Ta i hand?
I höstas fick vi alla lära oss att inte ta i hand när vi hälsar på varandra. I veckan blev en man friad, efter att ha blivit fråntagen sin A-kasseersättning, just för att han inte tagit i hand när han hälsade! Det är lite svårt att förstå.
Det är ok att säga att man inte tar i hand av rädsla för att få den farliga influensan, men det är inte ok att avstå handslaget på grund av sin religiösa övertygelse. Jag förutsätter naturligtvis att man på ett hövligt sätt framför sin önskan att avstå från att ta i hand.
Jag har ingen stark religiös övertygelse själv. Visst tror jag på Gud, men min tro är inte kopplad till några yttre attribut som hur jag är klädd eller hur jag formellt beter mig. Jag tror på att göra gott, tänka gott och säga gott. För ett antal år sedan hade jag svårt att se en kvinna i hijab utan att tänka på kvinnoförtryck och ojämställdhet. Idag vet jag att många kvinnor känner sig trygga och bekväma med att klä sig i huvudduk. Det är i min egen reaktion som jag kan se om jag har fördomar eller inte.
De som förfasat sig över att en man inte vill ta en kvinna i hand när han hälsar, borde rimligtvis tänka efter.
Varför känner jag mig kränkt? Det finns säkert en massa fördomar som kommer vällande fram i mitt inre när jag ser en man från Mellanöstern (?) som inte vill ta min hand. Hur skall han kunna samarbeta med kollegor om han inte kan ta i hand, som alla andra? Ser han ner på mig för att jag är kvinna? Slår han sin fru och barn i lönndom i hemmet?
Vi måste försöka att se bortom de "yttre" faktorerna och se människan. Det är många "svenskar" som inte tar i hand när de hälsar. Det är många "svenskar" som ser ner på kvinnor. Och tyvärr är det många "svenskar" som slår sina fruar och barn i lönndom i hemmets "trygga vrå".
Det är ok att säga att man inte tar i hand av rädsla för att få den farliga influensan, men det är inte ok att avstå handslaget på grund av sin religiösa övertygelse. Jag förutsätter naturligtvis att man på ett hövligt sätt framför sin önskan att avstå från att ta i hand.
Jag har ingen stark religiös övertygelse själv. Visst tror jag på Gud, men min tro är inte kopplad till några yttre attribut som hur jag är klädd eller hur jag formellt beter mig. Jag tror på att göra gott, tänka gott och säga gott. För ett antal år sedan hade jag svårt att se en kvinna i hijab utan att tänka på kvinnoförtryck och ojämställdhet. Idag vet jag att många kvinnor känner sig trygga och bekväma med att klä sig i huvudduk. Det är i min egen reaktion som jag kan se om jag har fördomar eller inte.
De som förfasat sig över att en man inte vill ta en kvinna i hand när han hälsar, borde rimligtvis tänka efter.
Varför känner jag mig kränkt? Det finns säkert en massa fördomar som kommer vällande fram i mitt inre när jag ser en man från Mellanöstern (?) som inte vill ta min hand. Hur skall han kunna samarbeta med kollegor om han inte kan ta i hand, som alla andra? Ser han ner på mig för att jag är kvinna? Slår han sin fru och barn i lönndom i hemmet?
Vi måste försöka att se bortom de "yttre" faktorerna och se människan. Det är många "svenskar" som inte tar i hand när de hälsar. Det är många "svenskar" som ser ner på kvinnor. Och tyvärr är det många "svenskar" som slår sina fruar och barn i lönndom i hemmets "trygga vrå".
