Anna-Lena Heydar

Det är sorgligt att höra inläggen i rättegången mot Pirate Bay. När den inkallade forskaren berättar vad man kommit fram till i sin forskning kring hur det faktiskt är med köp av musik i förhållande till nedladdning och får frågor kring sin politiska ställning??? Vad menar branschen? Att oberoende forskning är av ondo därför att den bevisar att de faktiskt har fel. De som laddar ner mest är de som också köper mest musik och film.  Jag säger igen som den goda Sally "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke".

Ipred är bara en löjlig och onödig lag, som försenar utvecklingen av nya möjligheter till spridning av kultur och kommunikation över gränserna. Jag kan bara konstatera att ingen demokratiskt styrd makt har lyckats stoppa utvecklingen.  Varför kan vi aldrig lära oss av historien? Branschen har varit/är trångsynt och har halkat efter i vad som efterfrågas på marknaden. Man kan inte längre producera dussinfilmer med schabloner och tjäna pengar på det. Men om denna nya generation verkligen hittar en kvalitet i filmen eller musiken, går de och köper den. Man vill inte betala för skräp helt enkelt.  Har lärt mig att man i det militära säger; Gör om gör rätt!

Det äg grått och regnar idag, men det är helt ok. All snön kommer att smälta bort, liksom istäcket som har gjort vägen nästan omöjlig att promenera på. Förhoppningsvis kan jag nu ta en stav-promenad idag utan att riskera livet. Allt har sina fördelar.

En annan bonus är att snödropparna syns lite bättre. De har börjat sticka upp intill enen vid entrén men försvann under snötäcket för att nu dyka upp igen. Vårens första tecken.

Kan konstatera att man nu också kan nå det trådlösa nätet på 4e våningen i stadshuset. Det har varit omöjligt att logga in sig i kommunalrådens eget våningsplan, men nu fungerar det. Fantastiskt. Det har varit ett litet skämt oss emellan att det kanske finns en mening med att kommunalråden inte skall kunna komma ut på internet och få veta vad som händer i världen? (det stämmer ju inte eftersom deras datorer är anslutna via det fasta nätet och alltså kan de komma ut på nätet, men inte vi som kommer utifrån. men vi måste ju få skoja lite...)

Jag kom tidigt till vårt gruppmöte inför kommunstyrelsen och har därför lite tid att skriva i min blogg. Det är ganska många ärenden på dagens möte och vi kommer nog att få en lång dag.

Nu är huset fullt igen. Det känns bra att ha alla hemma igen. Massor av presenter ligger överallt och vi har redan tittat på kort från resan. Bröllopet var lyckat och alla är nöjda med sin vecka.  Kortreferat.

Idag är det Fettisdagen, vilket inte kan ha undgått någon. Har precis satt en deg för att baka bullar och tänkte bjuda familjen på lite hemkomstgodis i efterrätt. Det blir inte traditionella semlor i år. Jag tänkte göra en egen variant och se om det kan bli gott. Kanske blir det totalt misslyckat men det får vi se. Lite chanser får man ta här i livet. Jag brukar göra experiment i köket. Ibland blir det jättegott men jag har sällan skrivit ned vad jag har gjort så det blir en gång. Nästa gång blir det något annat. Familjen får passa på chansen att smaka för det blir aldriga likadant igen.
 
Idag är det lite kallare igen och snön som smälte igår har frusit till i hårda isklumpar. Det var rätt så halt när jag tog morgonpromenaden idag. Kanske lättar det framåt dagen och solen smälter isen så att jag kan ta en långpromenad utan att riskera lårbenet. Man börjar ju bli gammal och får tänka på sånt numera.

Idag är sista morgonen i stillhet och ro. I eftermiddag kommer hela familjen hem igen och det blir full rulle i vanlig ordning. Det blir underbart att ha dem hemma igen men nu sitter jag och funderar över dagen. Skall jobba heldag och även kvällsmöte, så jag får försöka komma hem lite tidigare för att träffa alla innan de somnar. De har en lång resa hem och dessutom har de säkert inte sovit mycket inatt.

Hoppas att de har tagit mycket kort så jag kan få se på bröllopet. När de åkte hade de ett par resväskor fulla med presenter så nu förväntar jag mg lika mycket tillbaka till mig! Nej knappast men kanske en liten sak? Vi får se.

