Anna-Lena Heydar

Finns det något härligare än att ha barnbarnet på besök? En helt igenom retorisk fråga. Nej det finns inget skönare än att höra hur hon pratar med sina leksaker och ropar på mormor för att vi ska leka. Igår var en stranddag med sol och bad, Idag är det inte lika soligt och varmt längre (skönt faktiskt) och en tur till Marsipanladan är på schemat. Lite glass och godis är aldrig fel. Om regnmolnen lättar blir det nog ett bad lite senare också.

Beslut om våra gemensamma resurser ska fattas i rätt forum och efter en korrekt hantering. Beslutet om att bygga om Arödsdals vård och omsorgsboende för att akut lösa boende för en grupp läkare från Syrien har inte fattats på detta sätt, även om det skulle ha varit fullt möjligt. På förmiddagen hölls det sista kommunstyrelsemötet före sommaren. Direkt efter mötet samlades den nuvarande majoriteten för att fatta beslut om Arödsdal! Varför tog man då inte upp frågan på kommunstyrelsens bord? Det är en relevant fråga. Svaret är pinsamt nog att man vill ha kortsiktiga politiska poänger på en fråga som har ältats i över ett års tid.

När kd dessutom försöker pådyvla oss socialdemokrater åsikter som vi aldrig har haft, blir det riktigt fånigt och blottlägger den desperation som råder. Flyktingars behov av boende ska aldrig behöva ställas emot behovet av vård och omsorgsboende. Båda behoven går att tillgodose utan att peka på vi och dem. Det är VI gemensamt som löser frågan.

Vi socialdemokrater har föreslagit Äsperödshemmet, som idag har stått tomt i ett år, som tillfälligt boende för asylsökande och flyktingar. Deta är visserligen byggt för att passa helt andra ändamål men i en akut situation är boende i korridor med gemensamt kök en övergångslösning och dessutom bättre än den akuta trångboddhet som råder i vissa stadsdelar.

När det gäller den långsiktiga lösningen på bostadsbristen har den nuvarande majoriteten haft två mandatperioder på sig och bara kommit fram med Attefallshuset! Det behövs en ny bostadspolitik som inte bygger på att villaägare blir hyresvärdar om vi ska kunna lösa bristen på hyreslägenheter.

Min hög med böcker som legat vid sängen i snart ett år och väntat på att jag ska få tid att sätta mig ner i lugn och ro för att läsa, har äntligen påbörjats. Den första blev den som kom sist. Code Lupin handlar om en gömd kod i böckerna om Arsene Lupin, som leder till en gömd skatt (naturligtvis). Det var en nostalgitripp i Normandies gröna, böljande landskap som fick mig att längta tillbaka för att besöka de små samhällena längs kusten och Seine-dalen. Den har fått bli avbrott i min andra bok, Kriget har inget kvinnligt ansikte, som är för tung att läsas från pärm till pärm utan avbrott. En skildring av krig som är rak och ärlig, fruktansvärd och mänsklig. Den får nog följa mig hela sommaren i korta stycken.

Jag funderar nu på vilken bok som ska få bli nästa och har nästan bestämt mig för Stephen Kings fruktansvärt tjocka bok om 22/11 1963. Ett alternativt historiskt skeende där Kennedy överlever attentatet. En intressant utgångspunkt och eftersom det var min tvåårsdag har jag en speciell känsla för datumet i sig.  Andra böcker som väntar och lockar är flera franska författare (Erich Emmanuel Schmitt, Jean d.Ormeson ..), en bok av Nadeem Aslan, seasons of the rainbirds och Rowlings "vuxenbok". Inte helt lätt att välja i vilken ordning man ska börja och jag börjar inse att det skulle behövas lite mer ledig tid för att ta mig igenom alla.

Jag har aldrig varit någon gråtmild typ.  Dags att kasta sig in i berättelsen.

Det är gott att lända hemma i sin egen säng, efter tre intensiva dagar i Almedalsträngseln. Det som sammanfattar mitt intryck bäst är Buzz, ett ord jag lånar från en av seminarierna om attraktiva städer. Det händer något i varje hörn. man diskuterar, debatterar, pratar, fikar, lyssnar på intressanta föreläsare, analyserar och bara vilar huvudet en slund från alla intryck.

Det är en gigantisk bikupa och man kan verkligen ta del av saker som man kanske inte skulle gåra annars. Någon sa att Almedalen är folkbildande och jag instämmer. Visst finns det rena marknadsföringsinslag och seminariet som visita hade arrangerat om besöksnäringen som tillväxtfaktor var en ren partsinlaga om hur eländigt det skulle bli om man höjer restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga, inget om vilka faktorer som faktiskt kan bidra till en utveckling. Tråkigt och endimensionellt även om Petter Stordalen försökte nyansera det lite grann.

