Anna-Lena Heydar

Kakeldrömmar

Publicerad 2008-02-25 08:10:01 i Allmänt

Nu är vi igång med nästa renoveringsprojekt. Men just när vi fått ner allt gammalt kakel och gjort iordning underlaget, tog pengarna slut. Varför måste alla stora räkningar komma i februari? Nåja, det blir till att vänta till nästa lön för att slutföra arbetet. Nu har vi alla fall kommit så här långt.

Ett hus har ju alltid något som kräver en insats och just när man tror att man är färdig, börjar man om på nytt. Tapeter som man har tröttnat på eller något annat lite dyrare. Pratar vi badrum eller kök, blir det genast dyrt. Drömma kan man alltid men när verkligheten sätter in får pengarna sätta gränserna. Det kan bli hur dyrt som helst!

Vårt kök är från 50-talet. Något som jag verkligen gillar är det lösa bakbordet som man kan lyfta ur och lägga på köksbordet eller köksbänken. Sådana detaljer hittar man bara i riktigt dyra kök idag. Jag vill egentligen inte byta hela mitt kök utan istället komplettera. Därför blev ny färg på skåpluckorna och nytt kakel det jag har prioriterat.

Kaklet har fått stå tillbaka för andra, mer akuta, investeringar men nu är det alltså snart dags. Vi har diskuterat andra lösningar än kakel och haft lite funderingar på att sätta tapet med glasskiva framför. Det skulle var lite kul att göra något annorlunda men vi har en vedspis intill spisen och det kan bli rätt varmt så risken är väl att glaset spricker, i värsta fall. Kakel är ju trots allt ett mer beprövat alternativ.

Vi har hittat ett vackert kakel i terrakotta från Höganäs som vi alla föll pladask för. Med lite Egypteninspirerat mönster i relief som komplettering till de slätare plattorna. Det kommer att bli svårt att välja något annat nu när vi har sett det. Inte är det det billigaste alternativet men, som sagt, vi får vänta tills nästa löning kommer och hoppas att räkningarna är mer humana nästa månad.

Spa-dag på Smögen

Publicerad 2008-02-18 09:56:49 i Allmänt

Tänkte inspirera er till att åka iväg på en "skäm bort dig själv"-dag! Maken fick ett presentkort på Smögen havsbad i 50-årspresent från sina kollegor och alldeles nyligen fick vi äntligen tid att åka iväg. Vi valde att ta en förmiddag med frukost, bubbelbad, bad, massage och lunchbuffé. Det var ljuvligt.

Jag kan varmt rekommendera Smögen på vårvintern. Det är lugnt och stilla. Inga horder av turister och vi hade dessutom tur med vädret. Strålande sol över kala klippor och hav. Det kan knappast bli vackrare. Troligen hade det inte varit lika njutningsfullt att komma mitt i högsäsong. Nu hade vi hela bassängen och bubbelpoolen, i stor sett, för oss själva. En familj med en liten bebis och ett äldre par var våra enda mednjutare.

Varje gång jag får massage, tänker jag att detta borde man göra oftare! Tyvärr vet jag att det inte kommer att hända förrän jag verkligen behöver det, av ena eller andra orsaken. Varför unnar man sig inte lite mer förebyggande?
Visst ser det härligt ut?

Gröna ägg?

Publicerad 2008-02-14 08:12:25 i Allmänt



Nu har våra grönvärpande Isbarhönor börjat lägga ägg! Det är de enda hönorna som lägger ägg för tillfället så vi har bara turkosskimrande frukostägg i olika nyanser. Förhoppningen är att vi skall kunna lägga både bruna och "vanliga" vitbeiga i korgen, vad det lider. Men än så länge är det bara de fyra systrarna Isbar (Isabell, Isolde, Isa och Isadora) som troget lämnar var sitt ägg i reden varje dag.  Kanske skulle jag passa på att fråga om någon har en Isbartupp? Våra tuppar blev tragiskt ihjälpbitna av någon i höstas och nu har vi bara gamle Gunnar, vår Orpingtontupp i hönsgården.

