höstpromenad i Oxevik
Jag kunde inte måla huset idag eftersom det regnade. Ibland har man tur! Nej, egentligen skulle jag vilja göra klart gaveln och bättra på den andra gaveln också innan det blir för kallt för att måla. Vi får hoppas på några soliga dagar framöver...
I alla fall passade jag på att ta en promenad till sjön och ta lite bilder så här i hösttider. Den gamla silloljefabriken förfaller mer och mer så jag ville passa på att ta lite kort medan den fortfarande står kvar.
Det känns lite vemodigt att se en bit historia falla isär, men det finns ju en skönhet i förfallet också, eller är det bara en tröst för oss som börjar bli lite till åren?
Längs vattnet trängs både gamla och nya sjöbodar. Den äldsta ligger vacker omålad men impregnerad av salta vindar genom hundratalet år. De nya smälter också fint in längs strandlinjen.
Uddevalla centrum har ju vunnit pris för sin fina strandpromenad och det är helt i sin ordning. Jag sitter ju själv med i Tekniska nämnden och beslutade om de stora fördyringar som det blev på grund av dåligt berg och instabilitet. Efter att ha sett hur många som nyttjar promenaden, både i ur och skur, så får jag säga att det blev bra till slut. Vad jag egentligen ville komma till, är att vi i Oxevik också har en egen strandpromenad, tack vare Sven och Ingrid Segerstedt. Äras dem som äras bör. Se och njut av Eureka, den vackra skutan, som bonus.
Visst är det vackert!?
Man känner sig oerhört priviligierad att bo så här, utom när höststormarna viner och elen går och allt blir kallt och mörkt. Det är ju lite långt till allt annat, som till exempel jobb, men det är sådana här dagar som väger upp det.
Speciellt vyn från vår balkong, utanför sovrummet, gör att det är gott att gå och lägga sig varje kväll. Lysekil är vackert så här på håll!!
I alla fall passade jag på att ta en promenad till sjön och ta lite bilder så här i hösttider. Den gamla silloljefabriken förfaller mer och mer så jag ville passa på att ta lite kort medan den fortfarande står kvar.
Det känns lite vemodigt att se en bit historia falla isär, men det finns ju en skönhet i förfallet också, eller är det bara en tröst för oss som börjar bli lite till åren?
Längs vattnet trängs både gamla och nya sjöbodar. Den äldsta ligger vacker omålad men impregnerad av salta vindar genom hundratalet år. De nya smälter också fint in längs strandlinjen.
Uddevalla centrum har ju vunnit pris för sin fina strandpromenad och det är helt i sin ordning. Jag sitter ju själv med i Tekniska nämnden och beslutade om de stora fördyringar som det blev på grund av dåligt berg och instabilitet. Efter att ha sett hur många som nyttjar promenaden, både i ur och skur, så får jag säga att det blev bra till slut. Vad jag egentligen ville komma till, är att vi i Oxevik också har en egen strandpromenad, tack vare Sven och Ingrid Segerstedt. Äras dem som äras bör. Se och njut av Eureka, den vackra skutan, som bonus.
Visst är det vackert!?
Man känner sig oerhört priviligierad att bo så här, utom när höststormarna viner och elen går och allt blir kallt och mörkt. Det är ju lite långt till allt annat, som till exempel jobb, men det är sådana här dagar som väger upp det.
Speciellt vyn från vår balkong, utanför sovrummet, gör att det är gott att gå och lägga sig varje kväll. Lysekil är vackert så här på håll!!
