Påpassad
Sällan har en tacka (inte guldtacka utan ett får!) varit så påpassad som den svarta tackan, som nu går i hagen utanför mitt fönster. Hela helgen har alla i viken gått och tittat efter om hon snart skall föda sina lamm. Om hon har gått åt sidan eller lagt sig ner har blickarna genast följt henne. När hon satt igång att idissla i lugn och ro, har vi besviket återgått till våra göromål.
Alla andra tackor har fått sina små och de börjar nu bli stora, men den svarta tackan går där med sin stora, tjocka mage. Det är nästan så man börjar undra om hon skall ha några lamm eller inte. Magen borde ju vara bevis nog. Nu har alla helgfirare åkt hem och hon går fortfarande i hagen och tuggar. Kanske hon passar på nu när hon får vara i fred?
Alla andra tackor har fått sina små och de börjar nu bli stora, men den svarta tackan går där med sin stora, tjocka mage. Det är nästan så man börjar undra om hon skall ha några lamm eller inte. Magen borde ju vara bevis nog. Nu har alla helgfirare åkt hem och hon går fortfarande i hagen och tuggar. Kanske hon passar på nu när hon får vara i fred?