Det finns också vissa som dyker upp i "alla" paneler, bland andra Gudrun Schyman. Det kan bli lite tjatigt. 

Jag har ändå med mig en massa intressanta tankar och funderingar som har gjort min resa till Almedalen lyckad och skulle vilja åka dit igen men kanske inte spendera hela dagarna på seminarier, utan lämna lite tid till reflektion inemellan. Nu får jag försöka reflektera i efterhand.

 

Jag har nästan påbörjat nedtrappningen för sommarens ledighet. Men det blir ingen lång semester i år. Valrörrelsen får väl en liten dipp någonstans i mitten på juli, men tar egentligen inget uppehåll.

I slutet på veckan åker jag till Almedalen för första gången i mitt liv. Det blir också första gången jag besöker Gotland och det ser jag verklligen fram emot. Mitt, och säkert många andras, mest prioriterade seminarium är det det med Thomas Piketty. Jag hoppas att jag får tillfälle att köpa hans bok på franska. Den finns bara på engelska i internetbokhandeln och jag gillar att läsa på otiginalspråk om jag kan. Resten av utbudet är också intressant och det kommer att bli svårt att välja bland alla. Har laddat ner appen och börjat lägga in mina favoriter. Inser att man inte kan vara på fler ställen samtidigt och det är synd. Det får väl bli vad det blir när man är på plats helt enkelt.

Sommaren har tagit lite paus med några kallare dagar. Igår fick jag ta fram jackan igen när jag tog min joggingrunda. Det var inte ens 10 grader på morgonen. Eller är det det som är svensk sommar?

Att vi fått en ny ärkebiskop som är kvinna, har väl alla redan konstaterat och förhoppningsvis glatts åt. Nu har också Svenska Naturskyddsföreningen äntligen fått en kvinna på sin högsta position, efter över 100 år. Det är naturligtvis roligt, men samtidigt ganska deprimerande att det inte har hänt förrut. Man kan ju inte skylla på brist på kompetenta kvinnor som kan ta sig an uppgiften. Det är just kompetens som annars hänvisas till när man ifrågasätter bristen på kvinnor på höga poster, men det är ju också en förtroendepost och då kanske det egentligen handlar om vårt förtroende för att en kvinna ska klara av arbetet som sviktat?

När EU-parlamentskandidaten Aleksander Gabelic var på besök hos oss i Uddevalla, fick jag en ny förståelse för problematiken som vi ser på våra gator. Han pekade på att många rumänska romer, bland andra, förr åkte till Spanien, Italien och Grekland för att säsongsarbeta inom jordbruket. Man plockade apelsiner eller annan frukt/grönsak när behovet av lantarbetare var stort. Idag har den stora krisen slagit till i dessa länder och arbetslösheten har stigit till nivåer som man nästan inte tror är möjliga. Detta har inneburit att behovet av utländsk arbetskraft nästan har försvunnit.

 

Vi hör ju ofta att vår arbetsmarknad kräver språkkunskaper och utbildning. Det var därför intressant att höra ett inslag på P1 härom dagen, där man pekade på svårigheter att hitta arbetskraft för jordbruket, exempelvis jordgubbsplockning. Om nu den romska gruppen äntligen får skriva in sig på arbetsförmedlingen och de flesta har erfarenhet av arbete inom denna sektor, skulle det ju vara en god ide om arbetsförmedlingen försöker matcha behovet med utbudet? Artikeln i Bohusläningen visar ju att det man mest önskar är ett arbete för att kunna försörja sig. Jag håller tummarna för att detta skulle kunna vara en, om än tillfällig, lösning för flera av de människor som lyftes upp i artikeln.

Debatten om det politiska våldet har beskrivit situationen men inte frågat sig varför våldet har ökat. De vänsteraktivister som tagit till våld, har i vissa läger fått sympati för sina aktioner. Detta har med rätta ifrågasatts. Våld är alltid en dålig lösning på ett problem.

 

Eftersom jag själv har drabbats av hot från de högerextrema krafterna och sett hur vanmäktigt samhället står inför att skydda och värna de som utsätts, kan jag till viss del förstå hur man kan känna sig. Polisen har ibland uppfattats som en del av det hot man bekämpar. Om man utsätts för våld och inte får hjälp av de som ska skydda en, är steget till att själv ta till våld inte särskilt långt. Det är så mekanismerna för upptrappning av våld fungerar.

