Anna-Lena Heydar

En annan dag har grytt och det är fortfarande ledigt. Skönt. Vi behöver vila ut efter alla förkylningar och hostande. Igår hade vi ölprovning med sex olika ölsorter; pilsner, svartöl, veteöl (mörkt och ljust), lager och källaröl. Det var kul att smaka på och jämföra maltighet, humlighet och fyllighet. Mitt favoritöl var det ljusa veteölet som hade en liten smak av aprikoser. Friskt och fylligt. Eftersom jag inte har så mycket kunskap om öl,  blev det en aha-upplevelse. Jag har ju gjort vinprovning några gånger och fascinerats över alla smaker och hur växtplats, skördetid, druvsort och tillverkningsprocess kan påverka och förändra smaken på vinet. Det är ju (naturligtvis när man tänker efter) precis samma sak med öl. Vetet, rågen, eller vilket sädesslag man nu använder, tar naturligtvis smak av växtplatsen och klimatet, liksom humlen och vattnet.

Amina sitter och kvittrar i soffan tillsammans med morfar. Båda föräldrarna försöker komma ikapp med sömnen. Det är lite dagen efter i huset och alla är lite trötta efter julståhej.  Jag behöver också vila och tänker ta en liten lur (idag också - det börjar bli en vana) frampå eftermiddagen.  Förväntar mig att killarna lagar mat idag. Vi får väl se.

Gör min första Janssons frestelse. Jag hoppas att det ska bli just så gott som det ser ut på bilden på nätet. Det blir mitt bidrag till julbordet i år, och då vill man ju göra bra ifrån sig. Vi har inte Jansson som favorit i vår familj men jag kan tycka att det hör julen till, så det var roligt att äntligen få göra en själv. Eftersom facebookande vänner redan har lagt ut sina Jansson på nätet, funderade jag på om den vinner på att lagas till en dag före? Jag har kommit till en kompromiss och lagar därför till den tidigt på morgonen och hoppas att det blir bra.

Vi lade ju ner det där med julklappar för något år sedan, under starka protester från sonen. I år har jag därför fixat julklapp till var och en i familjen, att delas ut på morgonen (morgon är ju ett relativt begrepp och för vissa inträder den framåt lunch..). Hoppas att alla ska uppskatta sina klappar och bli lite glatt överraskade.
Det är väl egentligen överraskningsmomentet som jag älskar mest och som försvann någon gång när barnen började kräva/önska sig pengar för att själva köpa det de ville ha. Då var det inte längre jul för min del och klappar kunde kvitta.

I år har vi ju ett litet tillskott i familjen som får fira sin första jul någonsin. Hon är lite för liten för att uppskatta några klappar och därför får hon en liten peng på sitt konto för framtida behov. Nästa år får det nog bli något paket i alla fall.

God Jul till alla där ute i cyberspace.

Har precis tagit ut vörtbrödet, som fick lämna plats för skinkan i ungen. Det lär ta ett par, tre timmar innan den blir färdig och ska griljeras. Ser fram emot att få ta en försmak av julen redan ikväll. En ljummen skinkskiva på halvljummet bröd. Mer jul än så kan det knappast bli.

Har fuskat med färdiggröt i år och många andra saker har fått stå tillbaks för att orka. Det blir jul ändå.

Är det jul igen? Det känns inte så. Det är inte bara vädret som vägrar visa sig från sin bästa sida. Hela höst/vintern har det bara stormat och regnat. Det var den längsta natten som just håller på att ta slut (eller inte - det känns som om det är evig natt nu) och mörkret är kompakt.  Ingen snö som lyser upp och ingen rimfrost. Jag kan inte direkt säga att jag är ledsen över att det inte är någon snö, det är rätt så skönt att slippa skotta snö varje morgon, som förra året. Men, ingen snö = noll julstämning.  Tror ändå att stämningen infinner sig imorgon när första lediga dagen inträder och de sista förberedelserna ska göras. När sedan hela familjen tittar på Karl-Bertil Jonsson Jul, tindrar alla ögon på kapp med julefrid.

kom då beskedet om att SAAB har begärt sig själva i konkurs. Det är ett tungt besked och inte blir det lättare för att det kommer lagom till jul och nyårshelgerna. Visst har vi alla gått och väntat på och kanske också insett att det kanske kan komma ett negativt besked, men när det väl kommer så är det lika jobbigt ändå.

Nu väntar mycket hårt jobb och många goda krafter kommer att krävas för att ta tag i efterarbetet. Det är ju inte bara att stänga och låta allt gå till spillo. Många människor och mycket resurser finns att ta tillvara och det kommer att krävas både mod och nytänkande för att våga se framåt. Min förhoppning är att det inte ska bli något revirpinkande utan ett öppet och fritt deltagande av så många som möjligt. Detta är ju något som rör hela regionen och i förlängningen hela vårt lands tekniska och industriella utvecklingspotential. Det är för viktigt för att bli offer för bymentalitet.

