Anna-Lena Heydar

Vissa skulle tycka att jag är onödigt känlig i vissa frågor. När jag läser orden "Afrikansk svinpest" och att den kommer från Polen, Lettland m fl, undrar jag automatiskt vad som gör det till Afrikansk? Är det att den först upptäckts i Afrika?

Det gör mig alltid misstänksam när något som farligt och otäckt får ett namn som associerar till ett land eller region eller kontinent som ligger långt borta. Det förstärker den rädsla som redan finns för allt som är främmande.

Men jag är väl kanske onödigt känslig?

Jag blir glad när jag läste insändaren från en moderat politiker i dagens tidning. Man kan ju undra varför? vi brukar ju oftast vara av olika åsikt i de flesta frågor, men inte i denna. Hen uttrycker vikten av den ideologi som ligger till grund för alla ställningstagande som man gör i vardagen. (politiker som människor i allmänhet)

När olika partier och grupperingar ställer upp i offentliga val och vill deklarera sig själva som "opolitiska" (speciellt gäller dett i kyrkovalet men jag noterar att det sprider sig även till andra val) måste man tänka till som väljare. Vad får jag om jag röstar på detta parti? Vilka värderingar ligger till grund för deras beslut? Visst kan man gå till val på en enda fråga och sedan sitta tysta i fullmäktige resten av tiden, som SD har gjort under två mandatperioder. Då får man som väljare värdera hur mycket man kan påverka alla frågor som avgörs i kommunfullmäktige. Man kan också som Uddevallapartiet (det nya) säga sig stå över det sk "politiska käbblet" och vilja driva politik för kommunens bästa? Är det inte vad alla politiska partier vill göra?

Naturligtvis grundar sig alla politiska beslut på vilken värderingsgrund som de styrande politikerna har. Vi socialdemokrater fattar våra beslut utifrån vår värderingsgrund (solidaritet, jämställdhet och jämlikhet) och andra partier utifrån sina väderingar. Jag kan förstå att väljarna och media tycker att det är viktigt med sakfrågor och om vi exempelvis ska bygga ett badhus nästa mandatperiod eller inte, men det är många beslut som ska fattas under en mandatperiod.

Jag instämmer därför helhjärtat i att det viktigaste ställningstagandet man ska göra som väljare är vilka ideologiska värderingar som ska styra utvecklingen av samhället efter valdagen. Om du vill ha ett mer solidariskt, jämställt och jämlikt samhälle bör du därför rösta på Socialdemokraterna.

Det är lite svårt att riktigt förstå den nuvarande majoritetens insändare i dagens tidning. Under åtta år har man haft chansen att visa att heltider i vården är ett prioriterat. Det som har hänt är att heltiderna har nedprioriterats, när underskotten växt inom socialförvaltningen. Jag tror att de som skriver under dagens insändare är ärliga när de säger sig vilja öka andelen heltider i vården, men det räcker inte med ord.

Vi socialdemokrater vill göra heltid till norm inom vård och omsorgyrken. Det ska naturligtvis gå att arbeta deltid, precis som i andra branscher, om man vill det, men det kan inte vara meningen att grundanställningen ska fortsätta vara deltid, med möjlighet till att önska mer tid (som beskrivs i dagens insändare). Om Sverige någon gång ska få en mer jämställd arbetsmarknad, är heltider som norm i alla yrken en viktig princip. 

Socialdemokraterna i Uddevalla går till val på att införa heltider som norm i alla kommunens verksamheter. Det går naturligtvis inte att göra över en natt, men med ett strategiskt, långsiktigt arbete (inte för långsiktigt ;-)) är vi övertygade om att det går. Delade turer och arbete alla veckans dagar för att få ihop en heltidslön att leva på måste förpassas till historiens skampåle, där det hör hemma.

Nu börjar det att grävas i varje buske i viken. Snart kommer fiberföreningen att börja gräva ner ledningen och ikväll är det möte för oss som vill veta hur man ǵör för att ansluta sig till huset. Det är flera som redan har grävt ner rör fram till vägen och jag börjar känna mig lite stressad över att inte veta vad jag förväntas göra. Men lugn bara lugn, ikväll ska jag få all information som behövs.

Det är roligt att få sätta spaden i marken äntligen. Ända sedan vi flyttade ut, för 11 år sedan, har vi planerat för alla moderniteter som vi känner behov av. Avloppsanläggningen stod klar för snart två år sedan, sjöbodarna är nästan slutspikade för denna gång och snart kommer anslutningen till fibernätet. Det tar lite tid men visst går det att ordna saker tillsammans. När vi bodde i stan fanns ju allt ordnat och om det var något som inte fungerade kunde man ju alltid skylla på kommunen (eller någon annan opersonlig aktör). Idag kan jag inte skylla på någon annan än mig själv om det inte fungerar (sitter i styrelsen för några av samfälligheterna och de andra är jag medlem i) och det känns rätt ok, även om jag ibland kan känna mig tidspressad.

Så, snart kan vi surfa snabbare och kanske till och med få alla tv-kanaler och en telefon som inte ekar även om vi bor på landet.

Hittills har vi sett Tyskland som ett land man passerar på väg till Frankrike. Det har varit motorväg och mycket trafik, kanske ett stopp på vägen. Förra resan stannade vi till i Frankfurts utkanter och fann en trevlig grekisk restaurang med mysig uteservering under trädkronorna. Börjar känna mig lite sugen på att ge Tyskland en chans. Lite småvägar och småstäder utanför de stora stråken, kanske.