 

När sjuksköterskor intervjuas anonymt i tv och berättar om hot för att de protesterat mot att släppa in SD på sin arbetsplats, blir det tydligt vad homosexuella, vänsteraktivister och andra varit utsatta för under lång tid utan att vi andra har agerat. Det är därför så hoppfullt att se hur reaktionerna sprider sig som ringar på vattnet från den första arbetsplatsen i Malmö. Brandmännen visade att det är viktigt att stå upp för det man tror på. Coop väljer att inte ge SD utrymme på sin hemsida och argumenterar för det. Kommuner kräver att de partier som deltar i politiska dagar på skolan ska skriva under att deras politiska budskap inte ska innehålla kränkande uttalanden om etniska eller religiösa grupper.

 

Fler och fler sätter ner foten och det ger hopp om att våldet kan trappas ner. När de unga vänsteraktivisterna ser att de inte kämpar ensamma och får trygghet i att samhället är där för dem, kan de också lämna pepparspray, smällare och annat hemma. 

 

Temperaturen stiger inför EU-parlamentsvalet. Ikväll och imorgon kommer SDs partiledare till Ljungskile och Uddevalla. Många tycker att de har samma rätt att föra ut sitt budskap, precis som alla andra partier och det är sant. Problemet är att SD inte är som andra partier.

SD har till sist kommit ut ur garderoben och deklarerat att de kommer att samarbeta med Front National med flera om de kommer in i EU-parlamentet. Det är partier som är mindre polerade än SD i sin retorik och politik, när det gäller främlingsfientlighet och islamofobi. Att rösta på SD i EU-parlamentsvalet är en röst som stärker de högerextrema krafterna i Europa.

Den motreaktion som startade när arbetande människor protesterade mot att SD skulle släppas in på deras arbetsplatser, följs nu upp av människor som visar SD ryggen när de håller torgmöten ikväll klockan 17 i Ljungskile och imorgon klockan 10 på Kungstorget i Uddevalla.

Då är det lättare att få en acceptans för reglerna.  Jag hör ofta diskussionerna om skolan och de problem som finns med hög ljudnivå, stök och koncentrationssvårigheter. Många pekar också på att det arbetssätt som införts i skolan är en del i problemet. Att man inte kan ha individuellt anpassad undervisning OCH lugn och ro i klassen.

 

Igår lyssnade jag, som vanligt, på P1 på vägen hem i bilen och fick då höra hur det kan fungera i en klass med barn från förskolan till 9e klassare. Det var en avslappnad och lugn klass med flera olika grupper som arbetade samtidigt i samma klassrum. På förmiddagen pratade barnen romani tillsammans med läraren, på eftermiddagen pratade man svenska.

 

Igår berättade en lärare hur hen jobbade med olika pedagogiska metoder för att skapa goda förutsättningar för inlärning i klassrummet. En del i arbetet handlade om att utforma regler som stödjer elevernas inlärningsmöjligheter. Att inte ta någon annans ord, att räcka upp handen när man vill säga något, .... detta ger möjlighet för fler elever att komma till tals och få en möjlighet att formulera sina frågor, vilket i sin tur skapar förutsättningar för att lära sig. En annan del i arbetet handlade om att utmana sina pedagogiska färdigheter genom att få kollegial feed-back i sitt arbete, genom att en annan lärare får sitta med i lektionen och sedan ge synpunkter och förslag till hur man kan förbättra sitt arbetssätt.

 

Jag tycker att båda dessa exempel visar att det är möjligt att jobba individanpassat i ett klassrum och att vi måste ge lärarna de verktyg och förutsättningar de behöver för att kunna utföra det de är bäst på, inlärning.

 

Äntligen är det då Arbetarrörelsens stora dag. Första Maj.

En dag som står för Frihet, Jämlikhet och Solidaritet. Värderingar som är värda att kämpa för varje dag. Vi firar Första Maj för att hedra alla de som gått före oss coh bidragit till att skapa det samhälle vi har idag. Ett samhälle med demokrati, allm'än rösträtt, yttrandefrihet, religionsfrihet och pressfrihet. Det är saker som vi idag tar för givet, men som många människor fortfarande kämpar för.

Första Maj är också den dag då vi demonstrerar för Framtidens segrar. Idag känns det vikigare än någonsin. 

Svenskarnas Parti marscherar i Jönköping idag. Ute i Europa går nationalistiska, nazistiska och fascistiska partier framåt i valen. Men tillsammans kan vi kämpa för ett annat Europa. Ett Europa och en värld som vilar på de värderingar som just Första Maj står för; frihet, jämlikhet och solidaritet.

Den 25 maj väljer vi vem som ska styra Europaparlamentet. Tillsammans med våra socialdemokratiska vänner i Europa har vi en möjlighet att skapa en röd majoritet.

