Politikertankar
Jag är ju inte bara hönsägare och trädgårdsintresserad, jag är kommunalpolitiker i Uddevalla också. Jag sitter som gruppledare i Tekniska nämnden, ledamot i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och Uddevalla energi. Det är spännande och roliga uppdrag, samtidigt som det politiska spelet ibland kan vara jobbigt att vara med i.
Det som lockade mig att engagera mig politiskt var inte att försöka sätta dit motståndarna och försöka få billiga politiska poänger, utan att faktiskt påverka hur samhället ser ut. På kommunal nivå är det, tack och lov, oftast mindre politiskt spel och mer faktiska diskussioner om vad vi vill göra konkret och det passar mig bra. Det är ju saker som påverkar människor i vardagen. Att det finns en förskola att lämna mina barn när jag skall börja jobba. Att renhållningen fungerar och så vidare.
Det finns ändå tydliga skillnader, mellan majoritet och opposition, även lokalt i hur man ser på saker och ting. Annars vore det ju onödigt att gå och rösta över huvud taget. Vi socialdemokrater vill att vi gemensamt löser gemensamma problem och att vi tillsammans ser till att alla får del av det välstånd som skapas. Det känns lite patetiskt när våra motståndare pekar finger och säger att det är biståndspolitik, som om det skulle vara fult att bry sig om de som har det sämre!
Jag vägrar att låta rangera ut ord som solidaritet och jämlikhet. Det är de vackraste ord som finns och visst känns det rätt att betala skatt som går till den gemensamma välfärden? Det finns grundläggande värden som inte går att rucka på. Även i den vardagspolitiska lunken måste värdegrunden få plats och diskussionen måste utgå ifrån de grundläggande värderingarna när vi fattar våra beslut.
I den snabba mediavärlden kan man ibland få intrycket att det är viktigare att fatta snabba beslut och vara handlingskraftig. De politikerna får det största mediautrymmet och lyfts upp. Visst är det ett samspel mellan politiken och media, men jag tycker att media har fått för stort utrymme att styra i det samspelet. Om man ser på presidentvalskampanjen i USA och de bilder som media, tillsammans med kampanjfolk, bygger upp av kandidaterna, blir jag skrämd att det skall bli likadant i Sverige. Stereotyper som dynamisk ung man och medelålders kvinna, är ingen korrekt bild av vad kandidaterna står för eller vilken politik de tänker föra. Så vill inte jag ha det.
Tacka vet jag de politiker som vågar vara osäkra och tänka efter före ett beslut. Som vågar förankra sig i sin värdegrund och fråga sina väljare och medlemmar. Våga stå på er och låt er inte hunsas av media att fatta ogrundade beslut som är populära för stunden och förankrade i en marknadsanalys av vad "folk" vill ha. Människor med mod att stå för sina värderingar ställer jag mycket högre än vindflöjlar som ena dagen säger si och andra dagen så. Jag hoppas att jag själv kan räknas till den första kategorin. Det är åtminstone min ambition och säg gärna till mig om jag inte lever upp till det.
Det som lockade mig att engagera mig politiskt var inte att försöka sätta dit motståndarna och försöka få billiga politiska poänger, utan att faktiskt påverka hur samhället ser ut. På kommunal nivå är det, tack och lov, oftast mindre politiskt spel och mer faktiska diskussioner om vad vi vill göra konkret och det passar mig bra. Det är ju saker som påverkar människor i vardagen. Att det finns en förskola att lämna mina barn när jag skall börja jobba. Att renhållningen fungerar och så vidare.
Det finns ändå tydliga skillnader, mellan majoritet och opposition, även lokalt i hur man ser på saker och ting. Annars vore det ju onödigt att gå och rösta över huvud taget. Vi socialdemokrater vill att vi gemensamt löser gemensamma problem och att vi tillsammans ser till att alla får del av det välstånd som skapas. Det känns lite patetiskt när våra motståndare pekar finger och säger att det är biståndspolitik, som om det skulle vara fult att bry sig om de som har det sämre!
Jag vägrar att låta rangera ut ord som solidaritet och jämlikhet. Det är de vackraste ord som finns och visst känns det rätt att betala skatt som går till den gemensamma välfärden? Det finns grundläggande värden som inte går att rucka på. Även i den vardagspolitiska lunken måste värdegrunden få plats och diskussionen måste utgå ifrån de grundläggande värderingarna när vi fattar våra beslut.
I den snabba mediavärlden kan man ibland få intrycket att det är viktigare att fatta snabba beslut och vara handlingskraftig. De politikerna får det största mediautrymmet och lyfts upp. Visst är det ett samspel mellan politiken och media, men jag tycker att media har fått för stort utrymme att styra i det samspelet. Om man ser på presidentvalskampanjen i USA och de bilder som media, tillsammans med kampanjfolk, bygger upp av kandidaterna, blir jag skrämd att det skall bli likadant i Sverige. Stereotyper som dynamisk ung man och medelålders kvinna, är ingen korrekt bild av vad kandidaterna står för eller vilken politik de tänker föra. Så vill inte jag ha det.
Tacka vet jag de politiker som vågar vara osäkra och tänka efter före ett beslut. Som vågar förankra sig i sin värdegrund och fråga sina väljare och medlemmar. Våga stå på er och låt er inte hunsas av media att fatta ogrundade beslut som är populära för stunden och förankrade i en marknadsanalys av vad "folk" vill ha. Människor med mod att stå för sina värderingar ställer jag mycket högre än vindflöjlar som ena dagen säger si och andra dagen så. Jag hoppas att jag själv kan räknas till den första kategorin. Det är åtminstone min ambition och säg gärna till mig om jag inte lever upp till det.
