Anna-Lena Heydar

Det regnar verkligen mycket just nu. På min morgonjoggingrunda lyckades jag trampa i alla vattenpölar som finns och återvände hemåt med kippande skor. Det var rätt skönt ändå. Gårdagen spenderades på muséet och Carl Wilhemsson-utställningen. En sådan mansgris! men begåvad. Han var ju naturligtvis inte ensam om att tycka att en kvinna skall ge upp sina konstnärsdrömmar när hon gifter sig, men visst blir man lite förbannad?

Tavlorna är fantastiska. Så mycket känsla i motiven och det gör ju inget att man känner igen sig i Bökevik och omnejden. De härliga färgerna (nästan lite Chagall) från Spanienbesöken och alla dessa rynkiga, vackra ansikten med så mycket livserfarenhet. Kuvade men ändå starka på något sätt.  Både männen och kvinnorna har det där resignerade i ögonen. I kyrkbänkarna, på åkern, på havet..

Den enda tavlan som har lite kvinnokraft är en av hans sista (?) av dottern som just blivit myndig och står lite trotsigt, självsäker i ett halvfärdigt landskap.  Kanske var hon på väg att frigöra sig från den starka fadersfiguren och söka sina egna vägar? Det var i alla fall vad jag läste in i den.

Idag ska jag hämta två mycket trötta och hungriga flickor på stationen i Göteborg. De har lämnat  önskemål på middag, så jag har en lista på det som skall inhandlas.  Det blir grillat med ris och grönsaker och en bärpaj till efterrätt. Sedan blir det nog direkt ner i sängen kan jag tänka.

Torsdagen kommer att bli ett under av logistik. Köra flickor till tåget (jo de ger sig av igen-till Örebro denna gång!), se Carl Wilhelmsson-utställningen, Fjordfest och Dagny's café. Vi får se om vi lyckas?

Ja, det är andra dagen som jag har det så lugnt och skönt hemma. Mannen och sönerna jobbar. Dottern är i Amsterdam, på väg hemåt. Några dagar har jag fått alldeles för mig själv. Skulle kunna hitta på något men nu är solen här och jag har bestämt mig för att skita i allt och bara slappa. Underbart.

En liten travesti på Astrid Lindgren och inte alls lika stor fest heller. Men maken grillade lamm, fläsk, kyckling, lax, majs, champinjoner och auberginer, det var rätt mycket mat det, och vi fick lite över men inte så mycket. Trevligt hade vi i alla fall, men det blir ju lätt det när man har trevliga gäster.
Idag känns huvudet rätt tungt och vädret är lite grått för att matcha. En långsam dag.

Sommarens stora grillfest närmar sig. Maken har förberett sig med inköp av som skall kunna räcka till en armé. Nästan så många kommer, så det blir till att duka överallt, både ute och inne. Förhoppningsvis håller vädret sig och solen hinner att värma upp lite till innan kalaset börjar. Har satt en surdeg som skall bli surdegsbaguetter och bakade bullar igår. Det blir lite blandat och förhoppningsvis något som passar för alla. En liten fördrink i växthuset? Vi får se om jag orkar ordna något sådant för den som vill.

En heldag i Göteborg är nästan mer än jag fixar. Helt slut kom jag hem till Oxevik och lantlukten igen i går kväll. Vi hade promenerat runt i stan och shoppat två (2) blusar! innan vi tog oss till Orienthuset och handlade matvaror från hela världens hörn. Det är så mysigt att gå runt och titta på alla burkar och påsar med alla sorters kryddor, inläggningar och goda fetaostar mm. Denna gång hittade jag svart kummin som jag skall ha till nästa brödbak och kanske i någon maträtt om jag hittar recept. Ett stopp på Torp för att handla de vanliga varorna och slåss med alla semesterhandlande och sedan hem, ljuva hem.

Grannfrun drog med mig till Simborgarkväll i Kloster också innan jag sjönk ner i TV-soffan och i halvkoma tittade på friidrott från Monaco. Att se andra idrotta är helt ok men lite trött blir man.....zzzzzz

Så har det kommit på plats, vår Rovriddare (Raubritter). Den tackade med att genast slå ut i blom med sina Pionliknande rosa bollar. Visst är den vacker? Jag håller för en gångs skull med maken om att vi gjort ett bra inköp. Men man kan nästan inte göra felköp när det gäller rosor. Den skall för en ställning att klättra i och lite perennkompisar i höst när det är dags att plantera om lite i landen. Tills dess får den stå i egen hög person och glänsa som den prima donna den är.