Det är bara ett av alla tecken på att våren är på väg. De nästan lilafärgade björkarna visar att saven nu har stigit och knopparna håller på att svälla tills de till slut brister av otålighet en riktigt solig dag. Småfåglarna håller morgonkonsert i slånbärssnåren när jag hämtar in tidningen. Sommarhusägarna börjar komma ut och titta till sina hus på helgen. Det har gått så fort den här våren att jag missade ejdrarnas underbart spöklika parningsläten. De simmar redan par om par nere i viken.

Det lät nästan lite Taubeskt, eller hur? Våren inbjuder till att gå runt och gnola Inbjudan till Bohuslän. Fåren betar nere på ängen och allt det andra stämmer också¨i stort sett. Vi är ju inte mer än kort båttur genom Strömmarna från Flatö.

Våren ÄR en härlig tid.

Mat!

Publicerad 2008-02-12 09:14:19 i Allmänt

Att det kan vara så gott med vaniljyoghurt och krossat knäckebröd?!
Vågade inte ge mig direkt på kokosbollarna som stod kvar från flickornas filmkväll igår. De hade inte orkat äta upp hela lasset, efter att därförinnan proppat i sig en halv plåt med kanelbullar? Sonen i huset såg lystet på kokosbollarna men inte ens han klarar en så mastig frukost, så de fick stå kvar orörda.  Ack huru länge?

Regntunga skyar hänger lågt över landskapet och det ser inte ut att bli någon sol idag. Det är i alla fall milt och småfåglarna för väsen i slånbärssnåren intill vägen, och påminner om att våren inte är så långt borta. Det kan ju bli många bakslag ännu innan vårsolen kommer men det ger ändå hopp. Det kliar i fingrarna att få komma igång med försådden av tomatfröer med mera men jag får försöka att stilla mig.

Mina tomatplantor brukar bli alldeles för långa och rangliga, eftersom jag inte kan vänta tills det är dags. Jag får plantera om dem och trycka ner stjälkarna i en spiral för att få dem att bli någorlunda kraftiga inför utplanteringen. Det blir aldrig som de plantor man köper hos plantskolan, täta och låga. Trots att tycker jag att det blir rätt ok när säsongen drar igång och på något vis tar de sig till sist.

Imorgon skall jag och min man utnyttja det presentkort han fick i 50-årspresent till Smögens havsbad. Vi skall få massage och äta god lunchbuffé! Härligt va? Det ser jag verkligen fram emot. En promenad i Smögen och lite räkor från fiskboden kanske det också kan bli.  Nu börjar jag tänka på mat igen.

Sjätte dagen i fastan - den sista

Publicerad 2008-02-11 11:26:28 i Allmänt

Så har den sista dagen i fastan börjat och jag längtar så efter att få sätta tänderna i något.. Risken är att jag biter någon i benet snart , bara för att få känna motstånd mellan tänderna.  Tuggummit har hjälpt ganska bra men det börjar kännas trögt. Jag längtar verkligen efter mat. Tur att det är sista dagen som jag planerat att fasta.

Imogon börjar  jag äta igen och det blir svårt att inte slänga i sig allt på en gång. Dottern bröt sin fasta i lördags när hon och pappan varit i Göteborg och shoppat loss i invandrarbutikerna där. Nybakt bröd och cashewnötter var det första hon stoppade i sig och njöt. Jag var sugen men inte så farligt, då. Idag är jag redo för mat men skall försöka hålla mig till imorgon bitti. Det värsta är att jag inte alls ser fram emot grönsaksjuicen till lunch och nästan har lite illamående-känsla inför att dricka den.  Den är faktiskt inte alls illasmakande och jag har inte haft problem att dricka den förut i veckan, men nu är det som om kroppen tycker att det är nog.

Sammanfattningsvis har det varit en annorlunda erfarenhet den här gången. Kanske är det åldern eller bara tillfälligheter som har gjort det, men jag har inte alls haft någon huvudvärk eller illamående (förutom den ovan nämnda) och jag har inte känt den där "energikicken" som alltid förut har kommit de sista dagarna. Det har i alla fall varit en ganska positiv upplevelse och det känns bra att jag klarade de sex dagarna som jag förutsatt mig.

