den nämnd som sköter fastigheterna för kommunen skall välja en av de bättre lokalerna, men....Kanske är det så att bagarens barn inte får något färskt bröd.

Jag hade en dröm om att hela min mörkbladiga prydnadapel skulle täckas av stora, vita klematisblommor. 
Nu vajar en ensam vit blomma högst upp i trädet och vinkar i vinden.  (mitt i bilden ungefär, för er som letar)
Hoppet är inte helt ute men det är tredje året och varje år vissnar ungefär hälften av bladen ner (vissnesjuka?) innan de har hunnit få några blomknoppar. Jag ger det ett år till, sedan får min dröm fortsätta vara en dröm och jag sätter något annat som får klättra i det lilla trädet.

Nu har livet dragit igång igen efter en skön sommar. Det är inte lätt för en latmask att få upp farten, men igår var det full dag med möten från morgon till kväll.  Bra diskussioner och roligt att träffa alla kamrater igen. När man går där och puttrar fram i knapp styrfart, glömmer man hur kul det är när det blir lite drag med rufs i håret och färg på kinderna.

Apropå drag så har ni som läst min kompis Fritturhjärtat-blogg redan full koll på vad som kan hända om man sätter ihop drag och får! Ni som inte gjort det, länka er vidare. Det är värt det.

Efter en heldag med tre möten är man rätt så mör. Sängen känns som en bra plats att vara.

Missa inte min nya länk                http://www.filoli.org/ 

Gå in i köket och titta på den underbara spisen. Besök trädgården. Njut.
Tack Lotta K.

Dottern drabbades akut av sin husliga gen igår kväll och satte igång och bakade små minipajer i vackra bullformar från Designtorget. (gå in på klaret.blogg.se och se dem med egna ögon. Hon trodde inte att hon hade den men ack så hon bedrog sig, genen alltså)  Alltså fick den snälla mamman dra på sig stövlar och regnjacka och gå ut i regnet för att fylla på förrådet av björnbär idag på morgonen. Björnbär är livets efterrätt, eller var det barnbarnen? nåja, på sensommaren när man tror att alla bär har tagit slut så kommer de. Taggiga och jävliga breder de ut sig över stengärdsgårdar och berg, men de är värda all möda och rivet skinn. Björnbärsmarmelad slår allt.

Medan marmeladen puttrar på i kastrullen försöker jag improvisera ihop ett ryggstöd av en picknickfilt , eventuellt stoppad med någon gammal filt(försök tänka er det). Oops den blev lite syltprickig, det får bli baksidan. Väggen bakom bänken i växthuset är inte så trevlig att luta sig bak emot, så något måste jag mjuka upp den med. Vi får se hur detta experiment faller ut. Karls soffmadrass var ingen succé. Den var för stor och bökig och kattinbjudande. Dagens i-landsproblem. Vips en katthårssäker sittplats!

Friidrotten har börjat. Som bakgrundsbrus hör jag hur da Silva spurtar och hejar på utan att riktigt veta vem som vinner.  Idag har vi kollat vår tipsrad och inser att vi inte har blivit miljonärer även om det har gått ganska bra. Otur.

Veckan har svischat förbi och jag har snart bestämt mig för att lägga ner arbetet för denna gång. Lite till, skall bara....
Ett dopp i havet måste jag få, för att svalka ner mig lite efter turen till den stora staden Lysekil. Det är ett kärt återseende efter sommarens uppehåll. Fika på Björsells och bokinköp hos Hasse på Bokia. (kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande för bokgruppen och jag slängde mig över den redan på färjan) Livet tuffar på.

Vet ni hur man ser skillnad på en sommargäst och en fastboende (även kallad lantis i sommargästkretsar)?
De fastboende hälsar här de kör förbi på vägen.  Det gör alltså inte de sommarboende. De ser lätt förskräckta ut om någon skulle vinka till dem när de kör förbi.  En stockholmskvinna reagerade precis så förskräckt när hennes chaufför hälsade på oss gående och hon frågade då förvånat; Känner du dem?

Igår lämnade jag och dottern in stryktips (tre halvgarderingar så det blev en ganska billig kupong om 8 riksdaler). Hon har aldrig tippat förrut och jag kände det som min plikt som förälder att inviga henne i den ädla konsten att göra av med pengar i hopp om att få den stora vinsten.  I min ungdom tippade jag regelbundet och satt klistrad framför Tipsextra och så alla leriga, regniga matcher i engelska ligan. Mitt favoritlag var West Bromwich, eftersom det var det första lag som lade rasismen på hyllan och hade flera invandrarspelare i sitt lag. De spelade dessutom en go anfallsfotboll med nästan brasilianska rytmer och fintar.

Gårdagens tipsrad tillkom på två minuter i den enda spelbutik som vi lyckade hitta i centrala Uddevalla, Antonssons tobak. Vart tog Bergs Tobak och Kungshusets kiosk vägen? Jag har helt missat att de hade försvunnit. Men så har jag ju inte spelat och dobblat så mycket de senaste tjugo åren.  I alla fall har vi nu lämnat in ett riktigt symötestips och förväntar oss naturligtvis att vi tar hem en riktigt skrällvinst. Om ni läser om en storvinst i Uddevalla så är det troligen vi.  Drömma går ju.

ps Månsson. Vi har litat på dig och satsat på att Älvsborg tar hem sin match.

