Anna-Lena Heydar

Äntligen! Så tror jag att många med mig tänker när de hörde gårdagens nyhet om att USA nu tänker om och öppnar för att ta bort sanktionerna mot sitt södra grannland Kuba. Visst är många , liksom jag, väl medvetna om att den kubanska regimen har stora tillkortakommanden och att politiska fångar och förföljelse av oliktänkande har präglat det kubanska samhället. Men det finns också en annan sida av myntet; den låga barnadödlighet och höga utbildningsnivån, som nyanserar de negativa sidorna.  

 

 

Regimen karaktäriseras idag som kommunistisk och det tror jag är helt korrekt. Men det är svårt att inte reagera på hur historien beskrevs på teve igår när nyheten presenterades. Det är historielöst att kalla den kubanska revolutionen för en kommunistisk revolution. Direkt efter övertagandet deklarerade Fidel Castro att ambitionen var att skapa ett styre som inspirerades av socialdemokratin. Det var först när USA, som ju aktivt stödde den störtade diktatorn, införde sanktioner samt krävde att hela västvärlden följde USAs exempel och därmed inte gav den nya regimen något annat val än att vända sig till den andra världsmakten Sovjet för att kunna överleva ekonomiskt, som kommunismen stärktes. 

 

USAs politik i mellan- och Sydamerika har präglats av dubbelmoral och storebrorsattityd, vilket har skapat starka motsättningar. Å ena sidan har man pratat om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter, men samtidigt stöttat diktatorer och odemokratiska regimer.  Genom denna öppning av relationerna till Kuba kan nu USA få en möjlighet att nyansera bilden av sig själv i sin Bakgård (som de södra grannländerna har kallats). En annan förhoppning som nu väcks är att Obama nu äntligen infriar sitt löfte om att stänga Guantanamo. 

Vi har nu 6 representanter för SD i vårt kommunfullmäktige och vid senaste mötet beslöt de sig för att stödja vår S, V och MP budget. samtidigt beslöt de sig för att låta sig ersättas av Kd, Uddevallapartiet och M, i den ordningen, ifall de inte kan fylla sina uppdrag i styrelser och nämnder under mandatperioden. Deras gruppledare gjorde ett slags linjetal, där hen deklarerade att partiet inte ställer sig bakom det kaos som partiet centralt har skapat och att man vill samarbeta under mandatperioden för Uddevallas bästa. 

Någon dag senare gick avgående Moderata kommunalrådet ut i Västnytt och pläderade för att andra politiska partiet bör börja samtala med SD. 

 

Jag hör många säga att SD företrädarna ju ser ganska harmlösa ut och att det nog är dags att öppna dörren för en dialog med partiet och jag vill absolut hålla med i det första påståendet. SD-företrädare är inga demoner. De är vanliga människor, precis som jag och du. De har hobbys, familjer och lever vanliga liv. De är inte det minsta farliga (förutom ett fåtal som går och svingar järnrör, men det kan det ju finnas i andra partier också). 

 

De farliga är inte SD. De farliga är vi. Vi som inte förstår att de idéer som SD bär in i våra demokratiskt valda församlingar är livsfarliga. När Stefan Löven använder ord som fascism ryggar många tillbaka. Det är ju ett skällsord och inget som finns idag, eller? Det känns så långt borta nu och många har svårt att riktigt ta den jämförelsen på allvar. Inte är SD partiledare på något sätt lik den demoniserade bilden av Adolf Hitler eller Mussolini. Man glömmer då att ordet fascism är en etikett på en rörelse, precis som socialdemokrati eller Liberalism. 

När dessa idéer och strömningar förnekas eller när man lägger ner mer kraft på att sätta rätt etikett på dess företrädare, glömmer vi att debattera vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i.  Jag kan konstatera att min familj inte skulle få plats i SDs vision. För mig är det personligt, men jag tror inte att de som vill öppna för en dialog med SD, har känslan att vara personligen berörda av de ideer som SD framför. Är man helsvensk och trivs i de värdekonservativa begränsningarna kan SD tyckas vara ganska harmlösa, men för de inte som inte passar in i SDs  bild, är hotet reellt. och som sagt är det inte sd som är farliga. De farliga är alla vi som inte sätter ner foten och gör motstånd mot deras ideer. 

 

Nu har de väljare som lade sin röst på SD i hopp om att de skulle förbättra villkoren för pensionärer och människor i behov av sjukförsäkring eller a-kassa, fått besked. Det enda som betyder något är att stoppa människor som flyr för sina liv, från att få en trygg plats att leva på i Sverige.