Så gick de till final igen. Det var ju skönt att kunna konstatera, även om modern berättade att det var på håret, på grund av någon extra-föreställning i ren glädje. Å andra sidan åker ju vinnarna i olika länder runt och lobbar flera månader innan den "riktiga" finalen, så den regeln har väl spelat ut sin roll?

idag är det strålande sol och jag har redan varit ute på två längre promenader, för att riktigt dra nytta av solen. Det är så varmt och skönt i solgasset att man inte vill gå in. Jag och hunden passade på att skotta undan lite snö så att det inte skall frysa till is i natt. Hunden hoppade mest runt och sniffade i varenda snödriva men hon är trevligt sällskap. Det är ju sista natten med gänget, så vi skall passa på att ha det riktigt mysigt idag.

Har precis vinkat av modern, som varit och sovit över en natt. Det var trevligt att ha henne på besök. Kanske får hon nu åka hem och vila upp sig efter långpromenad och matlagning? Nu är jag i alla fall ensam igen men bara ett par dagar till. Får försöka njuta av lugn och ro tills stormen drar in i huset igen.

Dagen har annars varit skön. En långpromenad med stavar och god mat. Man kan inte klaga. Om det blir får ensamt får jag gå till någon av grannarna och titta på melodifestival.  Ikväll är ju Erik med så det får jag väl inte missa. Då blir man nog utesluten ur Oxeviks-gemenskapen? Nej så illa tror jag nog inte att det är men visst får han gärna gå vidare.

Det kommer sällan så mycket snö här ute på kusten, och ännu mer sällan blir det kvar mer än en dag. Nu har snön legat i flera veckor och snön fortsätter att yra. Inte så att det stör mig.  Jag tycker bättre om snö som lyser upp mörkret än regn och slask. Men lite ovant är det.

Vad jag kan komma ihåg så har det förekommit snövintrar även i min barndom och jag är tillräckligt gammal för att ha varit med om den stora stormen 1969 (eller var det 1968?). Denna vinter ligger säkert inom ramarna för var som  är "normalt". Ändå är det precis i sådana här situationer som vi börjar diskutera klimatfrågan.  När något extremt eller ovanligt väderfenomen inträffar. När sommaren är ovanligt regnig och kall eller tvärtom alldeles otroligt solig och varm.  Vi har så svårt att ta till oss det långsamt krypande förändringsskeende som klimatfrågan egentligen handlar om.        

Just nu njuter jag av att snön lyser upp landskapet och att det inte är så kallt ute. Det enda som saknas mig är en last med pellets. Håll tummarna för att den kommer idag!  

Det är inte filmen. Jag har nu varit utan familjen i tre dagar och börjar längta efter dem. De ringde mig igår kväll och jag konstaterar att telenätet är fantastiskt. Under kriget mellan Irak och Iran, var det svårt att komma fram på linjen över huvud taget och när kriget var slut tog det många år innan nätet hade kommit upp i en standard som skulle kunna kallas normal. Det ekade och man hade svårt att höra varandra. Ibland kom man inte fram alls. men idag har kvaliteten kommit upp i att det låter som när min mamma ringer från staden (Uddevalla menar jag då).

De har det bra och trivs med kusinerna och all annan släkt som samlats för att fira bröllop i flera dagar. Jag får försöka hålla ut några dagar till.

Det känns tufft för Trollhättan och hela regionen idag.  Visst hade vi väl förstått att GM inte hade med SAAB i sina planer för framtiden och var lite förberedda på att det skulle komma ett negativt besked.  Bilindustrin har flera tuffa år framför sig. Det finns en överkapacitet och flera av dagens fabriker kommer att stängas. Både Volvo och SAAB ligger illa till men det är svårt att sia om framtiden. Kanske kommer båda att klara sig genom att andra intressenter kommer in, exempelvis från Kina. Kanske kommer vi inte att ha någon biltillverkning alls i framtiden.

Om båda företagen försvinner från Västsverige blir det ett dråpslag som kommer att ta många år att hämta igen. I de stora varvsnedläggningarnas tid, fick Uddevalla känna på hur djupt krisen drabbade.  Det var en kollektiv depression som påverkade framtidstron. Fortfarande kan man känna de negativa vibrationerna, men de har börjat ersättas av en positiv tillit till att vi kan utvecklas och skapa en framtid utan en stor industri.

Kanske står nu vår grannkommun inför en liknande erfarenhet. Jag hoppas att vi kan stötta och hjälpa varandra om det värsta skulle hända men också i kampen för att rädda båda företagen. 

