Äntligen regn
Det kanske är lite underligt att önska sig regn mitt i semestertider men här ute på kusten behövs regn, just nu. I början på veckan fick vi en påminnelse om att det regnat väldigt lite sedan våren. Den första värmeböljan har aldrig riktigt kompenserats med tillräckligt med vatten för att fylla på förråden på djupet.
Vår brunn är en gammal hederlig grävd. Den har tagit slut för att sedan fyllas på inom några timmar igen, vid extrem torka. Men i början på veckan klarade den inte av två familjers vattenförbrukning och gick tom för att inte fyllas på förrän framåt kvällen igen. Vi har varit ytterst sparsamma med vattnet sedan dess och väntat på att regnet skall komma. Och så kom det äntligen! I natt har det regnat rejält för första gången på hela sommaren.
Varje gång väderprognosen har visat på regn har vi trott att nu kommer det nog lite även hos oss, men molnen har retfullt dragit vidare in över land och släppt sin värdefulla last in över staden, eller halvvägs in. Det har inte kommit så mycket som ett litet dugg här ute vid havet. Vilket inte förvånar speciellt. Det brukar vara så på sommaren.
Förra sommaren regnade ju bort ganska rejält så det är ju inte så att jag har varit speciellt ledsen över att solen har hittat hit, äntligen. Solbatterierna har laddats upp inför den långa, mörka årstiden och stunderna i växthuset har allt mer blivit som en djungelupplevelse mellan alla tomatplantor, tomatillo, mullbär och andra exotiska växter som Anna-Karin Palm, my partner in crime (när det gäller frösådder av alla de slag) givmilt har delat med sig av. Hänggungan och bänken med kuddar har varit en populär fikaplats och kvällsmys med ett glas vin.
Jag tror att jag skall ta en liten paus där nu när det ösregnar också. Det är nog nästan ännu mysigare när det smattrar på plasttaket att sitta inne och ha det skönt. Som sagt, behövs regn också och solen kommer förhoppningsvis tillbaks igen. Det ser faktiskt ut som om det ljusnar över Lysekil redan.
Vår brunn är en gammal hederlig grävd. Den har tagit slut för att sedan fyllas på inom några timmar igen, vid extrem torka. Men i början på veckan klarade den inte av två familjers vattenförbrukning och gick tom för att inte fyllas på förrän framåt kvällen igen. Vi har varit ytterst sparsamma med vattnet sedan dess och väntat på att regnet skall komma. Och så kom det äntligen! I natt har det regnat rejält för första gången på hela sommaren.
Varje gång väderprognosen har visat på regn har vi trott att nu kommer det nog lite även hos oss, men molnen har retfullt dragit vidare in över land och släppt sin värdefulla last in över staden, eller halvvägs in. Det har inte kommit så mycket som ett litet dugg här ute vid havet. Vilket inte förvånar speciellt. Det brukar vara så på sommaren.
Förra sommaren regnade ju bort ganska rejält så det är ju inte så att jag har varit speciellt ledsen över att solen har hittat hit, äntligen. Solbatterierna har laddats upp inför den långa, mörka årstiden och stunderna i växthuset har allt mer blivit som en djungelupplevelse mellan alla tomatplantor, tomatillo, mullbär och andra exotiska växter som Anna-Karin Palm, my partner in crime (när det gäller frösådder av alla de slag) givmilt har delat med sig av. Hänggungan och bänken med kuddar har varit en populär fikaplats och kvällsmys med ett glas vin.
Jag tror att jag skall ta en liten paus där nu när det ösregnar också. Det är nog nästan ännu mysigare när det smattrar på plasttaket att sitta inne och ha det skönt. Som sagt, behövs regn också och solen kommer förhoppningsvis tillbaks igen. Det ser faktiskt ut som om det ljusnar över Lysekil redan.
