Anna-Lena Heydar

Jo, nu har björken slagit ut och har musöron. Det är dags att klippa rosorna och jag känner trycket. Har inte ens hunnit med att vårgräva mina grönsaksland. Som tur är har jag fått lite hjälp av hönsen som sprätter runt och river upp kvickrotsrötter och annat ogräs, men de kan ju inte djupgräva. Nu i helgen blir det av. (det är ett sätt att peppa mig själv)
På vardagsrumsbordet står tomatplantor på tillväxt. Jag hade lovat mig själv att i år skall jag bara så precis så många jag behöver. Nja, det blir nog lite över till mina vänner i alla fall. Dessutom fick jag en påse cocktailtomatplantor av en vän. I köksfönstret spirar squash, pumpor, lite exotiska växter (som min granne tagit med från Spaniensemestern) och blommor från det lilla trädgårdsmuséet i London. (En påse var blandade perenner och en påse stockrosor). Nu gäller det bara att plantera om och hålla dem vid liv tills det är dags att plantera ut dem.

Visst är det ett bra ord? Jag har fått det av Anders Johansson, förre ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden. Det säger så mycket och ger så mycket frihet. När man provtänker behöver man inte ta något ansvar eller några konsekvenser av det man tänker. Det är ett fritt tänkande utan gränser och låter så mycket bättre än Brainstorm. Även om det rent tekniskt betyder samma sak.

Jag lade ett inlägg på Uddevallabloggen, angående debatten om Uddevalla sjukhus, och fick naturligtvis direkt veta att politiker göre sig icke besvär. Någon hade skrivit att han/hon hoppades att politiker skulle drabbas av hjärtinfarkt någonstans norr om Rabbalshede. Vilket ju inte är helt omöjligt att det skulle inträffa, många politiker drabbas av hjärtbesvär, precis som andra medborgare.  Det är en onyanserad debatt och ett väldigt hätskt klimat i de inlägg som anonyma människor skriver. (kanske är de just därför anonyma?)

Jag brukar inte skriva anonymt, eftersom det känns oärligt att inte vilja sätta ut sitt namn. Jag menar inte att anonyma inlägg är oärliga, bara att mina egna inlägg skulle kännas oärliga om jag inte satte ut mitt namn.  Även om jag skulle provtänka, som det verkar som flera anonyma skribenter har gjort.

Ibland går det fort. Man hinner inte riktigt med i takten. Jag klagar inte över att ha mycket att göra. Det är för lite tid, helt enkelt. (Ungefär som att jag är lite för kort för min vikt.) Man vill ju så gärna vara med och det är så mycket som är kul.  Jag tyckte ett tag att jag hade fått rätt så bra balans i tillvaron, och kände mig lite vuxen som kunde PRIORITERA. Ett vuxet ord.  Det betyder att man inser vikten av sin egen person och sin tid och därför ger man sig inte in i vad som helst.

Jag har alltid varit den som steppat fram och lyft handen, när någon har frågat; Vem vill göra det? Även när jag inte har haft en aning om vad det handlar om. Exempelvis på Jamesons whiskeyfabrik, eller i skolan, eller på jobbet. Jag har ju för det mesta fått roliga upplevelser och uppdrag som jag inte annars hade fått. Det är väl därför jag fortsätter räcka upp handen eller ta ett steg framåt varje gång något tillfälle ges. Varför bli vuxen?

Igår kväll blev jag vald till ordförande i ABF Fyrbodal och det känns jätteroligt och hedrande. Det ska bli så kul att få vara med och utveckla folkbildningen i vårt område. Folkbildningen står inför utmaningar och möjligheter just nu och jag tror på en samling av alla arbetarrörelsens krafter för att tillsammans ta ett nytt avstamp mot framtiden. Det behövs. Vi är i en ny brytningstid, precis som när alla organisationerna skapades vid sekelskiftet 1800/1900. Det är andra frågor nu, men behovet av ett samlat grepp är lika stort. Så spännande att få vara med i det arbetet.

Jag drömmer mig ofta bort och tänker på hur jag ska lyckas med det ena eller andra projektet. Vissa projekt har jag genomfört, medan andra ligger där och väntar på att få en chans. Ibland är det inte rätt läge att genomföra det man vill.  När barnen är små eller jobbet tar för mycket tid får andra saker stå tillbaka.  Drömmar är viktiga för oss människor och för att vi ska må bra, men verkligheten är ännu viktigare. 

