Anna-Lena Heydar

Verdi visste verkligen hur man höll sin publik fångad av intrigen, passionen och musiken. Vid varje ridåfall sitter man fast i den stämning som byggts upp. Vilken skola för alla som skriver cliff hangers och nu förstår jag varför man kallar det såpopera.

 

Jag och dottern var på Simon Boccanegra igår kväll och trots en god natts sömn kan jag inte riktigt släppa känslan. De otroliga rösterna, den fantastiska musiken och jag tycker faktiskt inte att intrigen var så svår att följa, tack vare den klargörande och roliga introduktionen. Visst var det många trådar som vävdes samman och det hade nog varit svårt att se hoppen i tiden om man inte hade vetat från början, men sången och musiken spann ihop allt till en underbar helhet. Alla var värda de stående applåderna som avslutade föreställningen.

Dagens ledare i Bohusläningen ägnas åt de människor som dykt upp på våra gator och stör vårt samvete genom att visa hur utsatta människor idag är. Det är många som tycker att det är obehagligt att se tiggande människor, och jag måste erkänna att jag är en av dem. Det är hemskt att en människa ska tvingas utsäta sig för andras föraktfulla/nedlåtande/ömkande blickar. Ingen vill ha det så.

 

Nyligen handlade Uppdrag Granskning om barnfattigdom och om det verkligen finns fattigdom i Sverige idag. De som jobbar med välgörenhet och social verksamhet kan intyga att det finns. Det är inte "bara" människor med utomnordisk bakgrund som lever i utsatthet i vårt land idag. Vi får inte välja att blunda och låtsas som om de inte finns. Jag är så glad över att Ole Borch visar att det inte är ok att försöka gömma undan människor genom att hänvisa till att man sitter på fel plats och att Saronhuset ser till att många får ett varmt mål mat i magen. Medmänsklighet är en bristvara eller som Janne Bergqvist säger det  (fritt tolkat) - det är inte för att man tänker på de utsatta som man har skapat socialtjänsten, utan för att slippa tänka på dem.

Ibland kan partiarbetet kännas väldigt roligt. De gånger när man diskuterar politik och visioner, är viktiga och engagerande. Då kommer all energi tillbaks och man kommer ihåg varför man engagerade sig politiskt. När man går hem från sådana möten, känns det som man har kunnat påverka och bidra till den utveckling som man själv vill se i samhället.

 

Tyvärr är ju inte partiarbetet alltid präglat av det. Ibland och ganska ofta, handlar det om praktiska ting och formaliteter som kan ta död även på de mest brinnande. Det var ju inte för att göra maillistor för utskick av information eller sammanställa nomineringslistor inför kyrkovalet som de flesta gick med i ett parti. Men även de mest basala uppdragen ska ju göras. Någon ska se till att det fungerar och att papper lämnas in i tid till rätt instans, eller fixa det där fikat som alla möten behöver för att inte energin ska ta slut. Det är det som är partiarbete.

 

Trodde att jag skulle åka till värmen, men fick med mig en rejäl förkylning istället och en kunskap om hur kall mistralen kan vara. Nåja, ska inte klaga över trevliga dagar i gott sällskap. Det är en otroligt varierande natur i Pays de Vaucluse. Slätter och dalar med vinrankor så långt ögat kan se, medeltida städer på små kullar som toppas av en borg, berg och dalar fulla med blommande fruktträd. Vad mer kan man begära? Jag får trösta mig med lite gott vin i helgen och kanske kan calvados göra snuvan lite lättare att stå ut med.

Att få stå till svars för vad partikamrater gjort eller inte gjort genom partiets 100 åriga historia, har jag lärt mig att accepera, även om detibland känns lite konstigt. Det jag däremot inte accepterar är att få ta ansvar för vad alla politiker gör eller inte gör, speciellt underligt blir det när jag får ansvara för vad mina/våra politiska motståndare gör! 

