Anna-Lena Heydar

Oj vad fort våren har gått. Idag är dagen efter EU-parlamentsvaldagen och nu kan man koncentrera sig på annat igen.

I vardagsrummet ligger ett 20-tal ägg i äggkläckaren och ska förhoppningsvis resultera i ett gäng små söta kycklingar om en dryg vecka. Det ska bli spännande att se hur många som kläcks. Det är inte första gången som vi kläcker ägg, men varje gång är lika spännande. Denna gång har vi skickat efter ägg från Skåne. Guldmaraner och Hedemorahöns.

Maken är nästan färdig med hönshuset, som han snickrat ihop i trädgården. Det dröjer ju lite innan de kan picka runt på gräset ute, men barnbarnen blir nog glada att få klappa små dunbollar i Pingst.

Även den lilla Japanska hörnan på baksidan tar mer och mer form. I helgen planterade jag en liten japansk blodlönn som inledning till planteringen. Fortsättning följer.

Jag har hela våren väntat på när det ska komma en tid med lite lugnare tempo. Den är ännu inte här, men Påskens underbara väder och uteliv gav lite försmak. Tomatplantorna har flyttat ut i växthuset och hönshuset börjar se ut som det ska kunna bli klart innan sommaren.

Baksidans nya "japanska" rabatt har i alla fall fått sin drybed med stenar längs bergskanten. Och jag planterade ut blåbärsplantorna, som snart börjar blomma. Måste bestämma mig för om det ska planteras en bambuplanta eller inte, och om det är en japansk lönn eller ett persisk silkesträd som ska få bli pricken över i. Funkia ska också flyttas dit men det kanske måste vänta tills hösten.

Ännu väntar jag på att få sätta mig i hängstolen i växthuset med en god bok och en kopp te. Men det kommer...

Nu är nästan alla årsmöten klara för denna gång. I alla fall de som jag har ansvar för och det är alltid lika stressande. Har jag fått med allt? Finns alla handlingar upptryckta? Är det praktiska arrangemanget klart?

Igår kväll hade vi årsmöte för Uddevalla arbetarekommun och det blev en väldigt trevlig tillställning. Johan Danielsson, nummer 2 på EU-vallistan för socialdemokraterna inledde och engagerade de ca 50 deltagarna i att ställa frågor om EU och EU-politik. Nu börjar valrörelsen!

De sedvanliga årsmötesförhandlingarna gicks igenom och vi fick dela ut två Brantingmedaljer.

Folkets hus i Uddevalla stod för maten och cesarsalladen med tillbehör var underbar. Sammanfattningsvis så kan vi lägga ännu ett årsmöte till handlingarna med tillfredsställelse.

Folkrörelsen står upp och levererar!

 

Det är mitten av februari och vädret pendlar mellan dis/dimma och nästan vårkänsla. Snödropparna blommar för fullt men övriga vårblommor står i avvaktan om vädret skulle vända tvärt. Det är väl så även vi människor känner. Lite tidigt att ta ut några vårkänslor än och förkylningstiderna är fortfarande aktiva.

Trots all sjukdom runt omkring mig känner jag ändå lite hopp om ljus och värme. Lite ljusare är det på morgnarna och även när man kommit hem finns lite ljus kvar. Jag beställde hem några tomatfröer trots att jag tänkt köpa färdiga plantor i år också. Choclate cherry lät så trevligt och Tigerella älskar alla i familjen. Eftersom man fick tre för två, så blev det en bifftomat också, till makens förtjusning.

Det blir till att plocka fram plugglådan igen.

 

Idag är första dagen jag vaknar utan att ha ont någonstans. Bihåleinflammation och örsprång/inflammation är inte något roligt sjukdomstillstånd. Sprängande värk är en bra beskrivning. Huvudet känns som det ska sprängas i bitar och man nästan längtar efter att det ska hända, så att smärtan försvinner. Efter några dagar kom jag på en kombination av värktabletter som faktiskt fungerade för mig. Då kunde jag äntligen slappna av så mycket att jag stundvis kunde somna sittande i soffan.

