Anna-Lena Heydar

Palestinierna överväger att utropa sitt land. Starka protester från alla håll och kanter. Inte så överraskande att Israel inte kan acceptera att grannarna, som ju är ett stort hot mot staten Israel, kan bli accepterade och en fullvärdig part inom FN och andra organisationer som består av fria och självständiga stater.  Andra länder kommer nog att få det svårare att motivera sitt motstånd. USA ställer sig ju bakom demokratisk utveckling? En självständig, demokratisk stat för de människor som bor i Palestina, ett land som ju har definierats av FN i flera resolutioner, kan väl inte viftas bort hur som helst?

Jag tycker, ärligt talat, att det är ett under av tålamod som ligger bakom att palestinierna inte förr har utropat sin rätt till en egen stat. Under alla de år som resolutionerna funnits med klara definierade gränser och beslut, har de bromsats av hänsyn (?) till grannar och allierade, liksom av motståndare. Kanske skulle en fri, demokratisk stat kunna vara en början på en förhandling mellan två jämbördiga parter, utan inblandning av alla dessa utomstående intressen? Det finns för många som tjänar på att konflikten fortsätter. Dock inte de människor som bor på plats och som varje dag får sina liv inskränkta och hotade av bilbomber, raketbeskjutning, gränskontroller, rivningar av hus och tvångsförflyttningar, murar som skiljer dem från sina ägor och jobb med mera, med mera.

Om de två staterna Israel och Palestina, skulle kunna leva sida vid sida, skulle hela Mellanöstern kunna fokusera på långsiktig utveckling. Det skulle alla vinna på, utom de som krampaktigt försöker hålla sig kvar i sin maktposition och behöver en yttre fiende för att motivera inre förtryck. Kan den utveckling som nu inletts i resten av Mellanöstern, vara en början på slutet för de makter som är beroende av Israel-Palestina konflikten? (och kanske också slutet på konflikten?) Men så enkelt kan det väl inte vara?

Nej inte feber, men att frossa i björnbär. Det är ett av mina favoritbär och just nu är de som allra godast. Solmogna och fulla av smak. Jag tror att jag kan äta en skål om dagen, men lite ska hamna i frysen för vinterns mörkaste dagar.

Svägerskan åker iväg till i Iran och ett rum är nu tomt. Känns lite underligt att inte ha alla rum upptagna med gäster, vänner och övernattande. Tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något. Får försöka hitta nya nattgäster, så att inte sommaren känns så definitivt slut ännu. 

Nu är surdegsbrödet klart. Väntar på leveransen av kräftor till ikväll och ska göra aioli imorgon bitti. Nedräkningen pågår inför årets kräftkalas.

De härligaste dagarna på året är nu. När lugnet faller över viken och solens sista värme fortfarande finns kvar i klipporna och vattnet. Snart är det dags för mareld och det enda som fattas mig är en kajak så att jag kan glida fram genom vattnet och glittra i kapp med stjärnorna. I år vill jag verkligen komma ut och paddla och jag ska, ska, ska ta mig i kragen och göra det.

Just nu ser jag fram emot en härlig kräftskiva med nykokta havskräftor, räkor, aioli och surdegsbröd.  Lite västerbottenspaj ska nog också gå ner, även om det inkräktar på hur många kräftor man kan äta.

Vet inte om jag har drabbats av någon sorts sömnsjuka.  Fram på eftermiddagen börjar ögonen att gå i kors och jag känner mig helt slut. Om jag då sluter ögonen är det kört. Eftermiddagsluren drabbar mig som en djup dvala. Det är lite illavarslande att vara så trött redan i början av hösten, men kanske är det bara en fas jag går igenom innan arbetsåret drar igång igen. Här geller det att vila medan man kan kanske kroppen tänker? I så fall hoppas jag att jag är rejält utvilad för att tackla en vinter. Tror att jag ska ta mig en lur genast.

Hela sommaren har vi tittat på River Cottage (Det goda livet). Det har gått så långt att föregående säsonger håller på att gås igenom också. Surdegsbrödet är testat, liksom en massa andra av recepten. Himla trevligt program.

Gapskrattet kom samtidigt när jag och dottern satt och tittade på kulturnyheterna härom dagen. De pratade med en polsk författare apropå  Pride i Stockholm. Han har skrivit en bok om "två avdankade bögar" (enligt reportern). Vad är en avdankad bög? Betyder det en före detta homosexuell man eller att personen rent allmänt är avdankad, oavsett sexuell läggning. Vi fick i alla fall ett gott skratt och det lär ju förlänga livet.

Nu har jag till sist fått en introduktion till båtmotorn och tänker ta mig ut på sjön. En tripp till Bassholmen står på listan, men jag tänker vänta tills turiststormen är över.  HAVET. HÄR KOMMER JAG