Sitter vid ratten på morgonkvisten (taxi Oxevik kör sonen till jobbet på Skaftö) och lyssnar på P1. Det handlar om hur ohövliga vi är i Sverige. Jag känner inte igen mig alls, men får svaret när en av de intervjuade äntligen säger "ja, i Stockholm där jag känner bäst till..." Vilket skulle bevisas.  Mina barn har sedan länge konstaterat att de som inte hälsar tillbaks när man går längs vägen, är Stockholmare.

Visst är det lite tröttsamt att Stockholm alltid upphöjs till Sverige, i alla media. När väderrapporten säger "ja nu kommer äntligen värmen till Sverige", då har vi haft sol och sommar länge i resten av Sverige, men det vet inte dessa människor som uppenbarligen inte åker utanför stadsportarna.  Att människor i allmänhet skulle vara ohövligare i Sverige än i resten av världen, tror jag inte på. Det kan hända att vi inte lika ofta säger "love" (raring) till våra medmänniskor som i Yorkshire, eller pardon eller sorry när vi stöter till någon som i London eller New York, men det är ju inte det som avgör om man blir trevligt bemött eller inte.

Jag tror att det visst går att bli trevligare och att få ett öppet och tillåtande klimat i vårt land, liksom i resten av världen. Det är inte fel med ett leende då och då.  Man kan behöva lite positivt bemötande i vardagen för att orka genom det gråa, slitiga, arbetstyngda.

De fyra första rosorna är sådana som jag jag fått (förlåt den dåliga skärpan - ny kamera behövs för att ta närbild) i kruka på mors dag eller någon annan högtid. De står några år och blommar som små marsipanrosor i olika färger.
Flammentanz är nog den mest tacksamma ros jag känner till. Så mycket blommor och så mycket glädje varje år.
De gammaldags rosorna får stå längs vägen och skräpa hur mycket de vill. De doftar gudomligt och är så fint mörkrosa. Om någon kan säga mig vilken sort de vita rosorna är, skulle det vara trevligt. De stod i trädgården när vi flyttade in och passar inte in på någon ros i någon rosbok jag har bläddrat i. (väldigt lite taggar, står inte länge i vas men länge ute, har helt vita blommor, även inuti, lätt mandeldoft och ljuvliga blommor hela sommaren). Den lilla vallmon som slagit rot i grindstolpen fick hänga med som ett exempel på att det går att växa överallt!
Till sist, nyinköpta Raubritter, som nu letar sin plats i rabatterna. Vi har några olika förslag så den får vänta lite på att komma ner i jorden. Massor av knopp som väntar på att slå ut med små rosa bollar som också doftar ljuvligt.

Så många sorters rosor och så mycket folk! Det var inte helt lätt att hitta parkering och den smala vägen var svår att mötas på, men det var det värt. Storehagens rosenträdgård är fantastisk. Så mycket inspiration och dofter som kommer med vindpusten mot näsan. Jag kan tänka mig att sitta en kväll och bara njuta mitt i detta rosenparadis. Vi fick inte med oss någon ros därifrån, eftersom just den rosen Rau... någonting var slut. Vi hittade den däremot hos Westgarden så nu står den i en kruka och väntar på att få sin plats i vår trädgård.

Tur att man har lite tyngd i gumpen för det blåser rejält idag. Solen lyser mellan molnen så det är trots allt en ganska fin dag. funderar på om man skulle ta sig in till Hogstorp och titta på rosor idag. Storehagens rosenträdgård har besökts på nätet och det ser intressant ut. vi funderar på att inhandla lite rosor till trädgården och vill få lite inspiration. Villa Älvkullen låter också som ett utflyktsmål (Louise hade ju bakat en massa kakor till fikat). Vi får se vad vi kan få till när maken behagar vakna ur sin skönhetssömn.

Det är så mycket blåbär i skogen och jag är en samlare. Det går inte att gå därifrån utan en bunke. Har kommit fram till att en liten bunke är bättre (tack Jessica!) då blir den fort full och man kan känna sig duktig för att man har fyllt den. Det är så gott med blåbär och hallon, och jag har fullt med hallon i trädgården, så efterrätten är klar.

