Anna-Lena Heydar

Det konstateras att polisens rapportering från Malmö har varit osann/överdriven. När nazister attackerade helt oprovocerat och knivskar en person så illa att han nästan avled, gick polisen ut med informationen att det var häftigt bråk mellan de båda grupperna. Den felrapporteringen kan man säkert hänvisa till att polisen dök upp på plats efter själva attacken ägt rum och alltså såg hur de attackerade personerna fick försvara sig mot det överlagda och helåt oprovocerade våldet. 

Nu har det hänt igen, men nu kan man väl inte hävda att polisen inte hade rätt information om läget? Det verkar onekligen som om någon, oklart vem, har lämnat helt vilseledande information om motdemonstranternas agerande. Det är både korkat och skapar misstro mot polisens eget agerande. Det är viktigt att medborgarna kan lita på polisens uppgifter och känna tilltro till att polisen kan upprätthålla ordning på allmän plats.

Imorgon i ottan åker jag till Bosnien. Jag tror att det är 5e gången som jag besöker partikamrater och ABFare i Busovaca, en liten stad norr om Sarajevo. Första gången deltog jag som representant för s-kvinnor i ett projekt med våra partikamrater i SDP Busovaca. I det krigssargade och etniskt uppdelade landet, var SDP det enda partiet som omfattade alla nationaliteter. Det är och var viktigt att stärka dem och den utveckling mot ett enat land som så många Bosnier hoppas på.

 

Jag tror inte att så många svenska förstår hur förödande den uppdelning i tre nationer, tre presidenter, tre utrikesministrar, tre finansministrar ... är för Bosniens framtid. Man kan kanske tycka att bosnierna själva borde ta ansvar för situationen och arbeta för ett enande av landet, men det är lättare sagt än gjort. Det krävs medverkan från och påtryckning på de länder som från början ville dela landet mellan sig; Serbien och Kroatien.

Vid mitt senaste besök diskuterade vi just den frågan och man uttryckte en önskan om att EU skulle sätta press på grannländerna i de medlemsdiskussioner som då pågick med Kroatien och nu fortsätter med Serbien. Tyvärr har inte resten av Europa agerat, utan istället satt pressen på Bosnien.

 

Partiprojektet med SDP övergick sedan i ett nytt projekt; att starta ett ABF i Busovaca. På lördag firar de 10-årsjubileum och står nu sedan tre år helt på egna ben. En fantastisk verksamhet har vuxit sig stark med kurser i datakunskap, engelska, tyska, sömnad med mera, där alla är välkomna oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Som ordförande i ABF Fyrbodal gratulerar jag dem till den entusiasm och värme som alltid möter oss när vi besöker dem. Det är mycket vi kan lära oss och jag ser fram emot att hela vår personal får möjlighet att inspireras och träffa kollegor i Bosnien.

 

Hösten har nu definitivt kommit. När solen går ner på vänster sida om vattentornet i Lysekil, då är det höst. (bästa grannens mamma konstaterade detta faktum och hon hade rätt!) Det känns i luften och kvällarna börjar bli kallare. Temperaturen i vattnet har sjunkit ganska snabbt och är nu under 20 grader. Det brukar den visserligen ofta vara även sommartid, så det gills inte riktigt. Men i år har vi varit bortskämda med 23-24 grader.

Vindruvor, persikor och äpplen hänger ännu kvar i trädgården men björnbären är snart slut. Det har varit en riktig bär och frukt sommar. Frysen är påfylld inför vinterns smoothies, kakor och pajer.

Valkampanjerna har sedan länge lagts fast och nu drar det igång på allvar inför höstens val. Ibland undrar man om det verkligen spelar någon roll om vi knackar alla dörrar och tapetserar staden med affischer, men det är viktigt att se till att alla medborgare vet och påminns om det privilegium vi har i vårt land; att få rösta fram de som ska företräda oss. För trots att poilitiker ibland gör fel och det parti man själv föredrar inte får makten, så är demokratin viktig att stå upp för. På valdagen är varje röst lika viktig!

