Anna-Lena Heydar

När EU-parlamentskandidaten Aleksander Gabelic var på besök hos oss i Uddevalla, fick jag en ny förståelse för problematiken som vi ser på våra gator. Han pekade på att många rumänska romer, bland andra, förr åkte till Spanien, Italien och Grekland för att säsongsarbeta inom jordbruket. Man plockade apelsiner eller annan frukt/grönsak när behovet av lantarbetare var stort. Idag har den stora krisen slagit till i dessa länder och arbetslösheten har stigit till nivåer som man nästan inte tror är möjliga. Detta har inneburit att behovet av utländsk arbetskraft nästan har försvunnit.

 

Vi hör ju ofta att vår arbetsmarknad kräver språkkunskaper och utbildning. Det var därför intressant att höra ett inslag på P1 härom dagen, där man pekade på svårigheter att hitta arbetskraft för jordbruket, exempelvis jordgubbsplockning. Om nu den romska gruppen äntligen får skriva in sig på arbetsförmedlingen och de flesta har erfarenhet av arbete inom denna sektor, skulle det ju vara en god ide om arbetsförmedlingen försöker matcha behovet med utbudet? Artikeln i Bohusläningen visar ju att det man mest önskar är ett arbete för att kunna försörja sig. Jag håller tummarna för att detta skulle kunna vara en, om än tillfällig, lösning för flera av de människor som lyftes upp i artikeln.

Debatten om det politiska våldet har beskrivit situationen men inte frågat sig varför våldet har ökat. De vänsteraktivister som tagit till våld, har i vissa läger fått sympati för sina aktioner. Detta har med rätta ifrågasatts. Våld är alltid en dålig lösning på ett problem.

 

Eftersom jag själv har drabbats av hot från de högerextrema krafterna och sett hur vanmäktigt samhället står inför att skydda och värna de som utsätts, kan jag till viss del förstå hur man kan känna sig. Polisen har ibland uppfattats som en del av det hot man bekämpar. Om man utsätts för våld och inte får hjälp av de som ska skydda en, är steget till att själv ta till våld inte särskilt långt. Det är så mekanismerna för upptrappning av våld fungerar.

 

När sjuksköterskor intervjuas anonymt i tv och berättar om hot för att de protesterat mot att släppa in SD på sin arbetsplats, blir det tydligt vad homosexuella, vänsteraktivister och andra varit utsatta för under lång tid utan att vi andra har agerat. Det är därför så hoppfullt att se hur reaktionerna sprider sig som ringar på vattnet från den första arbetsplatsen i Malmö. Brandmännen visade att det är viktigt att stå upp för det man tror på. Coop väljer att inte ge SD utrymme på sin hemsida och argumenterar för det. Kommuner kräver att de partier som deltar i politiska dagar på skolan ska skriva under att deras politiska budskap inte ska innehålla kränkande uttalanden om etniska eller religiösa grupper.

 

Fler och fler sätter ner foten och det ger hopp om att våldet kan trappas ner. När de unga vänsteraktivisterna ser att de inte kämpar ensamma och får trygghet i att samhället är där för dem, kan de också lämna pepparspray, smällare och annat hemma. 

 

Temperaturen stiger inför EU-parlamentsvalet. Ikväll och imorgon kommer SDs partiledare till Ljungskile och Uddevalla. Många tycker att de har samma rätt att föra ut sitt budskap, precis som alla andra partier och det är sant. Problemet är att SD inte är som andra partier.

SD har till sist kommit ut ur garderoben och deklarerat att de kommer att samarbeta med Front National med flera om de kommer in i EU-parlamentet. Det är partier som är mindre polerade än SD i sin retorik och politik, när det gäller främlingsfientlighet och islamofobi. Att rösta på SD i EU-parlamentsvalet är en röst som stärker de högerextrema krafterna i Europa.

Den motreaktion som startade när arbetande människor protesterade mot att SD skulle släppas in på deras arbetsplatser, följs nu upp av människor som visar SD ryggen när de håller torgmöten ikväll klockan 17 i Ljungskile och imorgon klockan 10 på Kungstorget i Uddevalla.

Då är det lättare att få en acceptans för reglerna.  Jag hör ofta diskussionerna om skolan och de problem som finns med hög ljudnivå, stök och koncentrationssvårigheter. Många pekar också på att det arbetssätt som införts i skolan är en del i problemet. Att man inte kan ha individuellt anpassad undervisning OCH lugn och ro i klassen.

 

Igår lyssnade jag, som vanligt, på P1 på vägen hem i bilen och fick då höra hur det kan fungera i en klass med barn från förskolan till 9e klassare. Det var en avslappnad och lugn klass med flera olika grupper som arbetade samtidigt i samma klassrum. På förmiddagen pratade barnen romani tillsammans med läraren, på eftermiddagen pratade man svenska.

 

Igår berättade en lärare hur hen jobbade med olika pedagogiska metoder för att skapa goda förutsättningar för inlärning i klassrummet. En del i arbetet handlade om att utforma regler som stödjer elevernas inlärningsmöjligheter. Att inte ta någon annans ord, att räcka upp handen när man vill säga något, .... detta ger möjlighet för fler elever att komma till tals och få en möjlighet att formulera sina frågor, vilket i sin tur skapar förutsättningar för att lära sig. En annan del i arbetet handlade om att utmana sina pedagogiska färdigheter genom att få kollegial feed-back i sitt arbete, genom att en annan lärare får sitta med i lektionen och sedan ge synpunkter och förslag till hur man kan förbättra sitt arbetssätt.

 

Jag tycker att båda dessa exempel visar att det är möjligt att jobba individanpassat i ett klassrum och att vi måste ge lärarna de verktyg och förutsättningar de behöver för att kunna utföra det de är bäst på, inlärning.

 

Äntligen är det då Arbetarrörelsens stora dag. Första Maj.

En dag som står för Frihet, Jämlikhet och Solidaritet. Värderingar som är värda att kämpa för varje dag. Vi firar Första Maj för att hedra alla de som gått före oss coh bidragit till att skapa det samhälle vi har idag. Ett samhälle med demokrati, allm'än rösträtt, yttrandefrihet, religionsfrihet och pressfrihet. Det är saker som vi idag tar för givet, men som många människor fortfarande kämpar för.

Första Maj är också den dag då vi demonstrerar för Framtidens segrar. Idag känns det vikigare än någonsin. 

Svenskarnas Parti marscherar i Jönköping idag. Ute i Europa går nationalistiska, nazistiska och fascistiska partier framåt i valen. Men tillsammans kan vi kämpa för ett annat Europa. Ett Europa och en värld som vilar på de värderingar som just Första Maj står för; frihet, jämlikhet och solidaritet.

Den 25 maj väljer vi vem som ska styra Europaparlamentet. Tillsammans med våra socialdemokratiska vänner i Europa har vi en möjlighet att skapa en röd majoritet.

Den 14 september går vi till val för Riksdagen, regionen och kommunen. Vi ska kämpa hela vägen för valseger även i de valen. Och om vi får röd majoritet i Europa, Riksdagen, regionen och i Uddevalla kommun, då kan vi bygga ett Grönt Folkhem som vilar på de värderingar som Första Maj står för, Frihet, Jämlikhet, Jämställdhet, Rättvisa och Solidaritet.