I sin valbroschyr (med just namnet "Ge drömmen en chans") presenterar Centerpartiet tre områden som de drömmer om att utveckla. Den första drömmen handlar om att minska Ungdomsarbetslösheten. Där är vi helt överens. Frågan är bara vad en "schyst" lön är? Den andra drömmen är att göra Sverige till det nya matlandet. Det trodde jag redan att vi var! Vi har stjärnkockar i världsklass och exotiska råvaror av bästa kvalitet. Här ligger vi redan i framkant. Kanske kan vi bli lite kaxigare och våga sträcka på oss lite mer?

Det är den tredje drömmen som får mig lite villrådig. Nu vill Centerpartiet sälja "the Swedish model" utomlands! Vilken modell menar man då?  Det som en gång kallades den svenska modellen är idag en skadeskjuten och ganska sargad konstruktion, där grunden är misstänksamhet, inte solidaritet. Vi misstänker de som inte har ett arbete för att inte vilja arbeta. Vi misstänker den som är sjuk för att simulera. Vi misstänker den som är hemma med sjuka barn för att jobba svart. Är det den modellen vi skall exportera till utlandet?

Så är de här, äntligen. Det två första lammen har anlänt. Ett svart och ett litet mörkbrunt.
Här står det ena och diar sin förstfödande mamma, som inte verkar ha några problem att ta hand om tvillingarna.

Tuppen Dolph (jo naturligtvis är han döpt efter Dolph Lundgren) och hans hönor har vågat sig fram till vår trädgård och sprätter runt i grönsaklanden. Till och med trädgårdstomten fick sig ett besök, även om jag bara hann med att få med hönsstjärten på bilden. Jag tror att de mumsar i sig snigelägg och andra skadedjur inför vårsådden. Håll tummarna för att det håller nere sniglarnas framfart i år.

Så fick jag då hämta hem mannen, äntligen. han blev lite försenad men igår kväll kom han, trött och lycklig, hem igen. Tror att han nästan somnade innan huvudet nådde kudden.

Vaknade av en hagelskur mot sovrumsfönstret. Ingen bra början på helgen, men det kan ju vända. Hoppas på en solig Kristi Himmelsfärd, då vi har planerat utflykt till Vägeröds dalar med vår s-förening. Det är så vackert där och jag hoppas att kylan har stannat upp alla blåsipporna (och vitsipporna) så att de fortfarande blommar för fullt då. De som vill får gärna följa med till Oxevik och grilla efteråt, så jag hoppas på en heldag ute i vårsolen.

Att det skulle bli sådan debatt i Bohusläningen om parkeringen i centrum, trodde jag inte.  Det är ibland lite otippat vad som sätter igång skrivandet. En sommar satt jag och en kollega och läste TT-ELA och fick följa en mycket animerad debatt på insändarsidorna, om .....jo om hjul eller inte på resväskan!
Nu vill jag naturligtvis inte jämföra parkeringen i centrum med resväskhjuldebatt. Det vore arrogant av mig.

Jag vet att många näringsidkade har det tufft, speciellt i centrumkärnan. Min fundering är mer långsiktig och strategisk. För att lyckas med att locka till sig kunder till centrum har vi försökt att göra parkering så tillgänglig som möjligt, men vi kan skapa hur mycket parkering som helst utan att det ger en enda ny besökare till centrum.  Nu måste vi börja ta tag i andra möjligheter till att utveckla centrums attraktivitet.

Vi socialdemokrater har ett starkt engagemang för ett kulturhus som ett komplement till vårt vackra museum, som ju också är ett kulturhus på många sätt. Det som saknas är större lokaler för evenemang och konserter.  Torgytan behöver fyllas med aktiviteter som torghandel och evenemang, inte med bilar. Om vi vill att centrumkärnan ska utvecklas, måste vi se till att skapa aktiviteter som drar till sig människor. Människor handlar och gör stadskärnan till en levande och attraktiv plats att vara på.  Det är till gagn för våra näringsidkare i centrum.

Alldeles nyss föll stora snöflingor ner från himlen och nu kom solen fram. Det vita som lagt sig på marken smälte bort snabbt igen men ett tag fick jag bilden av en meter snö utanför ögonen igen! Det var faktiskt inte så länge sedan det smälte bort och det var inte så svårt att tänka sig snömassorna. Knopparna på persikoträdet säger ändå att våren snart är här. Lite aprilväder kan inte stoppa den.

Alla förvaltningar har presenterat sina idéer för eventuella EU-projekt. Det är uppenbarligen inte svårt att komma på goda idéer att uteckla kommunen. Det svåra blir att prioritera. Utveckla ungdomars inflytande, bättre vattenstatus i våra fjordar, motverka boendesegregationen och äldres hälsa. Man vill ju inte välja bort något av alla dessa viktiga områden. Nästa steg blir att göra analys av vilka idéer som går att söka medfinansiering hos EU för.

