Anna-Lena Heydar

Idag är det första dagen på det nya året i delar av världen. Jag kan tycka att det är en bra tid att ha just nyårsfirande. Allt ute i naturen är förnyelse och uppvaknande. Idag såg jag de första tête`à tête påskliljorna slå ut sina solgula blommor intill berget. Tillsammans med de blålila krokusen bildade de nästan svenska fraggan, en lätt nationalistisk känsla.  Nåja. våren väcker alltid en massa känslor till liv.

Jag väntar fortfarande på att få se den första strandskatan och höra ejdeerhannarnas oooande, men det kommer väl tids nog, Våren är en längtans tid.

Så var ännu ett år slut. Alla iranier, afghaner, kurder med flera tillönskas ett gott nytt år. Må er del av världen få känna fred och frid, låt alla barn få framtidshopp. lika högt som hoppen över eldarna på chahar shambe suri. Eide-tan-mobarak!

Valberedningen i Bohusläns partidistrikt har nu gjort sitt arbete. Jag får tacka för förtroendet att bli föreslagen på 12e plats på riksdagslistan. Det är väl knappast troligt att vi får 12 platser i riksdagen detta val, men visst ska vi sikta på att ta åtminstone 5 platser. Vilket är vad vi har haft i våra bättre valresultat. Då kommer Mohamed Hama Ali att få en plats tillsammans med Petra Ekerum, båda två unga och engagerade politiker.

Nu börjar valrörelsen på allvar.

Journalister lever ett farligt liv i många länder. Gårdagens rapportering om det fruktansvärda dådet i Kabul mot Sveriges Radios utsände Nils Horner, är tyvärr inte en enstaka, lösryckt händelse. Många journalister fängslas och mördas för att tysta rapporteringen. Sanningen är farlig för diktatorer, grupper med maktambitioner och andra som vill verka i det tysta. Knivöverfallet i Malmö är ett uttryck för samma sak. Demonstranter ska skrämmas till tystnad.

Det är en farlig utveckling, men motdemonstrationerna i Sverige visar att de krafterna ännu inte har fått någon maktposition att tysta de som höjer rösten. Vi måste fortsätta kampen för att alla medborgare ska få höras. Vi måste också stå upp för en fri nyhetsrapportering.

Äntligen har det blivit dags att börja förså tomater och andra fröer inför sommarens växtsäsong. Det har kliat i fingrarna länge, men nu är de i jorden och längtan på att få se grönskan spira är stor. I trädgården har snödropparna och några scilla hittat upp i vårvädret. Även narcisserna är på väg upp och flera buskar har knoppar som väntar på vårsolens värme. Tulpanerna i vasen på köksbordet får förebåda vårens ankomst.

 

Spänningen stiger i Ukraina och den här gången har det tyvärr inget att göra med Schlagerfinalen. Det känns overkligt att se de ryska soldaterna "smyg-ockupera" Krim-halvön. på  ytan helt lugnt och stilla. Livet går vidare som om inget hänt och de vackra vyerna på teveskärmen nästan lockar till turistbesök. Journalisten får stanna utanför en militäranläggning för att åtminstone få några soldater på bild, men ändå går det inte att få bilden av en ockupation att riktigt framkomma som verklig.

 

Det kalla krigets retorik är väldigt nära. Politiken balanserar på slak lina och nu gäller det verkligen att inte falla ner. De folkliga protesterna i Ukraina har varit legitima, men det är långt ifrån en enad front som stått på torget. Svoboda (nationalistiska/fascistiska partiet) har en stark röst, och det borde oroa både öst och väst. Att det också funnits inblandning från och stöttning utifrån är också en oroande faktor. Den demokratiska processen har inget att vinna på om tonläget höjs i detta känsliga läge.

Uddevalla är en stor skolstad, med många inflyttade eller tillresta studenter. Gymnasietiden är en fantastisk tid för många. En tid då man träffar nya vänner och kanske kan lämna mindre trevliga minnen från grundskolan bakom sig, en möjlighet att starta om i ett nytt sammanhang. Men det är också en tid med stora förändringar i ens liv, en tid då man ibland har behov av vuxenkontakt för att få stöd och hjälp att hitta sig själv och sin framtidstro. Det är i sådana tider som det ibland kan kännas skönt att fly från vardagen och användandet av alkohol och droger är ett bekymmer för många.

