Anna-Lena Heydar

Jag hade förträngt hur det var att få hem det lilla knytet från BB. Igår kväll var Amina en liten Gremlin som höll huset uppe på fötterna. Inget var bra. mat? värme? Nej, det mest troliga var att hon ville ligga nära. Så hon somnade gott när hon fick ligga på bröstet medan vi tittade på morden i midsommer och sedan i mammas säng. Plötsligt fick jag en flash back och kom ihåg.  Jo, det var ju precis så här det var. Ingen sömn. checklistor med troliga orsaker på att barnet inte sov och känslan av att inte räcka till. Tänk att man kan glömma allt det jobbiga och bara minnas de där mysiga stunderna med barnet snusande på bröstet! Nåja, det går ju över. 

Idag åker jag och den stolta pappan och hämtar hem den lilla gullungen och mamman. Det verkar funka bra med amning och allt annat, så nu är det dags att komma in i rutiner och börja det vanliga livet. Det fina vädret ska komma tillbaks imorgon, enligt prognosen, så förhoppningsvis blir det en varm och solig start.




Doftpion = Ja, Vit = Nej.
kan det bli tredje gången gillt? Jag ska ha en vit doftpion!!!

Igår kom hon då äntligen.  Shiva Amina Heydar Mäkitalo, ett långt namn för en liten människa.
Allt gick bra och nu vilar hon ut tillsammans med mamma på Näl och pappa besöker så ofta han kan.

Nu jädrar tror vi att det är på gång. Det är värre att bli mormor än att själv föda barn, tror jag. Att stå bredvid och se på. Nu börjar jag förstå hur det är att bli pappa.  Där ligger/står den blivande mamman och den som står bredvid kan bara försöka stötta och vara behjälplig med praktiska saker.  Lite frustrerande är det, men också skönt att inte behöva gå igenom hela jobbet själv igen. Nu kan jag bara njuta av det där gottaste. En liten parvel som man kan snusa på. Nu håller vi tummarna för att det blir idag.

Ingen bebis i sikte ännu. Kanske var det förvärkar i natt men nu är det lugnt igen. Igår fick vi se en rådjursmamma med sitt lilla kid ute på ängen. Den var ganska ny i världen och gick inte så stadigt ännu.  Rävungar har vi också sett alldeles intll vägen och dammen är full med grodyngel.  Det verkar vara en bra tid att födas. Nu gäller det bara att övertyga bebisen om det också.

Dottern börjar tröttna på att vara stor som ett hus. Hon vankar runt på vägarna runt i Oxevik och hoppas att det skall sätta igång värkarna. Varje gång det blir lite stramt runt magen, frågar hon om det månne kan vara en värk. Men nej. Än så länge har inget hänt och babyn verkar vara nöjd där den är. Vaggad och varmt och skönt.

Det hade ju varit bra om den behagade komma innan midsommar, annars får jag vara stand by hela helgen. Nåja inte för att jag beklagar mig.  Jag behöver inte stånka och stöna över trötta ben och inte klämma fram ungen i mitt anletes svett, i plågor. Jag kan bara njuta av att få gosa med barnet när det väl är dags. Varför ska jag klaga?

Det blir mycket i år. Dottern går omkring och vankar, hon tycker nog att det är dags nu. Får se om barnet också tycker det. Imorgon är beräknad födsel och magen är stor nu. Vi är alla spända på att få träffa den lille/a som ligger där inne. När du är redo, bebben.
Några dagar sedan firade vi 30-årig bröllopsdag med en lugn och trevlig resa till Falköping. Det var precis vad vi behövde nu, en utflykt i vardagen för att stanna tiden liten.
Snart väntar fullt ös. I juli får vi besök från USA och Iran (kanske dyker det upp folk från annat håll också?). Jättekul och hela huset kommer att bli fullt. Just nu pågår grovsanering och planering inför sommaren. Vem skall sova var? Vad ska vi hitta på? När ska vem lämnas och hämtas på flygplats?
Det är mycket nu.

