Julefrid
Ja nu börjar spurten inför det som skall vara den ultimata familjehelgen igen. Det är omöjligt att ta sig fram i butiken och parkeringen utanför köpcentret är så välfylld att till och med min man, som annars inte ger sig förrän han hittat en parkeringsplats precis framför entrédörren, ser sig tvungen att köra allra längst bort i utkanterna av de enorma ytorna reserverade för bilar.
Redan förra julen hade jag känningar av det som jag nu öppet kallar äckelkänslor. En överfull shoppingvagn kan få mig att vilja vända och gå ut igen. Jag skyndar mig in, tar en självscanner och slänger snabbt ner de varor som jag mest behöver, går till självbetjäningskassan och slänger mig ut i friska luften igen. Inte förrän jag har nått halvvägs hem, kan jag andas normalt igen. Det kan verka lite överdrivet att reagera så starkt på lite julshopping men det är sant. Jag mår fysiskt illa.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att handla och det har inte blivit roligare med åren. Trots det har jag köpt precis lika mycket leksaker och prylar som alla andra genom livet. Det märks inte minst när vi nu har börjat röja och kasta saker som vi inte längre använder. Det har blivit flera containers och det är inte slut ännu. Vi kan kasta lika mycket till och det kommer inte att synas speciellt mycket.
Till mitt försvar kan jag säga att det mesta inte har kastats. En del har vi lämnat bort till vänner och bekanta, en del har sålts på loppis och annat har jag faktiskt helt sonika gett bort som klappar och presenter i min tur. Det fanns saker som vi aldrig hade använt och som fortfarande låg i sina originalförpackningar! Böcker som jag tycker speciellt mycket om har jag alltid haft svårt att skiljas från. Efter att min dotter börjat köpa böcker på antikvariat har jag insett att mina älsklingar kan läsas av fler än jag och att de bör släppas ut ur mina bokhyllor för att pröva sina egna vingar...Det har också blivit bra presenter till personer som jag tror uppskattar dem.
Det bästa av allt är att jag mår så mycket bättre av att rensa ut och släppa greppet om sakerna som fyller vårt hus. Jag har långt ifrån gjort mig av med allt och det kommer jag nog inte att göra inom en nära framtid, men bara att ha tänkt tanken och släppt taget räcker för mig.
Jag tror att små butiker med omtanke och känsla kommer att få ett uppsving framöver. Jag har pratat med rätt många som har precis samma inställning som jag har. Det är inte på de stora köpcentren som framtidens butiker ligger och jag tror inte att centrumhandlarna har förstått det ännu. I stället för att försöka efterlikna köpcentret, borde de söka efter en egen själ. En miljö där man kan handla med omtanke och utan stress. Det gammaldags jultorg som varje år arrangeras på stadens torg är ett exempel på just detta. Lokala produkter och trivsel i en skön blandning. Att strosa omkring bland stånden, träffa vänner och bekanta och köpa lokalt tillverkad getost, kalkon eller en svampkniv är precis så avstressande som det låter. En ABF foto-kalender blev det också så att vi kunde titta tillsammans med barnen på det gamla Uddevalla och diskutera hur det ser ut nu när vi kom hem.
Det var nog det närmaste julefrid jag har kommit hittills i år.
Hoppas att fler får känna just Julefrid i helgerna. Det är väl det som är meningen?
God Jul på er.
Redan förra julen hade jag känningar av det som jag nu öppet kallar äckelkänslor. En överfull shoppingvagn kan få mig att vilja vända och gå ut igen. Jag skyndar mig in, tar en självscanner och slänger snabbt ner de varor som jag mest behöver, går till självbetjäningskassan och slänger mig ut i friska luften igen. Inte förrän jag har nått halvvägs hem, kan jag andas normalt igen. Det kan verka lite överdrivet att reagera så starkt på lite julshopping men det är sant. Jag mår fysiskt illa.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att handla och det har inte blivit roligare med åren. Trots det har jag köpt precis lika mycket leksaker och prylar som alla andra genom livet. Det märks inte minst när vi nu har börjat röja och kasta saker som vi inte längre använder. Det har blivit flera containers och det är inte slut ännu. Vi kan kasta lika mycket till och det kommer inte att synas speciellt mycket.
Till mitt försvar kan jag säga att det mesta inte har kastats. En del har vi lämnat bort till vänner och bekanta, en del har sålts på loppis och annat har jag faktiskt helt sonika gett bort som klappar och presenter i min tur. Det fanns saker som vi aldrig hade använt och som fortfarande låg i sina originalförpackningar! Böcker som jag tycker speciellt mycket om har jag alltid haft svårt att skiljas från. Efter att min dotter börjat köpa böcker på antikvariat har jag insett att mina älsklingar kan läsas av fler än jag och att de bör släppas ut ur mina bokhyllor för att pröva sina egna vingar...Det har också blivit bra presenter till personer som jag tror uppskattar dem.
Det bästa av allt är att jag mår så mycket bättre av att rensa ut och släppa greppet om sakerna som fyller vårt hus. Jag har långt ifrån gjort mig av med allt och det kommer jag nog inte att göra inom en nära framtid, men bara att ha tänkt tanken och släppt taget räcker för mig.
Jag tror att små butiker med omtanke och känsla kommer att få ett uppsving framöver. Jag har pratat med rätt många som har precis samma inställning som jag har. Det är inte på de stora köpcentren som framtidens butiker ligger och jag tror inte att centrumhandlarna har förstått det ännu. I stället för att försöka efterlikna köpcentret, borde de söka efter en egen själ. En miljö där man kan handla med omtanke och utan stress. Det gammaldags jultorg som varje år arrangeras på stadens torg är ett exempel på just detta. Lokala produkter och trivsel i en skön blandning. Att strosa omkring bland stånden, träffa vänner och bekanta och köpa lokalt tillverkad getost, kalkon eller en svampkniv är precis så avstressande som det låter. En ABF foto-kalender blev det också så att vi kunde titta tillsammans med barnen på det gamla Uddevalla och diskutera hur det ser ut nu när vi kom hem.
Det var nog det närmaste julefrid jag har kommit hittills i år.
Hoppas att fler får känna just Julefrid i helgerna. Det är väl det som är meningen?
God Jul på er.