Vi snackar ju inte om någon enorm prestation som att bestiga Everest eller skida till Nordpolen, men i det lilla är detta min utmaning till mig själv och det känns bra att ha klarat det. Kanske skall jag sätta en större utmaning nästa gång? Vi får se.  Man skall inte förhäva sig  och vi har satt igång att knacka ner kaklet i köket, och är nästan klara. Nu återstår vad vi skall sätta upp istället.  En idé är att tapetsera och sätta plexiglas eller glas framför. Den är inte riktigt färdigtänkt ännu men vi jobbar på det och underarbetet skall ju göras klart först så vi har några dagar på oss. (kanske till och med några veckor?).

Flyktingbarn har också rätt att vara med sina föräldrar

Publicerad 2008-02-10 20:37:56 i Allmänt

I valrörelsen lovade regeringen att satsa på familjen, men det verkar bara gälla svenska medborgare, inte de familjer som flyr från förföljelse och förtryck.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström presenterade regeringens förslag att införa försörjningskrav vid anhöriginvandring i torsdags.
Förslaget går ut på att anhöriga till redan invandrade personer måste kunna försörjas av sina anhöriga. De försörjningsansvariga ska kunna visa upp en regelbunden inkomst och en skälig bostad. Enligt Fredrik Reinfeldt kommer inkomstkravet motsvara ett heltidsjobb.

Att migrationsministern väljer att förlägga sin presskonferens om regeringsförslaget i Landskrona, en kommun där nästan 25% av invånarna i förra valet röstade på Sverigedemokaterna, kan tyvärr inte vara en slump. Regeringens utspel i just denna  kommun kan ses som en flirt med de invandringsfientliga krafter som visat sig speciellt starka just där.

Folkpartiet, som har bytt från att ha varit ett parti som stått för ett mångkulturellt samhälle utan diskriminering, har tyvärr varit drivande i denna fråga och vill höja kraven på flyktingar genom att villkora anhöriginvandringen. I praktiken sätter man stopp för anhöriginvandring, endast arbetskraftsinvandring tillåts. Denna inställning blir ett  kort i Folkpartiets hand för att kunna fortsätta spela på främlingsfientliga krafter och grupper i Sverige.

Nyamko Sabouni säger att detta förslag gäller inte anhöriga till barn, flyktingar som har tagits emot enligt Genevekonventionen eller skyddsbehövande flyktingar.  Detta är inget nytt. Detta nämns bara som ett kort för att lugna ner de som är för en generösare flyktingmottagning. Är detta inte ett spel för gallerierna? Det är helt orimligt att ställa krav på sysselsättning eller 4 års väntan för att återförenas med kärnfamiljemedlemmarna.

Om man räknar med asylprocessen, kan väntan på att få återförenas med sin familj bli mycket längre än de fyra år som regeringen beslutat om. Många familjer som befinner sig på flykt splittras och det finns flyktingar som har sökt sig till Sverige som inte vet var familjemedlemmarna befinner sig eller vet att familjen befinner sig i en mycket utsatt situation. Att kräva att flyktingen som finns i Sverige skall kunna fokusera på att lära sig ett nytt språk och bygga upp ett nytt liv, är mycket cyniskt.  

Det kan inte vara så att vissa barn är mer värda än andra i vår värld. Vi svenskar skulle aldrig acceptera att vara åtskilda från våra barn och nära under en så lång period utan att veta om vi kan återförenas. Vi kan inte kräva det av människor som dessutom redan lever i en utsatt situation.  Regeringen bryr sig helt enkelt inte om flyktingbarnens intressen.


Regeringen hänvisar till EU och att Sverige måste anpassa sig till hur andra länder i EU hanterar flyktingar. Vi vill inte Sverige skall ha samma asylpolitik som i Danmark eller något annat EU-land som stänger sina dörrar. Sverige har ansvar för sin egen flyktingpolitik och kan inte gömma sig bakom andras rygg. Om regeringen väljer att strama åt sin politik så är det ett aktivt val man gör, inte någon harmonisering med EU.

Enbart kravet på försörjning kan inte fungera som ett incitament för att få ut nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden snabbare. Vi är övertygade om att det blir lättare för en invandrare att få ett arbete och en bra bostad när hon/han får ha sin maka, make eller barn hos sig.

