Statsbudgeten är presenterad
Denna gång är det lite odramatiskt när statsbudgeten äntligen presenteras. Regeringen har ju redan läckt information i två veckors tid och det är nästan så att det är lite antiklimax när den verkliga sk budgetpresentationen kommer. Alla viktiga frågor är ju redan kända.
Det enda som inte varit känt är grunden för budgeten. Då menar jag vad man bygger sina prognoser på. Det är i alla fall klart att man inte hade med den akuta finanskris som skakar världen de senaste dagarna. Är det verkligen seriöst att låtsas som om inget har hänt? En tillväxtprognos för 2010 verkar nästan löjligt optimistisk, även för ett valår.
Det är naturligt att en regering försöker se det positiva i tillvaron och hoppas att det vänder innan väljarna skall säga sitt. Men även i den bästa av världar så ser människor vad som händer i deras vardag. Om statistiken säger att arbetsmarknaden kommer att vända mot positiva siffror så hjälper inte det om inte människor ser att fler är anställda i deras omgivning. Ta lärdom av den socialdemokratiska retoriken i förra valet. Alla såg att ekonomin var på väg att bli bättre och att företagen började anställa fler personer. Det hjälpte inte den sittande regeringen eftersom människor i sin vardag såg något helt annat.
Man kan leka med siffror och statistik hur mycket som helst men när valdagen kommer tittar väljarna i sin plånbok och i sin omgivning efter hur det ser ut. Om ett år eller två har den nuvarande regeringens politik slagit igenom med full kraft. Vi socialdemokrater menar att regeringen för en klassisk högerpolitik men klädd i helt nya ord. En ny retorik men samma politik. Många har redan förstått att de blivit lurade medan andra fortfarande ser fördelar. Om man är fullt frisk och har ett jobb, har man fått mer i plånboken och tycker att det verkar vara bra. När konjunkurnedgången slår till med arbetslöshet eller om man skulle råka ut för en långvarig sjukperiod (tro mig, det kan hända alla- också dig) är det inte lika roligt längre.
Lägre ersättning från sjukförsäkringen, inget höjt löneskatteavdrag eller ännu värre om man gått ur a-kassan och står helt oförsäkrad i sin arbetslöshet. Då blir man efter några månader utsatt för regeringens nya arbetslinje; samhällstjänst för att kunna få försörjningsstöd från kommunens socialförvaltning.
Det låter säkert som om jag målar fan på väggen och jag hoppas innerligt att det inte kommer att slå in, men det enda som är säkert är det man ser och upplever i sin egen vardag. Om några år kommer vi alla att leva i den vardag som regeringen nu skapar. Då kan vi utvärdera och välja om vi vill fortsätta samma väg eller välja nytt.
Det enda som inte varit känt är grunden för budgeten. Då menar jag vad man bygger sina prognoser på. Det är i alla fall klart att man inte hade med den akuta finanskris som skakar världen de senaste dagarna. Är det verkligen seriöst att låtsas som om inget har hänt? En tillväxtprognos för 2010 verkar nästan löjligt optimistisk, även för ett valår.
Det är naturligt att en regering försöker se det positiva i tillvaron och hoppas att det vänder innan väljarna skall säga sitt. Men även i den bästa av världar så ser människor vad som händer i deras vardag. Om statistiken säger att arbetsmarknaden kommer att vända mot positiva siffror så hjälper inte det om inte människor ser att fler är anställda i deras omgivning. Ta lärdom av den socialdemokratiska retoriken i förra valet. Alla såg att ekonomin var på väg att bli bättre och att företagen började anställa fler personer. Det hjälpte inte den sittande regeringen eftersom människor i sin vardag såg något helt annat.
Man kan leka med siffror och statistik hur mycket som helst men när valdagen kommer tittar väljarna i sin plånbok och i sin omgivning efter hur det ser ut. Om ett år eller två har den nuvarande regeringens politik slagit igenom med full kraft. Vi socialdemokrater menar att regeringen för en klassisk högerpolitik men klädd i helt nya ord. En ny retorik men samma politik. Många har redan förstått att de blivit lurade medan andra fortfarande ser fördelar. Om man är fullt frisk och har ett jobb, har man fått mer i plånboken och tycker att det verkar vara bra. När konjunkurnedgången slår till med arbetslöshet eller om man skulle råka ut för en långvarig sjukperiod (tro mig, det kan hända alla- också dig) är det inte lika roligt längre.
Lägre ersättning från sjukförsäkringen, inget höjt löneskatteavdrag eller ännu värre om man gått ur a-kassan och står helt oförsäkrad i sin arbetslöshet. Då blir man efter några månader utsatt för regeringens nya arbetslinje; samhällstjänst för att kunna få försörjningsstöd från kommunens socialförvaltning.
Det låter säkert som om jag målar fan på väggen och jag hoppas innerligt att det inte kommer att slå in, men det enda som är säkert är det man ser och upplever i sin egen vardag. Om några år kommer vi alla att leva i den vardag som regeringen nu skapar. Då kan vi utvärdera och välja om vi vill fortsätta samma väg eller välja nytt.
