Att vara eller inte vara...
Palestinierna överväger att utropa sitt land. Starka protester från alla håll och kanter. Inte så överraskande att Israel inte kan acceptera att grannarna, som ju är ett stort hot mot staten Israel, kan bli accepterade och en fullvärdig part inom FN och andra organisationer som består av fria och självständiga stater. Andra länder kommer nog att få det svårare att motivera sitt motstånd. USA ställer sig ju bakom demokratisk utveckling? En självständig, demokratisk stat för de människor som bor i Palestina, ett land som ju har definierats av FN i flera resolutioner, kan väl inte viftas bort hur som helst?
Jag tycker, ärligt talat, att det är ett under av tålamod som ligger bakom att palestinierna inte förr har utropat sin rätt till en egen stat. Under alla de år som resolutionerna funnits med klara definierade gränser och beslut, har de bromsats av hänsyn (?) till grannar och allierade, liksom av motståndare. Kanske skulle en fri, demokratisk stat kunna vara en början på en förhandling mellan två jämbördiga parter, utan inblandning av alla dessa utomstående intressen? Det finns för många som tjänar på att konflikten fortsätter. Dock inte de människor som bor på plats och som varje dag får sina liv inskränkta och hotade av bilbomber, raketbeskjutning, gränskontroller, rivningar av hus och tvångsförflyttningar, murar som skiljer dem från sina ägor och jobb med mera, med mera.
Om de två staterna Israel och Palestina, skulle kunna leva sida vid sida, skulle hela Mellanöstern kunna fokusera på långsiktig utveckling. Det skulle alla vinna på, utom de som krampaktigt försöker hålla sig kvar i sin maktposition och behöver en yttre fiende för att motivera inre förtryck. Kan den utveckling som nu inletts i resten av Mellanöstern, vara en början på slutet för de makter som är beroende av Israel-Palestina konflikten? (och kanske också slutet på konflikten?) Men så enkelt kan det väl inte vara?
Jag tycker, ärligt talat, att det är ett under av tålamod som ligger bakom att palestinierna inte förr har utropat sin rätt till en egen stat. Under alla de år som resolutionerna funnits med klara definierade gränser och beslut, har de bromsats av hänsyn (?) till grannar och allierade, liksom av motståndare. Kanske skulle en fri, demokratisk stat kunna vara en början på en förhandling mellan två jämbördiga parter, utan inblandning av alla dessa utomstående intressen? Det finns för många som tjänar på att konflikten fortsätter. Dock inte de människor som bor på plats och som varje dag får sina liv inskränkta och hotade av bilbomber, raketbeskjutning, gränskontroller, rivningar av hus och tvångsförflyttningar, murar som skiljer dem från sina ägor och jobb med mera, med mera.
Om de två staterna Israel och Palestina, skulle kunna leva sida vid sida, skulle hela Mellanöstern kunna fokusera på långsiktig utveckling. Det skulle alla vinna på, utom de som krampaktigt försöker hålla sig kvar i sin maktposition och behöver en yttre fiende för att motivera inre förtryck. Kan den utveckling som nu inletts i resten av Mellanöstern, vara en början på slutet för de makter som är beroende av Israel-Palestina konflikten? (och kanske också slutet på konflikten?) Men så enkelt kan det väl inte vara?