Står i valet och kvalet om vi ska åka iväg på en liten semestertripp. Det har varit en skön vecka med sol och bad hemmavid och en varm bil genom Europa känns inte så lockande. En resa är ju alltid en chans till nya upplevelser och visst är det roligt. Vännerna har bjudit oss till sig. Kanske blir det ändå en tur till Frankrike eller någon annanstans innan höstens valarbete drar igång. Vi får se.

Finns det något härligare än att ha barnbarnet på besök? En helt igenom retorisk fråga. Nej det finns inget skönare än att höra hur hon pratar med sina leksaker och ropar på mormor för att vi ska leka. Igår var en stranddag med sol och bad, Idag är det inte lika soligt och varmt längre (skönt faktiskt) och en tur till Marsipanladan är på schemat. Lite glass och godis är aldrig fel. Om regnmolnen lättar blir det nog ett bad lite senare också.

Beslut om våra gemensamma resurser ska fattas i rätt forum och efter en korrekt hantering. Beslutet om att bygga om Arödsdals vård och omsorgsboende för att akut lösa boende för en grupp läkare från Syrien har inte fattats på detta sätt, även om det skulle ha varit fullt möjligt. På förmiddagen hölls det sista kommunstyrelsemötet före sommaren. Direkt efter mötet samlades den nuvarande majoriteten för att fatta beslut om Arödsdal! Varför tog man då inte upp frågan på kommunstyrelsens bord? Det är en relevant fråga. Svaret är pinsamt nog att man vill ha kortsiktiga politiska poänger på en fråga som har ältats i över ett års tid.

När kd dessutom försöker pådyvla oss socialdemokrater åsikter som vi aldrig har haft, blir det riktigt fånigt och blottlägger den desperation som råder. Flyktingars behov av boende ska aldrig behöva ställas emot behovet av vård och omsorgsboende. Båda behoven går att tillgodose utan att peka på vi och dem. Det är VI gemensamt som löser frågan.

Vi socialdemokrater har föreslagit Äsperödshemmet, som idag har stått tomt i ett år, som tillfälligt boende för asylsökande och flyktingar. Deta är visserligen byggt för att passa helt andra ändamål men i en akut situation är boende i korridor med gemensamt kök en övergångslösning och dessutom bättre än den akuta trångboddhet som råder i vissa stadsdelar.

När det gäller den långsiktiga lösningen på bostadsbristen har den nuvarande majoriteten haft två mandatperioder på sig och bara kommit fram med Attefallshuset! Det behövs en ny bostadspolitik som inte bygger på att villaägare blir hyresvärdar om vi ska kunna lösa bristen på hyreslägenheter.

Min hög med böcker som legat vid sängen i snart ett år och väntat på att jag ska få tid att sätta mig ner i lugn och ro för att läsa, har äntligen påbörjats. Den första blev den som kom sist. Code Lupin handlar om en gömd kod i böckerna om Arsene Lupin, som leder till en gömd skatt (naturligtvis). Det var en nostalgitripp i Normandies gröna, böljande landskap som fick mig att längta tillbaka för att besöka de små samhällena längs kusten och Seine-dalen. Den har fått bli avbrott i min andra bok, Kriget har inget kvinnligt ansikte, som är för tung att läsas från pärm till pärm utan avbrott. En skildring av krig som är rak och ärlig, fruktansvärd och mänsklig. Den får nog följa mig hela sommaren i korta stycken.

Jag funderar nu på vilken bok som ska få bli nästa och har nästan bestämt mig för Stephen Kings fruktansvärt tjocka bok om 22/11 1963. Ett alternativt historiskt skeende där Kennedy överlever attentatet. En intressant utgångspunkt och eftersom det var min tvåårsdag har jag en speciell känsla för datumet i sig.  Andra böcker som väntar och lockar är flera franska författare (Erich Emmanuel Schmitt, Jean d.Ormeson ..), en bok av Nadeem Aslan, seasons of the rainbirds och Rowlings "vuxenbok". Inte helt lätt att välja i vilken ordning man ska börja och jag börjar inse att det skulle behövas lite mer ledig tid för att ta mig igenom alla.

Jag har aldrig varit någon gråtmild typ.  Dags att kasta sig in i berättelsen.

Det är gott att lända hemma i sin egen säng, efter tre intensiva dagar i Almedalsträngseln. Det som sammanfattar mitt intryck bäst är Buzz, ett ord jag lånar från en av seminarierna om attraktiva städer. Det händer något i varje hörn. man diskuterar, debatterar, pratar, fikar, lyssnar på intressanta föreläsare, analyserar och bara vilar huvudet en slund från alla intryck.

Det är en gigantisk bikupa och man kan verkligen ta del av saker som man kanske inte skulle gåra annars. Någon sa att Almedalen är folkbildande och jag instämmer. Visst finns det rena marknadsföringsinslag och seminariet som visita hade arrangerat om besöksnäringen som tillväxtfaktor var en ren partsinlaga om hur eländigt det skulle bli om man höjer restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga, inget om vilka faktorer som faktiskt kan bidra till en utveckling. Tråkigt och endimensionellt även om Petter Stordalen försökte nyansera det lite grann.

Det finns också vissa som dyker upp i "alla" paneler, bland andra Gudrun Schyman. Det kan bli lite tjatigt. 

Jag har ändå med mig en massa intressanta tankar och funderingar som har gjort min resa till Almedalen lyckad och skulle vilja åka dit igen men kanske inte spendera hela dagarna på seminarier, utan lämna lite tid till reflektion inemellan. Nu får jag försöka reflektera i efterhand.