En heldag med budgetförutsättningar låter ju inte så kul, men det är viktigt och faktiskt roligt att vara med och påverka. Visst har vi för lite pengar för att genomföra allt som vi skulle vilja, precis som hemmabudgeten. Det är svårt att prioritera bland alla viktiga verksamheter och investeringar. Jag skulle vilja ha pengar till asfaltering och upprustning av kajmurar, men också till offensiva satsningar på centrumkärna och i ytterområden. Trygghetssatsningar för att få människor att våga gå, cykla och röra sig mellan centrum och bostadsområden.  Hur människor rör sig i en stad, visar hur staden bjuder in sina invånare att röra sig, vilka sevärdheter och aktiviteter som finns att besöka och hur tillgängligheten är.  

I budgetprocessen får allas visioner stötas och blötas för att sedan komma ut på andra sidan, nedbantade, utvecklade, kompromissade och redo för beslut.

Helgen är redan över och jag har inte hunnit att vila ut. Vad gör man för att få en lugn helg utan några åtaganden? Nu låter jag väldigt gnällig. Det är egentligen ingen större fara med mig. Jag har bara lite mycket att göra just nu och skulle behöva en liten paus från allt.  En spa-dag kanske skulle göra susen. Lite massage och en fruktdrink vid poolen. Ja, det tror jag hade varit precis vad jag behöver.

Jag har idag fått prioritera i mina åtaganden och valde bryggföreningen före torgmöte med vännnerna i kommunstyrelsens socialdemokratiska grupp. Det är inte lätt att dela på sig och visst får man dåligt samvete när man inte kan vara med och bidra i de sammanhang man borde. Det känns inte alls bra att lämna kompisarna i sticket. Å andra sidan skulle jag få lika dåligt samvete om jag inte skulle vara med på vårt brygg- och sjöbodssamfällighetsmöte. Finns det krockkuddar för överbokade?

Vilket ord blir nästa som moderaterna tar från den socialdemokratiska retoriken? Solidaritet?
Jag noterade redan igår, när finansministern presenterade budgeten, att han använde sammanhållning, ett ord som en moderat inte har tagit i sin mun förr.  Tyvärr tror jag på att ord har betydelse. Om inte väljarna genomskådar retoriken och ser verkligheten bakom, kan man få intrycket att den moderata politiken faktiskt har förändrats. 

Att skattesänkningarna har inneburit ökad ojämlikhet, kommenterades inte så länge sedan med att det ju inte var finansministerns fel att kvinnor äger och tjänar mindre än män! Jo det är samme man som idag använder ordet sammanhållning?! När kommer han att säga att vi måste vara solidariska med de svagaste i samhället och kommer väljarna att tro honom? Det får vi veta på valdagen.

Det känns lite underligt att ett vulkanutbrott på Island kan orsaka sånt kaos över hela Europa. Många sitter nu strandsatta på olika semesterorter världen över och undrar om de kommer att kunna ta sig hem inom en nära framtid. När jag körde min make till City Airport i söndags, för en veckas semester i södra Frankrike, fanns tanken på ett vulkanutbrott inte på kartan. Nu vet vi snart allt om vulkanutbrott och hur askan bildas, vad den innehåller och hur vindförhållanden kan styra all flygtrafik i veckor, månader och kanske år framöver.  Så snabbt kan ens världsbild ändras.

Jag brukar alltid försöka hålla huvudet lite kallt när katastrofjournalistiken drar igång, med fågelinfluensan och svininfluensan i färskt minne.  Ute skiner solen på en klarblå himmel och man kan inte ana att det stora askmolnet drar fram högt där uppe. Ändå är det en realitet och det kommer kanske att påverka vårt sommarväder redan i år. Nu funderar jag mest på om min man kommer hem på söndag som det var tänkt?

Kan inte låta bli att dela med mig av min vårkänsla i blåsippsbacken. De små lysande blålila blommorna kämpar sig upp mellan de bruna höstlöven och värmer hela mitt vinterfrusna hjärta. Nu har jag tinat upp ordentligt efter den kalla snövintern. Ska ta en kopp kaffe och sätta mig i växthuset för en förmiddagsfika, innan det är dag för tekniska nämndens möte. Nu är jag redo för att lämna vårt förslag för utveckling av centrumkärnan.

