Vinterdepp.
Det snöar utanför fönstret. Igår hade nästan all snön smält bort och vägen var helt bar igen efter några dagars snöfall. Dagen dessförinnan kändes det riktigt skönt med det vita landskapet som lyste upp i vintermörkret och hunden kastade sig, lycklig som ett barn, ut i drivorna för att leka och hoppa runt.
Det tråkiga med snö här i västra Sveriges kustlandskap är att det fungerar just så (för det mesta) att snön faller och lägger sig till rätta, för att lika fort smälta bort och sedan frysa till is. Sedan faller det lite mer snö och täcker isen, så att man inte kan se var det är säkert att sätta fötterna när man sedan tar sin hundpromenad. Både hunden och jag sätter allt som oftast en rova och får stora ömmande blåmärken över hela kroppen ( i alla fall jag ).
Annars kan snö vara underbart, men det förutsätter att den ligger kvar några dagar så att man får möjlighet att njuta av den ordentligt. Detta eviga slaskande och frysande gör mig bara deprimerad och gnällig. Det är inte så roligt för min familj att utstå och är inte någon av de egenskaper jag helst vill framhäva. Inte desto mindre, så blir jag deppig och vill helst dra något gammalt täcke över huvudet och bara slippa gå upp ur sängen. Kanske har jag varit björn i ett tidigare liv och legat i idé större delen av vintern? Det skulle förklara min viktuppgång inför den kalla årstiden och det omåttliga sömnbehovet när mörkret sänker sig.
Det enda som hjälper är att läsa. Trädgårdsböcker får mig att drömma om nästa sommars odlingssäsong. Då kommer allt ogräs att rensas (nästan av sig självt) och grönsakerna kommer att växa till frodiga, gröna plymer i prydliga rader. Till och med morötterna kommer att bli stora och saftiga och grönkålen kommer att stå i landet under snön tillsammans med persiljan, bara att plocka direkt till julbordet. Jag ser det framför mig under täcket och plötsligt är det inte lika tråkigt längre att leva.
När vi var i London passade vi på att fylla på förrådet med böcker. Alexander Macall Smith har fått bidra med flera, både från Afrika och Skottland. De är lika trevliga att läsa båda två. Jag gillar hans filosofiska grubblerier, både i den mer praktiska Ma Ramotswes form och i Charlotte Dalhousies mer akademiska funderingar. Det går i en behagligt lugn och trivsam takt som gör att livet drar ner lite i tempo en stund, vilket också är en klar fördel.
Det är kanske så man skall hantera vintern. Dra sig i sängen med en god bok och drömma sig bort tills ljuset återkommer och livet vaknar igen. För det gör det ju. Snart är det sommar och jag kan ligga ute i solstolen och läsa.
Det tråkiga med snö här i västra Sveriges kustlandskap är att det fungerar just så (för det mesta) att snön faller och lägger sig till rätta, för att lika fort smälta bort och sedan frysa till is. Sedan faller det lite mer snö och täcker isen, så att man inte kan se var det är säkert att sätta fötterna när man sedan tar sin hundpromenad. Både hunden och jag sätter allt som oftast en rova och får stora ömmande blåmärken över hela kroppen ( i alla fall jag ).
Annars kan snö vara underbart, men det förutsätter att den ligger kvar några dagar så att man får möjlighet att njuta av den ordentligt. Detta eviga slaskande och frysande gör mig bara deprimerad och gnällig. Det är inte så roligt för min familj att utstå och är inte någon av de egenskaper jag helst vill framhäva. Inte desto mindre, så blir jag deppig och vill helst dra något gammalt täcke över huvudet och bara slippa gå upp ur sängen. Kanske har jag varit björn i ett tidigare liv och legat i idé större delen av vintern? Det skulle förklara min viktuppgång inför den kalla årstiden och det omåttliga sömnbehovet när mörkret sänker sig.
Det enda som hjälper är att läsa. Trädgårdsböcker får mig att drömma om nästa sommars odlingssäsong. Då kommer allt ogräs att rensas (nästan av sig självt) och grönsakerna kommer att växa till frodiga, gröna plymer i prydliga rader. Till och med morötterna kommer att bli stora och saftiga och grönkålen kommer att stå i landet under snön tillsammans med persiljan, bara att plocka direkt till julbordet. Jag ser det framför mig under täcket och plötsligt är det inte lika tråkigt längre att leva.
När vi var i London passade vi på att fylla på förrådet med böcker. Alexander Macall Smith har fått bidra med flera, både från Afrika och Skottland. De är lika trevliga att läsa båda två. Jag gillar hans filosofiska grubblerier, både i den mer praktiska Ma Ramotswes form och i Charlotte Dalhousies mer akademiska funderingar. Det går i en behagligt lugn och trivsam takt som gör att livet drar ner lite i tempo en stund, vilket också är en klar fördel.
Det är kanske så man skall hantera vintern. Dra sig i sängen med en god bok och drömma sig bort tills ljuset återkommer och livet vaknar igen. För det gör det ju. Snart är det sommar och jag kan ligga ute i solstolen och läsa.