Om alla människor tog emot flyktingar som en resurs, skulle det inte bli en hög koncentration av flyktingar i vissa kommuner och kommundelar. Självklart skulle då invandrarnas chans att skaffa sig arbete och med ett arbete är det också enklare att komma in i samhället. Då skulle vi få en bättre intergration. Något som skulle göra samhället mer framgångsrikt och trevligare att leva i.

I Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) sägs i artikel 9 punkt 1 och i artikel 10 följande:

Artikel 9
1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.

Artikel 10

1. I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.
2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Konventionsstaterna skall för detta ändamål och i enlighet med sin förpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land skall vara underkastad endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention erkända rättigheter.

Kommittén har under 2.10.10 kortfattat beskrivit barnkonventionens huvudprinciper. Artikel 9 och 10 eller 22 har inte direkt berörts. BO anser att kommittén inte i tillräcklig utsträckning har beaktat de artiklar i barnkonventionen som i sak berör frågorna om anhöriginvandring

5.3.2 Rätt respektive möjlighet till invandring på grund av anknytning
Minderåriga har i enlighet med de ovan nämnda artiklarna 9 och 10 i barnkonventionen en principiell rätt till invandring för att förenas med sin familj. I artikel 22 i barnkonventionen stadgas vidare

Artikel 22
1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.
2. För detta ändamål skall konventionsstaterna, på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller icke-statliga organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhålla den information som är nödvändig för att barnet skall kunna återförenas med sin familj. I de fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.

BO finner det uppenbart att barn och unga upp till 18 år enligt barnkonventionen har rätt att invandra till Sverige för att förenas med sina föräldrar och andra anhöriga och att berörda myndigheter då är skyldiga att ge dem allt skydd och bistånd de behöver.

<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
<!--[endif]-->

Fjärde dagen i fastan

Publicerad 2008-02-09 10:11:36 i Allmänt

Det verkar som om jag helt har klarat mig från den huvudvärk som nästan schemalagt har kickat igång den tredje dagen, vid mina andra fasteperioder. Det är jag naturligtvis mycket tacksam för.  Igår kväll kände jag mig lite trött och orkade inte riktigt ta tag i något, men det är ju inte första gången man är trött efter en arbetsvecka. Alltså kan jag bara konstatera att, so far, är allt helt ok och jag mår alldeles utmärkt.

Idag är vädret igen grått och disigt, men jag har förhoppning om att det kommer att lätta frampå dagen. Det liksom känns i kroppen att solen kommer att titta fram under en kort men välkommen séjour, för att sedan försvinna igen. Håll tummarna för att jag har rätt.

Idag skall vi dra igång "operation upprensning". Det har legat och väntat ett par veckor på grund av oförutsedda händelser men nu kan det inte vänta längre. Den gamla teven skall ut och en liten (kanske inte så liten) hög skall samlas vid soptunnan för vidarebefordran till Tippen i slutet på nästa vecka. Det är otroligt hur mycket skräp man samlar på sig.  Kartonger och papper och sånt slänger man ju i återvinningen liksom flaskor och konservburkar. Jag tror att skräpet förökar sig av sig självt på något mystiskt sätt.

Vi hyrde tillsammans med grannarna en container förra våren för att slippa köra till Tippen och lämna. Ingen av oss trodde egentligen att vi skulle kunna fylla containern men redan första dagen insåg vi att den knappt skulle räcka till. Hur går det till? Som jag påpekat tidigare så har jag ju ändå dragit ner på inköp och tycker mig vara miljömedveten. Ändå samlas allt detta som måste köras iväg?!

När vi ändå är igång skall vi möblera om skafferiet så att man kan hitta bland alla konservburkar, mjölpåsar mm. När maken åker till Göteborg och shoppar loss i de invandraraffärer som finns där, med alla sina kryddblandningar och goda inläggningar,  blir det fullt i skafferiet och kylskåpet. Nu krävs en insats för att rensa upp i röran och det blir nog min första insats för dagen, innan vi sätter igång att samla vår lilla hög.