Vi firade nyligen vår 30 åriga bröllopsdag med en tur till Falköping med omnejd. Många gånger har jag åkt förbi Varnhem och tänkt att där ska jag stanna någon gång. Nu var det dags.  Det är verkligen en fantastisk plats och det var spännande att få se ett cisternierserkloster som var lite mer välbevarat än det i Dragsmark. Man fick en bild av hur de levde och verkade. Jan Guillou beskriver det i böckerna om Arn och man kan leva sig in i det kunskapscentrum ett kloster var vid den tiden.  Hantverk, odling, läkekonst och skrift- och läskunnighet spreds över Norden med munkar och nunnors försorg.  Att se Birger Jarls grav var också en höjdpunkt. 

Jag vet att det är många före mig som har fallit pladask för denna tacksamma och så rikligt belönande blomma. Så många former och färger kan inte överträffas av så många andra. I mitt fönster trängs röda, lila, rosa i alla nyanser. Eftersom katten har sitt favoritställe kan jag inte fylla upp hela, utan måste lämna en lagom plats för en fet liten katt mitt i, men det gör inget. Det är otroligt häftigt med alla dessa färgklickar. Speciellt en sådan här dag, när regnet öser ner utanför fönsterrutan. 



Sedan kan jag ju inte undanhålla er ett kort på den otroligt vackra vita amaryllisen.

Fick en underbar vit amaryllis, som nu börjar slå ut. Tråkigt att denna otroligt vackra blomma är så intimt förknippad med Jul att den normalt inte finns någon annan del av året.  Den är ju så vacker med sin långa smäckra stängel och underbart, överdådiga blommor. Jag skulle vilja starta ett upprop för fler amaryllis under hela året.  Tänk om man skulle plantera ett helt fält med amaryllis i trädgården, som Hannu Sarenströms dröm om kejsarkronor! Det hade varit något extra häftigt att se. Men just nu njuter jag av den vita blomman som håller på att slå ut på mitt köksbord. Det räcker rätt långt det med.

Nu är det snart många ungdomar som går ut för sista gången genom gymnasiets portar. Föga anar de vad som väntar på andra sidan. Vissa har säkert en klar bild av vad de vill göra, men andra är säkert liksom jag fortfarande  osäkra på vad de vill bli när de blir stora. Det kan vara hela livet. Jag tror inte att det är så farligt att vara osäker på framtiden, bara man inte låter det stressa en, utan tar dagen som den kommer. Det brukar ordna sig. Man måste bara vara öppen för de möjligheter som kommer för en.  En dag kanske jag kan få en yrkestitel som alla förstår vad den innebär, utan att jag behöver förklara en timma.

Vart tog solen vägen? Det skulle ju vara soligt och varmt hela helgen, men så här på morgonkvisten är det faktiskt ganska kallt i vinden. Sitter och bläddrar i resebroschyrer som dottern tagit med hem. Det är alltid sol och vackert väder på alla bilder och allt är så rent och vackert. Även om man vet att det inte är riktigt hela sanningen så vill man gärna tro att det är så. Tänk dig en plats vid den där grönblå poolen med ett glas pressad citron i handen. Ja, det skulle inte vara helt fel just nu.

Fick förmånen att besöka egenel kullen i Katrineholm igår. Är ännu mer övertygad om att detta är en del av lösningen för framtiden. Solelpaneler i olika storlekar och varianter, massor av inspiration och energi. Jag vill hem och sätta upp paneler direkt. Lite sans och balans, tänker jag sedan och inser att pengar och lite annat behövs först, men det är ju bara en tidsfråga. Natten spenderade vi sedan på sundbyholms slott. Jättefin miljö på en udde ut i mälaren. Hit kan jag tänka mig att återvända. Sigurdristningen var häftig att se. En vikingatida ristning med runor och en berättelse som är precis så fantastisk som de kan vara. Nu bär det iväg till ABB och Västerås.