Nu är det Moderaterna, eller kanske de nya sverigedemokraterna, som ger sig in i Integrationsdebatten. Under valrörelsen var det Folkpartiet som gjorde frågan till sin och gjorde uttalanden om hur tuffa och krävande man bör vara. Idag gör Moderaterna samma sak. Kan det vara så att integrationspolitik är det sätt på vilket man räknar med att fiska röster i de grumliga främlingsfientliga leden? nej så kan det ju inte vara, eller?

Det är ju en klassisk politik att skjuta på de som redan ligger ner och skapa osämja bland de som missgynnas mest av den förda politiken, söndra och härska. Redan de gamla romarna kunde tekniken och använde den flitigt. Visst finns det bostadsområden där en alldeles för stor andel av invånarna är långtidsarbetslösa och lever på en mycket låg inkomstnivå. Det är vi nog alla överens om. Frågan är vad man skall göra åt det.

Här går våra åsikter rejält isär och kommer nog aldrig att mötas. Att sänka ersättningsnivåer på sjukersättning, a-kassa och introduktionsbidrag är knappast någon lösning på grundproblematiken. Det är en populistisk retorik att peka på enkla lösningar.  Så gör sverigedemokraterna och, sorgligt nog, också folkpartiet och moderaterna. 

Det är inte fel att diskutera frågan. Man får inte göra det till en icke-fråga och försöka sopa problemen under mattan. Däremot måste vi få en debatt som närmar sig, åtminstone, "knähöjd". Det är lika dumt att försöka lösa klimatfrågan genom att gömma koldioxid i gamla gruvhål, som att ställa ensidiga krav på nya svenskar på att acceptera allt som det svenska samhället kräver. integration kräver anpassning från två håll. Det kommer jag att fortsätta hävda och vi har så mycket att vinna på det. Att ensidigt kräva att alla pratar svenska utan brytning eller anammar svenska seder och bruk?

Hela världen utanför Sverige och våra svenska företag behöver människor som pratar många av världsspråken. Vi får genom invandringen tillgång till språkkompetens och kulturell kompetens, utan att investera en krona i utbildning. Ta tillvara denna resurs. Det är det vi måste börja diskutera, inte att våra nya invånare skall dansa kring midsommarstången eller kunna rabbla svensk historia. 

Det snöar igen. Vilken tur att jag fick ändan ur och frostade av frysen igår. Idag är det mildare och nära nollstrecket, då hade frysvarorna snart tinat ute på altanen. Nu ligger de tryggt tillbaka i en ren och fin frysbox. Jag är fortfarande nöjd med mig själv. Kanske skulle familjen skickas iväg lite oftare så att jag får tid och lust att sätta igång med andra projekt?

Idag kommer sotaren. Det känns bra att någon som kan sin sak har koll på hur vår skorsten ser ut och ser till att det inte blir sotbrand. Det finns ju de som tycker att det är onödigt med sotning två gånger per år och brandskyddskontroll. Jag tycker att det känns bra. Kanske för att jag själv inte är expert och gärna betalar för att någon hjälper mig. Det enda jag behöver göra är att ställa upp stegen och stänga av pannan någon timma innan han kommer. Sedan får jag väl dammsuga och sätta igång pannan igen, men det gör jag ju varje vecka i alla fall så det är inget extra jobb.

Igår berättade Berit, min bästa arbetskamrat, att hon hade frostat av sin frys i helgen. Det utlöste en kedja av reaktioner hos alla oss som lyssnade. Det skulle jag också behöva göra! Kanske är det nu avfrostning i hem och koja? Jag har i alla fall tömt frysen på det som inte frusit fast i botten. Jja det är eländigt att det skulle gå så långt innan jag kommer till skott, men jag har gjort ansatser till att frosta av frysboxen ett flertal gånger men inte lyckats,,, Min man älskar att storhandla och han lyckas alltid komma hem med en massa varor när jag nästan har lyckats tömma frysen.

Nu står det papperskassar med frysvaror ute i kylan på altanen och väntar på att få stoppas ner igen när frysen är ren och fin. Det kommer troligen att ta hela dagen eftersom istäcket i botten, som redan sagts, är tjockt som en smärre glaciär. Kanske borde jag fylla en hink med varmvatten för att öka tempot lite men jag har lite annat att göra också idag. Skall läsa in mig inför styrelsemöte i Uddevalla energi och bokslutet för tekniska nämnden med mera. Tänkte också att ta en längre promenad med hunden som har återfått energin och har en del att ta igen sedan hon skadade tassen. Hon har fått gå i strumpa för att inte slicka tassen och nu börjar det se bättre ut, men det som känns bra är att hon vill ut och gå igen. Det är det bästa tecknet på att hon inte har ont längre. Skönt.