Tredje dagen i fastan

Publicerad 2008-02-08 11:32:00 i Allmänt

Jag väntade med lite bävan inför denna tredje dag, som brukar bli jobbig. Hittills har jag inte känt något speciellt men dagen har ju bara börjat ännu. Juicen och örtteet känns lite strävt och jag börjar känna lite torrhet i munnen. Förhoppningsvis dämpar tuggummit all eventuell dålig andedräkt. Det känns i alla fall skönt att tugga något.

Igår kväll kände jag mig lite tom i huvudet men det är ju inte första gången, tänker säkert vissa i min omgivning. Vid tidigare fasteperioder har jag upplevt att jag går mer in i mig själv och stänger av det som finns runt omkring. Kanske är det det som håller på att hända nu.

Gårdagen bjöd i alla fall på sol för första gången på länge och vi tog en lång promenad med hundarna. De njöt lika mycket som oss i solskenet. Det är som allt är lättare när solen skiner.  Vi fick i alla fall fyllt på vårt d-vitaminförråd inför regnigare dagar. De kommer.

Andra dagen i fastan

Publicerad 2008-02-07 07:46:37 i Allmänt

Jag känner mig förvånansvärt pigg och med tillförsikt om att dagen skall förlöpa utan större missöden.
Det enda problem jag hittills stött på är ett lätt illamående efter att ha ätit en halvliter buljong. Det blev lite för mycket, eller kanske slevade jag för fort? Annars är jag inte hungrig eller sugen på mat ännu. Jag vet att jag efter några dagar kommer att sakna att tugga något, så jag har inhandlat ett par askar tuggummi med god smak. Det kan också maskera dålig andedräkt.

Vädret hjälper inte direkt till att pigga upp en. Regn och ruskgrått. För en vecka sedan kändes nästan våren i luften men det är borta nu. Eller, inte helt borta. Vi har snödroppar och julrosor som blommar i trädgården och mitt stöldgods från Titos trädgård i Slovenien, en liten gul primula, kämpar med att övervinna snöglopp och kyla. Knopparna är ännu inte utslagna men vid första soldag vet jag att de kommer att lysa som små solar i gräset, nästan som i den stora park de kommer ifrån. Nu överdriver jag, och inte lite, eftersom hela parkens golv bestod av dessa små rosetter av små gula primulor. Men jag ser det framför mig och väntar på att min lilla tuva skall sprida sig över min trädgård.

Fröpåsarna har också kommit fram för att titta igenom vad jag har och vad som måste kompletteras. Tomatfröerna ligger och väntar på att få komma i jorden och jag riktigt ryser av förväntan på alla tomater som kommer att hänga i klasar i mitt växthus. Blev sugen på en liten svart tomat Black Cherry som jag såg i en tidning, kanske får den komplettera min tomatkollektion. 

Så börjar ännu ett odlingsår och alla förväntningar. Det är så härligt att drömma om hur det skall se ut när de där små fröerna börjar att gro och sprida sina gröna blad som en prunkande oas. Då finns inga ogräs eller andra ovidkommande saker som mördarsniglar eller kålfjärilslarver, bara den perfekta trädgården. Men snart kommer verkligheten i kapp och visar sig innehålla just allt det där och mer därtill.  Men det blir ett senare problem.



Första dagen i fastan

Publicerad 2008-02-06 10:05:15 i Allmänt

Ja, så har det då startat.  Frukosten består av ett glas grönsaksjuice och örtte.  Man känner sig lite rastlös och tidningen fick extra mycket uppmärksamhet idag. Jag hade nästan glömt hur det är när man fastar och får så mycket tid över. Det tar faktiskt en hel del tid att planera,  laga mat och äta den under en dag.

Igår tackade jag nej till en semla på den riktiga semmeldagen!  Det var ju nedtrappningsdag inför fastan och jag kände att en semla inte riktigt hade passat in i planeringen. Det kändes lite fel när jag nu hållit en sådan predikan kring hur viktigt det är att följa traditionerna, men det gick inte att klämma ner en semla när jag hela dagen i övrigt ätit frukt och druckit juice och örtte. 

Första dagen är alltid lite skakig, man har ju liksom inte börjat ännu och kan nästan tycka att det inte gör något om man inte sätter igång just denna dag. Samtidigt är det ju den dag man har bestämt och därför är man förhoppningsvis inställd på att genomföra det.  Det är ju inte någon som har tvingat mig eller så. Inget vad eller löfte. Annars brukar också första dagen vara relativt lätt. En dag utan mat och med ganska goda drycker är ju ok. Det är imorgon och i övermorgon som den stora prövningen kommer. 

