Anna-Lena Heydar

Kanske har ni sett de reklamfilmer som ingått i kampanjen för fjärrvärme? Isbjörnen som snällt lyfter på tassen för att mannen med den lilla babyn på magen skall kunna dammsuga. Det är en kampanj som han stuckit ut lite och jag tror att budskapet också har gått fram. Fjärrvärme är ett bra miljöval.

När jag var i Växjö på Svensk Fjärrvärmes årsmöte i den gångna veckan, diskuterades energi och miljö intensivt. Hur kan vi nå ännu längre och varför har inte resten av Europa fattat att fjärrvärme skulle kunna var en stor del av deras insats för att sänka koldioxidutsläppen? En teknik som är väl beprövad och utprovad i det strängaste klimat man kan hitta i Europa har ännu inte uppmärksammats som en mycket enkel och snabbt applicerbar metod att utnyttja spillvärmen från kraftverk, som idag bara nyttjar 25-30% av den energi som skapas!! Visst är det underligt att inte fler har gjort denna koppling?

En av orsakerna till att inte fler vet om fjärrvärme kan, som Göran Persson pekade på i sitt anförande, att fjärrvärmeföretagen till större delen är kommunala, tekniska bolag som inte har som tradition att marknadsföra sig. Branschen har helt enkelt varit dålig på att berätta hur bra den är. 

Kampanjen Fjärrvärme - ja tack! går vidare i Sverige men har också fått uppmärksamhet utanför landets gränser. Ett ökande intresse ute i resten av Europa ger hopp om att fler länder skall se fördelarna med att bättre nyttja energiresurserna och utveckla fjärrvärme och fjärrkylalösningar för fler medborgare. Det skulle kunna påverka vårt klimat mycket och om man dessutom bygger nya miljövänligare lösningar för att byta ut de gamla koleldade kraftverken, blir effekten dubbelt så bra. 

Vi har ett kunnande och teknik som kan exporteras utanför Sveriges gränser och detta har utvecklats av kommunala bolag med samhälleliga resurser. Sveriges kommuner borde sträcka på sig och vara stolta över det som skapats!
 

Ja, så var det filmfestival igen. Uddevalla filmfestival är inte så stor men naggande god. Tyvärr har jag inte tagit mig till bion denna gång. Hade tänkt att gå på frukostbio idag men vaknade för sent. En lanthandel i Provence lät precis som något jag behöver i denna mörka tid i Norden.  Jag hoppas att många har tagit chansen att få se alla härliga, ibland lite udda filmer som inte vanligtvis visas på svenska biografer.

Denna vecka har annars präglats av kvällsmöten varje dag. Det gör att man inte lockas att ge sig av hemifrån alls när helgen kommer. Idag sov jag så länge att hunden till slut väckte mig. Hon ville ut och gå sin morgonpromenad och vi tog en extra lång för att kompensera.  Det blåser rejält så vi gick inåt skogen, där jägarna just bröt upp från jakten, som tur var. Tror inte att de hade fått något.

Blåst är ju något som man får stå ut med på kusten. Det är nästan så att en vindstilla dag känns lite underligt. Speciellt nu på hösten tar det i lite extra. Det är häftigt att ställa sig uppe på berget och låta vinden ta tag i dig. Om man lutar sig lite framåt kan man känna det som om man skulle lyfta.

Solen lyser i alla fall idag och jag får försöka hitta på något roligt att göra. Städa och laga mat är ju nödvändigt ont, så för att orka måste man bryta av med något helt annat emellan. Kanske kan jag ha en egen liten privat filmfestival här hemma? Visserligen blir det inte någon Provencekänsla men kanske kan jag hitta några andra filmer i hyllan som jag inte har sett eller kan tänka mig se igen. Om inte Mohammad kommer till berget så får berget komma till Mohammad. Eller var det tvärs om? Nåja. Genast ter sig livet lite ljusare.

Såg ett fantastiskt bra program på tv igår kväll.  Nanny-metoderna har blivit politik och helt utan att ifrågasätta grunden för metoderna införs de på skolor och i hem. Vi vuxna måste visa att vi bestämmer! Bestraffning och belöning. Inte ens i hunddressyr används bestraffning längre. Belöning är mycket mer effektivt för att lära in och få lydiga hundar. Men är det lydiga hundar vi vill ha? Lydiga barn som utan att blinka gör det vi säger till dem?