Min tanke går naturligtvis till alla dem som har kämpat, lojalt och hårt, för ett företag och en arbetsplats som de har trott på. Det ligger mycket värde i den kampviljan. Men först och främst hoppas jag att alla nu ska få sin rättmätiga löneutbetalning inför helgerna så att man kan fira jul i lugn och ro.

Det kan inte redan vara fjärde advent! Jag har inte ens fått fram ljusstaken med de fyra ljusen i år. Får tända alla fyra ikväll till middagen. Fusk? Jo, jag vet, men vad gör man när man helt har missat allt vad advent heter. Jag fick upp alla ljusstakar i fönstren och även julkrubban, lagom till första advent, så helt värdelös känner jag mig inte.  Skulle bara ha tagit lite tid till att städa och pynta någon dag. Det får väl bli till veckan, men jag är egentligen inte ledig förrän på fredag. En pyntfri jul, kanske?

Ingen julgran är heller inhandlad och ingen julskinka. Jag vill inte åka och handla idag, bland alla hysteriska, julklappsletande, helghandlare, frågan är bara när jag ska göra det. Maken ligger ju hemma med lunginflammation och är allmänt utslagen. Sönerna är engagerade i viktigare ärenden och dottern ska snart få tillbaks sin lilla klimp. Det beror alltså på mig hur mycket jul det blir i huset. Jag får sätta ribban på en rimlig nivå. Röda dukar och tomtar fram.

En ledsen bebis som kräktes över hela morfar. När det väl var över, tog det en stund att trösta och lugna. Funderade över om hon behövde alvedon (det ordnade sig med att hon snabbt kräktes upp även den) eller något annat. Det fick bli en liten stund på filten och leka innan hon kände sig redo att äta lite mat igen och somnade då sött.  Varför kräktes hon? Det lär vi väl aldrig få veta men hon kanske drabbades av en liten släng av magsjuka.

Vid tre-tiden vaknar jag av lite gråt och hon får en liten påfyllning med mat och somnar om. Jag fixar till en flaska för morgonmatningen innan jag gå och lägger mig igen, jag också. Det är inte lätt att ställa om till småbarnspassning igen. Att vakna mitt i natten är inte min melodi längre och det är trots allt skönt att inte behöva göra det varje natt igen. Det finns en anledning till att man inte kan föda barn efter en viss ålder.

Det är första gången vi är barnvakter på riktigt för vårt barnbarn Amina, nu snart 6 månader gammal. Föräldrarna dumpade henne vid lunchtid och ska komma tillbaka vid samma tid imorgon. Hittills har hon uppfört sig exemplariskt. Leker snällt på sin filt och hasar/kryper runt på golvet, på upptäktsfärd i den stora världen. När bränslet börjar ta slut (matdags) tar hon flaskan och suger i sig allt, en liten rap och sedan är det dags att somna en liten stund.

Den verkliga prövning kommer naturligtvis i natt. Då är frågan om hon kommer att vara lika snäll och låta oss sova. I värsta fall får vi väl lämna över till föräldrarna imorgon och sova middag.

Jag är fortfarande glad och stolt över att ha fått vara med om den första utdelningen av kommunens jämställdhetspris.  De två värdiga vinnarna jobbar med den viktigaste basen för att skapa ett jämställt samhälle; Barnen. 
Eftersom jag själv precis har blivit mormor, förstår jag hur viktigt detta arbete är. När jag kommer med den mörkblå barnvagnen och barnet inte har speciellt könsmarkerade kläder (ljusblått, rosa eller blommigt) så blir den första frågan alltid ; är det en pojke eller flicka? Det är viktigt för alla att veta vilket kön barnet har, så att man vet hur man ska förhålla sig till det. Visst är det intressant?!

Jag skulle gärna göra ett studiebesök hos Skogslyckans förskola för att få veta mer om hur de jobbar för att komma förbi detta beteende. Det gäller ju att i varje ögonblick ifrågasätta sitt eget beteende.  Det är ingen lätt sak, men det är så viktigt. Jag är så glad att den första prisutdelningen uppmärksammar just denna problematik av jämställdhetsarbetet och ser fram emot många fler lika värdiga vinnare genom åren som kommer.

Typiskt att jag åt den där smörgåsen sent på kvällen. Nu vaknade jag naturligtvis av att magen smälter maten, mitt i natten, igen. Det är naturligtvis skönt att inte längre hosta, men jag skulle behöva sova ut några dagar. Väntar på att helgen ska inträda. Då...

Maken har drabbats av en riktigt elak förkylning och ligger, sedan några dagar, nedbäddad med feber och hosta. Han har mest sovit hela dagarna. Det är kanske så att kroppen behöver lite vila. Då är det väl bäst att lyssna och låta tiden läka. 

Idag är det fullmäktigekväll och lite luciasång. Det blir trevligt. Jag lyckades helt missa att det var lucia igår, så det får blir lite kompensation för min miss. Det är visserligen inte midvinternatt ännu på någon vecka, men snart vänder det mot ljusare tider. Det är verkligen något att fira. Försöker att tända levande ljus och känna mysstämningen som så många andra, men jag är bara trött på mörkret.  Nu ska jag ändå försöka sova en stund.

