Anna-Lena Heydar

De unga moderaterna förlorade i omröstningen när deras förslag att lägga ner ungdomsfullmäktige togs upp för ett tag sedan.  I en demokrati får man acceptera att förlora ibland men det gäller tydligen inte unga moderater. Vid onsdagens möte, gjorde de allt för att förstöra och förlöjliga dem som tar ungdomsfullmäktige på allvar och vill göra ett seriöst arbete.  Enligt mitt tycke var det mest de själva som förlöjligades och visade på en omognad och förakt för demokrati som jag hoppas att alla politiker, på vänster och höger sida i kommunfullmäktige, tar starkt avstånd ifrån.

Det är allvarsamt att unga politiker kan bete sig så arrogant och respektlöst.  Hela salen på Bohusläns museum var full av unga och gamla som sett fram emot intressanta diskussioner och goda förslag. Att då se en av dessa "vuxna" förebilder som sitter i Barn- och utbildningsnämnden vara den som drev på och ledde detta påhopp på ungdomsfullmäktige, var sorgligt.

Nu kunde, trots detta, ungdomsfullmäktige genomföras och fatta flera kloka beslut. Jag ser fram emot ansökan om att förlägga Urix till Uddevalla och hoppas att de ungdomar som kommit dit för att delta i arbetet inte tappar intresset, utan står upp emot dessa omogna och odemokratiska fasoner. Det gör ett mycket gott arbete och jag kommer att följa det med nyfikenhet och intresse.

Nu har gruset börjat fyllas på runt husgrunden och alla dräneringsrör är på plats. Den höga slänten ner mot sjön visar hur mycket som är påfyllt.  Trots att huset kommer att ligga nästan exakt lika högt som det gamla, känns det som om det ligger mycket högre, tack vare branten.

Det är ju inte bara nybygge i Oxevik! Det stora kraftvärmeverket på Lillesjö reser sig nu över staden.  I januari gjordes provtryckningen av den nya pannan och detta firades med pompa och ståt för någon vecka sedan med en båttur i Trollhättans kanal. Min gissning är att kesselwasser betyder kittelvatten (jag har inte läst tyska) och att detta också lite skämtsamt anspelar på vad som bjuds att dricka för att fira provtryckningen. Notera speciellt de, för tillfället, specialglas som användes och sedan skickades med som minne, liksom buteljer med specialetikett.

Det var en trevlig tillställning och som ni kan konstatera på bilderna nedan så är Lillesjö, precis som ordföranden så riktigt påpekade, det vackraste kraftvärmeverket som hittills byggts, åtmnstone i Sverige. Den stora ackumulatortanken i förgrunden kommer att kläs in med aluminiumgrå yta och med en rand i samma röda färg som verkets huvudbyggnad.

Det dröjer inte länge nu innan den första proveldningen kommer igång och hela personalstyrkan som skall ta över verket, jobbar nu med att följa bygget och lära sig verket lagom tills de står redo att ta över helt själva. Det känns som om allt går enligt plan och nu håller vi tummarna för att inget oförutsett skall inträffa som försenar igångsättandet.

Nu väntar vi snart på att huset skall komma. De sista plintarna till grunden är snart satta och snart kan man lyfta huset på plats.  De flesta grannar är spända och förväntansfulla inför ankomsten av det nya huset och ser fram emot att få se det på plats. Det ser faktiskt mindre ut nu när hela ytan är utmätt och klar. Karolina och Helena var med bort och tog bilderna som ligger här nedan och de tycker att det ser riktigt bra ut.

Så har de första plintarna kommit på plats och måttsättning och utplacering av alla hörn är gjort. Det är fortfarande svårt att riktigt tänka sig hur det blir på riktigt, men nu har man i alla fall klart för sig hur stort det blir på marken. Det är svårare att tänka tredimensionellt.

Här är lite bilder.

Det blir större och större, hålet som skall fyllas med grus och grundarbete inför husets ankomst. Nu har hela berget skalats av och det går hela vägen ner på ängen. Det finns några djupa hål där grunden skall stå. Där får man gjuta betong för att få stabil grund. Men i övrigt kommer huset att stå på stabil berggrund, förhoppningsvis i minst lika många år som det gamla huset stod där.

Grundarbetet skall vara färdigt i början på maj så det är inte så lång tid kvar

Igår satte jag igång och planterade om alla tomatplantor och annat smått och gott som jag försått. Det finns en hel del som jag inte har riktigt koll på vad det är! Ibland tar jag med mig fröer och sedan sopar katten ner dem i golvet, bara för att det är så roligt. Sedan är allt i en enda röra och jag vet inte vad som är vad längre.