Hade tänkt att ta på mig min julklapp från ABF, en stegräknare med inbyggt överfallsalarm (knappast troligt att jag någon gång får användning för här på landet, vem står och väntar på att någon skall komma gående i ödemarken?) och kaloriräknare, denna veckan från morgon till kväll. Misslyckade både igår och idag med att komma ihåg den trots att den ligger på nattduksbordet strategiskt på armslängd när jag går upp ur sängen. Men icke. Jag har gått ut med hunden på morgonpromenad och öppnat för hönsen innan jag kommer på att den ligger där och väntar. Trots detta hade jag fått ihop 10 000 steg igår och det var mitt mål per dag. Det var inte så att jag gick mer än vanligt utan två kortare promenader med hunden och lite annat under dagen räckte. Vi får väl se om jag kommer ihåg den idag. Har sprungit upp och ner i källartrappan med frysvaror ett antal gången också utan att ha på mig stegräkaren. Går och hämtar den nu och sätter på den....

Det snöar lite lätt utanför köksfönstret. Idag åker familjen iväg till Iran. Efter erfarenheten från Dublin med inställda flyg och kaos, börjar jag bli lite orolig för flyget. Inte för att jag tror att Landvetter flygplats inte har större förberedelse för ett eventuellt snöfall, men det känns ändå lite oroligt i magtrakten. Håller tummarna för att de kommer iväg.

De skall på bröllop för min mans brorsdotter och det kommer säkert att bli ett hejdundrande firande. Mer än 100 gäster och mat i långa banor. Jag är lite avundsjuk på att jag inte skall med, men jag har ju redan varit på resa.

En underbar solig vinterdag med gnistrande snö dessutom. Kan det bli bättre?
Det är faktiskt värme i solen och trots att snön knarrar under kängorna, så känns våren närmre nu.  Det börjar klia i fingrarna att så fröer och planera för sommarens planteringar. Vad skall jag ha i växthuset i år, förutom tomater i olika varianter? Kanske skall jag försöka förså lite mer kålsorter i år. Det är ju så gott med grönkålssoppa och paj mitt i vintern. Purjolök har jag heller aldrig försökt mig på.

Hunden har gjort sig illa i tassen och får gå med strumpa på sig inomhus, för att inte slicka och göra det värre. Det ser lite bättre ut idag men hon har fortfarande lite besvär och får gå lite korta promenader några dagar till. Förhoppningsvis skall det ha läkt till nästa vecka. Jag får väl gå en längre promenad ensam idag och komma ut i det vackra vädret.

Det är en insändare i Bohusläningen idag som frågar sig hur mycket energi det går åt att bygga och sätta upp ett vindkraftverk och hur många år det tar att sedan ersätta den energin via det som vindkraftverket producerar. Jag har fått en sådan presentation en gång. Trodde att det var 2-3 år men när jag letade upp siffran på Naturvårdsverket, fick jag en beräkning på 7,7 månader i bra vindlägen! En rapport som producerats i samverkan med Energimyndigheten visar att kostnaden för att ta ner ett vindkraftverk och återställa marken kan beräknas till ungefär 2 % av investeringskostnaden (ett exempel på ett 2,3MW verk med ståltorn gav en kostnad på 700 000 kronor utan att räkna med eventuell försäljning av stål och kopparskrot).  Det som är ännu mer intressant är att det sedan går att ta ned samma vindkraftverk och återställa marken så att man knappt kan se att det stått ett vindkraftverk där.

Jag skulle vilja ha samma beräkning för ett kärnkraftverk. Det skulle vara intressant att se hur mycket energi det går åt att bygga och dra igång ett sådant och hur lång tid det tar att få pay-back på det. Men det som är ännu mer intressant är om man någonsin kan återställa marken där ett kärnkraftverk en gång har ståt? Hur länge är den marken omöjlig att nyttja till odling eller annan mänsklig aktivitet?

Det var sorgligt lågt debattklimat i kommunfullmäktige igår kväll. Jag hoppas att den grupp från journalistlinjen på Ljungskile Folkhögskola, som var åhörare till debatten, lärde sig en del om hur man inte skall argumentera!  Härskarteknik, personangrepp och andra påhopp avlöste varandra i talarstolen. Att kalla det för sandlåda, skulle vara en skymf mot barnen.