Det har hänt några gånger i tidningsartiklar att journalisten inte förstår att den ena sidan sitter i opposition och alltså inte har makt att styra över verksamheten. Idag står det i Bohusläningen att jag och Christer Hasslebäck (m) har röstat för neddragningar i socialnämnden. Vi socialdemokrater har inte röstat för neddragningar. Däremot har majoriteten i kommunstyrelsen röstat för neddragingar. Det är en väldig skillnad!!!

 

Det är viktigt med en öppen debatt. Vårt land har yttrandefrihet och har en lång tradition av att tillåta ganska fri debatt även i känsliga frågor. Idag handlar debatten om hur långt vi kan driva yttrandefriheten och när den övergår i förtal eller kränkningar. Vi minns väl alla debatten om Rondellhundens vara eller inte vara. Att den uppfattades som kränkande av många muslimer kan väl konstateras ganska klart, men är det alltid den kränkte som ska sätta ramarna? Jag brukar alltid säga att det är den som är utsatt som har tolkningsföreträde i en konfliktfråga men ibland är det inte helt lätt.

Att kritisera staten Israels agerande eller judiska bosättares agerande kan leda till att man blir stämplad som antisemit. Att kritisera uttalande av enskilda muslimska företrädare eller stater kan leda till en stämpling som islamofob och så vidare. När det gäller generaliserande uttalande om en viss folkgrupp eller tro, är det aldrig ok. Att kalla muslimer för kvinnoförtryckare eller utmåla judar som ansvariga för allt från världsekonomins bekymmer till förtryck är oansvarigt och kränkande av folkgrupper. Var och en har ett ansvar för att bemöta varandra med respekt och öppenhet. Det är samtidigt varje människas rätt att diskutera, debattera och ifrågasätta utan att få tillmälen. En öppen och ärlig debatt belyser alla sidor av en fråga och ger möjlighet för deltagande att bilda sig en egen uppfattning. Det är så man bygger demokrati och delaktighet.

 

Jag kom ut efter kvällens föreställning med gråten i halsen. Den är mycket rörande och berörande. De båda skådespelarna är strålande i sina roller och de lyckas hålla publikens uppmärksamhet (även när någon glömt stänga av sin mobil..)

Finns det något godare än lättkokt sparris med lite salt och smör?  Idag har jag frossat i sparris till lunch och sitter nu mätt och glad, trots att jag ser snön börja yra utanför fönstret. Detta är det sista pustet innan värmen kommer, sägs det. Jag blundar och känner smaken av vår på tungan. Det är vår, det är vår, det är vår.....

Det var en slogan som biograferna körde med under min uppväxt. Tror att tv blev en stark konkurrent och man ville hävda sin plats för filmupplevelser. Det är väl ännu svårare nu när filmer kan streamas direkt på datorn/tv, att få publiken att komma till biografen? Måste erkänna att jag inte ofta tar mig in till stan för att se på film numera, men visst är det mysigt att sitta i biografmörkret med lite popcorn och gå in i den stora dukens värld ibland.

 

För min del känns det trots det viktigare att lyfta fram den stora skillnad det är på att se teater, opera, musik direkt än att se det via ett medium (tv, dator,,,). Jag föll handlöst för opera den första gången jag besökte Göteborgsoperan. Dessutom blev jag kär i Loa Falkman ( min make får ursäkta! ). Att känna den där direktkontakten med scenen och gripas av musiken och rösten är en helt fantastisk upplevelse. I mellanakten på Rucalka fick jag torka tårarna innan vi gick ut och minglade med ett glas och tilltugg. Snart ska jag och dottern gå på Simon Boccanegra som idag recenseras i Bohusläningen. Jag är oerhört tacksam över att kunna ta del av den högkvalitativa repertoar som Göteborgsoperan varje år presenterar.

