Några ord på den "smala vägen"
Efter att ha skrivit så översvallande om de gamla medeltidskyrkorna i Bokenäs-Dragsmark, måste jag också få berätta om mitt besök i den "nya kyrkan" i Bokenäs. Mitt första besök.
Som vanligt, var det grannfrun som drog mig med. Hon är orsak till det mesta!? Igår kväll simmade vi 200 meter på årets, som vanligt regniga, simborgarkväll. Årets märke är vackert smaragdgrönt och fick sin plats på min numera överfulla märkessköld. Vi konstaterade förra året att vi hade rätt att köpa 40-årsmärket, vilket inte kändes helt bekvämt men ändå lite ärevördigt på något sätt.
I alla fall var jag i Bokenäs nya kyrka i söndags och deltog, tillsammans med dotter och grannfru i gudstjänst med dop.
Det var en trevlig upplevelse i flera bemärkelser. Dels fick jag se denna vackra kyrka inifrån, äntligen, och kan konstatera att jag helt hade misstagit mig. Jag hade väntat mig en pampig, ganska ful insida och fick se en somrigt ljusgrön träinteriör med vackra blomstergirlander runt altartavlan. Helt i motsats till den strama stenkonstruktionen utvändigt.
Dessutom gick vi från kyrkan och diskuterade dagens predikan!?! Jag kan inte minnas över huvud taget att jag har tagit med mig en tanke från de kyrkobesök som jag har deltagit i tidigare. Naturligtvis har jag haft med mig upplevelser av till exempel min pappas begravning. Då fick jag med mig känslan av hur viktigt det är med ceremonier och avsked. Hur viktigt det är att gå igenom de ritualer som finns kring döden. Att tillåta sig själv att vara liten och lämna över sig själv och känslan av att kunna kontrollera allt.
Denna söndag predikade Martin Wallström om den breda och den smala vägen, utifrån ett perspektiv som jag aldrig har tänkt. Att den smala vägen är den väg som leder till det som är rätt för just mig. Inte för någon annan, inte för att tillfredsställa andras eller vad vi tror är andras krav eller förväntningar på oss. Han pekade också på balansen mellan själviskhet och vara ärlig mot sig själv. Att söka vad som är jag och vad jag skall göra med mitt liv.
Nu är det här naturligtvis ingen recention av predikan, utan mer ett försök att tacka för en tänkvärd och tankeväckande upplevelse i kyrkans hägn. Något som tänkts och sagts för så länge sedan men som direkt har inverkan på vårt dagliga liv idag.
Som vanligt, var det grannfrun som drog mig med. Hon är orsak till det mesta!? Igår kväll simmade vi 200 meter på årets, som vanligt regniga, simborgarkväll. Årets märke är vackert smaragdgrönt och fick sin plats på min numera överfulla märkessköld. Vi konstaterade förra året att vi hade rätt att köpa 40-årsmärket, vilket inte kändes helt bekvämt men ändå lite ärevördigt på något sätt.
I alla fall var jag i Bokenäs nya kyrka i söndags och deltog, tillsammans med dotter och grannfru i gudstjänst med dop.
Det var en trevlig upplevelse i flera bemärkelser. Dels fick jag se denna vackra kyrka inifrån, äntligen, och kan konstatera att jag helt hade misstagit mig. Jag hade väntat mig en pampig, ganska ful insida och fick se en somrigt ljusgrön träinteriör med vackra blomstergirlander runt altartavlan. Helt i motsats till den strama stenkonstruktionen utvändigt.
Dessutom gick vi från kyrkan och diskuterade dagens predikan!?! Jag kan inte minnas över huvud taget att jag har tagit med mig en tanke från de kyrkobesök som jag har deltagit i tidigare. Naturligtvis har jag haft med mig upplevelser av till exempel min pappas begravning. Då fick jag med mig känslan av hur viktigt det är med ceremonier och avsked. Hur viktigt det är att gå igenom de ritualer som finns kring döden. Att tillåta sig själv att vara liten och lämna över sig själv och känslan av att kunna kontrollera allt.
Denna söndag predikade Martin Wallström om den breda och den smala vägen, utifrån ett perspektiv som jag aldrig har tänkt. Att den smala vägen är den väg som leder till det som är rätt för just mig. Inte för någon annan, inte för att tillfredsställa andras eller vad vi tror är andras krav eller förväntningar på oss. Han pekade också på balansen mellan själviskhet och vara ärlig mot sig själv. Att söka vad som är jag och vad jag skall göra med mitt liv.
Nu är det här naturligtvis ingen recention av predikan, utan mer ett försök att tacka för en tänkvärd och tankeväckande upplevelse i kyrkans hägn. Något som tänkts och sagts för så länge sedan men som direkt har inverkan på vårt dagliga liv idag.