Ibland blir man ganska trött på hur en snabb intervju kan resultera i citat, som visserligen är korrekta men, som inte alls fångar andemeningen i det man sa. Häromdagen ringdes jag upp och skulle svara på ett av alla dessa utspel som nu finns var och varannan dag i tidningen, "gratis" resor för alla över 75 år på flexbussen. För det första finns det inget som är gratis, det är bara frågan om vem som ska betala. Det andra är att kostnadsberäkningen grundade sig på vilka biljettintäkter som betalats förra året.

Jag försökte förklara att biljettintäkterna säger inget om vad det aktiskt skulle kosta att införa kostnadsfria resor för personer över 75 år, att det är Västa Götalandsregionen som har huvudansvaret för kollektivtrafiken och därför borde frågan lyftas där samt att man bör ha en gemensam taxa över hela regionen. De borgerliga partierna har röstat emot att utreda en enhetstaxa för hela Västra Götalandsregionen. 

Inget av allt detta var intressant (uppenbarligen, eftersom inget av detta kom med i artikeln) för journalisten. Inget ifrågasättande av hur den nuvarande majoriteten räknat fram kostnaderna för reformen. Inte någon egen research om hur kollektivtrafikens kostnader påverkas av hur många resenärer som finns på bussarna, eller hur många bussar som skulle behövas köpas in om resandet ökar.

Jag vet att tidningarna har en tidspress för att få in texterna i tryck och jag vet att många jobbar med flera saker samtidigt. Ändå blir jag ganska trött på den snabba, reflektionsfria och lättköpta journalistik som idag  Det är naturligtvis en spegel av resten av samhället. Det ska gå fort och man kan ha glömt bort det imorgon. Men det är då journalistiken skulle kunna vara den motvikt som behövs, En motvikt som tvingar oss att reflektera och tänka ett varv till innan vi bestämmer oss för villken ståndpunkt vi ska ta. Att tidningen inte bara blir en megafon för den som skriker högst.

Det har varit en dröm länge och jag har avundsjukt sett kajaker glida längs kustlinjen. Lugna och stilla kvällar med solnedgången i bakgrunden, Jag ser inte mig själv i en forsande och guppande kajakfärd mot vädrets makter.  Nej det är just när stillheten lägrat sig i viken och naturen känns naken, öppen och stilla som jag har känt ett sug efter att få bli en del av allt detta, utan att störa lugnet.

Nu har jag äntligen fått testa på och suget har inte minskat, snarare tvärtom. Det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Visst skulle lite tekniktips sitta fint och det var ju inte med någon speciellt graciös stil som i- och urstigning begicks. Jag är rätt glad att det inte fanns så många vid sjön som tittade på. Å andra sidan hade de fått sig ett gott skratt och ett gott skratt lär förlänga livet, och att förlänga livet på någon är väl en god sak?

Skämt åsido. Det finns värre saker än att göra bort sig inför publik. Att aldrig våga pröva något nytt.

Nu drar ju valrörelsen igång på allvar igen och det kommer inte att bli så mycket tid över till annat, men en dag ska jag förverkliga drömmen igen.

 

 

 

De outhärdliga bilderna från Gaza får mig att tvivla på människan. Det är naturligtvis fler än jag som undrar hur vi ska kunna stoppa detta fruktansvärda krig och elände. Boykottaktioner mot ockuperande och angripande stat? Stöd till de krafter på båda sidor som trots allt verkar för fred? En  starkare FN-aktion? Det är rent outhärdligt att inget tycks kunna få slut på den mardröm som människor i Gaza nu lever i.

 

Den reaktion som ingen har någon som helst nytta av är den antisemitism och islamofobi som blommar upp i hela världen. Judar som får hakkors målade på sina dörrar, muslimer som blir dödshotade, det kan aldrig accepteras av omvärlden. Vi måste stå emot de primitiva utbrotten av hat, i en tid som behöver mer förståelse, dialog och fredssträvanden än någonsin.

 

Det är när det känns som mest hopplöst som vi måste ställa oss tillsammans i världssamfundet och kräva ett stopp. En vapenvila är första steget men det behövs så mycket mer. Ett starkare tryck på de krafter som kan påverka. USA, Ryssland, Iran och andra länder i närområdet har en stor inverkan på det som sker. Att USA som enda land röstar emot sanktioner och fortsätter att sälja krigsmateriel till Israel mitt under brinnande krig är en fruktansvärd provokation. Det finns alltför många som tjänar på att konflikten fortsätter, alltmedan människor lider.