Anna-Lena Heydar

Allt detta politiska arbete gör att man nästan ibland tappar kontakten med annat i livet. När man har varit på kvällsmöte alla kvällar i veckan är man inte så pigg på att ha mer umgänge och när man ändå gör det, inser man hur mycket man saknar att bara umgås. Visst umgås man även när man är på möten, men det är ju på ett helt annat sätt och man hinner sällan med att bara prata strunt.

Denna mandat period blir det till att fundera på eventuell fortsättning eller inte. Det är ju fortfarande intressant och de uppdrag jag har känns meningsfulla och viktiga. Inte slutar man att bry sig om politik även om man inte sitter med uppdrag och kanske kan det vara nyttigt att stå vid sidan om och betrakta ett tag? Detta sagt, packar jag ihop mig för att åka in till stan och delta i torgmöte. Imorgon är det 1a maj och det är en viktig dag för alla i hela världen. Vi som kan demonstrera utan att bli skjutna eller trakasserade, får hålla fanan högt för dem som fortfarande kämpar för rättvisa, frihet och fred.

Det är fredag och solen värmer på ordentligt. Har planterat om tomater och paprikor. Det växer så det knakar överallt. Vill hinna att sitta en stund och bara försöka ta in allt som händer runt omkring mig, men det får bli om ett par veckor när valet är över.

Det är otroligt så fort det går när sommaren kommer. Ena dagen går man med vinterjacka och nästa i shorts. Man vänjer sig aldrig vid de stora svängningarna och den känsla av frihet som soligt väder ger. Öppen dörr till altanen och gå ut utan skor och ytterkläder. Det enda negativa är att allt blommar över på nolltid i värmen. Man hinner inte njuta tillräckligt innan allt är över.  Till och med kaktusen blommar ikapp med narcisser, påskliljor, scilla, julros, primulor, forsythia, vitsippor, blåsippor.....
Persikoträdets knoppar står färdiga för blomning. Jag hoppas att vädret inte slår om precis när de slår ut.

Jag blir trött på journalisterna (egenutnämnda politiska experter) som hela tiden upprepar sitt mantra; Förnyelse. Jag blev glad när vår kongress gick under ordet Nystart.  Att kalla Moderaternas profiländring för förnyelse är lika löjligt som att kalla Coca Colas nya kampanj för förändring. Politikens innehåll och värdegrund ändras inte för att man använder nya ord eller en ljusare blå färg.

Dagens media är naturligtvis ett barn av sin tid och idag skall allt gå fort och allt skall förändras.  Jag tror att ungdomar idag inte blir lika lätt duperade som vi andra av att mjölkpaketet har bytt profil eller företaget har ändrat namn. Man tittar på innehållsförteckningen eller den tekniska specitikationen och ser vad det faktiskt är. Det borde vara likadant med politiken. Konservatism, socialism, liberalism ändrar inte värdegrund eller innehåll för att förpackningen ser annorlunda ut. Det är dags att läsa ordentligt på innehållsförteckningen och se vad det faktiskt innehåller.

Att höra en gammal moderat (Ulf Adelsson) uttrycka det vi socialdemokrater känner innerst inne, känns ju lite överraskande (alla är socialdemokrater inuti?). Det blir inte bättre för att man privatiserar och delar upp det som är grundläggande, samhällsbärande institutioner.  Kvartalskapitalism kan inte ta ansvar för den grundläggande infrastrukturen, det måste drivas i offentlig regi med medborgarnas bästa för ögonen. Tåg, El, Vatten och andra basfunktioner är för viktiga för att inte ha ett helhetsgrepp och helhetsansvar över.

Socialdemokratin måste hitta tillbaka till sin identitet och inte ryckas med i det kortsiktiga tänkande som så länge fått härja fritt.  Allt var inte bättre förr.  Men det som var bättre förr, var den grundmurade tilltro till att alla människor kan vara med och förändra världen. Vi ser det i Mellanöstern idag och vi såg det i Sverige efter andra världskriget. Tilltro till och ansvarstagande för det gemensammas bästa. Det är det vi måste stå upp för idag, precis som vi gjorde igår. Det är en Nystart som behövs, inte en förnyelse.

Vilka dagar! Det kommer att ta några dagar att riktigt landa efter alla intryck. Jag har gråtit många tårar, inte bara för Gaza (filmen Tårar för Gaza var mycket stark och rörande), utan också för Afghanistans folk, förtryckta kvinnor och andra som lider i världen.  Roligt att få vara med om premiärvisningen av en kortfilm gjord i Uddevalla!  

Att få diskutera kvinnors utsatthet tillsammans med Fateme Gosheh var en mycket intressant och givande stund. Många var med och nyanserade bilden av Islam och fördjupade ämnet, så att vi alla gick därifrån med tankar kring vad jag själv kan göra i vardagen för att förändra världen.

Hela världen är insvept i ett tjockt vitt dimtäcke. Fuktigt och ljummet. Trots att det inte är någon strålande sol är ändå våren närvarande med doften av jord och kvittrande fåglar. Varje morgon vaknar jag av att fåglarnas vårglädje går överstyr i soluppgången. Jag kan känna igen mig.
Det är en härlig tid nu, innan allt blir så där överväldigande grönt och frodigt. Nu kan man njuta av varje liten blåsippa som tittar upp och lyser mot solen. De små krokusarna som har hittat en plats mitt i gruset vid trappan får mig att känna den obändliga livslust som finns runt omkring oss. Det ger hopp om liv, även när livet är ganska mörkt och svårt.

Nu börjar det att kännas som vår. Blommorna börjar sticka upp lite varstans i trädgården och försådderna i fönstren. Det riktigt kliar i fingrarna att få komma igång och gräva grönsaksland, men kanske inte riktigt än. Min rygg är inte helt återställd efter rutschkanan nerför trappan. Joggingturen i veckan fick mig sängliggande ett par dagar till så jag får nog ta det lite försiktigt några dagar till. Men sedan......

Nu har fem lamm anlänt till världen och två tackor till ska nedkomma inom den närmaste tiden. Allt har gått bra och de första tre lammen är redan ute i hagen och studsar omkring.

Ett annat vårtecken (?) är årets vårdopp. Eftersom det är andra året i rad, så är det nu officiellt en tradition och från och med nu gäller första lördagen i april som riktmärke för alla som vill haka på den fakirtradition.



Trots att termometern stod på 2 grader, hoppade de i alla tre. Varm choklad fick de att tina upp.

Föll handlöst nerför trappan förra lördagen. Skulle skynda mig iväg för att ha torgdag, men fick istället besöka grannen för att få smärtstillande tabletter! Vilket tur att man bor nära ett apotek ;-)
Nu har det gått en vecka och jag kan stoltsera (eller inte - det sitter ju inte på något publikt ställe) med att vackert blågröngult blåmärke.  Nästan lite så att man skulle vilja visa upp det.

Hsde en mysig eftermiddag/kväll med fröer och försådder tillsammans med grannfrun, över ett glas vin.  Att det kan vara så mysigt att planera inför sommaren. Tomater i flera färger, basilika, chili, paprika, sallad, ... SNART börjar allt sticka upp ur såjorden och man förstår att man har sått alldeles för mycket för att det skall få plats i växthus och trädgårdsland. Det är likadant varje år och ändå kan man inte låta bli. Det är ju så roligt att se det komma upp och pyssla om plantorna tills de är färdiga för plantering. Nästan som att uppfostra barn tills de blir flygfärdiga (eller det blir de väl aldrig riktigt?).