Det kan vara riktigt roligt att gissa vad det skall bli. Hela familjen får vara med och artbestämma det som kommer upp i krukorna. Just nu är jag spänd på om något är en gul mullbärsplanta. Jag hoppas att en eller två av mina krukor innehåller just det.  MIn man hade med sig torkade mullbär från Iran och jag har försökt att rensa fram frön ur och sedan sått. Problemet är att jag hade lagt fröerna på en assiett för att torka tillsammans med andra fröer och katten var naturligtvis nyfiken på vad som låg där och lyckades vifta ner allt i golvet.

Mest av allt är jag spänd på alla tomater som jag hoppas få skörda i mitt växthus i sommar. Det är första sommaren med växthus och allt är nytt och spännande. I helgen skall jag börja bygga lådor som tomater, auberginer och annat gott skall få växa i.  Men innan dess måste de små plantorna få växa till sig och vänjas vid utelivet under någon månad eller så.

Nu har det blivit lite mycket rivning och grävning i min blogg. Som omväxling tänkte jag lägga in lite vårbilder från skogen och trädgården. Det blommar och knoppas överallt. Igår fick jag se att persikoträdets knoppar börjar bli rosa. En varm dag och allt exploderar!

Det växer inomhus också. Tomatplantorna börjar bli dags att plantera om i nya krukor, liksom chilin. Däremot vet jag inte vad som kommer i mina lite mer "obskyra" frösådder.  Jag är en sån där typ som samlar fröer lite varstans och stjäl sticklingar när jag kommer åt. Dessutom brukar jag glömma vad det är jag har tagit, så ibland kommer det upp små överraskningar som jag inte har någon aning om vad det är.

Just nu har jag något som kom upp som ett långt brett grässtrå och nu börjar få fler. Det skulle kunna vara en dadelpalm, men helt säker är jag inte. I andra krukor kommer något som skulle kunna vara mullbär upp, men vad det är får vi se när det blir så stort att det går att artbestämma. Det är lite spännande och mystiskt.

Det är roligt att se sådant som återkommer varje vår också. Inte lika mystiskt men visst är det spänning när man sakta smyger sig fram och borstar bort löven för att se de första blåsipporna? Här är i alla fall några vårbilder på blåsippor, slån, primula, julrosor och höns i trädgården.

Ja, tyvärr ser det väl ut som om man måste spränga lite berg, i alla fall. Det fanns en liten förhoppning att berget skulle stupa brant neråt och det gör det men kanske inte tillräckligt? Vi får avvakta och se vad expertisen säger.
Däremot är det inga problem att fylla ut backen ner mot vägen. Där är redan i höjd med huset. 

Det enda dottern kommenterade igår kväll när vi var borta och tittade var; om jag bara kunde tjuvkoppla den där grävaren och provköra lite! Ja alla har vi våra böjelser.

På en dag var nästan allt borta! En liten hög med brädor och en med isolering väntar på att lastas i cantainern. Källartaket har rasat in och de stora stenar som mödosamt hade staplats för att bilda grunden ligger kvar. Stenar och tegel antar jag kommer att ligga kvar som grund för nästa hus.

Intill ligger grunden för det nya huset och väntar på att få monteras, men det lär dröja ett tag till. Först skall det grävas och läggas makadam för dräneringen. Det är en hel del kvar att göra men det är ändå helt otroligt att det gick så fort att ta bort det gamla för att ge plats för det nya.

I morse kom långtradarn dånande förbi på vägen.  Den stannade och fick lasta av i början av den lilla grusvägen. Grävskopan, tillbehören och allt annat. Jag satt och jobbade hemma idag och tänkte att jag skulle gå bort och titta hur det går när det blev dags för kaffe. Hur det nu var, så blev jag sittande tills telefonen ringde.

Mitt i samtalet med min kollega, fick jag dra efter andan, från fönstret i sovrummet kunde jag inte längre se taket på stugan. När jag tittade närmre och gick ut på balkongen, insåg jag att halva huset redan var borta. Snabbt fick jag på mig ytterkläder och avslutade samtalet för att gå bort och ta lite kort och säga hejdå till stugan.

Visst känns det konstigt att se högen av brädor och isolering. Skorstenen nere till hälften och resten som ett spökhus mot horisonten. Det var ett litet hus och inte mycket blir kvar när man plockar isär det så fint som grävskopan gör. Allt i prydliga högar för återvinning. Brädor för sig, isolering för sig och så några stockar som skall få ligga kvar på plats någonstans.

hejdå stugan.