 

Imorgon kväll blir det teater på Folkets Hus; Håpas du trifs i fengelset av Susanna Alakoski. När vi läste den i vår bokgrupp, Boktyckarna, var det som att få en smäll rakt i magen. En stark skildring av barns och vuxnas utsatthet i samhället och det förakt man möts av om man inte passar in i mallen. Jag skickade också efter Autonomisk manual av Janne Bergqvist av bara farten (hon citerar den flitigt i boken). Jag hoppas att många tar chansen att se och uppleva den repertoar som Uddevalla Riksteaterförening så förtjänstfullt ställer till vårt förfogande på hemmaplan. Det är en kulturgärning i vardagen som är värd att lyftas fram. Tack!

Jag kan inte säga att jag sörjer att Margareth Thatcher har gått bort. Hon stod för en människosyn och en samhällssyn som jag inte på något sätt kan förlika mig med. Jag har inte ens klarat av att se filmen med Meryl Streep i huvudrollen. 

 

Gudrun Schyman menar i en kommentar på webben att hon visade att skillnaderna mellan könen inte var så avgörande och det kan man väl hålla med om. Om nu det är en förmildrande omständighet? Nej, jag kan bara instämma i Jonas Gardells analys. Man bllr inte en förebild bara för att man dör. Jag kommer alltid att minnas hennes föraktfulla uttalande om arbetslösa, ensamstående mödrar och andra som inte levde upp till idealet; marknadsanpassad.

Kongressen är över och alla har åkt hem till sina vanliga jobb och uppdrag igen. Jag har följt arbetet från åskådarsidan och fått lite inblick i hur kongressombuden har arbetat. När man hör den politiska kommentatorn säga att många beslut fattats i stängda rum, blir man lite trött. Det är väl ganska självklart att så många motioner inte kan diskuteras från talarstolen, då hade kongressen inte varit slut än! De arbetsgrupper som har behandlat alla motioner och ämnesområden har diskuterat och debatterat sina frågor högt och lågt. När man sedan kommit fram till en gemensam hållning, har det gemensamma förslaget gått vidare till kongresshallen för beslut.

Det är partiet som debatterar och beslutar, inte media. Att det finns olika ståndpunkter är en styrka för ett stort parti. Om många åsikter får komma fram kan man också argumentera för och emot dem och komma fram till ett gemensamt beslut. Det innebär kompromisser och kräver ödmjukhet från alla. Framtidskontraktet är resultatet av ett demokratiskt gräsrotsarbete från alla kongressombud, motionärer och partiarbetare i hela landet.

Visade sig att det inte alls var något fel på vattenpumpen. Det är troligen ett gammalt järnrör som har fått ett litet, men läckage på vägen in från brunnen. Nu blir det till att gräva och lägga ny slang in till hydroforen. Trots allt känns det skönt att veta vad det är och vad man kan göra för att åtgärda problemet. Men, nu går ju de pengar som jag tänkte lägga på nytt badrum till helt andra saker, Jag vet, det är värdsliga ting. 

Det var väldigt länge sedan jag skrev något i min blogg och det ger mig lite funderingar kring om jag ska behålla den eller inte. Vi får se. Just nu har påsken swischat förbi i vanlig iltakt. En högtid som inte ger så mycket tid till eftertanke som man kanske kan hoppas. Det är så mycket som ska hinnas med under denna korta helg. Umgås med familj och vänner, laga mat och städa, fixa i trädgården, planera för sommarens odlingar och mycket mer. Då har man inte tid med en krånglande vattenpump och vårtrötthet.

 

Nåja inte ska man klaga över att man har en härlig familj att umgås med,mat att laga till, ett hus att städa och att trädgården ger inspiration till drömmar. Egentligen är man rätt lyckligt lottad och det är inte hela världen om det inte alltid blir som man har tänkt sig. Damm i hörnen, ett badrum som aldrig blir färdigt, en trädgård som skulle behöva en totalrensning från all kvickrot som inte ger sig. Jag låter vårsolen lysa i mitt ansikte och tittar åt andra hållet - havsutsikt över Lysekil. Livet är helt ok.