Nu är det ju egentligen inte så synd om mig. Jag har ett hem och en man som tog hand om mig och fick efter några dagar hjälp av vårdcentralen. Idag vaknade jag efter att hasovit en hel natt och snart ska jag nog vara helt återställd. Men man känner sig verkligen hjälplös när man är sjuk.

Ut ur dimman och snart är våren här. Håll ut så börjar snart vårlökarna blomma. Jag fuskade och köpte flera buntar tulpaner och satte på köksbordet igår. Men snart kommer denna forsythia att blomma igen.

Snön har anlänt och jag vet att många är lyckliga över att äntligen få åka skidor mm. Jag är inte direkt negativ till snö, men tycker bäst om när den ligger vit och vacker i naturen. Innan plogbilen har banat väg, är snö mest bekymmer. Konstaterar att vår lilla väg var farbar tidigt på morgonen efter snöyran, men när jag kom in i stan var det fullständigt kaos. Förstår att det år lite fler gator och trottoarer att ploga, men man har ju också mycket större resurser till sitt förfogande. Men som sagt, det är vackert med snö när den ligger där och lyser upp naturen. 

Den envisa förkylningen som 8nte riktigt velat bryta ut, har övergått i bihåleinflammation. Det är åtminstone min amatörmässiga diagnog. Sprängande värk i hela vänstra ansiktshalvan som nu också har gått ut i örat. Jag hade så ont att jag inte kunde stanna kvar i stan för att vänta in kvälls- och nattjouren. Åkte hem och testade alla varianter på värktabletter, överdoserade kanske nässprayen och satt/vankade hela natten. 

Nästa dag nytt försök att få tag på vårdcentralen. Blev uppringd mitt på dagen och har nu fått en tid på nästa dags morgon. 

Min snälla make har fixat ånvande vatten med mynta att andas över, masserat mina fötter, köpt värktabletter och nässpray... vad skulle jag göra utan honom? Det är i nöden vännen prövas! 

Jag kommer inte skratta lika mycket när nästa reklam om ”en manlig förkylning” kommer. 

På väg hem i bilen är det en trailer för radiopsykologen. Men det är ju inte RÄTT radiopsykolog. Känner mig lite som Allan Svensson när Arne Weise inte är presentatör på julafton. 

Säkert är den nye radiopsykologen Lasse Övling också bra. Han har en djup, förtroendeingivande röst. Det är väl bara att rätta in sig i ledet och gilla läget. Ibland förändras världen omkring oss, även i det lilla.

Jag har lyssnat på radiopsykologens kloka frågor och svar på väg hem från sena möten. Trött och nedstämd ibland. Men Allan Linnèrs lugna röst och eftertänksamma pauser har alltid känts som en intim och varm vän i nöden. Nåja han har väl ett eget liv att ta hand om.

 

 

Det haglar kommentarer om den nya överenskommelsen mellan S,MP, C och L. Några är lättade över att vi äntligen ser ut att kunna bilda en regering som kan styra landet. Andra kastar ur sig epitet som Qvisling, klassförrädare mm

Inget parti kan väl känna sig fullständigt nöjd med det man kommit fram till, precis som det är vid en kompromiss. Man landar någonstans mitt emellan. Det är därför det har tagit tid att få klart en överenskommelse. Alla måste släppa någon av sina hjärtefrågor och det gör ont. För min del är vinsterna i välfärden och förändringarna i arbetsrätten och hyresrätten de allra svåraste frågorna att svälja.

 

Man kan tolka valresultatet på väldigt många olika sätt. Det finns en stark högervind i parlamentet. M, Kd, C, L och SD har en tydlig majoritet. Det finns också en klar majoritet som inte vill låta SD få inflytande över politiken. Historien har visat att inget främlingsfientligt, fascistiskt och nationalistiskt parti har tagit makten utan starkt stöd från borgerliga partier. Det är så även här. SD kommer inte (enligt egen utsago) stötta en regering som inte tar hänsyn till och anpassar sin politik till deras. Alltså bygger en M/KD regering på just att anpassa sin politik till SDs önskemål. Det har en majoritet i Riksdagen tackat nej till.