Jag har åkt bandvagn i mycket kuperad terräng för första gången.  Det var hur häftigt som helst och utan några säkerhetsanordningar.  Speciellt i nedförsbacken.  Det har sparat in en resa till Liseberg.  

Min dotter noterade att hon var två år yngre än hon borde vara i min blogg. Sånt är viktigt när man är i hennes ålder. För min del är det bara en positiv sak.  Därför låter jag bilden vara kvar ett tag till. Varje gång jag ta ett nytt foto inser jag att de förra var mycket bättre (trots att jag när det togs tyckte att jag såg gammal och trött ut). Kanske borde jag göra som min dotter och lägga in en bild från min barndom? Tål att tänka på.

Tänkte ju gå ner och titta efter mareld igår kväll, men fick tänka om. Vi tände ljus i växthuset och satt och myste, räknade sekunder mellan blixtar och åska, konstaterade att det var ganska nära.  Drog ur alla kontakter och stängde av elektroniken i huset, vis av erfarenheten att telefoner, routers och datorer inte gillar oväder.

Idag vaknade jag till lätt muller i fjärran men det drog iväg när jag körde sonen till jobbet i ottan. Nu är det bara regnet kvar. Skrivjobb i växthuset blir en bra inledning på arbetsveckan. 

Lottas lada har faktiskt saker som inte har hav och kustmotiv också, men inte nu längre. Jag köpte den sista lyktan till min trädgård igår. Den pryder sin plats som ni ser.  Eftersom grannfrun stått och hållit i den och funderat på om hon skulle köpa den till mig, så ser jag den som en present från henne.



Persikorna börjar se mogna ut, men har inte mjuknat ännu. Väntar otåligt på att få sätta tänderna i en solmogen persika från eget träd.

Idag är det brorsonens födelsedag och jag hade helt glömt bort det! (jag vet inte om jag någon gång har varit favoritfastern, men nu har jag  definitivt halkat ner från den platsen) Hade köpt en liten nyckelring med en fyr på Lottas Lada igår, som han fick. Inte tänkt som en födelsedagspresent, men ändå. Lite futtigt känns det. Han slapp i alla fall t-shirten med texten "Mina släktingar var på västkusten och allt de köpte till mig var denna jävla t-shirt"  inte för att de sålde sådana, men de kunde ha haft! Det är den ultimata semesterbutiken för turister på västkusten. Allt har fyrar, hav och båtmotiv.  Skynda fynda för nästa vecka börjar båtupptagningarna och ladan fylls av alla sommarvärstingbåtar och vi kan puttra fram med våra småekor i lugn och ro igen.

Dagen efter kräftskivan. Har redan tagit ett morgondopp i havet, som ligger alldeles spegelblankt och varmt. Kanske kan det bli mareld ikväll om vi har tur. Det skall jag i alla fall chansa på och ta ett kvällsdopp när solen har gått ner.  När vi låg där på bryggan och lyssnade till kluckandet och såg på ådorna som sakta simmade förbi är det lätt att börja drömma.
Nu skulle man haft en kajak. Bara ligga och paddla stilla längs kusten. Ingen stress, inga snabba motorbåtar som svischar förbi på väg till badholmar, bara lugn och ro.  Nu börjar njutningstiden för alla kustbor.

Ikväll är det kräftskiva och för första gången i mitt långa  liv har jag kokat levande kräftor! Det var inte så dramatiskt, men vi har ännu inte smakat av dem så jag vet inte om vi har lyckats. Det ger sig.  Lite extra snapsar och ingen kommer att märka om kräftorna inte smakar som de ska? (Det doftar i alla fall som det skall, så jag är inte så orolig)



Det är väl ingen som undrar över vilken sorts kräftor vi pratar om? Här på västkusten finns bara en sort, den rätta.  Vilka kräftor är slarvigast? Hafskräftor aka Havskräftor ;-)

Så avslutas semestern som den började, med sol och bad.  Det är snart 20 grader varmt i vattnet igen och maneterna försvinner ut på djupare vatten. Det är helt ok.  Att sommarinvasionen går mot sitt slut är också helt ok. Nu blir det stilla sommarkvällar och lugnet lägrar sig över västkusten, men först blir det kräftskivornas skrålande sång i sommarnatten. Det är ett tecken så säkert som något på att sommaren går mot sitt slut.

Visst är han stilig?
Det är en blandning mellan Isbar och Åsbo. Den ende av våra tuppar som överlevde rävmassakern i början på sommaren. Han var inte så tuff som de andra tupparna, och höll sig därför lite i bakgrunden när räven slog till. Smart drag. Nu har han alla hönorna för sig själv.

Nu regnar det igen men det är sol på gång, säger de som vet. Jag hoppas att de har rätt. Det är rätt så blött nu och mina persikor, vindruvor och tomater behöver SOL!  (och jag med)

Äntligen har vi fått Arvid till Oxevik. Han har varit mycket efterlängtad och vi har fått gulligulla så mycket vi vill i flera dagar nu. Härligt att få rå om honom ordentligt, äntligen. Efter en lång resa med tåg från Stockholm var han ganska mör och hade svårt att komma till ro, men efter en natts sömn var han "fit for fight" igen. Idag har han hunnit med fika hos grannen och promenad ner till sjön. (och några små tupplurar däremellan)