När man inte har egen majoritet måste man förankra sina beslut och var ödmjuk inför att andra tycker annorlunda. Detsamma gäller när man har majoritet. Den nuvarande borgerliga minoriteten har inte förstått att det inte går att fortsätta styra som man har gjort hittills. Det vill säga utan att lyssna, vare sig på oppositionen eller medborgarnas synpunkter. Kanske fick man sig en tankeställare igår och väljer en mer ödmjuk inställning till sin egen maktposition, men vad vet jag?
 

När man precis har kommit hem från en resa är man så uppfylld av allt man har varit med om att man nästan inte kan tänka på något annat än att berätta för sina vänner och bekanta. De första dagarna har vi visat bilder och pratat om Dublin med alla och envar. Man är liksom fortfarande (själsligt) där. Det känns så nära att man nästan kan känna doften när man tittar på korten.

Jag har en varm känsla kvar från resan.  Visserligen fick vi ofrivilligt stanna kvar några dagar extra och måste därför fylla i blanketter, kopiera och skicka in brev till försäkringsbolag och andra olägenheter för att eventuellt få ut lite kompensation. Vi får väl se hur det går? Jag har aldrig behövt göra det förut och vet därför inte hur svårt det kan vara.  Det är rätt så tomt på kontot just nu, så lite återbetalning hade suttit bra.

Resten av familjen skall dessutom resa iväg nästa måndag igen. De skall till Iran och fira bröllop för en av barnens kusiner. Det blir säkert jättetrevligt. Jag får försöka klara mig på egen hand i någon vecka, men det skall väl gå bra det med.

Resan till Irland börjar däremot fort att blekna bort och vardagen har satt igång med full fart igen. Det är ok det med, men visst skulle man vilja hålla kvar lite av känslan en stund till....

De borgerliga regeringspartierna går nu ut och visar enad front för att satsa på kärnkraften som en framtida energikälla. De pekar på att det behövs elproduktion för industrins utveckling och att kärnkraft inte har koldioxidutsläpp och alltså är klimatneutralt. 

Jag kom ju tillbaka från Irland i söndags och hade inte hört något om utspelet förrän jag satte på nyheterna på kvällen.  Sorg är väl det närmsta man kan komma, för att beskriva min känsla. Sorg över att centerpartiet igen släpper sina hjärtefrågor och sorg över att miljöfrågorna har så lite vikt för den borgerliga regeringen.  Att säga att man vill ersätta fossil energi med kärnkraft är ju rent idiotiskt. Kärnkraft innebär att man bryter uran, som sedan upparbetas och klyvs i reaktorer, för att sedan lagras i all evinnerlighet som farligt avfall. Uran är lika lite förnyelsebart som olja.

Uranbrytning är en smutsig affär som orsakat stora miljöproblem i Australien och andra platser där det bryts. Vatten har gjorts otjänligt och människor har tvingats flytta. Sverige har stora fyndigheter av uran, men vi har inte själva velat satsa på brytning på grund av just miljöproblemen, kommer detta att ske nu? Varför skall andra länder stå med den smutsiga hanteringen för våra kärnkraftverk?

Lagringen av avfallet är det heller ingen som med glädje tar sig an. Trycket på Sverige att ta emot stora mängder avfall från resten av kärnkraftsproducenterna har i omgångar varit stor. Om Sverige satsar på egen kärnkraft är det så mycket svårare att säga nej till lagring av avfallet. Sverige har ju stabil berggrund (vilket saknas i många andra producentländer). Är vi villiga att ta emot avfall? År vi ens villiga att lagra vårt eget avfall?

När man diskuterar kärnkraft, fokuseras nästan alltid på själva produktionen. Man kan säga att ett kärnkraftverk är ett väldigt tekniskt avancerat sätt att koka vatten. Vatten som i dagens kärnkraftverk kyls i havet, med effekter på den marina miljön.  Det finns så mycket mer effektiva sätt att koka vatten och sedan även använda det varma vattnet för att värma upp bostäder. Vårt kraftvärmeverk på Lillesjö tar till vara mer än 90% av den energi som produceras. Våra nuvarande kärnkraftverk tar till vara drygt 25%.