Det blev ett rejält åskoväder igår kväll/natt. Jag tyckte inte att det kändes så mycket som åska i luften, men jag hade fel. Drog ur alla sladdar och kablar och satt vid fönstret och tittade på hur himlen lystes upp av alla blixtar. Det var ett fantastiskt skådespel som får en att känna sig ganska liten på jorden. Så mycket energi som svirrar runt i luften. Undrar om någon blev drabbad? Det small till alldeles i närheten (kändes det som) men kanske gick det ner i vattnet. Saltvatten och berg drar, som tur är, till sig blixtarna.  Vi klarade oss i alla fall denna gång. Det lär komma in ett nytt redan idag, så än kan man inte ropa hej.

Trots att jag varit lite besviken på Spaniens spel och inte var det så mycket bättre igår (men det berodde till stor del på Hollands "lyckade" strategi att förstöra så mycket som möjligt), vann rätt lag till slut. Spanien är eleganterna med sportsligt spel och finlir.  Segermålet var så snyggt! Lite tomt blir det efter en sådan urladdning. Nu får vi försöka hitta andra spänningsmoment i tillvaron.

Dottern chattade på Facebook mitt i det mest spännande skedet av matchen! Kanske var det tur så att jag slapp att titta och bita på naglarna hela tiden. Hon och reskamraten är nu i Rom (lite utanför i ett holiday resort) och hade det riktigt gott i bubbelpoolen. Nåja jag var nere vid sjön och tog mig ett kvällsdopp med grannfrun och nu är det nästan 20 grader varmt och man kan simma runt utan att förfrysa tårna. Det är också livskvalitet.

Det är nu man börjar flämta och känner att det är lite för varmt, samtidigt som man har dåligt samvete för att man gnäller över värmen. Vi svenskar är lite schizofrena när det gäller värmen. Hela vintern längtar jag efter att sommaren ska komma och första vårsolen sitter jag som förstenad med ansiktet vänt mot solen. Sedan dröjer det inte många dagar innan man börjar pusta och klaga över att det nog är lite för varmt. Nåja. Det blir några promenader ner till havet varje dag för att svalka av sig och sitta och torka i solen efteråt.

Jag skulle vilja orka gå och plocka lite blåbär också. Det är så gott med blåbär och jag behöver fylla på mitt bärförråd. Frysen är helt tom på bär. Dessutom är vinbären snart mogna och björnbär ser det ut att bli en massa i år. Härligt! Men först ett dopp i havet.

Pilane gravfält var verkligen värt ett besök. Nästa år åker jag dit igen för att titta och njuta.

Idag har jag och grannarna promenerat till Dragsmarks kyrka och tittat på den nya Maria-ikonen. Det är verkligen en prydnad för kyrkan och passar in perfekt, både vad gäller färger och stil. Att den har en norsk-dansk konstnär som skapare passa ju alldeles utmärkt, eftersom Marieskogs kloster kom till under norskt styre och med danska munkar. Dragsmarks kyrka är öppen hela sommaren och speciellt den 21 juli då klosterfesten äger rum. Passa på att titta och beundra ikonen.

Har inte riktigt vant mig vid tanken att jag är ledig. Det har varit lite kvar att fixa och dona i veckan, men egentligen har jag börjat trappa ner. Inget är planerat för kommande veckor mer än en kväll i växthuset med grannfrun när hon börjar sin ledighet ikväll. Det skall firas!

Börjar så smått ändå att fundera på vad jag skall hitta på i sommar. Till helgen kommer brodern med familj och det skall bli så roligt att träffa lille Arvid och hans föräldrar igen. (Jessica och Fredrik får ursäkta men det är ju faktiskt Arvid som är huvudperson numera) Nästa vecka är mannen i mitt liv också ledig så då får vi väl se om vi kan komma överens om några gemensamma aktviteter? Det ska väl gå att hitta något som vi båda är intresserade av. Vandra har vi redan diskuterat. Kanske längs kusten en bit. Pilane skulpturpark läste jag om i Bohusläningen för ett tag sedan och har letat upp på nätet för att se var det är. Inte så långt att åka men verkar häftigt. Dessutom ett trevligt gårdscafé i närheten (det skall väl kunna locka med mannen?). Jag vill också paddla en dag. Kanske vid Flatön eller om Bassholmen hyr ut kajaker.

Det skall nog gå att hitta på lite saker att göra under sommaren. Om inte annat grilla och umgås med familj och vänner. Det ska inte underskattas.

Hjälp. jag har gjort det! Min man kommer att bli tokig, om han inte redan har gett upp allt hopp och resignerat? Jag har bakat lakritsbröd. Är man lakritsoman, så är man. Min passion är annars choklad med lakrits just nu. Så underbart god med en kopp kaffe.