Den 14 september går vi till val för Riksdagen, regionen och kommunen. Vi ska kämpa hela vägen för valseger även i de valen. Och om vi får röd majoritet i Europa, Riksdagen, regionen och i Uddevalla kommun, då kan vi bygga ett Grönt Folkhem som vilar på de värderingar som Första Maj står för, Frihet, Jämlikhet, Jämställdhet, Rättvisa och Solidaritet. 

 

Vårvärmen har kommit och det blommar överallt. En underbar tid av förväntan och tro på framtiden.

För människor över hela världen står Första Maj för hopp om en bättre framtid. Nedräkningen har börjat inför årets demonstration.

Idag har jag stått på stan och pratat men människor. När jag stod på stan första gången, kändes det lite jobbigt att vissa bara gick förbi och inte ville prata med mig. Jag förstår ju att inte alla har kommit till stan för att prata politik utan har helt andra saker de ska göra. Då är man kanske inte så intresserad av att bli stoppad av politiker som vill prata om EU-parlamentsval.

 

Efter många års vana känner jag mig inte längre så ledsen över att inte alla vill prata med mig. Istället är jag väldigt glad över alla som faktiskt stannar och tar sig tid, trots att de har annat att göra. Idag har jag haft många bra samtal och fått massor av tips och ideer att ta med mig i det fortsatta arbetet. Det känns att valrörelsen är igång och vi ska fortsätta prata med människor även när valen är över, för det ger så mycket tillbaks. Det är genom möten som utveckling sker.

Första maj har sedan 1890 firats med demonstration och politiska paroller av arbetarrörelsen i Sverige. Det är många som fått och får sätta sina liv i fara för att få demonstrera och uttrycka sina åsikter på denna internationellt erkända dag. För oss som, sedan barnsben har gått i demonstationståget och känner ett särskilt ansvar för att demonstrera ochså för de som inte kan eller vågar,är det en viktig dag. En festdag för att fira att vi i vår del av världen inte längre behöver vara rädda för att skjutas eller attackeras av polis eller av politiska motståndare.

 

Det är därför med bestörtning som jag och många med mig ser att Svenskarnas Parti försöker göra Första Maj till sin demonstrationsdag. En rörelse som står för värderingar helt skilda från den arbetarrörelse som kämpat för internationell solidaritet och alla människors lika rättigheter på just Första maj. Det är oerhört provocerande. Svenskarnas Parti är ett nazistiskt parti som marscherar rakt över människor, utan att titta åt varken höger eller vänster.

 

På det lokala planet har ett borgerligt parti, KD, valt just Första maj för att ha sin Familjedag. Utan att på något sätt vilja blanda ihop dessa båda partier, så har jag reagerat på att de väljer just Första Maj för en sådan manifestation. Det står naturligtvis alla demokratiska partier fritt att anordna vilka aktiviteter de vill, på vilken dag de än väljer. Men visst förstår även en kristdemokrat att Första Maj har en alldeles särskild betydelse för arbetarrörelsen?

 

I ett inlägg på Twitter och Facebook skrev jag om just dessa två HELT OLIKA aktiviteter, av två LÅNGT FRÅN VARANDRA stående politiska rörelserna. Just för att visa på kontrasten och bredden av rörelser som vill ta just Första Maj som dag för att sprida sina politiska budskap. Om någon missuppfattat och trodde att jag menat att de två är lika på något sätt, så ber jag tusen gånger om ursäkt. Det var verkligen inte min mening, utan just tvärtom.

 

Jag kommer att sluta upp i Första Majtåget som samlas på Kungstorget kl 10,30 för avmarsch klockan 11.00 till Museiparken. Där kommer Annelie Hulten att vara vår huvudtalare och jag hälsar alla hjärtligt välkomna att fira arbetarrörelsens dag tillsammans med LO och Socialdemokraterna i Uddevalla.

Det är så trevligt när man äntligen blir trodd och faktiskt får hjälp. Det är nu ganska många månader sedan vårt internet har fungerat ordentligt. Varje gång jag har felanmält har allting varit ok när telia har kontrollerat. När jag fick hjälp att installera modemet för ip-telefoni, frågade teknikern mig om jag har haft något problem med internet! Han hade konstaterat att det svajade väldigt. Så skönt att någon annan också sett vad jag sett, äntligen.

Sedan blev det väldigt tyst igen och ingen hörde av sig om vilka åtgärder som skulle vidtas för att rätta till problemet. Fick ta ny kontakt och Halleluja, idag var de här och hittade felet någonstans i skogen. Nu håller vi hummarna för att det håller tills vi får klart vårt fibernät.