Viltvarning
Det börjar bli ganska mörkt, även fram på eftermiddagen. Speciellt de senaste dagarna när det har regnat och är grått och tråkigt. På vägen hem har flera älgskyltar dykt upp, eftersom tre älgar har gått och betat på fälten intill vägen. Speciellt vid Stensbackedal har jag nästan varje kväll sett de stå där i halvmörkret.
Vad som förvånar mig är att när jag saktar in för att säkert hinna att stanna om de skulle få för sig att plötsligt byta sida och se om inte gräset är grönare på andra ängen, så blir jag omkörd av stressade bilister på väg någonstans, kanske hem? Hur kan de riskera en älgkrock för att komma hem några minuter tidigare? Det är ju inte säkert att man kommer hem alls efter en sådan kollision. Det är inga små djur vi pratar om. Jag har träffat på en och annan ute i skogen och det är imponerande att se dem komma klivande. De rör sig så mjukt över terrängen, som om de nästan flöt fram. En gång såg jag en älg, som blev avbruten mitt i äppelmumsandet i en trädgård, ta ett kliv över Gunnebostängslet som om det bara var ett lågt buskage som stod i vägen!
Härom kvällen stod en stor lastbil med varningslamporna tända just vid Stensbackedal. Jag saktade in och kröp förbi och fick se det som förut varit en älgkalv ligga över större delen av vägbanan. En personbil stod parkerad lite längre fram längs vägen. Det såg inte ut som om någon mer än älgen hade råkat illa ut och jag hoppas verkligen att det var så. Att döma av det som var kvar av älgen, så måste kollisionen ha varit våldsam och hastigheten åtminstone inte under den tillåtna.
Förhoppningsvis slipper jag i alla fall att bli omkört av stressade bilister de närmsta dagarna, just där. Men jag vet att man snart glömmer det som har hänt och kör på i gamla vanor igen och vill därför vädja till alla att ta det lugnt. Hösten är en tid när allt skall gå ner i tempo inför vintern. Allt växande är på väg in i den långa vintervilan och börjar förbereda sig för att spara på krafterna. Vi borde ta lite lärdom av naturen och stanna upp lite i stressen. När höstmörkret faller och regnet piskar i höststormarna är det inte meningen att vi skall hålla samma tempo som i sommarväglag. Vem vet när älgen plötsligt står framför oss på vägen?
Jag tänker fortsätta sakta in där jag vet viltstråken går över vägen. Hoppas att fler tänker till och släpper på gaspedalen lite. Det är bättre att komma hem lite senare än att inte komma hem alls.
Vad som förvånar mig är att när jag saktar in för att säkert hinna att stanna om de skulle få för sig att plötsligt byta sida och se om inte gräset är grönare på andra ängen, så blir jag omkörd av stressade bilister på väg någonstans, kanske hem? Hur kan de riskera en älgkrock för att komma hem några minuter tidigare? Det är ju inte säkert att man kommer hem alls efter en sådan kollision. Det är inga små djur vi pratar om. Jag har träffat på en och annan ute i skogen och det är imponerande att se dem komma klivande. De rör sig så mjukt över terrängen, som om de nästan flöt fram. En gång såg jag en älg, som blev avbruten mitt i äppelmumsandet i en trädgård, ta ett kliv över Gunnebostängslet som om det bara var ett lågt buskage som stod i vägen!
Härom kvällen stod en stor lastbil med varningslamporna tända just vid Stensbackedal. Jag saktade in och kröp förbi och fick se det som förut varit en älgkalv ligga över större delen av vägbanan. En personbil stod parkerad lite längre fram längs vägen. Det såg inte ut som om någon mer än älgen hade råkat illa ut och jag hoppas verkligen att det var så. Att döma av det som var kvar av älgen, så måste kollisionen ha varit våldsam och hastigheten åtminstone inte under den tillåtna.
Förhoppningsvis slipper jag i alla fall att bli omkört av stressade bilister de närmsta dagarna, just där. Men jag vet att man snart glömmer det som har hänt och kör på i gamla vanor igen och vill därför vädja till alla att ta det lugnt. Hösten är en tid när allt skall gå ner i tempo inför vintern. Allt växande är på väg in i den långa vintervilan och börjar förbereda sig för att spara på krafterna. Vi borde ta lite lärdom av naturen och stanna upp lite i stressen. När höstmörkret faller och regnet piskar i höststormarna är det inte meningen att vi skall hålla samma tempo som i sommarväglag. Vem vet när älgen plötsligt står framför oss på vägen?
Jag tänker fortsätta sakta in där jag vet viltstråken går över vägen. Hoppas att fler tänker till och släpper på gaspedalen lite. Det är bättre att komma hem lite senare än att inte komma hem alls.