I förra veckan blev jag bjuden på lakritsbröd, inhandlat i Malmö (franskt bageri lär det vara) och det var så gott och häftigt med svart bröd. Nu blev ju inte mitt experiment svart. Jag har som vanligt inget recept och försökte mig på att krossa turkiska pepparpastiller i olivolja för att sedan ha i degen. Det blev inte svart, alltså tror jag att det måste ha varit färg (eventuellt bläckfiskbläck?) i det bröd jag fick smaka. Det var inte så mycket lakritssmak men tillräckligt för att få en äkta fan att falla i trans.
Nåja skam den som ger sig. Jag kommer säkert att försöka igen och ta lite färg i nästa gång eller försöka hitta lakritspulver (kan det finnas på apoteket?). Jakten på det perfekta lakritsreceptet är inte slut.

kasta den första stenen. En kvinna sitter just nu fängslad i Iran anklagad för att varit otrogen mot sin man, i väntan på att straffet; stening till döds, skall verkställas. Att erkännandet kom efter att hon blivit utsatt för piskrapp, gör fallet än mer upprörande. Tyvärr är denna kvinna inte ensam om att utsättas för det patriarkala förtryck, som det är ett uttryck för, men det hindrar i alla fall inte mig från att bli heligt förbannad och vilja göra något åt det. 

Man kan tro att diktaturer inte bryr sig om vad människor i andra länder tycker och tänker om det egna landet, men så är det inte.  Även diktatorer har behov av positiv uppmärksamhet och tar till sig när den internationella opinionen blir för stark. Min förhoppning är att den iranska staten upphäver domen och att reformer i rättsskipningen genomförs så att ingen människa ska behöva utstå denna fruktansvärda behandling som stening är.  Du som är helt utan synd, kasta den första stenen.

Hultås gård har funnits i åtminstone tusen år, kanske ännu längre, och har säkert sett olika ut under dessa år.  Jag har följt med hur den har förändrats under min livstid. Från en gård med betande djur, till en gård med skogs- och åkermark, som sakta växt igen.

Att landskapet helt plötsligt blir öppet och att de vackra gamla stora ekarna och bokarna får komma till sin rätt i landskapsbilden, är så roligt att se. I lördags gjorde Länsstyrelsen en vandring och berättade mer om projektet och hur det kommer att fortsätta. Vi som bor här har ju sett de enorma högarna med avverkade träd som ligger längs vägen. Det var jättespännande att få hela bilden klart för sig.

70 hektar skall återställas till skogsbetesmark när hela projektet är klart. Sedan blir det upp till betande kossor att fortsätta arbetet med att hålla landskapet öppet. Vi får tillbaks kyrkvägen och post/skolvägen att promenera och jogga på. Dessutom flera andra möjligheter till strövområden i olika naturtyper. Tack Sveaskog, Länsstyrelsen och EU.

http://www.sveaskog.se/Press-och-nyheter/Nyheter/2010/Start-for-naturvardsprojekt-i-Bohuslan/

Satt och tog ett glas vin i växthuset igår kväll tillsammans med bästa grannen. Vilken kväll! Varmt och skönt som i sydligare trakter. Man ville inte gå in och lägga sig och sova bort den.  Det sista kvällsdoppet hade äntligen svalkat av oss tillräckligt, även efter vi gått upp ur vattnet.  I vattnet är det inte så varmt ännu, kanske 19 grader.  Det blir snabba dopp och igår kunde man skylla på att det var brännmaneter i vattnet.

Idag är det inte lika soligt men värmen är kvar. Riktigt skönt att sitta i växthuset och läsa de sista sidorna i Tisdagar med Morrie. Det är lite sorgligt men på något sätt ändå en skön känsla i kroppen av att det finns människor som tar vara på livet till sista andetaget. Något som boken vill lära oss som läser den. Visst är det så man vill leva sitt liv, men livet snurrar alltför fort, för det mesta. Nu är det i alla fall tid för reflektion och lite lugnare tempo och jag tänker njuta så mycket jag kan.

Det känns lite som första dagen på sommarlovet. En oändlig tid framför sig, att bara göra det man vill. Samtidigt är det en stress att hinna med allt det där som man skall göra på sommaren. När man är ledig. Vandra, bada, sitta i trädgården, grilla, gå på konsert, fiska, ut med båten, umgås med vänner, gå på muséer.....