 

De som står vid sidan om och pekar finger, har inte någon egen lösning att komma med, förutom ett extra val, med osäker utgång och många miljoner i kostnader för skattekollektivet. Kanske finns det också de som tycker att man ska strunta i valresultatet och ta makten med våld? Valresultatet är ett uttryck för väljarnas vilja och i ett parlamentariskt styrt land, får politiska partier acceptera att det inte följer deras önskningar. Det är vad mitt parti Socialdemokraterna valde att göra vid första valnederlaget i början av parlamentarismens första skakiga steg i vårt land. Det är vad vi väljer idag.

Hela kroppen skriker - Vila! Känns lite trögt att komma igång med något på riktigt just nu. Förkylningen som kommer och går hela tiden, har nu kommit med nysningar och snuva. Jag hoppas verkiligen att det är den sista fasen innan jag kan känna kaffedoften igen (jo jag har sett Apotekets reklam).

Det har ju inte riktigt varit någon vinterkyla än så jag hoppas fortfarande att växterna i växthuset ska överleva tills solen och värmen kommer. Johannesbrödsträden och granatäppleträdet som fått flytta in i köket trivs bra på fönsterbänken. Det ser lite värre ut med det som vi tror är en Flamboyant Royal. Hälften lever, hälften har tappat alla blad. Vi får väl se när våren kommer vad som kan flytta ut igen och vad som får gå till komposten.

Det är tomt i huset när alla åkt hem till sitt. Både lite skönt och lite tråkigt. Vardagslunken har startat, om än i lite sakta mak.

 

2019. Det har gått några år sedan jag senast skrev. Naturligtvis beror det på alldeles för mycket annat som tagit min tid och mina tankar. Att vara ordförande i en arbetarekommun och att ha förtroendeuppdrag är roligt och har gett mig möjligheter att sätta mig in i frågor som är utmanande och spännande, Det har också inneburit väldigt mycket arbete, som har fått stå före allt annat. Även mina nära och kära.

I valet 2018 förlorade vi majoriteten och lämnar nu över till de borgerliga partierna att styra. Det känns surt men ger också möjlighet att reflektera. Det är väl det jag tänkte ta mig an den närmaste tiden.

Idag på den första dagen av det nya året, handlar det mest om att städa och röja. Det är också skönt. Att röja bort gammalt som tar en massa plats och känna hur man kan dra djupa andetag av frihetskänsla. En tom plats är också en öppen plats.

Mitt nya credo är att inte köpa något nytt utan att först rensa bort något annat. Ett nyårslöfte, kanske man kan kalla det.

 

Visst skulle vi socialdemokrater kunna känna lite skadeglädje över att vårt främsta oppositionsparti har gått tillbaka, men då glömmer vi att det finns ett till parti som är ännu mer oroande. Det har varit svårt för alla partier i Riksdagen att hantera situationen med ett parti som ligger så långt från värderingsgrunden för demokratiska partier.

Det värsta man kan göra är att förhålla sig till dessa partier som en normal företeelse. Det näst värsta är att falla in i samma retorik, att försöka hitta egna "snabba lösningar" på komplexa problem. De flesta andra partier i Riksdagen har fallit i någon av dessa fällor. Man vill visa sig handlingskraftig och att man sitter inne med svaren.

Men då måste man först veta vad frågorna är. Det finns många kloka forskare och samhällsvetare som har delar av analysen som krävs för att ta itu med de utmaningar vi står inför. Det har aldrig känts viktigare att lyssna på, sätta sig in i och hitta lösningar på det som gjort att främlingfientliga, odemokratiska och rent fascistiska krafter växer i nutid.

Vi ska inte lyssna på eller diskutera med dessa partier. Vi ska lyssna på och diskutera med de som känner sig lockade av den retorik och den världsbild som de målar upp. Det är många människor som känner sig bortglömda, undanskuffade och mindre viktiga för politiken idag. De ser att besluten som fattas inte tar deras vardag och liv som utgångspunkt eller ens beaktas. Det är det verkliga problemet och det är där vi måste börja att förändra.

Så visst, på sätt och vis är jag glad över att väljarna visar att det utspel som Moderaterna gjorde om sitt förhållningssätt till SD inte ger någon positiv respons. Men det är inte genom att visa skadeglädje som vi förändrar något i sak. Det är genom att börja jobba som vi alltid har gjort, genom att engagera och involvera så många som möjligt i den demokratiska arbetsprocessen så att fler känner delaktighet och får förståelse för att demokratiskt arbete är grunden för vårt samhälle.