Rolf Jonsson, ordförande i Svensk Handel Uddevalla, skriver i sin debattartikel om vikten av tillgänglighet till centrum för att centrumhandeln ska kunna konkurrera med det externa köpcentret Torp.  Parkering och trafik i centrum är en av de frågor som behandlats i tekniska nämnden ett stort antal tillfällen. Den nuvarande majoriteten har redan beslutat om flera förändringar under mandatperioden (försäljning av parkeringshusen, miljöbilsparkering, biltrafik och parkering i centrumkärnan) och många olika intressen uppvaktar och kontaktar politikerna i nämnden. Det finns lika många synpunkter som det finns medborgare.

Jag tycker att vi måste sätta oss ner och fundera igenom saker ordentligt innan vi fattar beslut om att göra stora förändringar. Vad är det vi vill uppnå? Om man jämför med Torp, vilket ju alla debattörer verkar vilja göra, så parkerar man utanför köpcentrumet och går sedan ganska lång sträcka innan man kommer in i affärerna. Jämför man med centrumkärnan så är det ungefär lika långt från Södra Hamngatan, Lotsarnas Kolhage, Kampenhof eller något av våra parkeringshus. När det gäller centrumhandeln, så verkar man vilja skapa en situation där kunden snabbt stannar till framför dörren på varje enskild butik för att sedan snabbt ge sig därifrån. Är det en idealisk köpsituation?

I Danmark finns exempel på städer som har stängt av centrala stadskärnan för biltrafik (förutom för speciella fordon med tillstånd). Där var handeln mycket skeptisk till en början, men insåg sedan att kunderna började strosa i lugn och ro, och faktiskt handlade mer än före avstängningen! Kanske är det så att centrumhandeln borde sluta fundera så mycket på tillgänglighet för biltrafik, och istället fundera över tillgänglighet för kunderna? Jag vill i alla fall inte som besökare i centrum kryssa mellan bilar.  Centrumkärnan bör vara till för människor, handel, kaféer, restauranger och aktiviteter. Bilen kan jag gärna lämna i utkanten.

Idag hålls det första mötet för styrgruppen som ska leda arbetet mot att få Uddevalla certifierat som Fair Trade City. Underbart och äntligen! Jag hoppas att vi kan följa planen och utropa oss på nationaldagen i år.

Med helgens seger i färskt minne, lämnade jag, Louise Persson och Kenneth Engelbrektsson in en motion om att utveckla kvalitetssäkringen av undervisningen. Vi vill att elever ska få utvärdera undervisningssituationen i klassrummet genom enkäter. Exempel på frågor kan vara;

Min lärare förklarar så att jag förstår

aldrig sällan varken eller ofta alltid

 

Min lärare gör skolarbetet intressant så att jag lär mig något nytt

aldrig sällan varken eller ofta alltid

 

Min lärare tror på att jag kan lära mig nya saker

aldrig sällan varken eller ofta alltid

 

Jag hoppas att elever skall kunna få en möjlighet att påverka undervisningen i mycket högre utsträckning än vad som nu är fallet. Detta är bara ett steg i den riktningen, men det kan kanske leda till fler?

Fick igenom vår motion om att inkorporera konventionen för barnets bästa i svensk lagstiftning! Det känns så skönt att ha lyckats. Tack Simone för att du bidrog med informationen att Bodström hade skrivit om det på sin blogg!!! Jag är helt slut efter helgen men nu börjar arbetsveckan så det är väl bara att bita ihop.

På vägen hem i bilen utspelar sig en underlig diskussion. Vem var hon egentligen i slutscenen? Var hon älskarinnan eller hade frun blivit totalt utflippad och redo för psyket? Både jag och dottern tyckte att både Hanna Hedlund och Kristoffer Wollter gjorde en jätteinsats, både vad gäller sång och skådespeleri. Det är själva historien vi inte förstått.

Det började egentligen redan i paus med en diskussion om att vi skulle vilja byta rollerna. Att mannen skulle sitta hemma och gråta, medan kvinnan gör karriär. Visst håller ni med om att det skulle varit ett intressantare scenario? När sedan slutscenens sång klingat ut, fortsätter diskussionen hela vägen hem. Var hon samma kvinna hela, delar av eller omväxlande olika kvinnor under föreställningen? Jag tror att hon var samma kvinna, förutom i början och i slutscenen. Dottern tror att hon var samma kvinna, som fick en psykos i slutscenen, alternativt att hon växelvis var olika kvinnor hela föreställningen.  Vad spännande det är att gå på teater.

Även vitsipporna står i full knopp, men blåsippor är blåsippor är vår. Efter helgens kongress skall jag frossa i blåsippsbackarna i Vägeröds dalar.

