In memoriam
Vår store, vackre tupp Gunnar låg fortfarande varm, men livlös, när jag nyss gick bort för att se till hönsgården. Räven är den troliga orsaken till hans död, eftersom någon hade släpat upp den store tunge tuppen i berget och lämnat honom där.
Alla som någon gång har ägt ett djur, vet att man fäster sig vid sina skyddslingar. Gunnar var en kämpe och hade överlevt tre hundattacker. På sin ålders höst var han halvblind och gick mest i hönsgården även om hönsen var ute på vift. Det troliga är att han blev överraskad i sin ensamhet och inte hann att ens försvara sig.
Han var en stilig tupp som korten ovan visar. En ståtlig Orpington med tyngd och pondus.
Nu ligger han kall och död i en påse i soptunnan, men jag vill tro att han har funnit sitt himmelrike med höns och mycket gott att picka runt i. En härlig trädgård med skugga och grönt. Ett värdigt liv ovan där för sveriges snällaste tupp.
