Allmänintresse eller särintresse?
I dagens Bohusläning tar Carl Casimir upp problemet med att ge bygglov som inte ta hänsyn till de miljöer som redan finns i området. Kampetegens unika trädgårdsmiljöer och gamla gärdsgårdar tas bort för att hamna i det allmäna sprängstensunderlaget för moderna villor. Visst kan bevarande av miljöer vara viktigt och det måste ibland finnas en långsiktighet som inte dagens exploatörer tar hänsyn till.
En väninna till mig berättade hur en arbetskamrat idag ångrar att de byggde ett vitt tegelhus mitt i gammal bohuslänsk bebyggelse. "Varför stoppade ingen oss?" Det ser ju inte klokt ut med en mexitegelvilla mitt i gammal träbebyggelse, men det tyckte de inte då när alla andra byggde mexitegelvillor. Då skulle stadsarkitekten och andra som ser till allmänintresset och den långsiktiga planeringen ha satt ner foten och sagt nej. Kanske gjorde de också det men inte fick gehör från de politiker som då satt i nämnden och tyckte att man ändå borde kunna göra ett avsteg från planen?
Att vi har tjänstemän med uppdrag att se till helheten och inte påverkas av opinion och påtryckningar är jätteviktigt. Att vi som är politiker skall ha respekt och förtroende för deras omdöme är också viktigt. Våra stadskärnor vittnar om hur lätt det är att dras med i trender och tidsandor. Domus och Epa komplexen mitt i stan och det rivningsraseri som är orsak till att så många vackra stadsmiljöer försvunnit för alltid, är påminnelser om kortsiktighetens politik.
Vi har inte bara ansvar för att skapa miljöer för de som finns i vår kommun idag, det som byggs idag kommer att finnas kvar och prägla staden för lång tid framöver. Då gäller det att ha lite is i magen och fundera över hur vi vill att vår stad skall uppfattas som en helhet. Det finns få personer som inte tycker om gammal genuin bebyggelse med kulturhistoriskt värde. De städer som gick emot strömmen och bevarade dessa kulturmiljöer har idag ett stort försprång vad gäller att dra till sig besökare och turister. Lidköping med sina gamla hus och nya hus byggda i samma stil är ett gott exempel på klok och varsam stadsplanering.
Allmänintresset skall alltid vägas emot den enskilda intresset och ibland få väga tyngre trots att det innebär ett nej till exploatören. Vem vet? En dag kanske de tackar för att de blev stoppade och inte tilläts bygga det hus de hade tänkt på en plats där det inte passade in?
En väninna till mig berättade hur en arbetskamrat idag ångrar att de byggde ett vitt tegelhus mitt i gammal bohuslänsk bebyggelse. "Varför stoppade ingen oss?" Det ser ju inte klokt ut med en mexitegelvilla mitt i gammal träbebyggelse, men det tyckte de inte då när alla andra byggde mexitegelvillor. Då skulle stadsarkitekten och andra som ser till allmänintresset och den långsiktiga planeringen ha satt ner foten och sagt nej. Kanske gjorde de också det men inte fick gehör från de politiker som då satt i nämnden och tyckte att man ändå borde kunna göra ett avsteg från planen?
Att vi har tjänstemän med uppdrag att se till helheten och inte påverkas av opinion och påtryckningar är jätteviktigt. Att vi som är politiker skall ha respekt och förtroende för deras omdöme är också viktigt. Våra stadskärnor vittnar om hur lätt det är att dras med i trender och tidsandor. Domus och Epa komplexen mitt i stan och det rivningsraseri som är orsak till att så många vackra stadsmiljöer försvunnit för alltid, är påminnelser om kortsiktighetens politik.
Vi har inte bara ansvar för att skapa miljöer för de som finns i vår kommun idag, det som byggs idag kommer att finnas kvar och prägla staden för lång tid framöver. Då gäller det att ha lite is i magen och fundera över hur vi vill att vår stad skall uppfattas som en helhet. Det finns få personer som inte tycker om gammal genuin bebyggelse med kulturhistoriskt värde. De städer som gick emot strömmen och bevarade dessa kulturmiljöer har idag ett stort försprång vad gäller att dra till sig besökare och turister. Lidköping med sina gamla hus och nya hus byggda i samma stil är ett gott exempel på klok och varsam stadsplanering.
Allmänintresset skall alltid vägas emot den enskilda intresset och ibland få väga tyngre trots att det innebär ett nej till exploatören. Vem vet? En dag kanske de tackar för att de blev stoppade och inte tilläts bygga det hus de hade tänkt på en plats där det inte passade in?