Igen! Ännu en gång har Uppdrag Granskning visat hur städbranschen hänsynslöst utnyttjar svart arbetskraft.  Det verkar inte som om skatteavdrag för hushållsnära tjänster har gjort några svarta arbeten så mycket vitare. Visserligen har inte hamburgerkedjorna rätt till skatteavdrag, men om städföretagen har ett beteende som innebär svarta löner till sina "anställda", spelar kundgruppen mindre roll. Det finns väl knappast någon anledning att tro att städtjänster till hushåll skulle vara annorlunda?!

Har nu fått blanketterna för att deklarera förra årets inkomster. Nu gäller det att få lite energi att sätta igång och fylla i dem.

Idag tänkte jag ta en simtur i vårt gamla badhus igen. När man ligger där i bassängen och kajkar fram och tillbaka hinner man tänka en hel del.  Eftersom jag försöker hålla ordning på hur långt jag simmar (ungefär 1000 meter varje gång) blir det svårt när hjärnan börjar leva sitt eget liv och dra iväg åt ett helt annat håll. Det är likadant när jag är ute och promenerar på egen hand. Det blir liksom en meditationsrytm i kroppen när man kommer igång.

Min förhoppning är att rytmen även skall infinna sig när jag joggar. Ännu så länge blir jag så andfådd och flåsig att det är svårt att få in någon rytm alls. I nedförsbackarna känns det ganska gott men så kommer en uppförsbacke och jag tappar all kontroll. Men snart..... Då kommer jag att få samma härliga känsla i löparspåret som jag får när jag ligger i bassängen och låter tankarna fara ut genom taket och upp i det blå.

Jag har svårt att förstå hur en domare i en svensk domstol kan hänvisa till ett kristet arv, när hon vill rättfärdiga att man dömer mildare när en vuxen slår ett barn. Ska vi acceptera att domare har en sådan grundsyn? Min första tanke är att denna människa bör lämna sitt arbete till någon som kan läsa lagen, inte sätta sina egna värderingar framför vad som faktiskt står i lagboken.

http://svtplay.se/v/1947569/dokument_inifran/hon_ville_ju_inte_lyda


Nästa helg ska vårt partidistrikt behandla en motion som jag och min man har skrivit. Motionen syftar till att inkorporera konventionen för barnets bästa i svensk lagstiftning. Det känns än mer angeläget att upphöja denna konvention till lag, efter att tittat på programmet om hur man hanterar våld mot barn i dagens rättsväsende. Om en vuxen örfilar ett barn är det lättare misshandel, om ett barn örfilar en vuxen är det däremot allvarlig misshandel och bestraffas med stränga straff. Allas likhet inför lagen är en grundläggande princip som alltid måste gälla. Extra viktigt är det att de som är allra svagast i samhället kan lita på att makten inte ställer sig på den starkes sida.

Inkorporera konventionen för barnets bästa i svensk lagstiftning så snart som möjligt. Det kommer jag att argumentera för under nästa helgs kongress. Håll tummarna för att jag lyckas övertyga mina partivänner om att ställa sig bakom.

Det är faktiskt varmt i solen. Satte oss i växthuset och drack kaffe. Det var härligt att kunna sitta utan ytterkläder utomhus. Hönsen har strövat hela vägen till vår trädgård och pickade runt i grönsakslanden. Det är bra. De tar säkert ett och annat skadedjur och bidrar med lite gödsel inför vårsådden. Det är så härligt att se dem sprätta runt och sedan lägga sig på rygg och molla sig i en solig hörna. Även höns gillar värme och vårsol.

Det blev inte så mycket av 1 april i år. Hummerfiske för turister var lite för uppenbart. Det roligaste var nog arkelogiska fynd av möbler på IKEA-tomten. (även det ganska uppenbart, men kul) Det blir nog svårare och svårare att komma på något riktigt bra 1 april-skämt. Det mesta är ju gjort att sagt redan. Eller?
Det blir i alla fall svårt att slå skämtet om nylonstrumpan över tv'n för att få färgtv.

Passionens tid är här. Visst är det en underbar tid? Allt börjar växa och livet återuppstår. Kyrkan visste vad den gjorde när den valde Påsken till uppståndelsens tid. Allt i naturen förstärker känslan av Jesus återuppståndelse och att livet alltid finns där, även när man misströstar mitt i vintern. Man behöver inte ens vara religiös för att känna kraften.  Mina tomatfröer har börjat gro, det är minst lika förunderligt, varje år.