Det finns en beräkning från Svensk fjärrvärme på om man satte en generator på alla fjärrvärmeverk för att bara producera värme utan också el (precis som i vårt kraftvärmeverk) skulle man kunna ersätta alla våra kärnkraftverk!  Idag är det just vad som händer. På grund av höjda elpriser är det lönsamt att också producera el. Om man också aktivt underlättade en sådan utveckling, genom att ge elcertifikat för även delvis torveldad kraftvärme, skulle utvecklingen kunna gå ännu fortare. Varför gör man inte det? instället kommer detta utspel som enbart syftar till att skapa en valfråga som man tror kan dela socialdemokraternas väljare.

Pappers har skickat ut ett brev till lokala socialdemokratiska politiker för att trycka på  för en satsning på kärnkraft. Man pekar på att det finns ett folkligt stöd för kärnkraft inom socialdemokratin. Det är möjligt. Men den framtida energipolitiken kan inte baseras på Demoskop-mätningar. Det är en alldeles för viktig fråga för att styras av snabbt föränderliga populistiska svängningar. (En kärnkraftsincident och det kommer att vara en överväldigande majoritet emot.)

Kärnkraft är dyrt, smutsigt och precis som under den förra kärnkraftsdebatten, så behövs den inte. Vi har andra sätt att producera el idag som är bättre ur alla aspekter. Kraftvärmeverk som eldas med förnyelsebara (och långsamt förnyelsebara om man räknar med torv) energikällor. Vindkraftverk. Vattenkraftsverk är ju basen för vår elproduktion och kommer så att förbli. Solkraft har vi bara nosat på hittills och det krävs ytterligare utveckling för att riktigt ta fart, men det finns en otrolig potential som dessutom ger stora möjligheter för de länder som ännu inte har byggt ut miljöfarlig och fossilbaserad produktion. Tänk om hela Afrikas framtida utveckling kan baseras på solenergi och om Sverige kan vara en av de länder som möjliggör detta? Vi har kunskaper och forskare för att möjliggöra detta men vi måste ge dem resurser för att jobba. 

Den borgerliga regeringen fick, oförtjänt, ta äran för den socialdemokratiska regeringens miljösatsningar. Sverige har varit ett föregångsland. Låt oss fortsätta vara det.

Borta bra men hemma bäst? Ibland är det väldigt skönt att komma hem. Vi blev kvar i Dublin några dagar extra på grund av snökaos. Jag vet inte om jag kan säga att själva snön var problemet, men det var uppenbart att irländarna inte var förberedda på det lätta snöfall som föll över Dublin på torsdagen när vi skulle ha flugit hem. Kaos blev det i alla fall när alla resenärer skulle försöka fixa alternativ för de inställda flygen. Köerna var enorma och människor trötta och upprörda. En eloge till personalen dock, som skötte det fantastiskt. En ung kille som fått den otacksamma uppgiften att vara vakt så att ingen tog sig före i den enorma kön, som fick delas av för att människor skulle kunna ta sig fram, var helt fantastisk på att bemöta alla gråtande, arga och uppgivna människor utan att för den skull låta någon gå före i kön! Ett äldre par som stod intill oss blev så imponerade att de gick och köpte en flaska dricka till honom.

Vi fick boka om och kom hem med ett flyg på söndagen. Men vi var rädda in i det sista att vi inte skulle komma iväg. Små lätta snöflingor började falla precis när vi kom till flygplatsen. Alla andra dagar har det varit regn eller stålande solsken men just när vi skulle till att ge oss av, började det av någon konstig anledning att snöa! Det har inte snöat på 9 år i Dublin, så visst kan man undra?  Vi kom i alla fall iväg och landade lyckligt på City Airport med bara en timmas försening.

Resan till Dublin var trots allt väldigt trevlig och även om de sista dagarna var oplanerade så hade vi jättekul även dessa dagar.  jag skulle inte vilja ha det ogjort och vi kan mycket väl tänka oss att åka dit igen. Dublin är en trevlig stad och irländare är mycket gästvänliga och trevliga. Bara hur de tog emot franska rugbyfans som rest dit för att se på matchen mellan irland och Frankrike! Hela staden var full med franska flaggor. Bussarna åkte runt med "Allez les bleus" på ljusskyltarna. Pubarna var fulla med rugbyfans som satt huller om buller irländare och fransmän och tittade på matchen tillsammans (de som inte hade biljetter till arenan) och vi fick en rapport från en som bodde granne med arenan att det hade varit fest hela natten med fransmän och irländare. jag tror att fransmännen trivdes trots att de förlorade matchen.

Vi trivdes i alla fall. Men nu är det skönt att vara hemma igen. Att få sova i sin egen säng och berätta för alla om hur vi haft det på resan.