Lotta Gröning vs Mona Sahlin/socialdemokratin
Jag har inte läst boken av Lotta Gröning om Mona Sahlin. Det är väl lika bra att erkänna direkt och jag vet inte om jag är så intresserad av att läsa den heller. Igår satt jag i bilen till och från Skövde (det tar en stund) och lyssnade då, bland annat, på just Lotta Grönings dalmål. I vanliga fall tycker jag att dalmål är bland det vackraste som finns, men av någon anledning har jag redan första gången jag hörde hennes röst, haft svårt för den.
Att tåla kritik både inifrån och utifrån, är spelets regler och i viss mån också nödvändigt för att utvecklas. Men den typ av kritik eller rent gnäll och skitsnack som Lotta Gröning och flera med henne i Aftonbladet (som väljer att fortsätta kalla sig oberoende socialdemokratisk av någon outgrundlig anledning? ingen som jag känner, tycker att det längre är en relevant benämning.) ägnar sig åt. Det som länge har retat mig är att hon kan sitta i tv-soffa efter tv-soffa och säga sig representera den socialdemokratiska rörelsen? Vad ger henne den rätten?
Det har blivit mer och mer vanligt att journalister intervjuar varandra såsom experter. Journalisten Knutsson får kommentera partiledardebatten istället för att, som förr var vanligt i nyhetssammanhang, en forskare eller sakkunnig fick uppgiften att oberoende granska sakfrågorna. Nu häver herr Knutsson ur sig att " Mona Sahlin pratade på och Fredrik Reinfelt gav några skarpa svar" Och? som mina barn brukar säga. Är det en oberoende analys av debatten?
I debatten på radion kallade Lotta Gröning en socialdemokrat som protesterade emot sakinnehållet i hennes bok för torped?! Det är helt otroligt att en person som själv ger sig in i att slänga skit på en annan, inte själv kan ta någon kritik. Att ge och ta konstruktiv kritik är grundläggande och sunt. Det som saknas är just den typen av debatt, där just sakfrågorna diskuteras. I dagens media verkar skitsnack, ytlig kritik om klädsel och personangrepp prioriteras och lyftas upp till norm. Lotta Grönings bok är bara ytterligare ett bevis på den utvecklingen. Istället för att diskutera vad Mona Sahlin för fram som viktigaste sakfrågor, ifrågasätter hon partiledarens brist på akademisk utbildning.
Min egen universitetstid var en av de roligaste i mitt liv och jag vill absolut inte vara utan den, men det finns många sätt att lära sig saker och många vägar att utvecklas som människa, utan att sätta sin fot på ett universitet. Att upphöja akademisk utbildning till "den enda vägen till frälsning" är lika idiotiskt som att säga att ingen annan religion än min leder till paradiset.
Demokrati är inte den starkes rätt utan respekt för motståndaren och minoriteten. Man får inte mer rätt för att man höjer rösten eller pennan. Man blir inte expertkommentator för att redaktionen säger det. Dagens debatt skulle behöva lite ödmjukhet och lyhördhet.
Att tåla kritik både inifrån och utifrån, är spelets regler och i viss mån också nödvändigt för att utvecklas. Men den typ av kritik eller rent gnäll och skitsnack som Lotta Gröning och flera med henne i Aftonbladet (som väljer att fortsätta kalla sig oberoende socialdemokratisk av någon outgrundlig anledning? ingen som jag känner, tycker att det längre är en relevant benämning.) ägnar sig åt. Det som länge har retat mig är att hon kan sitta i tv-soffa efter tv-soffa och säga sig representera den socialdemokratiska rörelsen? Vad ger henne den rätten?
Det har blivit mer och mer vanligt att journalister intervjuar varandra såsom experter. Journalisten Knutsson får kommentera partiledardebatten istället för att, som förr var vanligt i nyhetssammanhang, en forskare eller sakkunnig fick uppgiften att oberoende granska sakfrågorna. Nu häver herr Knutsson ur sig att " Mona Sahlin pratade på och Fredrik Reinfelt gav några skarpa svar" Och? som mina barn brukar säga. Är det en oberoende analys av debatten?
I debatten på radion kallade Lotta Gröning en socialdemokrat som protesterade emot sakinnehållet i hennes bok för torped?! Det är helt otroligt att en person som själv ger sig in i att slänga skit på en annan, inte själv kan ta någon kritik. Att ge och ta konstruktiv kritik är grundläggande och sunt. Det som saknas är just den typen av debatt, där just sakfrågorna diskuteras. I dagens media verkar skitsnack, ytlig kritik om klädsel och personangrepp prioriteras och lyftas upp till norm. Lotta Grönings bok är bara ytterligare ett bevis på den utvecklingen. Istället för att diskutera vad Mona Sahlin för fram som viktigaste sakfrågor, ifrågasätter hon partiledarens brist på akademisk utbildning.
Min egen universitetstid var en av de roligaste i mitt liv och jag vill absolut inte vara utan den, men det finns många sätt att lära sig saker och många vägar att utvecklas som människa, utan att sätta sin fot på ett universitet. Att upphöja akademisk utbildning till "den enda vägen till frälsning" är lika idiotiskt som att säga att ingen annan religion än min leder till paradiset.
Demokrati är inte den starkes rätt utan respekt för motståndaren och minoriteten. Man får inte mer rätt för att man höjer rösten eller pennan. Man blir inte expertkommentator för att redaktionen säger det. Dagens debatt skulle behöva lite ödmjukhet och lyhördhet.
