Opera
Verdi visste verkligen hur man höll sin publik fångad av intrigen, passionen och musiken. Vid varje ridåfall sitter man fast i den stämning som byggts upp. Vilken skola för alla som skriver cliff hangers och nu förstår jag varför man kallar det såpopera.
Jag och dottern var på Simon Boccanegra igår kväll och trots en god natts sömn kan jag inte riktigt släppa känslan. De otroliga rösterna, den fantastiska musiken och jag tycker faktiskt inte att intrigen var så svår att följa, tack vare den klargörande och roliga introduktionen. Visst var det många trådar som vävdes samman och det hade nog varit svårt att se hoppen i tiden om man inte hade vetat från början, men sången och musiken spann ihop allt till en underbar helhet. Alla var värda de stående applåderna som avslutade föreställningen.
