Drömmen om en kajak
Det har varit en dröm länge och jag har avundsjukt sett kajaker glida längs kustlinjen. Lugna och stilla kvällar med solnedgången i bakgrunden, Jag ser inte mig själv i en forsande och guppande kajakfärd mot vädrets makter. Nej det är just när stillheten lägrat sig i viken och naturen känns naken, öppen och stilla som jag har känt ett sug efter att få bli en del av allt detta, utan att störa lugnet.
Nu har jag äntligen fått testa på och suget har inte minskat, snarare tvärtom. Det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Visst skulle lite tekniktips sitta fint och det var ju inte med någon speciellt graciös stil som i- och urstigning begicks. Jag är rätt glad att det inte fanns så många vid sjön som tittade på. Å andra sidan hade de fått sig ett gott skratt och ett gott skratt lär förlänga livet, och att förlänga livet på någon är väl en god sak?
Skämt åsido. Det finns värre saker än att göra bort sig inför publik. Att aldrig våga pröva något nytt.
Nu drar ju valrörelsen igång på allvar igen och det kommer inte att bli så mycket tid över till annat, men en dag ska jag förverkliga drömmen igen.