Det mest skrämmande exemplet var när ett helt lärarkollegie ställer sig i korridoren och blockerar en elev från att komma in i skolan för att han ifrågasatt skolans ordningsregler. Ingen analys, ingen dialog.  Varför beter sig vissa elever på ett visst sätt? Varför kan inte en elev sitta stilla och tyst? Kan det vara fel på skolans miljö och pedagogiska upplägg?

Nej barn och ungdomar skall inte ifrågasätta.  Att anpassa miljön till eleverna eller se saker från en annan vinkel är inte intressant. Vuxenvärlden har alltid rätt? Är det verkligen så?  Naturligtvis inte. I så fall skulle ju inte vuxenmobbning finnas, eller krig. Barn är kloka och kan tillföra så mycket till samhällsutvecklingen. 

Men det är kanske det man är rädd för? Utveckling och förändring kan vara jobbigt och det tar tid att ifrågasätta de redan invanda rutinerna. Att det nya Folkpartiet går i bräschen både för nanny-metoder och assimilation, kan inte vara någon tillfällighet. De nya svenskarna ställer ju krav på förändring och förnyelse av vårt samhälle. De ser vårt samhälle med andra ögon och ifrågasätter precis som barn och ungdomar. Att bemöta dem med regler och rigida strukturer som de skall anpassa sig till, istället för dialog och öppenhet, är precis samma sak som att använda nanny-regler för våra barn.

Allt som redan finns är inte bra. Allt som är nytt är inte bra. Men det är bara i dialog och ett öppet klimat som vi kan skapa nya strukturer och utvecklas tillsammans. Det skrämmer mig att höra politiska sakkunniga längta tillbaks till när barnagan var laglig! Låt oss inte hamna i ett sådant samhälle igen. Bort med nanny-programmen från teven.
 

Idag får pappor över hela Sverige presenter från sina barn. Jag hoppas att de flesta får små teckningar eller andra personliga,  egenhändigt tillverkade saker. Det är så mycket roligare att få än de krystade presentförpackningar som fyller butikernas Fars Dagsskyltning. Viss förstår jag att vi behöver konsumera för att sätta fart på de ekonomiska hjulen (eller måste vi?) men kan inte fars och mors dag få bli familjedagar utan köpkrav?

Här hemma är inte ett enda barn närvarande. En är i Indien och en leker Florence Nightinggale för sin pojkvän, som brutit handleden. Vi firade istället redan igår, hela familjen. Och då menar jag storfamilj à la Iran. Syskon, respektive, svärföräldrar med flera. Jättetrevligt att träffas allihop. Det blir inte så ofta alla kan samlas. Desto roligare när det faktiskt blir av.  Men som sagt idag blir det en lugn höstdag.

Idag är det den typisk höstdag och till och med lite försmak av vinter i luften. För första gången är det kallt och frost på natten. Båten är uppe och förberedelserna inför vintern är i full gång. Bilen har fått vinterdäck.  Nedfallna löv har krattats ihop och lagts i komposten och runt speciellt känsliga buskar och växter. Växthuset är nästan tömt och när sitter jag just nu och lyssnar till att maken spikar på plåtar över takplastens ändar så att inte vatten skall ta sig in i fogarna.

Sonen ringde från Indien igår och där var det varmt. Dottern och pojkvännen är i London och har shoppat loss i Europas största köpcentrum. Det är inte utan att man blir lite ressugen. Igår var jag och maken i Sikhall vid Vänern och tittade på ett hus i ett växthus. Det var häftigt. Lite medelhavsklimat mitt i Norden. Vi blev fantastiskt väl mottagna av familjen som bor i huset och fick titta på och lyssna till deras resa mot ett kretsloppsboende. Det var jätteintressant och en härlig upplevelse.  Ni kan gå in på hemsidan www.ecorelief.se och titta. Det ger en liten känsla av huset. 

Så här sitter jag i mitt växthus och reser genom andras upplevelser. Det behöver inte alltid vara så att man förflyttar sig fysiskt för att resa. Man kan göra inre resor också. De kan vara nog så intressanta och lärorika.  Fast snart måste det bli en riktig resa. Jag var visserligen i Frankrike på en snabbtur (6 dagar inklusive bilresa tur och retur) i somras men det räknas nästan inte.