 

För en tid sedan bestämdes att fritidsgården Bryggeriet ska stängas tillfälligt och inte vara öppet äldre ungdomar, just på grund av spridning av droger i eller i dess närhet. Jag förstår problematiken, men just Bryggeriet har blivit en mötesplats för många ungdomar som söker vuxenkontakt och stöd. En plats där man kan slinka in och ta en kopp kaffe och prata. Det finns inte tillräckligt med drogfira, icke kommersiella mötesplatser där ungdomar får vara i centrum. Det är viktigt att trycka på just drogfria mötesplatser. Vi vuxna måste våga ta tag i frågan när vi ser att droger används och finnas som stöd för de ungdomar som inte ser någon lösning på de problem de ställs inför. Att stänga dörren kan inte vara vårt svar.

En studie visar att det blir överdiagnostisering av bröstcancer när man gör mammografi. Med överdiagnistisering menar man de som ändå hade dött av andra sjukdomar eller där tumörerna slutar att växa av sig självt. En slutsats som man drar i studien är att ifrågasätta mammografi, eftersom det skapar onödigt lidande hos dessa personer.  Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan resonera så.

 

De som ändå skulle ha dött av annan sjukdom måste ju naturligtvis själva få besluta vilka insatser som man vill genomföra om man samtidigt genomgår annan behandling. Det gäller ju alla människor som drabbas av sjukdom av något slag, att man själv måste få vara med i processen att välja behandling. Det är alltför ofta som sådana beslut fattas ovanför huvudet på patienterna.

 

När det gäller de tumörer som stannar av i tillväxt utan behandling, skulle det ju vara mer intressant att fortsätta forska kring hur man kan förutsäga vilka dessa är. Så länge man inte kan det, måste man ju behandla alla tumörer som växer med samma insatser. 

 

Mammografi är en viktig insats för att upptäcka bröstcancer vid ett tidigt skede. Ju tidigare man upptäcker en cancer, desto tidigare kan man inleda behandling för att bekämpa sjukdomen. Det viktiga är att fokusera på att ständigt förbättra diagnostiseringen och valet av behandling för varje enskild patient.

Det finns tillfällen då man önskade att man kunde få några extra timmar varje dag. Sömnen är det som stryka på foten. I längden är det ingen bra lösning men .... Det är ju bara sju månader kvar till Riksdagsvaldagen.

Läser Riksdag och Departement, en alldeles utmärkt tidning som troligen kommer att läggas ner. En rubrik ropar ut att sänkningen av restaurangmomsen har lett till mindre skattefusk. När man läser artikeln infinner sig en lätt avsurd känsla av resonemanget i artikeln. Ett beräknat skattefusk på 700 miljoner har effektivt stävjats genom en skattesänkning som beräknas kosta staten 5,4 miljarder. Ja ni läste rätt MILJARDER!

 

Det beräknade skattefusket berodde på att restaurangägarna redovisade att 33% av kunderna köpte hämtmat = 12% moms (om man åt på restaurangen skulle man betala 25% i moms), men detta borde ha varit 26%av kunderna och på så sätt undanhöll man staten alltså 700 miljoner kronor i moms. Man kan ju undra hur man beräknat att det borde vara 26% och inte 33%. Stod man utanför krogen och räknade? Nåja det var säkert en helt rättvisande beräkning. Frågan är om det är värt 5,4 miljarder att stävja ett fusk som beräknades till 700 miljoner?

 

Logiken kan man också överföra till alla andra skattesänkningar som gjorts de senaste mandatpeerioderna. I debatten om RUT-avdraget tar man också gärna till argumentet att förr betalade man städhjälpen svart och var alltså skattefuskare. Nu får man dra av en stor del av skattekostnaderna, alltså betalar man in det man ska och är inte längre skattefuskare! Eller om vi sänker förmögenhetsskatten så kommer skattefusket att minska.... Jag tror att det räcker med exempel.

 

Ju mer skattefusk, desto större skattesänkningar.

Ledsen Paolo Roberto, men du förlorade en stor del av min respekt idag. Läste intervjun i tidningen och konstaterade att du ljugit för att få igenom ett egenintresse. Hoppas att det är det du vill visa dina barn? Att det är ok att ljuga om det ger dig det du vill ha. Visst finns det de som kommer att sätta mig under rubriken Grinig Sosse-kärring, och det är väl ok. Jag hade visserligen tyckt likadant om det hade varit ett annat parti som du hade engagerat dig i, utan att faktiskt ställa dig bakom det partiets ideologiska värdegrund.