Som ett ödets ironi fick jag just idag två kedjebrev som handlar om att skicka recept på mat till en person på listan. Jag beslutade snabbt att det får anstå tills jag kommit över de första dagarnas abstinens. Det kan ju vara det som stjälper den mest beslutsamma individ.

Jag tror att herrarna i familjen följer inledningen av fastan med lite blandade känslor. Igår fick de laga mat till sig själva och trots att vi idag, som alla andra dagar, är trevliga och charmiga, väntar de spänt på hur humöret kommer att påverkas de närmsta dagarna. Maken är dessutom fortfarande lite sur över våra hånfulla skratt när vi pratade om hans fasteförsök.

Kanske kan vi blidka dem båda när fjärde dagen kickar in och vi får så mycket energi och tid över att vi lagar mat och bakar kakor av bara farten? Om vi nu kommer så långt....

Fettisdag och fasta

Publicerad 2008-02-05 08:19:01 i Allmänt

Idag är det fettisdagen. Dagen då man äter sin första semla för året (?) och förbereder sig inför fastan.
Jag vet någon som för ett par år sedan ville köpa en semla på fettisdagen och fick, från expediten, veta att det inte fanns några semlor mer, eftersom kunderna var trötta på semlor!

Inte för att jag är hysteriskt historietrogen eller håller stenhårt på alla traditioner, men visst känns det fel när semlorna börjar dyka upp redan före jul? Det blir lite tråkigare och lite mer slätstruket på något vis. Vissa saker tycker jag att man skall längta efter innan man får det.  Några saker håller jag ganska hårt på, som att julskinkan skall färdigställas kvällen innan julafton (mest för att den annars skulle vara slut innan julafton ens startat!) och att inte äta semlor, åtminstone,  innan slutet av januari. MIn familj kan ibland tycka att jag är lite för inflexibel men hur skulle det annars sluta? Julskinka och semlor på midsommar? 

Mina små föreläsningar och förmaningar kan ibland leda till oväntade saker. Till exempel nu. När vi i helgen ändå tjuvstartade ett par dagar och tog oss en semla till efterrätt, och jag, av dåligt samvete, höll en liten utläggning om hur semlan var en förberedelse inför den stora fasteperioden. Farväl till kött - Carnevale, ingck också i föreläsningen, eftersom min dotter igen blivit vegetarian. Plötsligt säger samma grönsaksätande dotter; kan vi inte fasta?

I min ungdom, fastade jag ganska regelbundet, vår och höst. Så som jag minns det., var det en energikick som drog igång efter de första tre dagarna av illamående och huvudvärk. Efter att ha skrattat oss halvt fördärvade vid minnet av min mans försök till att fasta ( jag hittade honom utanför korvkiosken, redan på väg till jobbet!), hade vi beslutat att fasta.

Jag och dottern har därför påbörjat vår nedtrappning och idag är sista dagen innan vi drar igång på riktigt.  Hon tänker köra en variant på Ramadan, där man inte äter på dagtid men kan sätta i sig ganska rejält med mat efter och före solned- resp. solupp - gång.   Jag tänker göra min "vanliga" fasta, dvs en variant på de fastepaket som finns att köpa på hälsokostaffärer, men där jag väljer  juicer och teer som jag gillar.  Klara har lagt sig mitt emellan och kommer att äta yoghurt och frukt tillsammans med juicer.  Eftersom hon har ett fysiskt tufft jobb så tänker hon inte hålla på tiderna för Ramadan utan äter / dricker under hela dygnet.

Från och med imorgon är vi alltså igång och jag lovar ge rapporter på hur det går under veckan.  I övermorgon är risken att jag skriver ett riktigt grinigt inlägg och vänta er inte någon euferi förrän i slutet av veckan. Då börjar jag renovera huset och laga mat för hela grannskapet.
Önska oss lycka till!

Om

Min profilbild

Anna-Lena Heydar

Gifts sedan 37 år. Har två barn 27 och 29 år gamla. Bor på landet vid kusten i hus.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela