Avloppsbekymmer
Efter många års arbete (minst 10 år men många av mina medsökande kan säkert informera om att det är ännu fler år) med att förbättra och minska de skadliga utsläppen till Gullmarn, ett natura 2000-område, fick vi igår läsa i tidningen att grannar överklagar beslutet.
Vårt blygsamma bidrag till miljöförbättringen, är att bygga en avloppsreningsanläggning för ett 10-tal hushåll som bor året runt eller säsongsvis i Oxevik. Den skulle ersätta gamla och dåligt fungerande sandbäddar kombinerat med trekammarbrunnar. Kommunens miljöavdelning har hela tiden tyckt att det är en utmärkt idé men beslutet har dragit ut på tiden, tills vi nästan trodde att det aldrig skulle bli något beslut över huvud taget.
Artikeln i Bohusläningen är visserligen full av sakfel, som att det finns en sandstrand vid utsläppspunkten och att det skulle finnas en ledning vid sjön som inte tål mer vatten. Fakta är att det ligger en gammal kulvert längs vägen och ut i hamnen , som byggdes när fabriken fanns och där rinner allt vatten som söker sig ner mot havet, alldeles oavsett om det är renat eller inte. Kulverten slutar i en sprängstensutfylld strandkant där båtbryggor av olika typer fyller vattenlinjen.
De sakfelen är naturligtvis inte så viktiga i sammanhanget. Det som är tråkigt är att dessa sommargrannar redan från början var negativa. Vi hade inte förväntat oss något annat än ett överklagande men jag är ändå besviken över att de inte kan se de förbättringar som vårt helt ideella engagemang ger. Dessa grannar får bara positiva effekter av vår satsning och ändå ser de bara på vilka möjligheter till överklagande eller invändningar som kan finnas. Att ha en sådan syn på tillvaron måste vara mycket begränsande och det skapar absolut inga goda sociala relationer.
Som jag redan påpekat, hade vi inte väntat oss något annat än ett överklagande, så jag borde inte bli så besviken som jag är idag. Men man kan inte styra över sina känslor. Jag är ledsen över att än en gång behöva konstatera att det finns de som alltid söker efter något att klaga på och inte kan gå in i en fråga med positiv inställning och öppet sinnelag.
Nu får naturligtvis ärendet ha sin gång och vi får bara hoppas att även nästa instans tycker att vår satsning är bra för framtiden och för ett renare Natura 2000-område - Gullmarn.
Vårt blygsamma bidrag till miljöförbättringen, är att bygga en avloppsreningsanläggning för ett 10-tal hushåll som bor året runt eller säsongsvis i Oxevik. Den skulle ersätta gamla och dåligt fungerande sandbäddar kombinerat med trekammarbrunnar. Kommunens miljöavdelning har hela tiden tyckt att det är en utmärkt idé men beslutet har dragit ut på tiden, tills vi nästan trodde att det aldrig skulle bli något beslut över huvud taget.
Artikeln i Bohusläningen är visserligen full av sakfel, som att det finns en sandstrand vid utsläppspunkten och att det skulle finnas en ledning vid sjön som inte tål mer vatten. Fakta är att det ligger en gammal kulvert längs vägen och ut i hamnen , som byggdes när fabriken fanns och där rinner allt vatten som söker sig ner mot havet, alldeles oavsett om det är renat eller inte. Kulverten slutar i en sprängstensutfylld strandkant där båtbryggor av olika typer fyller vattenlinjen.
De sakfelen är naturligtvis inte så viktiga i sammanhanget. Det som är tråkigt är att dessa sommargrannar redan från början var negativa. Vi hade inte förväntat oss något annat än ett överklagande men jag är ändå besviken över att de inte kan se de förbättringar som vårt helt ideella engagemang ger. Dessa grannar får bara positiva effekter av vår satsning och ändå ser de bara på vilka möjligheter till överklagande eller invändningar som kan finnas. Att ha en sådan syn på tillvaron måste vara mycket begränsande och det skapar absolut inga goda sociala relationer.
Som jag redan påpekat, hade vi inte väntat oss något annat än ett överklagande, så jag borde inte bli så besviken som jag är idag. Men man kan inte styra över sina känslor. Jag är ledsen över att än en gång behöva konstatera att det finns de som alltid söker efter något att klaga på och inte kan gå in i en fråga med positiv inställning och öppet sinnelag.
Nu får naturligtvis ärendet ha sin gång och vi får bara hoppas att även nästa instans tycker att vår satsning är bra för framtiden och för ett renare Natura 2000-område - Gullmarn.