Har precis konstaterat att kommunernas ekonomi räddas av ännu en utbetalning av AFA pengar (pengar som betalts in till trygghetsförsäkringar). Det känns dubbelt att inte pengarna använts till att stödja de som hamnat utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom, arbetsskador och andra orsaker, samtidigt som den kommunala ekonomin räddas. Har själv vänner som drabbats av detta hårdnande sysätt på "icke arbetande", och det är en oerhört tuff situation de hamnat i. Varslen inom socialtjänsten och andra besparingar har naturligtvis också börjat synas, både ute i verksamheterna och på kontona. Resultatet är ett överskott på ca 100 mkr.

Vad ska dessa pengar då användas till?

Vi socialdemokrater vill att pengarna ska användas till att långsiktigt se till att kommunen kan säkra en ekonomi i balans. Det skulle man kunna göra genom att avsätta en större del till de pensionsutbetalningar som vi vet kommer inom kort att öka rejält. Det blir en topp någon gång runt 2018-22, då börjar också behoven av insatser för vår åldrande befolkning att öka ordentligt. Alltså skulle det vara klokt att inte använda dessa engångsöverskott till att lösa dagens önskelista. Det är ju naturligtvis lockande att använda dem under ett valår för att visa att det händer saker i vår kommun, och jag vet inte om man får några röster på det? Kanske är det så. Vi socialdemokrater får ju höra att vi tar för mycket ansvar och är lite tråkigt eftertänksamma. Jag föredrar ändå att få sådana kommentarer framför att äventyra den långsiktigt, hållbara ekonomin. 

Jag går fortfarande och tänker på det svar som reportern gav till den insändare som protesterade mot artikeln om Missionsprovinsens nya kyrka i Uddevalla. En kyrka som står för en gammalkyrklig tolkning av Bibeln och är motståndare till kvinnliga präster, vigsel av homosexuella med mera.

 

Reportern skrev om politiska påtryckningar, som resulterat i att Svenska kyrkan idag har kvinnliga präster och accepterar vigsel för homosexuella par. Vari denna politiska påtryckning skulle bestå av sägs inte i artikeln.

 

Den svenska kyrkan har, av medlemmarna, valda representanter som beslutar om frågor som rör hur kyrkan ska ledas och vad den ska stå för. Att flera av de listor som finns att välja på i kyrkovalet är partipolitiskt bundna, betyder att de personerna har valt att öppet visa sin politiska ståndpunkt. Att andra personer inte deklarerar sin partitillhörighet, betyder INTE att de är opolitiska eller saknar åsikter. För min del föredrar jag att veta vilka ståndpunkter en person utgår ifrån när hen fattas sina beslut. Ingen människa är helt objektiv även om man försöker.

 

Som exempel kan jag ta Adaktusson som arbetade som "objektiv" journalist under många år utan att deklarera sin politiska tillhörighet. Idag representerar han Kristdemokraterna och han har naturligtvis färgats av sina åsikter även i sitt arbete som journalist.

 

 

Jag gillar snö på vintern. Det är snart februari och den första snön har äntligen kommit. Så tror jag att många barn och vuxna känner idag. Jag har svårt att uppamma någon entusiasm för vintersnön, när längtan redan börjat för våren. Det är tidigt, jag vet, men det har ju varit vårkänsla hela vintern. Nåja nu är det till att snöra på sig vinterkängorna och dra ner mössan över öronen för en promenad i snöyran. Vintern är här. "Äntligen?"

 

Jag hörde en gång någon säga att skillnaden mellan överklass och underklass är en fråga om självförtroende. Jag börjar mer och mer inse att det är så. Jag är konstant orolig för att inte duga eller räcka till. Jag har vänner som aldrig ens skulle tänka tanken, utan självklart tycker att de har rätt till den position de har. Jag tänker däremot alltid att snart kommer någon att komma på att jag inte har de kvalifikationer som jag har utgett mig för att ha. 

 

Mina språkkunskaper är en sådan sak. Jag kan prata franska, engelska och farsi. Det är faktiskt fransmän och amerikanare som undrat vilken del av landet jag kommer ifrån. När det gäller farsi så är min dialekt så klar och tydlig att det inte behöver frågas om. Ändå tvekade jag att skriva det i mitt cv alldeles nyligen.

 

Jag ganskaändå  glad över min klassresa och vad det innebär för mig som person. Det finns en skön känsla av ödmjukhet inför det jag har lärt mig. En förundran över det som jag har fått uppleva som jag inte skulle vilja vara utan.