Anna-Lena Heydar

Tack vare min kära granne Helena kom jag snabbt till doktorn och fick medicin för min bältros. Inte någon rolig sjukdom med sveda, värk och brännande, kliande utslag. Jag ska inte klaga för det kunde varit värre, men visst skulle det vara skönt att slippa. Igår gick jag en promenad och hela natten hade jag ont i benet. Ålderskrämpor? 

En film som man kan se många gånger. Jag kan inte sluta att tänka på hur viktigt det är att se människan bakom. Filmen som Nahid Persson har gjort är oerhört stark och ger perspektiv och eftertanke. Tack för det.

Jag har länge gått och funderat på varför så många Uddevallabor aldrig har åkt med de vita båtarna, varit på Skalbankarna, fiskat eller åkt skidor på fjällen (Herrestad och Bredfjället), tvarit på Bohusläns teater (vet att den inte heter så, men det är den på Strömstadvägen), besökt Bassholmen, Vandrat Kuststigen, varit på en konsert på Folkets hus, badat i Bjursjön, .....

 

Det är så mycket man kan göra i vår stad och det är ju en fantastisk stad mitt i hjärtat av Bohuslän. Varför hittar inte våra egna medborgare sina smultronställen? Varför rapporterar tidningen mest om missnöje med staden?

Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är viktigt med missnöje och rapporter om sådant som inte fungerar. Allt kan ju bli bättre och man lär sig mest av sina fel och misstag. Det jag skulle vilja är att fler får en positivare bild och inspiration att göra saker som man kanske inte har gjort förr eller för alldeles för länge sedan.

 

En tanke har malt i mitt huvud ett tag och det är att låẗa olika personer dela med sig av sina smultronställen, favoritsysselsättningar, tips och ideet för en utflyktsdag med familjen et cetera. Det skulle kunna göras i en besöksapp eller på kommunens hemsida eller kanske till och med i tidningen? och det skulle naturligtvis inte bara vara sommaraktiviteter, utan hela året runt. Jag upptäcker hela tiden nya saker i Uddevalla och jag tror att många skulle hitta ideer som ger inspiration och nyfikenhet. Är någon intresserad?

Igår vann Tyskland över Sverige i fotbolls-em på Nya Gamla Ullevi. Det var en jämn match med oviss utgång från början till slut. Det hade lika gärna kunnat bi en vinst för svenskorna och då hade de blivit lyfta till skyarna i tidningsrubrikerna. Ibland önskade jag att man kunde få lite mer nyanser i rapporteringen. "Jättebra spel och spännande match men det räckte inte ända till final".

Har noterat att väldigt många lägger upp sina träningsrapporter på facebook. Någon har joggat, en annan är i träningslokalen och en tredje tar en lång, snabb promenad. Det är bara matrapporterna som överträffar berättandet om vad man gjort för fysiska aktiviteter.  Det är naturligtvis en del av livet så man kan väl inte undgå en och annan uppdatering om dagens aktiviteter men ibland verkar det vara mer osm en träningsdagbok.

 

Kanske kan det inspirera en och annan att komma igång med fysisk aktivitet, och då har det ju ett gott resultat, men jag kan inte låta bli att tänka att det ger mer dåligt samvete än inspiration. Kanske det är bara jag som känner så, eftersom jag redan har dåligt samvete över att jag inte kommit igång med joggandet som jag hade planerat? Nåja lite rörelse har det blivit ändå; semesteryoga och vardaglig fysisk aktivitet som att bära bräder, rensa rabatter, promenera hunden...  Hoppas att jag inte ger dåligt samvete till någon annan stackare nu ;-)

 

Idag är det två år sedan attentatet i vårt grannland Norge. Plötsligt kom terrorn nära och blev ett reellt hot mot vår vardag. Jag minns så väl de första rapporterna som direkt spekulerade i islamistisk terrorism. Att någon av våra egna grannar, med blont hår och blåa ögon skulle kunna göra något så hemskt var omöjligt att tro, även för en "expert".

 

Nu i efterhand kan ju vem som helst hävda att man tänkte annorlunda, men det är faktiskt sant att jag inte köpte den enkla så kallade sanningen om islamistiska hotet i västvärlden.  Det har trummats in så många gånger att det börjar likna historien om pojken som ropade på vargen. Visst har också människor med ett hat mot västvärldens agerande i mellanöstern eller någon annan del av världen också utfört terrorhandlingar i väst, men de flesta terrorhandlingar mot civila som begåtts i västvärlden har genomförts av "våra egna" galenpannor.

 

Idag går mina tankar till alla människor i världen som drabbats och drabbas av det hat och den makthunger som driver fram terror och krig.

 

 

Det är lätt för mig att säga att jag är feminist. Inget kan vara mer självklart än att kvinnor och män ska vara jämlikar och ha samma möjligheter att leva det liv de själva vill. För min del är det obegripligt när en kvinna säger att hon inte är feminist. Vilken del av alla rättigheter och skyldigheter är det hon inte vill ställa upp på? Rösträtt, rätt att själv bestämma om och när msn vill hs sex eller gifta sig, resa, jobba med det man vill, äga något eller sätta på sig kläder som man själv trivs med och känner sig bekväm i ???

 Ofta säger också dessa människor att vi är ju så olika, män och kvinnor. Den lilla skillnaden (och den är i alla fall jag väldigt glad för...) är våra reproduktionsorgan. Att kvinnors muskler vanligtvis är mindre och våra ben lite klenare är småsaket i sammanhanget. Kan faktiskt inte komma på någon skillnad som kan utgöra grund för att man ska göra skillnad på män och kvinnor som grupperingar. Att man som individ väljer olika och har olika sätt att leva sina liv är däremot en helt annan femma.

 

Första strandhänget med barnbarn tillsammans med grannen. Det var jättemysigt att se de små godingarna leka tillsammans i strandkanten. Amina vägrade att bada men gick ändå i vattnet ett par gånger av misstag för att hämta stenar, tång mm. Grannpojken är snart 6 år och Amina ville göra allt han gjorde. Balansera på stocken, sitta på en sten och kasta småsten i vattnet, smälla tång... Härligt att se hur lätt man blir kompis när man är barn.

Barnbarnet frågar genast efter paden, när hon kommer. Hon har pussel, stavningsprogram och kan leta på youtube efter sina program. Det är otroligt vad en två-åring klarar. Man förstår ju att det kommer att bli en helt annan utveckling med barn som redan från början lär sig att man kan fixa det mesta med ett pekfinger ;-)

Jag började den här bloggen en gång för att mina släktingar i Iran och andra platser i världen skulle kunna följa bygget av mitt växthus (hela familjens växthus - men mest mitt).  Helt plötsligt hade andra personer läst min blogg och kom med kommentarer. Det var en överraskning, men trevligt.

 

I helgen kom vi äntligen igång med bygget av sjöbodar. Det har regnat småspik varje gång vi haft tid att jobba, men igår kom solen och de ensamma plintarna fick nu bli grunden för balkar och syllar. Vi kom så långt som till att vi nu ska börja tänka på resningsvirke för väggar och takstolar. Gammalt virke som legat i högar under altanen och bakom huset har nu kommit till användning och fönster från den gamla stugan ska också få en ny plats med utsikt över havet.  Det är inte bara Ernst som har sommarprojekt.