Tiggare och fattigdom
Dagens ledare i Bohusläningen ägnas åt de människor som dykt upp på våra gator och stör vårt samvete genom att visa hur utsatta människor idag är. Det är många som tycker att det är obehagligt att se tiggande människor, och jag måste erkänna att jag är en av dem. Det är hemskt att en människa ska tvingas utsäta sig för andras föraktfulla/nedlåtande/ömkande blickar. Ingen vill ha det så.
Nyligen handlade Uppdrag Granskning om barnfattigdom och om det verkligen finns fattigdom i Sverige idag. De som jobbar med välgörenhet och social verksamhet kan intyga att det finns. Det är inte "bara" människor med utomnordisk bakgrund som lever i utsatthet i vårt land idag. Vi får inte välja att blunda och låtsas som om de inte finns. Jag är så glad över att Ole Borch visar att det inte är ok att försöka gömma undan människor genom att hänvisa till att man sitter på fel plats och att Saronhuset ser till att många får ett varmt mål mat i magen. Medmänsklighet är en bristvara eller som Janne Bergqvist säger det (fritt tolkat) - det är inte för att man tänker på de utsatta som man har skapat socialtjänsten, utan för att slippa tänka på dem.