Debattnivån har verkligen nått bottennivå. Fem minuter av nyhetssändningen går till att diskutera huruvida en huvudduk innebär att regeringen inte längre kan kalla sig för feministisk, först därefter kommer den relevanta frågan om man kan handla med diktaturer. Man skulle kunna valt att inte ta med någon kvinnlig minister på besöket. Det hade varit mycket mer relevant att ifrågasätta. Vår feministiska regering och våra kvinnliga ministrar är otroligt viktiga förebilder och företrädare för en politik som gör skillnad.

Jag känner många feminister i Iran som alla bär huvudduk, några av eget val andra av tvång. Det gör mig inte mindre övertygad i min feministiska hållning om jag åker till Iran och klär mig enligt den lagstiftning som finns där för att få träffa släkt och vänner. De får ju inte visum för att hälsa på mig och min familj här i Sverige.

Iran är ett otroligt intressant land av många skäl. En lång historia av utbyte med Sverige på många nivåer ger vårt näringsliv möjligheter att fortsatt göra affärer där. Jag fick lära mig mycket av min mans farbrir om hur långt bak de relationerna går. Från Sven Hedins resor, via uppbyggnaden av landsfiskalväsendet av svensk modell till alla svenska produkter på maknaden.  

Sverige har ett gott rykte i Iran, både på grund av att många iranier idag bor i Sverige efter att ha flytt från den regim som infört lagar om kvinnors klädsel, men också på grund av att vårt land i alla tider haft handels-, kulturellt och utbildningsutbyte genom historien. Utbyte ger större möjligheter att påverka, än plakatpolitik.

Det är de modiga kvinnorna (och männen) i Iran som varje dag ifrågasätter, utmanar och trycker på som skapar förändring av lagstiftning och praktik i sitt land. Ett besök från en svensk delegation som stödjer denna kamp, kanske inte förändrar så mycket mer än symboliskt, men inte är den till någon nackdel.

 

 

Det var verkligen längesedan jag var inne på min blogg och skrev något. Året som gick var spännande och intressant på många sått och vis. I mina politiska uppdrag är väl arbetet med att integrera Sotenäs va-verksamhet i Västvatten en milstolpe, liksom fiberutbyggnader i Ljungkile och andra områden inom Uddevalla tätort.

Privat har det inte hänt så många stora förändringar. Vi har målat om vardagsrummet och (kors i taket) fått upp lister! Ett allmänt röjande har också frigjort stora ytor, som nu kan användas till ex vis gymhörna eller något annat.

Det är inte klokt vad man samlar på sig.

Barnbarnen växer så det knakar och har nyligen blivit Alingsåsare. Det blir bra. Pendlingsavstånd till jobb och studier, gångavstånd till förskola och farföräldrar. Lägenhet med egna rum och stora ytor att leka. Det kan knappast bli bättre.

Jag hade tänkt börja året med goda föresatser om att bli en bättre människa, men bestämde mig för att låt det bli som det blir. Att lova runt och hålla tunt är väl ändå ingen idé och ger mer stress än välbefinnande. Tillsammans med maken har vi ändå föresatt oss att göra mer roliga saker tillsammans. Det är ju inte någon tung börda att bära.

God fortsättning på det nya året alla vänner och bekanta.

Det var ett bra tag sedan jag skrev något på denna blogg. Tre valrörelser på raken tog lite musten ur mig. Visst kan man ibland känna att en time out är helt ok. Att stänga av och låta livet pågå utan några kommentarer alls. Sedan sist har jag blivit mormor en gång till, dottern har gift sig och sonen har fått en sambo.

Andra saket som hänt är att socialdemoktaterna äntligen har fått igenom en budget i Riksdagen och kan börja genomföra en del av de vallöften som många har väntat på. Att skapa förutsättnoingar för investeringar i infrastruktur och studier är en del av allt som fått vänta. Mycket frustrerande. nåja, nu får vi se till att få saker att hända. integration på arbetsmarknaden, bostadsbyggande.....