Vet inte om det beror på min svägerskas "healing" på avstånd, men nu har jag sovit en hel natt och det är så skönt att vakna på morgonen utvilad. Dessa basala behov uppskattar man aldrig tillräckling, utom när de inte uppfylls! Så kan kanske också julefriden lägra sig över huset, men nej då, nu börjar maken hosta och snörvla istället. Och en sjuk man är inte att leka med. Det blir en tuff tid framöver.

Det är nu tredje natten på raken som jag vaknar av hostan. Börjar tröttna på att inte få sova ut ordentligt. Visst kan det vara lite mysigt att sitta ensam i köket med en kopp te och surfa, men inte när det ackompanjeras av hostattacker! När man sitter upp och har vätska i närheten går det rätt så bra, men så fort jag lägger mig raklång börjar hostandet och hackandet igen.  Får väl sätta på en film och palla upp mig med kuddar i soffan inatt,  igen.

Det blåser och viner utanför husknuten. Stormarna har avlöst varandra i ett par veckors tid nu. Först blev det internet- och telefonavbrott i en vecka, sedan kom ett el-avbrott (men det varade inte så länge). Det är inte så lätt att få någon direkt julstämning inför dagens gammaldags jultorg.

Yr visar i alla fall sol och mindre blåst på sin hemsida för helgen. Låt oss hoppas att de har rätt, för alla torghandlares och besökares skull. Och att vattnet hinner sjunka undan så att det finns parkeringar. Det här är den enda julmarknad som jag verkligen måste gå på, varje år. Så det ska mycket till för att jag ska avstå.  Hostan och vädret kommer jag att trotsa.

En enda smäll, och plötsligt gick hela världen in i mörkret. Det var verkligen oväntat att blixten skulle slå till på torsdagskvällen. Jag tror inte att min hörsel har försämrats så till den milda grad att jag inte hör åskan. Det var verkligen en blixt från klar himmel (även om himlen inte var helt klar, utan snarare molnig och snögloppig). Alla irrade runt i mörkret en stund innan vi fick tänt lite ljus och en brasa i köksspisen. Vi visste ju inte hur länge elen skulle vara borta och vår panna stannar ju utan el, även om pellets en brinner en stund utan påfyllnad.

Nu verkar inte elen ha varit borta så länge. Jag gick och la mig och somnade sött, ganska snabbt. Lite har jag hostat under natten och när jag såg att klockradion stod och blinkade förstod jag att det gick att värma ett kopp te i mikron.  Sonen hostar nerifrån källaren så han skulle nog också behöva lite varmt te men jag vill inte väcka honom ifall han sover mellan hostningarna. Detta är verkligen en envis förkylning. Ska ändå försöka lägga mig en stund till innan det är dags att ta itu med nästa dag. Natti natti.

Sitter och hoppas att det varma teet skall hjälpa och att jag snart ska kunna gå och lägga mig igen. Det är inte kul att få en ny förkylningsomgång. Hostan är ju inte alls så farlig som sonens, som har hostat i över en månad nu. Jag hoppas att inte min blir lika långvarig. Men lite ynklig känner man sig  ( Snörvel och host).

Har haft en diskussion om julstämning och julfirande. Det finns ju vissa som aldrig kan få nog av julens alla fröjder. De börjar pynta tidigt och låter tomtar, och annat som hör julen till, så framme länge.  Jag tillhör inte den kategorin. Inte så att jag inte tycker om julen. Det är härligt med alla traditioner, blommor, belysning, gran och annat. Jag vill bara inte börja för tidigt. Då känns det som om julen redan är över, innan den ens har börjat. Min känsla är att det finns för lite längtan i samhället idag. Att längta efter något och vänta på att det ska komma.

Idag ska allt finnas hela tiden. Jordgubbar vid jul, tomtar på midsommar och varför inte sommarmust!? Det blir så slätstruket när man inte får behålla det som är unikt för varje högtid. Nej fram för mer renodlade högtider. Julen ska börja dagen innan julafton (jaja, man kan väl få ha skyltsöndag första söndagen i december då!) med att julskinkan tillreds och en första provsmak får slinka ner inför den stora dagen. Samtidigt ska familjen pryda julgranen och svära över att det är för sent att åka och köpa nya lampor eller något annat som har gått sönder sedan förra årets firande. När julaftonsmorgon gryr (frampå dagen...) står julgröten och julskinkan på frukostbordet och en första julmust (Grrebbestads naturligtvis) intas till julmiddagen.

Jag vet att det låter lite "det var bättre förr", men det var nog aldrig riktig förr.  I alla fall inte som man minns det.

Det är helt underbart att fylla 50 år. Jag förstår inte varför jag inte gjort det förut ;-)
Aldrig i mitt liv har jag blivit så uppvaktad av alla och envar. Verkligen något att rekommendera för er som ännu inte provat. Jag började redan i somras och tänkte fortsätta fram till nyår.  Tyvärr kan jag väl inte lura till mig ett år av firande till, men ......